Svamp och förkylning

Så har vi varit i Salto över helgen. Och vad förde det med sig? En förkyld hund med svamp mellan tårna. Får hoppas att det är kantareller... Allvarligt talat så har vovven fått bada lite för mycket och även sprungit kanske liiiite för mycket. I Salto får hon i stort sett vara lös jämt och ha hela dalen som lekplats. Visserligen springer hon sällan mer än 20 meter från mig, men det är konstigt vilken fart en schäfer kan hinna få på 20 meter ändå?! Tungan har med andra ord hängt som en slips i stort sett hela hennes vakna tid från fredag till söndag. Och detta tyckte veterinären var orsak nog att tro att det var en förkylning och inte noskvalster gumman fått. Hon satt och snörvlade hela vägen från Kebnats och hem, en sträcka på 13 mil. Sen knäade hon så konstigt med frambenen när hon gick också. Det såg ut som om hon var öm under fötterna. Mycket riktigt. Mellan tårna var hon illande röd. Och för det har hon blivit ordinerad... örondroppar. (!!!) Snacka om att ha en djungeldoktor till veterinär! ;-) Nej då, de försäkrade på apoteket att allt var korrekt.
Som här om veckan när jag trodde att jag hade fått hjärntumör. Jag hade haft ont i ena ögat i säkert runt en månad och det hade känts konstigt med synen också. Olyckskorp som jag är antog jag att det nog är värsta tänkbara diagnos - hjärntumör och säker död inom ett halvår. Med hjärtat i halsgropen och kallsvetten rinnandes ringer jag till slut läkaren (som by the way är schäfermänniska) som ordinerar mig - nässpray morgon och kväll. Bihålorna. Jaha. Att dessa jävla hålor kan ställa till med såna ångestkänslor?! I höstas trodde jag att jag skulle få dra ut alla tänderna i vänster överkäke. Vad var det då för fel om inte - bihålorna! Att något som bara är ett hål kan ställa till med så mycket!

I alla fall så käkar Ingela penicillin mot halsinfektion och så får hon örondroppar mellan tårna. Hoppas hon är fit for fight innan kennellägret i Pite om några veckor. För DÅ ni!

Arbete och träning

Ja, inte finns det mycket motivation att skriva just nu. Visserligen händer det väl saker men att skriva om dem är en annan femma.
Jobbet på museet har börjat och där är det långa dagar för det mesta. Vi jobbar i 8-dagarspass med några halvdagar inbakade. Sedan föjler två dagars ledigt. Jag vet inte vad jag tyckerom det längre... Halvdagarna känns rätt meningslösa, speciellt de dagar man börjar halv två. Men jag ska inte klaga när jag har arbete. Det kommer ju lite pengar ändå.
På träningsfronten har jag för tillfället lagt ned spåret. Det är så trist att lägga sina egna spår så jag tänker inte göra det längre! Och än så länge har vi som håller på inte kommit in i någon spårträningsmani ännu. Jag är inte orolig, jag avvaktar. Jag har i alla fall anmält oss till appellen hemma i början av september. Det blir bra. Och blir vi inte uppflyttade så finns det chans i Malmen någon helg senare.
Här om kvällen var vi och tränade lite lydnad på klubben. Det var jag , Jossan och Anna-Lena. För mig och Ingela kändes fria följet...fint. Hon hade bra fokus, bra position och var lyhörd. Kanske låg hon lite långt fram ibland. Apporteringarna var också bra. Hon har bra tempo både in och ut och grep apporten rätt. Däremot reserhon sig lite, rumpan lättar, när jag kastar apporten. Detta måste vi få bukt med för Jossan trodde att det kunde dras så mycket som två poäng. Det blir att hon ändrar ställning. Däremot så kämpade vi på med saktagåendet som inte alls funkar. Hon grejar inte att gå sakta mot en sak, det gååååår inte. Det är 0-120 på en halv meter. Så Jossan tipsade om att gå bredvid henne och köra nästan som på bevakningen, att vi gemensamt smyger på bollen och att jag kan korrigera i kopplet om hon går för snabbt. Men lätt är det inte. Vi får se om det blir någon skillnad. Kanske jag hinner lite träning idag innan jobbet börjar. Jag tror att vi skulle försöka hinna med någon träningi kväll också. Måste komma ihåg att köra krypet då, det är så svårt att se hur hon kryper själv.

Spår

Äntligen har det kommit lite värme hit. Igår var vi ute i trädgården hela dagen, jag ungarna och hundarna. Gräsmattan klipptes och det behövdes verkligen. Lite träning hann jag också med. Fria följet går bättre och bättre. Hon har finkontakt under transporterna nu men släpper blicken i svängarna. Kanske inte så konstigt egentligen. Jag körde också några inkallningar och hon är rätt cool faktiskt. Jag satte henne uppe på gräsmattan mitt emellan ungarnas pool och sandlådan. Helt plötsligt hör jag hur Olle fnittrar och ser att han springer bort från Ingela. Hon sitter helt stilla och fokuserar på mig. När hon sen kommer in till min sida ser jag att hon är alldeles blöt på ryggen. Olle hade alltså hällt sin bytta med vatten över henne då hon satt och väntade på inkallningen och hon hade inte rest sig. Hehe, det är bra med ungar, snacka om störningsträning!
I helgen så var Jenny och Pilo hemma så i söndags drog vi iväg ut i skogen på spårträning. Vi kände att vi båda behöver träna en hel del där. Resultatet blev både väntat och oväntat. Ingela följde sitt spår fint, hon har haft lite problem att hon har gått av spåret, men när det nu var Jenny som traskat framför henne var det inga problem. Däremot fick hon inte med sig en enda pinne. Tre och slut låg det och inte en enda tog hon. Ja ja. Vi gick en pinnstig efteråt och den gick bra. Men som sagt, på tävling får man inga poäng för att hunden följt spåret, pinnarna ska med också. För Jenny så blev det 50% pinnar med tillbaka. En under spåret missade han och så slutet. Annars spårar han fint, mycket mer koncentrerat än Ingela, som fortfarande slår ganska mycket över spåret. Sen hade vi hundsnack i någon timme efter spåret också, bortsett från den timme vi väntade på att spåret skulle ligga. Underbart!
Idag tänktejag ta med ungarna till lubben en snabbis och träna med Ingela. De tycker att det är rätt kul där, jag vet inte varför, men det kan bero på att de alltid lyckas luska reda på några kakor eller drickor. Den KAN ha med det att göra men jag är inte säker...

Long time, no see

Tja, nu var det verkligen ett tag sedan jag satte mig vid bloggen. Vet inte varför faktiskt, jag saknade nog inspiration plus att korken gick ur lite grand efter sista tentan. I alla fall så blev det ingen start för oss i Gällivare, damen började löpa. Så kan det gå. Nu är det ett tag till nästa gång. Luleå har den första tävlingen med jag vill nog inte dit. Av flera anledningar. En av dem är att de ofta tar emot så få spår så det är i stort sett bara hemekipage som får plats. Så kanske det lutar åt Älvsbyn istället. Det var någon gång i augusti tror jag. Annars blir det hemmastart i början av september. Det hade inte heller varit helt fel. Någon mer tävling hinner jag inte med i år. Donnan fyller 18 månader i december och då är säsongen slut här för länge sedan.

Men jag har klarat av en sak redan. Igår var vi iväg till Pite för MH. Efter beskrivningen frågade beskrivaren vad jag skulle ha för min hund! Hon är ovärdelig! För att göra en lång historia kort så hade honbetett sig enligt skolboken. Folk var sååååå imponerade. Och dessutom sade de att hon var snygg! DET vet jag däremot inte hur jag ska tolka... Jag vill inte ha en snygg schäfer. Inte enligt utställningsreglerna i alla fall. Men jag växte mååååånga centimeter under genomgången efter kan jag säga. Resultatet:

Kontakt
Hälsning 5
Samarbete 4
Hantering 4
Lek1
Leklust 5
Gripande 4
Dragkamp 5
Förföljande (Lilla bytet)
1:a 4
2:a 4
Gripande
1:a 2
2:a 5
Aktivitet 5 (Vem är förvånad... inte jag!)
Avståndslek
Intresse 2
Hot/agg. 1
Nyfikenhet 3
Leklust 5
Samarbete 5
Överraskning (Dumpen)
Rädsla 1
Hot/agg. 1
Nyfikenhet 5
Kv.rädsla 1
Kv.intr. 2
Ljudkänslighet (Skramlet)
Rädsla 2
Nyfikenhet 3
Kv.rädsla 1
Kv.intr. 1
Spöken
Hot/agg. 3
Kontroll 5
Rädsla 1
Nyfikenhet 5
Kontakt 4
Lek2
Leklust 5
Gripande 5
Skott 1

Nu är det gjort ändå och det är alltid kul att vara på MH. Tobbe har filmat och jag hoppas han hjälper migatt lägga ut det på bloggen snart. Tyvärr så strejkar vår kamera lite då och då så tyvärr förstördes vissa delar av filmen men det mesta finns kvar. Oturligt nog är en del av spökena borta och nästan hela dumpen. Så kan det gå... Nuvill min lilla dyrgrip ha mat så jag får väl görasom hon säger!

Ingen höjdardag för huskyn

Tja, livet rullar på, sista inneveckan för den här terminen är klar och rapporttävlingen är avklarad. Nu är det bara DM:et i Bevakning nästa helg, men jag står inte som ansvarig så det är lugnt. Ingen nervositet. Större nervositet är det däremot för appellen som närmar sig med stormsteg. Hoppet känns bättre och bättre, men jag har kommit på att vi knappt aldrig har tränat budföring. Inte för att jag tror att det kommer bli några problem men hon ska ändå veta vad hon ska göra och känna igen situationen. Och på tävling kan allt hända!

Tänk att i kväll bet Ingela min gammelsnutta Sájvva. Vilken fräckhet. Sájvva var busig efter kvällspromenaden och drog ett varv i 180 knyck runt huset och när hon sniffsade förbi Ingela (som jag höll i koppel) försökte schäfern ta min lilla gumma. Resultatet blev att Sájvva fräste ifrån ordentligt, mer än vad jag trodde hon kunde och när vi kom in såg jag varför. Schäfern hade bitit upp ett jack i ena örat så blodet droppade ner på köksgolvet. Till råga på allt bestämde jag mig tidigare i dag för att bada och schamponera Sájvva för att få bort lite päls, hon fäller så. Vilken underbar dag det måste ha varit för gammeldamen. Hon önsar säkert att hon aldrig klev upp i morse...

Spår

Oj vilken dag. Snacka om att jag kommer somna ovaggad i kväll. Dagen började med att grannen kom och tog ned några träd på tomten som varit döda ett bra tag. Det visade sig att en del av dem var hög tid att ta ned, de blev bara kaffeved när de föll. Skönt att ha det borta ur tankarna. Sen for vi med bekanta ut i skogen för grillning och kaffekokning i det underbara vädret. Vi for bort mot Puortnak och in till vänster. Där finns fina tallhedsbackar och sandig mark. Enkelt och lättgått för små tultande ben.

Jag lyckades övertyga Tobbe om att gå ut ett spår åt mig och det blev ungefär 600 meter långt och en pinne och slut. I dag var verkligen knastertorrt ute och så låg lavmark så det var nästan som ett hårt spår faktiskt. Jag lät det därför inte ligga så länge heller, lite knappt en timme. Och jag måste verkligen säga att det var bland det roligaste spår jag gått! Det går inte att jämföra sina egna spår med andras... Hon jobbade på riktigt bra och tappade sig lite i vinklar, men nu ser jag att hon har ett effektivt sätt att ta sig tillbaka till spåret och då är det ok. Det tar lite tid så klart men herre gud! Hon är snart ett år bara och i vanliga fall har vi snö ännu. Så jag är inte direkt orolig. Hon hittade båda apporterna också. Som en bonus. Men jag hade varit impad även om hon inte hittat någon.

Sen blev det automatiskt bastjänst också. Fiiiint. Och motion för hon har rejsat hela dagen. Så nu sover lilla flickan så lugnt på köksgolvet. Undras vad vi ska hitta på i morgon...?

Rapport på Storknabben

Idag har vi tränat rapport, kors i taket, jag fick med sambon ut! Men under protest så klart... Idag gick jag ut på en längre sträcka, kanske 150 meter första skicket och gjorde sen en förlängning till 200 och sedan ytterligare en till 250. Då tog det stopp. Första skicket från mig till A gick som en dans. Även från A till C. När jag skickade från C till A var det lite mer tveksamt ut men hon gick i alla fall. Sista skicket till mig på D var heller inga problem, men när jag sen skulle skicka ner till Tobbe sista gången slog det slint. Jag försökte vänta ut henne men hon hade förlorat all vilja att ta sig hem. Så efter ett bra tag tog jag fast henne så fick Tobbe komma och visa sig. Då var det inga problem och så avslutade vi så. Anledningarna och orsakerna till att det blev så här är säkert många. Helt plötsligt blev det lite längre sträcka, jag bytte plats flera gånger och så blev hon nog lite trött. Men jag tror att den största boven i dramat var att det blev flera stationer som hon blev tvungen att passera. Jag så när hon kom på första förlängningen att hon fick problem och inte riktigt visste vad hon skulle göra. Jag såg också när jag skickade henne att hon snurrade lite på de gamla stationerna innan hon for förbi.

Men jag tycker det är helt ok att göra sådana här "kollar". Då vet man lite hur man ligger till i träningen och vad man ska gå vidare på. Jag vet nu att jag ska träna med endast en förlängning ett tag men kanske ha den här sträckan 200 meter. Det är faktiskt himla kort. Men jag vill att Jenny ska komma hem så jag får träna med henne som mottagare i stället. Jag vågar inte pressa Tobbe så hårt då jag vet att han följer med mig under protest och hot. Med Jenny som mottagare tror jag det kommer funka bättre. Vi får se, hon kommer ju snart. Synd bara att jag har tenta...

Bart överallt

En bild som är tagen för någon vecka sedan. Nu är det ingen snö kvar alls. Visst har vi fin lydnadsplan?? Tobbe hatar mössan jag har på mig. Han tycker den är urful men jag gillar den. Den är så skön, tunn men stoppar vinden. (Guuuud vilken lång svans hon har!)

Platsliggning på kvartersgatan. Grannarna har lärt sig att hålla åt sidan när de kommer med bilen. Bra störningsträning men det hade känts roligare med gräs...

Nu rullar det på med träning, jag blir peppad av vädret och att det nu är helt bart överallt. Dessutom har jag en hund som hela tiden bara ber om mer och då är det lätt att vilja träna. Sen har jag så klart tävlingen i maj som TVINGAR mig att träna. Det vore hemskt att missa en appell! Nej riktigt så illa är det inte. Mycket kan hända vid första tävlingen och hittar hon tex. inte slutet är det kört. Så helt enkelt är det inte.

I alla fall kör jag vidare på hoppet och idag tror jag det trillade ner en liten polett att det är ÖVER hindret matte menar! I alla fall på hoppet till mig. Än så länge hoppar hon inte ut om jag inte lägger boll eller låtsas lägga boll på andra sidan. Tanken är att jag ska använda mig av target-lock, faktiskt men vi får se när jag tar tag i det.

Maxad störningsträning

Idag har det varit rolig träning! Jag och Ingela började med att se efter var vi skulle kunna lägga nya rutan, jag ska dubbelkolla med Jossan först men jag tror jag har hittat en fin en! Och lagom nära. Efter den lilla promenaden började vi träna på hoppet, som Carola så vänligt faktiskt upplyste mig om fanns i skjulet vid klubben! Det gick lite si och så, men Ingela har bra fart och tvekar inte att springa ut från mig. Hon har bara inte fattat att det är ÖVER hindret som är grejen. Utan den lilla detaljen blir det inte många poäng.

Jossan hade en liten förstart för sin spårkurs vid Östras fotbollsplan så jag passade på att träna lite störningar. Fullt med folk, ungar som spelade fotboll, flera hundar, folk som tränade inkallning och som pricken över i, en liten welsh corgi-valp på 11 veckor som lyckades störa även matte! De ser inte kloka ut!! Men helt vansinnigt söta. Den här heter Vattuskräcken. Och storebror heter Starkälgen. Fantastiskt! I alla fall så överraskade Ingela på mig. Hon var helt otroligt duktig och klarade av att hålla fokus på mig riktigt länge. Känns så skönt. En platsliggning hann vi också med. Första gången med så många hundar och med så pass långt avstånd (kanske 20 meter) och drygt tre minuter. Och hon klarade av det galant.
Uj uj, vad duktig hon var i det här inlägget då...

Tjänstetecken...

Jag har ju sagt tidigare att jag skulle lägga ut bild på Myras tjänstetecken. Det har tagit ett tag men nu finns bilden på datorn så då måste den ut! Jag sade till Bettan som gjorde tjänstetecknet att hon gärna kunde ta en bild som hade en anknytning antingen till en myra eller renar i någon form. Jajjemän, sade hon, jag ska se vad jag hittar. När jag öppnar paketet när det kom på posten så ser jag... en hjort. Men jag tycker den är UNDERBAR!!! Det finns nog garanterat ingen mer än Pyret som har en hjort på tjänstetecknet i alla fall. Det är one-of-a-kind! Precis som hon.
Om ni är intresserade av ett lika tjusigt tjänstetecken som det här går ni bara in under länken Truxelis kennel och där går ni in under Brodyr. De är suveränt fina!

Figgar i skogen!

I helgen som var tränades det bevakning. Vi har börjat med signalövningar och Ingela har bra intresse utåt. På lördagen funkade inte övningarna så bra, Nila var med och gick bakom och kunde inte vara riktigt tyst. Det var också svårt att säga om det var ljudet hon tog hos figuranten eller om hon såg eller vad det var. Men söndagens övning gick mycket bättre. Vi satt på stillastående bevakning ganska länge och tränade lite koncentration. När hon sen fick ljudet var det ingen tvekan om att hon ville ut. Två övningar var körde vi. Jossan körde patrullering med Naiko och även om han tog ljudet ganska sent så tog han det ändå och höll fast på det fast jag tystnade till och från under påviset.

Efteråt pratade vi igenom lydnaden på våra hundar och Jossan visade en koncentrationsövning som hon kört nere i Boden. Mitt problem har blivit att Ingela inte har ögonkontakten på mig under fria följet och det känns inte bra. Nu ska vi kämpa på det och då börjar vi med bollen i vänster hand, långt nere. När hon har fokus på mig kommer belöningen bakom henne och inte så enormt uppskruvat heller. Det känns bra när hon står stilla men tar jag ett steg framåt så släpper hon på mig på en gång. Attans. Men det är bara att köra vidare.

Vad som oroar mig mer är att vi har tävling snart och jag har inte alls tränat hoppet egentligen. Hur ska detta gå?? Måste hårdträna det. Problemet är att hopphindret inte står vid klubben ännu, utan nere i stallet. Och dit tar jag mig aldrig. Men nu måste detta problem åtgärdas! Hoppträning nästa!

Apport och spår

Idag har vi tränat på apporteringar. Jag har upptäckt att Ingela gärna griper apporten över kulan istället för på mitten. Detta ger i sig inget avdrag på tävling, men det är ett osäkrare bett och hon tappar lätt apporten. Dessutom har hon börjat stutsa på apporten med tassarna först och det vill jag inte. Jag tänkte att jag skulle börja träna upp en stor förväntan på ingången vid apporteringarna och då använder jag lättast bitstocken eftersom hon är helt galen i den. Så nu får hon springa ut, ta apporten och så rusa in till mig för att kampa om bitstocken. Om hon släpper apporten är det ok, nu belönar jag bara fart in och motivationen att gripa snabbt och det verkar funka. Peppar, peppar har hon tagit apporten rätt sista gångerna också. Nu är det bara att köra på tills något annat händer...

Jag lade ett spår också, cirka 3-400 meter långt och över hyggen och skog. Jag fick råd av KP att lägga hårda spår för att få henne att sluta slå, tvinga henne bli mer noggrann. Spåret gick bra, hon tog sig runt utan några större problem, men hon slår fortfarande och därför missade hon en apport. Som tur är så har vi fått barmark tidigt i år så jag har relativt gott om tid att på det att ordna sig till tävlingen i juni.

Annars så känns damen ganska svamlig och okoncentrerad för tillfället, jag hoppas och antar att det är hormoner. Ingela fyller elva månader om några dagar så första löpen borde komma när som helst. Jag börjar däremot tvivla på att det var någon bra idé att anmäla oss till tävlingen i Malmen, så här kommer det inte funka. Men vi kämpar väl på så länge så får vi se vad som händer längre fram. Hon kanske kommer löpa till tävlingen ändå.

Skyddsträning!

Igår tullade jag i kassan och for faktiskt till Piteå för lite träning med KM och KP. Jag har länge varit sugen på att få testa på skyddet, nu när man ändå har en hund som jag inbillar mig skulle kunna gilla det där. Själv är jag helt grön på det området, men det är alltid roligt att testa på något nytt. Rapporten är fortfarande det jag allra helst vill göra, men för tillfället går inte det då min kära sambo bara totalvägrar att följa med på dylika träningar, än mindre vara mottagare. Jag skulle säkert kunna muta honom på ena eller andra sättet, men i och med att han inte gillar det så kommer han inte anstränga sig när Ingela kommer till honom och då kan det lika gärna vara.
Klockan tio var jag vid Pite BK och vi började träna med Ingelas syster Gudrun. Efter det var det Ingelas tur och hennes övning blev att sitta fot vid min sida, när jag sade "pass på" började figgen agera och Pinglan fick fara ut i kopplets längd och skälla på busen. Hon for runt mycket och blev inte stilla alls (jag känner igen det där, hon gjorde lika dant på skallet till en början), tydligen skulle hon bli det. Till slut efter lite hjälp från figgen blev hon stilla och bevakade. Då fick hon ta figgen och det gillade hon! Betyget från KP: "Med den här hunden är det bara att tuta och köra i skyddet!". Hon hade tydligen ett bra bett och var utan rädslor vilket inte var så vanligt för en helt orutinerad hund i den åldern tydligen. Snacka om att jag växte! En och en halv timme var jag där, sen styrde jag kosan hem igen, 20 mil enkel väg! Men kul var det!

Nu börjar min lektion på nätet, men jag kommer nog utveckla det där med skyddet någon annan dag!

Alla fåglar kommit ren...

Äntligen har våren kommit ordentligt och snön tinar fort. På tomten är det knappt kvar någonting nu och i skogen kan man hitta plats för åtminstone uppletande och spår i appellstorlek.
Igår var jag faktiskt iväg och lade årets första spår. Det blev ungefär 300 meter långt och två apporter och slut. Liggtiden ungefär 1-1,5 timme. Problemet var bara det att jag hade kvar Ingelas höstspår i huvudet då hon gick 600 meter och plockade alla apporter och bara var 4-5 månader. Nu däremot rör det sig lite mer saker i huvudet på damen kan jag säga. Vad jag inte visste var att en schäfer kan snurra fem varv runt en liten tall på under 3 sekunder. Den kan också därefter snurra tre varv till på återstående lina runt ett litet slysnår. Resultatet blir ett för schäfern överraskande tvärstopp. Matte var inte förvånad över tvärstoppet, däremot över förmågan att hinna så mycket galenskap på så kort tid. Fundering på tjärad hampalina finns.

Efter en hel del virrande kom vi till första vinkeln där hon blev helt fast. Hon ringade fint år höger, men spåret gick åt vänster. Jag bestämde mig för att inte hjälpa henne alls utan detta skulle hon få lösa själv. Och fixade hon det inte så var det inte mer med det, då var det och gå till bilen bara. Men efter ett bra tag så tog hon sig vidare. Hon stannade upp flera gånger innan och frågade mig men jag ignorerade henne bara. I spåret vill jag inte ha en hund som frågar. Hon plockade första pinnen, gick över andra och innan vi kom till slutet så hade hon hunnit virra bort sig igen så något slut blev det inte. Jag selade bara av, sade duktig hund och så gick vi till bilen. Speciellt orolig var jag inte.

Så idag gjorde vi ett nytt försök. Ungefär samma typ av spår och det enda jag tänkte på var att försöka bromsa hennes tempo och hålla relativt kort lina, kanske 5-7 meter. Idag gjorde vi ett upptag, det skillde jag på från gårdagen då jag gjorde ett direktpåsläpp. Idag var det en annan hund. Hon virrade inte på samma sätt men hon slår hela tiden över spåret men det är jag än så länge inte så orolig över. Det går nog bort när målmedvetenheten ökar. Hon följde spåret, ringade fint då hon tappade bort sig. Hon slår så mycket att hon inte tar vinklarna bra, helt plötsligt är spåret bara borta, men då ringar hon och det är en bra taktik, för det funkar oftast. Hon lär sig att bli mer och mer effektiv ju fler spår vi går.

Vi har också varit iväg och tränat bastjänst med Anna-Lena och Qiller. Det är verkligen underbart! Jag packar en väska, tar ett renskinn, lastar hunden i bilen och far ut till skogen. Där sätter Anna-Lena och jag oss och knyter upp hundarna vid var sitt träd och så fikar vi. Och detta är träning! Första gången fick vi sitta 2 timmar innan herrn behagade varva ner. Andra gången gick det bättre. Ingela sköter sig ganska bra, hon gafflar inte så mycket, däremot lägger hon sig inte ned utan går runt, runt, runt... Jag hade tänkt att vi skulle till flygvapnet men nu verkar de inte ha behov av hundar dit något mer så då blir det hemvärnet. Och jag som inte ville det... Så nu får man väl gå den där TFU-G:n ändå! Anna-Lena skulle väl gå den till hösten så då får jag haka på om jag inte vill bli själv.

Nåja, kvällen är inte slut ännu, få se om jag hinner lägga ett spår till...

Framåtsändande

Igår började jag med framåtsändandet mer strukturerat. Min tanke är att lägga ut targetlock i gruppen och efter det lägga till kommandot "sakta". Jag har lärt in att hon ska trampa locket tidigare och plockade nu ut momentet till vägen utanför. Hon klarade av att trampa på det när det låg ungefär 3 meter bort, sen gick det inte längre. Här måste jag ta det lugnt för jag märker att jag är inne på Myras inlärningssätt här. Hon var så himla kvick i skallen så kunde hon trampa på locket på 2 meters avstånd så kunde hon på 30, det var inga problem, men Ingela är inte lika dan. Jag får succesivt länga avståndet till locket och till slut även lägga in kommandot "framåt". Säger jag det nu blir hon bara förvirrad och sättter sig fot.
Saktagåendet tränar jag med boll, går ifrån bollen, vänder upp och säger "sakta". Den vanligaste reaktionen är ungefär densamma som man får från ett Jas 39 Gripen men skam den som ger sig. Till slut kommer väl något skrittsteg. Här använder jag klicker. Jag kör så här ett tag nu så får vi se om det funkar, annars får vi revidera.

Jag blir så avis på Jennys kamera, hon lägger ut bilder hela tiden men vi har så kass kamera så det är inget kul. Kanske jag kan försöka få sambon att fota oss lite i eftermiddag så jag har något till bloggen...

Konferrens i Tåme

I helgen var det domar- och tävlingsledarkonferrens i Tåme. Jag och Jossan for och var borta från fredag till söndag. Lördagens förmiddag avhandlade vi lynadsklasserna och de moment som vi tyckte var antingen svåra att arrangera eller svåra att döma. Vi hade även praktiska övningar med hundar i moment. Riktigt lärorikt. Eftermiddagen var det brukslydnaden och där hann vi med en hel del faktiskt. Mycket framåtsändande, så klart, men även tungapportering och inkallande med ställande och läggande. På söndagen började vi med en ordentlig diskussion och genomgång av regelremissen som ligger ute. Vi kom fram till en hel massa vettiga förslag, få se bara om centrala håller med oss. Säkert inte, men det känns bra att ha varit med och sagt sin åsikt i alla fall. Efter detta körde vi uppletande med fyra eller fem hundar. Jag var tävlingsledare. Det märktes att många hundar och förare var lite ringrostiga efter vintern. Rutan var dessutom nästan helt snötäckt. Men riktigt roligt att komma igång igen med skogsbitarna.

Stoppar in en bild från lite träning i vintras runt nyår. Ingela var då ungefär 6-7 månader och jag kan se att vi har kommit framåt i vår träning. Själv ser man ju alltid ut som ett pucko när man går med hunden!

Belöning. Man gillar bollar...

Så här ser det dock ofta fortfarande ut... hon har ingen ögonkontakt med mig utan kan ha en fin position ändå. Men otäckt känns det och jag ska försöka arbeta fram en ögonkontakt också.

Här har vi blivit bättre. Numera gör hon oftast bra vänstersvängar och flyttar in rumpan fint. Det där korta kopplet har jag också lagt ned. Funkade till en början men tappade sen sin funktion utan fick mig okoncentrerad och lat. Numera kör vi alltid utan.

Ikväll ska jag ha första kurstillfället för min nya grundkurs. Det i sig är roligt men jag är så helt slut idag. Orkar ingenting. Hoppas jag är piggare i morgon, jag tänkte nämligen ta tag i framåtsändandet nu. Jag har blivit inspirerad (och skrämd) under helgen då det var ett hett samtalsämne. Jag har förstått att det kan ta många år innan man har ett moment. Domarna på konferrensen sade att genomsnittsbetyget för framåtsändandet ligger mellan 6-7,5 ungefär. Känns inte direkt upplyftande. Så det kan vara bra att skynda långsamt tänker jag...

Örk...

Det är fan inte roligt... Alla som känner mig vet att vi ständigt har dålig ekonomi men nu är jag så in i helvete less. Det lättar aldrig. Köper man en chipspåse i månaden och hyr en film får man dåligt samvete för att man slösar. Jag fattar inte att vi aldrig har pengar... Men i och för sig så få jag runt 8000 i månaden och Tobbe inte ens det så det kanske inte är så konstigt att det är knapert. Men det är inte roligt. Usch.

Anyway, det har varit en underbar påskhelg med solgass och smältande snö. På söndagen for jag, Tobbe och Olle till Anto-Lena för att grilla. Samtidigt tränade så klart jag och Anna-Lena basträning med vilddjuren. Kors i taket, de lade sig ner efter ett tag och tog det lugnt. Vi hann också med två ljud var för dem. Skönt att komma igång igen, även om det ännu handlar om att pulsa till grenen i snö. Qiller var väl den hunden som överraskade mest. Han skötte sig riktigt bra och gapade inte alls mycket. Lugn och fin på ljudupptaget och när det blir barmark och vi får köra med ljud på båda sidor kommer det nog bli bra. Om ändå barmarken kunde komma...

Många moment nu

Usch vad dålig jag har varit på att skriva den senaste tiden. Men tiden och motivationen har saknats. Däremot inte motivationen att träna. De senaste dagarna har jag tränat ganska flitigt. Både med hemkomna Jenny och sen även Jossan och Naiko. Har även varit och kört en gång med Anna-Lena och Qiller.
Fria följet har börjat kännas ganska bra. Fortfarande är hon splittrad och lite svajig men det tar sig. Koncentrationen är bra om inget drastiskt händer runt ikring. Läggandet funkar också fint, snabba lägganden och hon ligger kvar. Platsliggningen har jag börjat nosa på nu. Det är faktiskt bara två månader kvar till beräknad appellstart. Jag har tränat själv utanför på gatan tidigare och då har hon legat bra på kanske 10--15 meters avstånd och runt två minuter. Nu var det på konsumparkeringen med annan hund bredvid och då var det svårt. Hon låg men var väldigt fladdrig i huvudet och blicken. Mycket att titta på och det kändes bara som en tillfällighet att hon låg kvar, så detta blir ett projekt att ta tag i. Skallet däremot har lossnat! Nu är hon inte alls lika fysisk då hon vet vad hon ska göra. Jag vill inte ha henne fot då jag tränar detta utan har henne framför och skäller mot mig (eller bollen...). Hon kommer väldigt nära men hon hoppar inte längre, eller inte så mycket i alla fall. Krypet tränar vi på inne. Vi tränar inte så mycket framåt utan bara något steg och sen att flytta efter i vinklar och även bakåt, allt för att hon ska lära sig hitta positionen tidigt, att det är det som är det viktiga. Som synes har vi mycket att göra, vissa dagar känns det bra, andra mindre. I går var vi och tränade, jag , Jossan och Jenny. Då kändes det mindre bra. Hon blev stressad när Jenny skulle testa "backa" och det känns aldrig kul. Då fick hon också svårt helt plötsligt att starta och avsluta lek, eller mest avsluta får jag väl säga. Var och smånafsade i stocken hela tiden och jag tycker ändå att jag är hård på det hemma. Men man ser heller inte allt man gör eller inte gör. Därför är det bra att träna tillsammans så ofta det går. Bara att ta nya friska tag! Sen får vi hoppas att Ingela får lite nya småsläktingar hos KM och KP, det var dags för ultraljud i går! Spännande!

Tester

Jag har de senaste dagarna följt kennel Enduros blogg angående M-testen och känner att jag börjar fundera själv på det där en hel del. Jag vet inte om det har med breddgraderna att göra, ju sydligare, desto mer positiv till MT, men ibland känns det så. Eller så är jag bara påverkad av kennelpappa som inte är speciellt impad av MH eller MT. I alla fall så känner jag så här inför dessa tester:
MH behöver jag. Det kommer jag inte ifrån om jag vill tävla. Vad det däremot visar om min hund är jag avsevärt mer tveksam till. Jag tror att jag lär mig mycket om min hund när jag gör testet, dvs. ser hur hon reagerar och så vidare. Men vad det visar på pappret är enligt mig inte mycket. Det finns så många beteenden som inte har någon beskrivning i protokollet och då blir det direkt en 5:a eller 1:a. Om hunden tex. inte har kunnat släppa tanken på lilla bytet när avståndsleken är. Den kanske sitter och laddar som bara den på lilla bytet och när jag släpper på avståndsleken så kanske hunden sticker på en gång till lilla bytet. Och då blir det en 1:a i protokollet. Om jag såg testet kanske jag över lag verkligen gillar den här hunden, skapar snabbt målbilder eller vad som helst, men på pappret ser det illa ut. "Går ej ut" eller vad det nu blir. En sån hund vill man ju inte avla på om man ser det bara på pappret. Så jag tycker att det kan bli så fel.
Vad det gäller MT tycker jag nog samma sak. Alltså det säger säkert mycket om min egen hund om jag ser testet live. Ser jag det på papper säger det mig inte mycket alls. Vad är sen en hund med 600 poäng bra på? Är det en optimal tävlingshund? Jag är inte säker på det. Spontant känner jag att en sån hund lever efter "själv är bäste dräng", och en sån hund vill inte jag ha. Och att välja avelshund efter poängsiffror på ett papper tycker jag är att likställa med att välja avelshund efter om hunden har fått ck på utställning eller ej. Personligen vet jag inte om jag kommer göra MT med Ingela. I så fall för att lära mig mer om min egen hund, inte för att få bra poäng för att skryta med.
Jag märker att jag inte riktigt får fram vad jag menar... hmmm... Men jag är ingen stor fan av tester hit och dit. Det är så typiskt oss människor, vi vill ha något konkret att gå på, siffror på ett papper, det betyder mer än att se vad en hund faktiskt presterar, på tävling, träning, i vardag, i pressade situationer. Visst, sitter man i Jokkmokk och ska para sin tik med en hund i Skåne är det inte lätt att veta hur den är, men att gå efter bara ett papper känns inte rätt. Men det är mina åsikter. Tur att jag aldrig kommer avla på schäfer själv. Det var så skönt när jag valde hanhundar till min lapska tik Myra. I och med att jag alltid valde hundar från Finland behövde jag inte bry mig om några MH:n eller MT:n, de fanns nämligen inte, inte som i Sverige i alla fall.

Praktikslut

Så var man sjuk igen då. Ahhh... ögoninflammation, hosta och lite feber. Jag har sista dagen på praktiken idag och det var ju trist att inte vara på jobbet då men jag ska ändå fara upp med familjen i bilen och hämta mina grejer ur skåpet och lämna kakor till mina arbetskamrater. Och säga hej då. Jag kommer sakna dem allihop. Jag har trivts så bra de här veckorna och hoppas att jag kommer komma tillbaka i höst.
Hundträningen har legat ganska nere de här senaste fem veckorna och nästa vecka blir det samma sak, för då är det innevecka i Luleå. Men sen så kanske... Snön måste försvinna också. Men nu är det ljust i alla fall!

Hembakat

Idag blev det ingen träning, men igår lyckades jag locka ut Tobbe igen. Vi körde återigen 10 skick på samma sträcka, men den här gången hade Tobbe förutom korv, bitstocken. Jag höll på att inte få med mig henne ut till B men till slut hade jag lyckats bogsera henne dit. Jag tvekade inte två sekunder att hon skulle starta till Tobbe, värre skulle det väl bli att få henne därifrån. Hon startade från mig i flygande fläng och satt som en smäck i bitstocken. När det var dags för Tobbe att skicka så tänkte jag att "få se nu...", men tro det eller ej, hon startade! Hos mig fanns också korv och boll. Ingen tvekan om att hon lättare binder upp till lek. Men en nackdel fanns och det var stressen på station. Ingela är ganska stressad och speedad som det är och då kan man tänka sig hur hon är på station med lek, lek, lek... Än så länge vill jag dock få henne att fästa lite målbilder för stationerna och därför hjälper jag henne att vara lugn genom att inte lämna henne länge eller gå långt ifrån. Allt för att inte SKAPA ett felbeteende på station från början. Genom att hindra henne från att gasa igång allt för mycket i uppbindningssituation hoppas jag kunna stämma i bäcken. Jag vet att det kommer komma tillfällen då hon inte kan få min hjälp i form av fysisk kontakt eller rent hindrande, men där är vi inte ännu. Nu ska vi bara köra in intresset för sträckorna. En sak i taget. Men en tanke jag har är att helt klart öka på sträckorna istället för liggtiden för att få henne att lugna sig. Om jag känner min hund rätt kommer jag ha lättare att kunna hålla henne sansad om hon har fått gasa ur sig en del i stället för att ligga och bli frustrerad. Men allt är till för att rediveras.
Nästa tillfälle kommer jag öka på sträckan lite grand, kanske 50 meter till på grundsträckan och någon förlängning. Går det inte får jag backa. Men hon har gått utan tvekan igår på alla skicken så nu ska vi se vad hon säger om vi ökar lite. Och som Jenny sade, fan, vi har fått upp två hundar i rapporten alla redan så lite borde vi kunna! Godkänd lägre kanske inte är så mycket att skryta med, men jag är helt övertygad om att rapporten är den helt klart svåraste specialen. Speciellt lägre klass. Visst är säkert skyddet svårt för du måste ha så mycket olika grenar, både lydnad, spår, sök (elit), uppletande (högre o elit) och planskyddet, men rent "specialmässigt" är jag säker på att rapporten är svårast. Å andra sidan har jag aldrig tränat sök. Eller skydd för den delen...

Idag har jag varit duktig och både pluggat och bakat. Fyra limpor blev det, rågbröd (är galen i råg) med kummin och solrosfrön, mmm... Men vi hade inte så mycket val för börsen är faktiskt helt tom. Det blir att snåla till fredagen då barnbidraget kommer. Men det är gott med hembakat. Och palt kommer det bli på lunchen hela veckan, men inte klagar jag över det. Med sirap är det som efterrätt.

Träning och ångest

Idag lyckades jag faktiskt få med mig min kära sambo ut och träna. Fantastiskt roligt. Vi har turen att bo riktigt nära skogen så jag packade bara väskorna och hjälpte till att klä Olle så gick vi 40 meter till A-station. Snabbt och enkelt och precis lagom svårt för Ingela. Nu hade jag planerat träningen lite bättre och då blir också resultatet därefter. Tobbe och Olle blev kvar på A så gick jag och pinglan ut. Allt var som det ska vara på tävling, dvs något att ligga på, uppbindningsvajer (jag vet, stavningen!), vatten i skål och gott godis, idag bestående av korv och Caesar hundmat*2. Skicken var bara 100 meter långa och delvis synliga. Första skicket till A gitt bra, snabb och fin start. Från Tobbe till mig på B var det heller inga problem. Sen hade hon lite svårt med att starta från mig och springa till Tobbe, han fick komma och visa sig en-två gånger, men sen funkade det. Vi körde 10 skick och jag vill köra lika dant som idag säkert en 3-5 tillfällen till innan vi gör några som helst förändringar. Kanske någon förlängning eller -kortning, men inga längre grundsträckor ännu på ett tag. Jag vill att hon inte ska ha några som helst tveksamheter till VAD hon ska göra innan jag börjar försvåra. Tids nog kan vi träna sträckor och liggtider. Till en början vill jag bara att hon ska veta vad hon ska göra. Efter rapporten körde jag lite träning på gatan här utanför också. Ingela har haft lite dålig position i fria följet på sistone, främst under de lite längre transporterna. Men idag tog jag fram klickern och belönade rätta positioner och jag tycker det verkade funka bra. Sen har jag börjat ta tag i platsliggningen lite mer på allvar. Idag låg hon ungefär 1,5-2 minuter bra, så det går framåt. Det är bara så tråååååkigt. Men fullständigt nödvändigt. Men det är nog ännu tråkigare att träna framförgåendet. Jag är nog inte ensam om att tycka detta för det är egentligen inte alls ett så svårt moment, men det är sällan man ser 10:or på tävlingarna. Kanske mer 5:or, 6:or.

Vi upptäckte också att walki-talkisarna vi har är helt hjärndöda. Funkar inte alls. Så vi gick upp till grannen som är återförsäljare för mobiler, komradiosar och dylikt, och frågade om han hade några begagnade jaktradioapparater. Han skulle kolla efter och jag hoppas verkligen han har så vi kan köpa. Ska vi köpa nya kostar de billigaste ca 1700:- och det var för EN enhet. Kommer inte på fråga. Men något som funkar bättre än det jag har måste jag bara införskaffa.

I morgon bär det av till Gällivare igen och jag börjar få ångest för skolan. Jag har en massa inlämningsuppgifter men får inget ur händerna! Hopplöst. Måste snart ta tag i detta.

Snart vår

Nu var det ett tag sedan sist. Jag har börjat på min 5 veckor långa praktik i Gällivare så jag är numer nästan som en vanlig människa med arbete. Bara det att jag inte får några pengar. Jag trivs enormt och dagarna rinner iväg. Det tråkiga är väl att jag inte har varken tid eller ork just nu för någon direkt träning. Jag försöker ta igen det på helgerna. Men vi går också mot ljusare och varmare tider så förhoppningen är att längre fram i vår kommer jag kunna träna ute när ungarna somnat.
Vi ska göra appelldebuten i Malmen i juni är det tänkt. Jag tycker som att vi redan har de flesta momenten där, det behövs mest finslipning. Men så började jag tänka igenom momenten och insåg att platsliggningen har vi i stort sett inte börjat med. 10 meter och 1-1,5 minut kanske. Utan andra hundar. Fria följet är sådär, det går från dag till dag. Framförgåendet har jag inte tränat alls. Det är roligare att börja med framåtsändandet... Läggande under gång tränar vi men är långt ifrån säkra. Inkallningen känner vi oss ganska på det klara med. Apporten känns ganska bra men fasthållandet är inte klart. Hoppet har vi inte ens kört. Jo, vi testade i ridhuset under våra tävlingar förra helgen och det gick inte alls. Så jag tror vi har en hel del att jobba med...
Men annars så ligger vår lilla ängel i kökssoffan för tillfället och slickar rumpan. Jag tror det är dags för första löpen snart, hon är 9 månader om några dagar.

Äntligen varmare

Äntligen har vädret blivit bättre! Idag har vi bara 7 minus, fantastiskt. Och igår hade vi vår lydnadstävling i ridhuset så då är den saken ur världen också. Jag var tävlingsledare för eliten och det skulle komma tre hundar, men de slutade med bara en. Jag grät inte, i och med att jag varit ganska nervös för den här lydnaden. Det gick så himla dåligt i höstas när jag dirigerade 3:an. Då glömde jag dela ut vittringen, det blev fel på första hunden i fria följet, jag glömde kommendera "kalla in hunden" på rutan och jag vet inte vad... Hemskt jobbigt var de i alla fall. Men nu hade jag förberett mig ordentligt, men när man aldrig orkat titta igenom ett helt elitlydnadsprogram är det så svårt att veta hur och vad och när man ska säga allt. Men jag tror att det gick bra den här gången. Phuuu... Det var sista året vi arrangerade den här lydnadstävlingen och det känns också bra.

Idag har vi tränat lite kryp och det är alltid en utmaning. Jag har funderat på strategi länge nu då jag varit lite feg för att börja. Jag vet att hundarna har lätt att gasa igång i krypet och fara ur position och jag vill inte ha en stressad hund i krypet, fast jag vet att det är svårt att inte hamna där. Men jag ska göra vad jag kan. Problemet är att jag vill börja inomhus men inne har jag inga mattor och då glider hon lätt och får fel teknik. Hmmm...

Nu måste jag gå och hjälpa min kära sambo att laga mat. En klassiker, spaghetti och köttfärssås.

Ridhusträning

I morse bar det av till stallet för träning av hund och matte. Nästa helg anordnar Jokkmokks BHK lydnadstävling i ridhuset och jag ska vara tävlingsledare för eliten. Med tanke på hur det gick när jag var tävlingsledare för trean i höstas så känner jag mig lite nervös inför nästa helgs tävling. Så Carola ställde upp som försökskanin för mig idag. Måtten gick inte att få ut riktigt, för agilityn var där också, men jag fick testa på att dirigera de krångliga momenten som dumrutan, vanliga rutan, dirigeringsapportering och vittringen. Sittande i grupp och platsliggningen gjorde vi inte tyvärr. De är inte heller någon lek i eliten.

Efter detta var det dags att träna egna hunden också. Det var ingen chans att försöka börja med fria följet. Hon var alldeles för taggad efter att ha fått sitta och titta på mig när jag gått fram och tillbaka hur länge som helst. Istället körde vi några inkallningar och sedan apport och till slut lite fritt följ. Det gick fint. Jossan hjälpte oss också med saktagåendet och hon hade samma strategi som jag. Det kändes bra. Bara att köra på alltså. Det var en trött tjej som jag hade med mig hem kan jag säga.

På eftermiddagen körde vi en tur ut mot Puortnak för att titta på forsdämman. Läckert! Kanske såg vi också utterspår men jag är inte säker. På vägen tillbaka såg vi tre älgar. Eller kanske var de fyra. Fina var de i alla fall.

Träning och kyla

Så idag gick jag ut i alla fall, trots att det var -25. Ingela klagade och sade att hon ville hitta på något. Nu tog jag tag i en surdeg, började med saktagåendet. Ett evighetsmoment... Det var lite svårt eftersom jag har kört en del påvisning med henne och då inte brytt mig så mycket om tempot, hon har fått dra i kopplet men nu ska hon GÅ. Första steget var inte enkelt. Och vi har inte kommit längre än till första steget heller. Det är 0-100 på en tiondels sekund och så ska inte ett framåtsändande se ut. Innan jag gick ut lärde jag in targetplatta också. Det tog ungefär 3 minuter. Hon är inte helt säker, speciellt inte om jag ändrar ställning eller lägger till kommando, men hon vet att hon ska trampa på locket om jag sitter på knä och har korv i handen. Och det är ju ofta man gör det menar jag...
Idag kände jag verkligen för nya grejor så vi körde lite stillastående bevakning mot grej. Jag har inte gjort det med henne tidigare, men det står med i Skjutboken från F21 så what he heck! Jag lade en boll på backen, höll henne därifrån och när hon bevakade bollen fint och svansen var still snärtade jag till bollen och hon fick ta den. Helt suveränt! Det är så tråkigt att hela tiden träna samma saker så ibland tar jag mod till mig och kastar mig in i något nytt. Få se vad det blir för temperatur i morgon.

Äntligen marknaden över

Så har det äntligen varit marknad. Milstolpen i Jokkmokk. I Jokkmokk pratas det inte om nyår som start för året utan här är det marknaden. Det är antingen "före marknaden" eller "efter marknaden". Och nu är det "efter marknaden". Det är alltid roligt när den kommer, med alla människor som fyller hela samhället. Helt plötsligt 10-dubblar vi vårt invånarantal. För att inte tala om alla bilar... Under marknaden känner man inte igen bilarna längre. Annars kan man nästan alla registreringsnummer untantill, känner igen bilen om den är från Jokkmokk eller kanske en kustbo på besök? Men under marknaden är det ingen idé att hålla koll längre. Då är det så många regnummer så oj oj! Men det skönaste är ändå när marknaden är slut. Då går det att andas ut, man känner igen bilnumrena och man behöver inte köra den där omdirigeringen på två kvarter som alltid är när stånden står längs storgatan. Och så blickar man framåt mot solen och våren... Dagsmejan som kan komma i mars om man har tur, och om termometern visar på -20 på morgonen så kommer det i alla fall stiga till säkert -5, -7 under dagen. Kanske även ovan nollan. Härligt.

Ingela har varit med och skottat idag. Det har snöat i ungefär tre dagar nu så det var en del. Och Pinglan hjälpte till med hjärtans lust. Söt är hon, även om husse var aningens irriterad när hon grävde ut den snö han just skottat upp. Men så är det! Få se om det blir lite varmare snart så det går att träna igen...

Kallt och snö...

Idag har vi inte gjort något speciellt, det har varit mycket skola och lektioner hela dagen. Vi har ungefär 500 uppgifter som ska in innan jag går på praktik i slutet av februari. Det är arbetsplatsanalyser, arbetsmiljöanalyser klientfall, gruppaktiviteter, you name it! Jag håller på att bli kollrig här hemma. Och så en vovve som springer runt och säger "Nu gör vi något, nu gör vi något, nu gör vi något". Inte undra på att man blir rynkig i förtid. Fast det kanske inte är förtid. Jag fyller faktiskt 32 om några veckor. Jag tyckte det var igår jag var 22. Eller 12. Då gick man i 6:an. Härlig känsla, då var man störst. Sen gick det en sommar och så var man minst igen, på Söder. Och så helt plötsligt fyller man 32, bara så där! Jag vet inte vart allt tog vägen... Men förhoppningsvis har jag blivit lite klokare sen jag var 18 i alla fall, för jag hittade min gamla dagbok från den tiden här om dagen. Jag var tvungen att läsa den nere i källaren för jag rodnade så dant. Tänk att jag har varit SÅ galen i killar?? Vart tog det intresset vägen?
Ja, ja, här kommer en bildkavalkad från helgens träning. Kolla Inas tjänstetecken som halkat av i djupsnön. Jag kan också meddela att jag klippt klorna på henne nu...

Tjänstetecknet på trekvart. Men har man bråttom så har man.

Tungt det här. Matte sade att jag skulle ta en annan väg, hon surrade om "skoterspåret" men inte fattade jag vad det var. Den här vägen var ju genast!

Fan att man skulle hamna i Jokkmokk av alla ställen! Kunde inte kennelpappa sålt mig till Trelleborg!?

Första rapporten och Jenny hemma!

Nu har vi varit rapportskogen för första gången med Ingela. Lite stressat blev det, inte så himla genomtänkta övningar men ändå! Fint väder och Jenny hade tagit med kameran, som gjort för lite bilder. Kallt var det också, runt -15 men det är alltid då det är som vackrast. Vi gjorde några skick mellan migoch Jenny, hon startar som en pil men har ingen koll på vad hon gör. Jag ska börja med lite noggrannare övningar så fort jag kan. Göra det mer som på riktigt för att skapa målbild osv. Sen är jag faktiskt inne på att mest använda mat som belöning i rapporten. Jenny kör mycket på lek, jakt och kamp men jag tror att jag ska försöka börja med käk. Funkar inte det får vi väl revidera. Visst ärhon läcker när hon startar!?

Och så är vi iväg. Snabbt går det. Vi satte på Inas gamla tjänstetecken först, men damen min är inte så stor så det lämnade hon efter sig i vinddraget!

Förbi och iväg. Vi gjorde några skick med ljudhjälp, men jag gillar inte det alls. Nu blev det så för att vi var dåligt förberedda, men det är något vi inte ska fortsätta med.

Idag körde vi bara på bitstock och när det är så här korta avstånd är det ok, men annars vill jag hellre ha mat faktiskt.

Och så in i framtiden! Hoppas den tar oss till rapporttävlandets tjusning. Det är inte alltid hunden man har passar men jag hoppas verkligen att hon kommer gilla det. Jag ska försöka ge henne de bästa förutsättningar, men om det nu skulle vara att hon inte passar som rapporthund kan jag ju alltid köra skydd! Som Kjell-Åke och Karola brukar säga! ;-)

Bevakning

Idag har vi varit och tränat bevakning. Skönt att äntligen få ta tag i något annat än fritt följ och snabba lägganden. Vi började med Qiller och Anna-Lena. De gjorde ett specialljud då Qiller har extremt lätt att gå upp i stress av nästan ingenting. Det tog ett tag och vi blev nästan döva på kuppen, men till slut fick vi honom att förstå vad det hela gick ut på. Då markerade han fint och följde upp med Anna-Lena ända ut till figgen. Nästa hund var halvbrodern Naiko. Han är gammal i gamet och visste långt innan vad det handlade om. Markerade fint på ljudet och följde upp utåt med Jossan. Inga problem. Med Ingela började vi med lite figurantlekar då hon inte är helt van att leka med andra, men det var inga problem. Inte heller på håll. Det blev även en avståndslek ut i skogen. Efter det gjorde vi signalövning, sitta ner, koppla om och sen ljud från dold figge. Hon tog den på en gång men strävade inte ut i kopplet, inte konstigt med tanke på att det var första gången. Jag förstärkte med att vända upp mot ljudet och själv ta ett steg mot figgen. Hon drog iväg bakvägen in, mest för att det var så djup snö kan jag gissa, men kan också ha varit den "säkraste" vägen enligt henne. Andra gången hindrade jag henne från att fara in bakvägen och då for hon rakt ut. Jag höll kvar i kopplet en stund och belönade med rösten, sen fick hon fara ut och leka. Fint! Så skönt att komma igång med skogsarbetet... Så här års är det annars väldigt fattigt med det norr om polcirkeln.

Kvicksilvret börjar sjunka nu, inte roligt. Det är så skönt när temperaturen ligger runt -5, -7. Nu är det nere på -10 och kallare ska det bli. I morgon ska jag nog träna påvis mot bitstock. Åhhh, vad roligt!! ;-)

En härlig dag

Idag har allt funkat. Pengar har kommit (även om det inte var så mycket som vi hoppades på, men ändå), -2 grader ute, nypistade spår, en sambo som pluggar, Olle är frisk... They just keep on coming! Vad skönt att de här dagarna finns! Idag har det inte blivit någon träning med Ingela, inte lydnad i alla fall. Och Jenny ringde och berättade att hon kommer hem nästa vecka alla redan. Kanske det blir lite rapport då. Hoppas!

Denna bloggvärld vi lever i...

Ja, träningen går framåt. Jag har börjat förstå hur den här damen funkar nu. Det är lite skillnad från Pyret. Henne fick jag ta ut, jabba igång henne och sen köra det jag skulle illa kvickt innan hon ledsnade. Den här damen får jag först köra en halvtimme med, SEN börjar hon gå riktigt bra! Fria följet går bra, hon tappar fokus under lite längre transporter, hon hamnar för långt fram, men kör jag då lite vändningar hamnar hon rätt igen. Dock har vi börjat få lite frustrationsgnäll. Ingela som annars inte säger ett knyst! Läggandet under gång känns också bra och platsliggningen jobbar vi på. Inget moment är ju så klart klart ännu, men vi är på väg. Det är roligt att jobba med en hund som vill!

Jag har blivit utmanad av Jenny ( www.jennyopilo.wordpress.com )
Regler för denna lista: Länka till den som utmanat dig/där du hittade listan, svara på frågorna, och (om du vill) utmana fem andra bloggare! Det kan också vara lämpligt att meddela dem att de är utmanade.


Tre yrken du drömde om när du var yngre?
1. Veterinär
2. Veterinär
3. Veterinär

Tre yrken du skulle vilja prova på?
1. Veterinär
2. Lokförare
3. Arbetsterapeut (måste väl säga det, jag håller ju på att utbilda mig...)

Tre yrken du inte skulle vilja ha?
1. Lärare
2. Ekonom
3. Försäljare

Tre språk du skulle vilja kunna?
1. Italienska (såååå vackert...)
2. Samiska
3. Latin

Tre länder du vill besöka (som du inte tidigare varit i), och varför?
1. Island, för att det verkar så coooooolt!
2. Maldiverna, jag älskar att bada och sola!
3. England, jag älskar den engelska humorn, språket och det lite torra.

Tre platser/områden i Sverige du skulle vilja besöka (som du inte tidigare varit på)?
1. Gotland
2. Vastenjaure
3. Oj, tror nästan jag varit på alla ställen annars, är genomrest i Sverige, men jag vill gärna till Blekinge igen. Och Österlen, och Öland...

Tre svenska platser/områden du varit på och vill återvända till?
1. Haväng (suck...ett av mina absoluta smultronställen)
2. Orust
3. Ronneby

Tre platser i Sverige du skulle kunna tänka dig att flytta till?
1. Ronneby
2. Simrishamn
3. Umeå

Tre talanger du önskar att du hade?
1. Segla (om jag bott vid havet)
2. Kunnat dansa balett
3. Spela fiol

Tre saker som alltid finns i ditt kylskåp?
1. Mjölk
2. Smör
3. Pålägg

Tre hundraser du skulle vilja prova på/kan tänka dig att ha, som du inte har/har haft? (Endast för hundmänniskor eller wanna be’s.)
Siberian husky, border terrier, tollare, jaktlabbe, lapsk vallhund

Tre “saker” du önskar att du var bättre på än vad du redan är?
1. Att kunna vara tyst någon gång =)) (Där står mitt kvar från Jenny! Hon och jag skulle kunna prata ihjäl varandra!)
2. Sjunga!!
3. Att träna hund, så självklart!

Tre (icke hundrelaterade) “ämnen” du skulle offra delar av din fritid för att lära dig mer om?
1. Spela fiol
2. Sjunga
3. Dansa

Tre saker du skulle köpa till dig själv om du hade 10.000:- “över”?
1. Kamera
2. Kläder, bla Fjällräven Kodiak, en riktigt varm jacka!
3. Ett par nya Lundhagsskor, med riktigt högt skaft.

Tyvärr har Jenny snott alla bloggar som jag läser! Jag läser nog inga andra bloggar där jag känner bloggaren! Men en har jag i alla fall, välkommen Carola!
Jag utmanar Carola! www.siggessida.blogg.se

Resor, resor, resor...

I helgen har jag varit på en snabbvisit i Katne på begravning. Resan var ett kapitel för sig... På vägen ner blev vi stående i Boden i drygt tre timmar. Ett lok hade spårat ur i Luleå och hindrade all trafik att komma fram, däribland mitt tåg till Stockholm. Efter mycket om och men kom i alla fall tåget och jag kunde äntligen få min sovkupé. På morgonen började jag fundera på hur min anslutning till Katne skulle passa, begravningen började klockan 13.30. Klockan halv tio stod vi kvar i Uppsala och blev upplysta om att det var "signalfel" på sträckan mot Stockholm och vi skulle bli ytterligare försenade. Jag inser då att jag inte kommer hinna hem till begravningen och ringer Ottilia för att berätta. Hon blir så klart besviken och tycker det är typiskt när jag ändå åkt så lååång! Hon ringer upp igen en minut senare och berättar att de har släktingar i Uppsala som ska på begravningen så helt plötsligt fick jag rafsa ihop mina grejor och kasta mig ut för att inte tåget skulle hinna fara vidare. Underbart! En promenad genom Uppsala! Fantastiskt! Och bilresa hem till Katne. Ulf (som jag skulle åka med) ringde upp mig och frågade om jag var rädd för hundar, de hade nämligen en liten schäferkille...
På hemvägen var det samma visa... tåget från G-borg var en timme försenat och jag missade norrlandståget... Två och en halv timme på Centralen och det senare tåget blev det istället. Nu är jag trött på att resa och vad jag tycker om SJ ska jag inte uttrycka här.

Och om en vecka bär det av till Luleå... ahhh, jag blir galen!

Áhkko

Igår fick jag ett tråkigt besked från Gällivare. Vår gamla hund, Áhkko, som vi omplacerade för fyra år sedan hade dött. Det känns oerhört tragiskt, hon skulle fylla 9 i juni och hon skulle få ha många år kvar. Hennes pappa, Kimo, sprang i spannet tills han var 13 år. Angelica, som ägt Áhkko berättade att båda hennes korsband bak hade slitits av under ett pass i spannet och de for direkt till veterinären. De beslutade att ta bort henne och det tycker jag var ett bra beslut, om än sorgligt. Áhkko kom till mig sommaren 2000 och jag minns att jag hämtade henne samma dag som min morfar dog. Hon var min andra hund och hon och Sájvva blev mina draghundar och agilitykompisar i flera år framåt. Áhkko var helt fenomenal på agility och vi hann bli uppflyttade till hoppklass II och jag minns inte om hon hade en eller två pinnar i agilityklass. När jag blev tillsammans med Tobbe hade mitt intresse för bruks ökat och vi skaffade Myra, vår lapska vallhund. Áhkko gillade aldrig henne och inte kunde heller jag längre ge henne vad hon ville ha... dra och springa. Så hon fick flytta till Angelica i Gällivare. Hon har där haft det allra bästa siberian husky-liv en hund kan ha! Hon blev en helt annan hund och när Angelica beskrev henne kunde jag knappt känna igen henne. Hon blev så lugn och harmonisk hos henne. Hon fick också en kull valpar. Tre hanar och två tikar. Angelica behöll allihop! Så efter att i alla fall de sista åren haft en underbart liv så fick hon sluta sina dagar alldeles för tidigt, men jag tror ändå att hon var nöjd, hon dog nästan ute i spannet, som det ska vara för en sibbe. Och utan sjukdom eller förfall. Men saknaden är stor hos oss andra som är kvar. Glädjande är däremot att hennes barn finns kvar, och säkert kommer det att komma barnbarn också. Här kommer lite bilder på Áhkko som jag fått av matte Angelica:

Tjusig tjej. Hon hade något av en "kastpil-näsa" som en av mina bekanta uttryckte det! Smalnäst dvs.

I spannet, som en sibbe ska vara.

Underbara flickor! Áhkkos två döttrar fram och henne själv bakom.

På stake-out:en, säkert på en körning någonstans. Jag tror hon är lite äldre här, gumman. När hon bodde hos oss gick hon under benämningen Áhkko-Packo Snutte-Lisa. Vilka smeknamn man ger de stackars djuren...

Jag avslutar med den häftigaste bilden. Här har gänget just tagit SM-silver i Kiruna förra vintern. Det är längst till vänster Pappa (Tiwaz), barn, barn, barn, Mamma (Áhkko) och barn. Barnet längst fram är så lik sin mor så jag har svårt att se skillnad på dem! Vilken seger va? Sov nu så gott lilla älskade Áhkko Packo Snutte-Lisan!

Lite bilder

Lite bilder från i julas. Pilo och Pinglan härjar lös i snöhögen vid stallet. Pilo först med bollen i munnen och Ingela efter. Måste ha gett lite träningsvärk i alla fall.

Och så uppe på toppen, snygga schäfrar, en liten och en STOOOOR.

Stackars Pilo, han hade det jobbigt, tvungen att hålla bollen i munnen, släppte han den tog det en nanosekund för monstret att sno den, men höll han den i munnen kunde han inte fräsa ifrån när hon kom för nära. Dvs nere i svalget på honom...

Snabbt går det, Ingela är suddig på varenda bild.

Kolla öron, svans och bakben! Svansen viftar hysteriskt och öronen slickade bakåt. Och Pilo säger att hon ska dra!

Phu...

Nu äntligen känns det som om jag har lite tid igen. Det har varit stressigt med tentaplugg och inlämningsuppgifter så motivationen att blogga har varit liten. Men nu är det tenta i morgon och jag kan inte göra mer. Det får gå som det går. Ämnena är psykiatri, neuropsykologi, neurologi och barnneurologi. Fråga mig inte vad neuropsykologi är för det vet jag ännu inte! På torsdag har jag online-tenta i arbetsterapi och på kvällen så far jag till K-holm för att vara med på min bästa kompis pappas begravning. Han dog juldagen och det har varit tufft för min kompis, hon och hennes pappa stod väldigt nära. Jag känner själv att jag kommer sakna honom mycket, hela deras familj har varit som en extrafamilj för mig. Det kommer kännas tungt att träffa dem utan Jan-Fredrik.
Livet med Ingela går vidare och nu börjar det ljusna. Jag har tyckt fria följet känts stappligt och struttigt, eller som att vi stressar varandra. Men här en dag så andades jag djupt, stod stilla och tänkte att "nu ska jag gå lugnt och bestämt" och vilken skillnad det blev! Helt plötsligt följde hon mig fint och lugnt och hängde med bra i svängarna. Sköööönt. Och så har jag testat en otäck variant av apportering! Jag ringde till Staffan, kennelpappa, och bad om råd. Han frågade om hon kom med saker som jag kastade och det svarade jag att det gjorde hon. Så då skulle jag ta nånting, en leksak, boll, vad som helst, kasta ut det och försöka få in henne till sidan. Sedan leka med grejen och bara ha kul. Det ska vara bonus och superkul att sitta vid min sida! Så så kör jag numera och det funkar bra. Jag kastar bollar, gosedjur, handskar eller vad som helst och hon apporterar och kommer in till sidan så fint. Tanken är att jag ska sedan bara byta ut mot en apportbock. Det här träningssättet är ungefär allt vad jag lärt mig att man INTE ska göra. Först börjar man med att lära hunden att hålla fast, sen att kunna gå vid sidan, sen kunna komma på inkallning med apporten i munnen och sen efter länge och väl testar man att kasta ut den, allt för att slippa tugg och bus med apporten. Vi får väl se hur det avlöper...
Nu ska ungarnas väskor packas. Jag har som sagt tenta i morgon och Tobbe ska på skiljning i Porjushagen.

Familjepresentation

Här kommer lite action/familjebilder på familjen från julaton. Bilden på mig tycker jag är helt underbar! Att man kan få sådana miner??

Och så pappa och Nila. Nila skrek hela vägen ner "Se upp för backen!!!" för full hals. Och det slutade i en krasch längst ner.

Snacka om tävlingsmänniska! Till och med på julafton i pulkabacken med ungarna så måste man vinna! Vilken sambo man har...

Och så min mor och far... Det skvätte snö kan jag säga. Och de skrek hela vägen ner, och vi med, som stod längst ned... av skratt.

Den enda som inte är med är min bror, men han höll i kameran. Kanske kommer det någon bild på honom också senare. Jag har någon bra på lager vet jag...

Redigerat, attans, bilderna blev så små att minerna inte riktigt kom med. Ska se om det går att göra något åt det senare någon gång.