Tja, tiden går och inte vet jag riktigt vart den tar vägen heller. Jovva har hunnit bli 5 månader, Olle har fyllt fyra och Nila har börjat förskoleklass. Herregud!
På söndag ska jag göra första högrestarten i spår med Ingela och tredje för mig totalt i livet! Lite smånervigt är det så klart och aldrig tycker jag att jag har hunnit träna klart. Den här gången är det faktiskt alldeles sant då jag i princip inte har haft någon tid över huvud taget i sommar. Tobbe har jobbat i Salto sen mitten av juni och jag har varit ensam med barnen. Det är först nu som han har börjat komma ner till Jokkmokk på ledigheterna. Han hade kanske inte någon anledning tidigare heller, eftersom jag och barnen var i K-holm i 6 veckor och lapade sol.
Idag var i alla fall jag och Ann på klubben och märkte upp en ny uppletanderuta till tävlingen i helgen. Vi blir bergis den enda klubben med en ruta ute på mossen. Så himla fin blev den! Bra översikt blev det också och nära klubben utan att påverkas av störande moment. Vi passade på att inviga den också och min gumma är ett A-barn! I skogen känns det som hon inte har några begränsningar. Allt är bara så skoj, även om det innebär att idiotspringa på en tung blötmosse och leta nallar som matte av någon anledning tappat här och var. Men det finns ju en anledning till att man valt schäfer också. Och detta är min anledning. Sen att jag råkat få den vackraste, goaste, keligaste, bästa och galnaste schäferflickan är inte heller så tokigt. I morgon blir det nog upptagsträning, något som jag kommit på att jag aldrig kört. Framförhållning, vad är det?
