Första rapporten och Jenny hemma!

Nu har vi varit rapportskogen för första gången med Ingela. Lite stressat blev det, inte så himla genomtänkta övningar men ändå! Fint väder och Jenny hade tagit med kameran, som gjort för lite bilder. Kallt var det också, runt -15 men det är alltid då det är som vackrast. Vi gjorde några skick mellan migoch Jenny, hon startar som en pil men har ingen koll på vad hon gör. Jag ska börja med lite noggrannare övningar så fort jag kan. Göra det mer som på riktigt för att skapa målbild osv. Sen är jag faktiskt inne på att mest använda mat som belöning i rapporten. Jenny kör mycket på lek, jakt och kamp men jag tror att jag ska försöka börja med käk. Funkar inte det får vi väl revidera. Visst ärhon läcker när hon startar!?

Och så är vi iväg. Snabbt går det. Vi satte på Inas gamla tjänstetecken först, men damen min är inte så stor så det lämnade hon efter sig i vinddraget!

Förbi och iväg. Vi gjorde några skick med ljudhjälp, men jag gillar inte det alls. Nu blev det så för att vi var dåligt förberedda, men det är något vi inte ska fortsätta med.

Idag körde vi bara på bitstock och när det är så här korta avstånd är det ok, men annars vill jag hellre ha mat faktiskt.

Och så in i framtiden! Hoppas den tar oss till rapporttävlandets tjusning. Det är inte alltid hunden man har passar men jag hoppas verkligen att hon kommer gilla det. Jag ska försöka ge henne de bästa förutsättningar, men om det nu skulle vara att hon inte passar som rapporthund kan jag ju alltid köra skydd! Som Kjell-Åke och Karola brukar säga! ;-)

Bevakning

Idag har vi varit och tränat bevakning. Skönt att äntligen få ta tag i något annat än fritt följ och snabba lägganden. Vi började med Qiller och Anna-Lena. De gjorde ett specialljud då Qiller har extremt lätt att gå upp i stress av nästan ingenting. Det tog ett tag och vi blev nästan döva på kuppen, men till slut fick vi honom att förstå vad det hela gick ut på. Då markerade han fint och följde upp med Anna-Lena ända ut till figgen. Nästa hund var halvbrodern Naiko. Han är gammal i gamet och visste långt innan vad det handlade om. Markerade fint på ljudet och följde upp utåt med Jossan. Inga problem. Med Ingela började vi med lite figurantlekar då hon inte är helt van att leka med andra, men det var inga problem. Inte heller på håll. Det blev även en avståndslek ut i skogen. Efter det gjorde vi signalövning, sitta ner, koppla om och sen ljud från dold figge. Hon tog den på en gång men strävade inte ut i kopplet, inte konstigt med tanke på att det var första gången. Jag förstärkte med att vända upp mot ljudet och själv ta ett steg mot figgen. Hon drog iväg bakvägen in, mest för att det var så djup snö kan jag gissa, men kan också ha varit den "säkraste" vägen enligt henne. Andra gången hindrade jag henne från att fara in bakvägen och då for hon rakt ut. Jag höll kvar i kopplet en stund och belönade med rösten, sen fick hon fara ut och leka. Fint! Så skönt att komma igång med skogsarbetet... Så här års är det annars väldigt fattigt med det norr om polcirkeln.

Kvicksilvret börjar sjunka nu, inte roligt. Det är så skönt när temperaturen ligger runt -5, -7. Nu är det nere på -10 och kallare ska det bli. I morgon ska jag nog träna påvis mot bitstock. Åhhh, vad roligt!! ;-)

En härlig dag

Idag har allt funkat. Pengar har kommit (även om det inte var så mycket som vi hoppades på, men ändå), -2 grader ute, nypistade spår, en sambo som pluggar, Olle är frisk... They just keep on coming! Vad skönt att de här dagarna finns! Idag har det inte blivit någon träning med Ingela, inte lydnad i alla fall. Och Jenny ringde och berättade att hon kommer hem nästa vecka alla redan. Kanske det blir lite rapport då. Hoppas!

Denna bloggvärld vi lever i...

Ja, träningen går framåt. Jag har börjat förstå hur den här damen funkar nu. Det är lite skillnad från Pyret. Henne fick jag ta ut, jabba igång henne och sen köra det jag skulle illa kvickt innan hon ledsnade. Den här damen får jag först köra en halvtimme med, SEN börjar hon gå riktigt bra! Fria följet går bra, hon tappar fokus under lite längre transporter, hon hamnar för långt fram, men kör jag då lite vändningar hamnar hon rätt igen. Dock har vi börjat få lite frustrationsgnäll. Ingela som annars inte säger ett knyst! Läggandet under gång känns också bra och platsliggningen jobbar vi på. Inget moment är ju så klart klart ännu, men vi är på väg. Det är roligt att jobba med en hund som vill!

Jag har blivit utmanad av Jenny ( www.jennyopilo.wordpress.com )
Regler för denna lista: Länka till den som utmanat dig/där du hittade listan, svara på frågorna, och (om du vill) utmana fem andra bloggare! Det kan också vara lämpligt att meddela dem att de är utmanade.


Tre yrken du drömde om när du var yngre?
1. Veterinär
2. Veterinär
3. Veterinär

Tre yrken du skulle vilja prova på?
1. Veterinär
2. Lokförare
3. Arbetsterapeut (måste väl säga det, jag håller ju på att utbilda mig...)

Tre yrken du inte skulle vilja ha?
1. Lärare
2. Ekonom
3. Försäljare

Tre språk du skulle vilja kunna?
1. Italienska (såååå vackert...)
2. Samiska
3. Latin

Tre länder du vill besöka (som du inte tidigare varit i), och varför?
1. Island, för att det verkar så coooooolt!
2. Maldiverna, jag älskar att bada och sola!
3. England, jag älskar den engelska humorn, språket och det lite torra.

Tre platser/områden i Sverige du skulle vilja besöka (som du inte tidigare varit på)?
1. Gotland
2. Vastenjaure
3. Oj, tror nästan jag varit på alla ställen annars, är genomrest i Sverige, men jag vill gärna till Blekinge igen. Och Österlen, och Öland...

Tre svenska platser/områden du varit på och vill återvända till?
1. Haväng (suck...ett av mina absoluta smultronställen)
2. Orust
3. Ronneby

Tre platser i Sverige du skulle kunna tänka dig att flytta till?
1. Ronneby
2. Simrishamn
3. Umeå

Tre talanger du önskar att du hade?
1. Segla (om jag bott vid havet)
2. Kunnat dansa balett
3. Spela fiol

Tre saker som alltid finns i ditt kylskåp?
1. Mjölk
2. Smör
3. Pålägg

Tre hundraser du skulle vilja prova på/kan tänka dig att ha, som du inte har/har haft? (Endast för hundmänniskor eller wanna be’s.)
Siberian husky, border terrier, tollare, jaktlabbe, lapsk vallhund

Tre “saker” du önskar att du var bättre på än vad du redan är?
1. Att kunna vara tyst någon gång =)) (Där står mitt kvar från Jenny! Hon och jag skulle kunna prata ihjäl varandra!)
2. Sjunga!!
3. Att träna hund, så självklart!

Tre (icke hundrelaterade) “ämnen” du skulle offra delar av din fritid för att lära dig mer om?
1. Spela fiol
2. Sjunga
3. Dansa

Tre saker du skulle köpa till dig själv om du hade 10.000:- “över”?
1. Kamera
2. Kläder, bla Fjällräven Kodiak, en riktigt varm jacka!
3. Ett par nya Lundhagsskor, med riktigt högt skaft.

Tyvärr har Jenny snott alla bloggar som jag läser! Jag läser nog inga andra bloggar där jag känner bloggaren! Men en har jag i alla fall, välkommen Carola!
Jag utmanar Carola! www.siggessida.blogg.se

Resor, resor, resor...

I helgen har jag varit på en snabbvisit i Katne på begravning. Resan var ett kapitel för sig... På vägen ner blev vi stående i Boden i drygt tre timmar. Ett lok hade spårat ur i Luleå och hindrade all trafik att komma fram, däribland mitt tåg till Stockholm. Efter mycket om och men kom i alla fall tåget och jag kunde äntligen få min sovkupé. På morgonen började jag fundera på hur min anslutning till Katne skulle passa, begravningen började klockan 13.30. Klockan halv tio stod vi kvar i Uppsala och blev upplysta om att det var "signalfel" på sträckan mot Stockholm och vi skulle bli ytterligare försenade. Jag inser då att jag inte kommer hinna hem till begravningen och ringer Ottilia för att berätta. Hon blir så klart besviken och tycker det är typiskt när jag ändå åkt så lååång! Hon ringer upp igen en minut senare och berättar att de har släktingar i Uppsala som ska på begravningen så helt plötsligt fick jag rafsa ihop mina grejor och kasta mig ut för att inte tåget skulle hinna fara vidare. Underbart! En promenad genom Uppsala! Fantastiskt! Och bilresa hem till Katne. Ulf (som jag skulle åka med) ringde upp mig och frågade om jag var rädd för hundar, de hade nämligen en liten schäferkille...
På hemvägen var det samma visa... tåget från G-borg var en timme försenat och jag missade norrlandståget... Två och en halv timme på Centralen och det senare tåget blev det istället. Nu är jag trött på att resa och vad jag tycker om SJ ska jag inte uttrycka här.

Och om en vecka bär det av till Luleå... ahhh, jag blir galen!

Áhkko

Igår fick jag ett tråkigt besked från Gällivare. Vår gamla hund, Áhkko, som vi omplacerade för fyra år sedan hade dött. Det känns oerhört tragiskt, hon skulle fylla 9 i juni och hon skulle få ha många år kvar. Hennes pappa, Kimo, sprang i spannet tills han var 13 år. Angelica, som ägt Áhkko berättade att båda hennes korsband bak hade slitits av under ett pass i spannet och de for direkt till veterinären. De beslutade att ta bort henne och det tycker jag var ett bra beslut, om än sorgligt. Áhkko kom till mig sommaren 2000 och jag minns att jag hämtade henne samma dag som min morfar dog. Hon var min andra hund och hon och Sájvva blev mina draghundar och agilitykompisar i flera år framåt. Áhkko var helt fenomenal på agility och vi hann bli uppflyttade till hoppklass II och jag minns inte om hon hade en eller två pinnar i agilityklass. När jag blev tillsammans med Tobbe hade mitt intresse för bruks ökat och vi skaffade Myra, vår lapska vallhund. Áhkko gillade aldrig henne och inte kunde heller jag längre ge henne vad hon ville ha... dra och springa. Så hon fick flytta till Angelica i Gällivare. Hon har där haft det allra bästa siberian husky-liv en hund kan ha! Hon blev en helt annan hund och när Angelica beskrev henne kunde jag knappt känna igen henne. Hon blev så lugn och harmonisk hos henne. Hon fick också en kull valpar. Tre hanar och två tikar. Angelica behöll allihop! Så efter att i alla fall de sista åren haft en underbart liv så fick hon sluta sina dagar alldeles för tidigt, men jag tror ändå att hon var nöjd, hon dog nästan ute i spannet, som det ska vara för en sibbe. Och utan sjukdom eller förfall. Men saknaden är stor hos oss andra som är kvar. Glädjande är däremot att hennes barn finns kvar, och säkert kommer det att komma barnbarn också. Här kommer lite bilder på Áhkko som jag fått av matte Angelica:

Tjusig tjej. Hon hade något av en "kastpil-näsa" som en av mina bekanta uttryckte det! Smalnäst dvs.

I spannet, som en sibbe ska vara.

Underbara flickor! Áhkkos två döttrar fram och henne själv bakom.

På stake-out:en, säkert på en körning någonstans. Jag tror hon är lite äldre här, gumman. När hon bodde hos oss gick hon under benämningen Áhkko-Packo Snutte-Lisa. Vilka smeknamn man ger de stackars djuren...

Jag avslutar med den häftigaste bilden. Här har gänget just tagit SM-silver i Kiruna förra vintern. Det är längst till vänster Pappa (Tiwaz), barn, barn, barn, Mamma (Áhkko) och barn. Barnet längst fram är så lik sin mor så jag har svårt att se skillnad på dem! Vilken seger va? Sov nu så gott lilla älskade Áhkko Packo Snutte-Lisan!

Lite bilder

Lite bilder från i julas. Pilo och Pinglan härjar lös i snöhögen vid stallet. Pilo först med bollen i munnen och Ingela efter. Måste ha gett lite träningsvärk i alla fall.

Och så uppe på toppen, snygga schäfrar, en liten och en STOOOOR.

Stackars Pilo, han hade det jobbigt, tvungen att hålla bollen i munnen, släppte han den tog det en nanosekund för monstret att sno den, men höll han den i munnen kunde han inte fräsa ifrån när hon kom för nära. Dvs nere i svalget på honom...

Snabbt går det, Ingela är suddig på varenda bild.

Kolla öron, svans och bakben! Svansen viftar hysteriskt och öronen slickade bakåt. Och Pilo säger att hon ska dra!

Phu...

Nu äntligen känns det som om jag har lite tid igen. Det har varit stressigt med tentaplugg och inlämningsuppgifter så motivationen att blogga har varit liten. Men nu är det tenta i morgon och jag kan inte göra mer. Det får gå som det går. Ämnena är psykiatri, neuropsykologi, neurologi och barnneurologi. Fråga mig inte vad neuropsykologi är för det vet jag ännu inte! På torsdag har jag online-tenta i arbetsterapi och på kvällen så far jag till K-holm för att vara med på min bästa kompis pappas begravning. Han dog juldagen och det har varit tufft för min kompis, hon och hennes pappa stod väldigt nära. Jag känner själv att jag kommer sakna honom mycket, hela deras familj har varit som en extrafamilj för mig. Det kommer kännas tungt att träffa dem utan Jan-Fredrik.
Livet med Ingela går vidare och nu börjar det ljusna. Jag har tyckt fria följet känts stappligt och struttigt, eller som att vi stressar varandra. Men här en dag så andades jag djupt, stod stilla och tänkte att "nu ska jag gå lugnt och bestämt" och vilken skillnad det blev! Helt plötsligt följde hon mig fint och lugnt och hängde med bra i svängarna. Sköööönt. Och så har jag testat en otäck variant av apportering! Jag ringde till Staffan, kennelpappa, och bad om råd. Han frågade om hon kom med saker som jag kastade och det svarade jag att det gjorde hon. Så då skulle jag ta nånting, en leksak, boll, vad som helst, kasta ut det och försöka få in henne till sidan. Sedan leka med grejen och bara ha kul. Det ska vara bonus och superkul att sitta vid min sida! Så så kör jag numera och det funkar bra. Jag kastar bollar, gosedjur, handskar eller vad som helst och hon apporterar och kommer in till sidan så fint. Tanken är att jag ska sedan bara byta ut mot en apportbock. Det här träningssättet är ungefär allt vad jag lärt mig att man INTE ska göra. Först börjar man med att lära hunden att hålla fast, sen att kunna gå vid sidan, sen kunna komma på inkallning med apporten i munnen och sen efter länge och väl testar man att kasta ut den, allt för att slippa tugg och bus med apporten. Vi får väl se hur det avlöper...
Nu ska ungarnas väskor packas. Jag har som sagt tenta i morgon och Tobbe ska på skiljning i Porjushagen.

Familjepresentation

Här kommer lite action/familjebilder på familjen från julaton. Bilden på mig tycker jag är helt underbar! Att man kan få sådana miner??

Och så pappa och Nila. Nila skrek hela vägen ner "Se upp för backen!!!" för full hals. Och det slutade i en krasch längst ner.

Snacka om tävlingsmänniska! Till och med på julafton i pulkabacken med ungarna så måste man vinna! Vilken sambo man har...

Och så min mor och far... Det skvätte snö kan jag säga. Och de skrek hela vägen ner, och vi med, som stod längst ned... av skratt.

Den enda som inte är med är min bror, men han höll i kameran. Kanske kommer det någon bild på honom också senare. Jag har någon bra på lager vet jag...

Redigerat, attans, bilderna blev så små att minerna inte riktigt kom med. Ska se om det går att göra något åt det senare någon gång.