Áhkko

Igår fick jag ett tråkigt besked från Gällivare. Vår gamla hund, Áhkko, som vi omplacerade för fyra år sedan hade dött. Det känns oerhört tragiskt, hon skulle fylla 9 i juni och hon skulle få ha många år kvar. Hennes pappa, Kimo, sprang i spannet tills han var 13 år. Angelica, som ägt Áhkko berättade att båda hennes korsband bak hade slitits av under ett pass i spannet och de for direkt till veterinären. De beslutade att ta bort henne och det tycker jag var ett bra beslut, om än sorgligt. Áhkko kom till mig sommaren 2000 och jag minns att jag hämtade henne samma dag som min morfar dog. Hon var min andra hund och hon och Sájvva blev mina draghundar och agilitykompisar i flera år framåt. Áhkko var helt fenomenal på agility och vi hann bli uppflyttade till hoppklass II och jag minns inte om hon hade en eller två pinnar i agilityklass. När jag blev tillsammans med Tobbe hade mitt intresse för bruks ökat och vi skaffade Myra, vår lapska vallhund. Áhkko gillade aldrig henne och inte kunde heller jag längre ge henne vad hon ville ha... dra och springa. Så hon fick flytta till Angelica i Gällivare. Hon har där haft det allra bästa siberian husky-liv en hund kan ha! Hon blev en helt annan hund och när Angelica beskrev henne kunde jag knappt känna igen henne. Hon blev så lugn och harmonisk hos henne. Hon fick också en kull valpar. Tre hanar och två tikar. Angelica behöll allihop! Så efter att i alla fall de sista åren haft en underbart liv så fick hon sluta sina dagar alldeles för tidigt, men jag tror ändå att hon var nöjd, hon dog nästan ute i spannet, som det ska vara för en sibbe. Och utan sjukdom eller förfall. Men saknaden är stor hos oss andra som är kvar. Glädjande är däremot att hennes barn finns kvar, och säkert kommer det att komma barnbarn också. Här kommer lite bilder på Áhkko som jag fått av matte Angelica:

Tjusig tjej. Hon hade något av en "kastpil-näsa" som en av mina bekanta uttryckte det! Smalnäst dvs.

I spannet, som en sibbe ska vara.

Underbara flickor! Áhkkos två döttrar fram och henne själv bakom.

På stake-out:en, säkert på en körning någonstans. Jag tror hon är lite äldre här, gumman. När hon bodde hos oss gick hon under benämningen Áhkko-Packo Snutte-Lisa. Vilka smeknamn man ger de stackars djuren...

Jag avslutar med den häftigaste bilden. Här har gänget just tagit SM-silver i Kiruna förra vintern. Det är längst till vänster Pappa (Tiwaz), barn, barn, barn, Mamma (Áhkko) och barn. Barnet längst fram är så lik sin mor så jag har svårt att se skillnad på dem! Vilken seger va? Sov nu så gott lilla älskade Áhkko Packo Snutte-Lisan!