Söderliv.

Ja, nu är vi snart hemma igen, ska bara avklara resdagen i morgon. Nu har vi varit i södern sen i onsdags och det är skönt här nere...mmm... Men det ska faktiskt bli skönt att komma hem igen, till barnen och Pinglan och Slarvan. Vi har portionerat ut våra avkommor och djur lite här och var. Men allt verkar ha gått bra i alla fall. Nu i veckan kommer det att bli mycket pluggande för mig, för på fredag drar jag och Pinglan på vår första kurs! Staffan är det som håller i kursen också, gammelhusse, eller kennelpappa som det brukar heta. Kapten Lindahl kommer också att vara med så antagligen kommer det bli en kanonkurs, hoppas det i alla fall. Och Jenny kommer att komma upp till både kurs och tävlingshelg veckan efter. KUL, KUL, KUL!!

Nu hägrar sängen...

Glömde bara...

Här kommer bara lite underbara bilder på min fantastiska träningskompis och "vanliga" kompis Jenny Karlsson och Truxelis Pilo, överst på prispallen på SM för FM-hundar (Har man ingen egen glans (...än!!) får man sola sig i andras). Jag har sällan träffat mer målinriktad person är Jenny. Och jag lovar er, det kommer inte stanna här! Och det här är inte Jennys riktiga gren heller!

Ännu en bild på pristagarna.

Jenny hade själv döpt denna bild till SMSterror och det var vi i Jokkmokk faktiskt utsatta för! Jenny var duktig på att hålla oss uppdaterade!

Eeehhh, ska detta vara en uppletanderuta?? Sådana har vi aldrig sett i Jokkmokk förr. Men Pilo grejade det i alla fall. Och han kom dessutom in med fem föremål då han också apporterade in en av flaggorna som markerade rutkanten. Vad kan man säga... jag är inte förvånad... schäfrarna är väl inte kända för sin enorma intelligens...

Finsmakare...not!

I veckan som gick delade jag och min rumskompis i Luleå en flaska vin som hon fått någon gång. Jag tyckte personligen att det var bland det godaste vin jag druckit och var noga med att lägga namnet på minnet. Nu när det äntligen blev fredag tyckte jag att jag skulle köpa samma vin och låta Tobbe smaka på denna skapelse, som jag var säker på skulle gå på runt en hundring i alla fall. Döm om min förvåning när flaskan på systemet bara kostade 56 spänn! Så lurad man kan känna sig. Tobbe kunde inte ens dricka det. Han hällde ut sitt glas. Vilken finsmakare jag måste vara...

Igår gick Pinglan och jag vårt första spår. Klockrent bakspår, men vad gör det? Hon spårar i alla fall. Till slut hittade hon pinnen i alla fall och så hade vi kul med den ett tag. Jag ska ta det lugnt på spårfronten, vi har många år på oss. Jag klickade i alla fall in henne igår och tänkte börja förstärka pinnarna så. Men jag tänker inte köra regelrätt klickerträning, det orkar jag inte, men jag tycker den är bra att ta till ibland så där. Vi får se hur vår träning kommer se ut längre fram i vinter.

Nu har anmälningstiden gått ut för vår lydnadstävling. 10-12 ettor, 6-8 tvåor och 1-2 treor. Vi kör två dagar. Burrrr, jag har aldrig varit tävlingsledare för trean, men någon gång ska väl vara den första. Måste bara komma ihåg att göra klart för vittringen.

Underbara hund.

Nu är det höst i fjällen och det innebär sarvslakt. Detta är i stort sett en folkfest då hela släkten ofta far iväg och hjälper till. Innan denna slakt ens kan börja måste alla renar samlas ihop från fjället och det är ett jobb som görs av och renskötare och deras hundar. Tobbe träffade i Kuorpak (Sirges samebys slakt) Micke, Myras nya husse, som hade samlat till Jåkkåkaskas slakt några dagar tidigare. Myra har helt enkelt imponerat! Micke var såååå nöjd och tyckte att hon varit suverän! Och gått ner i vikt har hon gjort. Till och med Mickes pappa, Lars-Åke som INTE är lättimponerad, hade sagt att nu ville han också ha en lapsk och undrade om det finns några valpar. Micke berättade att han hade skickat Myra efter hjorden in i ett videsnår och Myra hade försvunnit som en avlöning. Efter någon minut hade det stuckit upp ett huvud mitt i snåret som tagit nytt sikte på renarna och så ner i snåret och vidare igen. En liten stund senare stack hon upp huvudet igen och tog nytt sikte och så iväg. Han var riktigt nöjd! Det är nästan så jag grinar när jag hör det. Jag blir så stolt och så glad för Myras skull att hon nu får göra det hon är avlad för och älskar, istället för att bli runtsläpad av mig på tävlingar som hon inte gillar. Älskade gumman! Och TACK Micke och Helena (och lilla Oskar så klart) för att ni ger Myra det här livet!

På pingelfronten går det framåt. Vi tränade sitta vid sidan igår och ta ett steg framåt och det går så bra. Hon är duktig och jag blir allt lite fascinerad över henne. Men jag måste minnas att ta det lugnt, hon är bara en valp. Men snart kommer kylan och snön och då vet jag att jag inte tränar speciellt mycket. Och det är bra. Nej, nu börjar snart lektionen, måste rusa.

Piggsvin eller älg?

Pinglan tycker det är helt underbart att bo i ett studentområde. Först så får hon sova i mattes säng eftersom matte ligger på en madrass på golvet i ett litet studentrum och för det andra så hittar man en massa saker när man går på promenader! Igår hittade vi en hel förpackning nyponsoppa och idag en strumpa som någon så lägligt lagt på vägen till pinglan! Den var hon så klart tvugnen att ha med sig hem!
Ingela har ett jäkla steg! Jag tror hon är korsad med en älg eller något. Å andra sidan kanske jag är van vid trippande raser som siberian husky och lapsk vallhund. Men hos Ingela är det inte något trippande utan ordentliga sjumilakliv! Jag har också upptäckt att hon börjat få sina täckhår, så när jag står ovanför henne och tittar ner så står liksom pälsen ut runt om. Hon påminner starkt om ett piggsvin.
Igårkväll tränade piggsvinet och jag lite position vid sidan. Hon är väldigt snabb att försöka ta korven direkt ur handen och i det läget väldigt flamsig, men så fort hon sitter rätt och jag säger "bra" så sitter hon som ett tänt ljus och bara väntar och har fin kontakt. Det känns bra det här. Och på måndag är hon fyra månader. Kanske jag hinner lägga ett litet babyspår innan snön kommer...

Höst i Jokkmokk

Här kommer lite bilder från vår helg i Salto. Det var ett helt sagolikt väder och fram till halv tio på förmiddagen inte heller några knott. Efter tio gick det nästan inte att vara ute för då invaderades världen av knott, knott och åter knott! Jag har aldrig varit med om dess like! På bilden så poserar jag och Ingela Pling för kameran.
Så här vackra promenadstigar har vi runt stugan i Salto. En helt underbar skog och just nu är det så vackra färger så själen skriker. Det går nästan inte att ta in allt. Och i och med att det är väglöst land så behöver vi inte vara rädda för varken bilar eller folk. Visserligen var det ganska mycket motorcyklar, då det just nu pågår samling till slakten och Tobbes morbror som är aktiv renskötare bor bara just nedanför vår stuga. De hade party där lördag kväll och pinglan hittade förståss dit, gick helt sonika in och satte i sig vad som fanns i papperskorgen! Företagsam hund man har.

Och här har vi Kierkau, Saltos känetecken och så sjön Langas som är en del av Stora Luleälv. Vackert med dimman som ligger över vattnet.

Och så vår tvåbenta skatt, Olle, som glatt knatade ut till knäna i denna mundering. Han skulle ju kasta sten säger han själv!

Sist med ABSOLUT inte minst måste jag säga att denna helg har JENNY KARLSSON gått och vunnit SM i bevakning!! Det är jävlar i mig inte sant!! Vi är sååå otroligt stolta och imponerade av din bedrift Jenny! Nu väntar jag mig bara en bild på dig och Pilo så jag kan lägga ut det här Jenny! GRATTIS GRATTIS GRATTIS, men det vet du redan! Jag är så impad! Jag ska gå kurs för dig när du kommer hem igen, bara så du vet det!

Nu är det innevecka för mig i Luleå så det kommer nog bli fattigt på bloggfronten framöver en tid. Men sen återkommer vi med nya friska tag!

Salto nästa!

Så har vi bestämt oss att fara till Salto i helgen. Det är bara andra gången i år jag är där. Helt otroligt vad sällan vi tar oss dit men nu ska det bli av i alla fall. Jag hoppas på lite bilder och kanske även lite filmer efter vi kommit hem. Det brukar vara så otroligt fint där på hösten med alla färgerna. Gäller bara att jag ska komma ihåg videokameran. Tobbe brukar klaga på mitt minne, han tycker det kunde vara bättre!

Ibland så känner jag att jag blir GALEN på Ingela! Som nu i förmiddags när jag har vikt tvätt och packat så är hon och river i allt. Hon är precis som ungarna, ska pilla på allt som finns inom räckhåll och det som inte finns inom räckhåll, det försöker man i allla fall pilla på. Men så är det väl.

Jag har redan börjat fundera på hur pinglans tjänstetecken ska se ut. Kanske rött och svart, kanske rosa och svart eller svart och vitt. Svart på ryggen i alla fall. Och så en bild ska det vara... Jag har funderat på en pinup-bild, en klassisk, inte porrig eller naken, bara en snygg tjej som är lite utmanande, eller också motsatsen, en nördig bild på någon med glasögon typ. Eller ett lejon eller rytande tiger. Det här ska ju bli ett monster!! Kanske en gepard eller liknande, någon som springer fort, för jag hoppas hon kommer bli som Arve eller Zoogin eller Jolly, kanonkulor i skogen dvs. Eller varför inte en bild på en kanonkula? Kanske det vore något? Vi har tid att fundera på det här, Ingela och jag, det dröjer ju åtminstone ett och ett halvt år innan vi kan starta någon lägre klass. Och i appellen behövs inte tjänstetecken för den tänker jag köra i spår.

Ett förtydligande bara... visst är de lapska smarta, kanske lite för smarta. Jag hade aldrig några problem att lära Myra något när hon väl blev lite äldre, då var hon skarp! Problemet var att få henne att vilja göra det jag bad henne om, att ha drivet att vilja genomföra moment efter moment utan, enligt henne, belöning. Schäfern upplever jag har ett naturligt driv i att vilja göra det jag ber den om. Så upplevde jag inte Myra. Henne var jag hela tiden tvungen att peppa och fick inte tappa humöret med henne. Då tyckte hon inte det var roligt längre.
Och till er fågelflickor ute i landet: Säg till era mattar att de talar om för er att ni inte FÅR jaga ekorrar, fåglar eller vad det nu är. Och att man inte FÅR skälla under lydnaden! För inte kan ni veta att man inte får det om ingen talat om det för er?? ;)

Snusk, fint väder och SM!

Jag sade tidigare att Ingela är snuskig och ja visst, det är hon, men jag ska inte kräva så mycket av henne då hon inte får mycket hjälp här hemma till att bättra sig... Vi har haft en halv sork liggande på vår dörrmatta (utomhus!!) nu i en halv vecka och innan det låg den på trappen i en vecka i helt format. Så hur kan jag kräva något av hundstackaren!

Vi har återigen haft ett underbart höstväder med dimma alternativt strålande solsken och knallgula löv. Det här är det ABSOLUT finaste perioden i Jokkmokk om jag får säga. Även om en kall februaridag också är underbar, men ack så kall. Pinglan och jag for ner till klubben och städade först lite i förrådet och fixade med lite snitslar inför nästa år. Vi har 20 fulla ramar och vi skulle egentligen behöva 20 till. Vi får se vad vi mäktar med, men 10 till MÅSTE vi i alla fall ha. Ingela Pling har ett konstigt sätt att hjälpa till med ramarna förresten... Jag sätter snitslarna PÅ ramen och hon sliter AV dem. Känns som + - =0 Vi körde i alla fall en del kontaktövningar och sitt- stanna. Alltså, helt otroligt, där Ingela är nu var Myra när hon var 1,5 ÅR!!! Inte för att på någon del förringa lapsk vallhund, det är en underbar ras, men i förmåga att koncentrera sig kan de hälsa hem! Kan ju ha varit vårt exemplar (läs Myra...) som hade extra svårt att hitta fokus men skillnad mellan pinglan och pyret är det helt klart. Ingela kan redan sitta, hålla fokus på mig och sitta kvar säkert 10 sekunder redan och jag har knappt tränat på det här. Innan Myra kunde det hade jag övat länge. Men man ska inte jämföra. Jag är säkert duktigare nu och sen är det inte samma ras och de har inte samma förutsättningar heller.

I skrivande stund håller mina kära vänner Jenny och Jossan på att från var sin ände av vårt land ta sig till Hofors för att tävla SM i bevakning. Alla tummar och tassar och tår vi har här på Jokkmokks brukshundklubb hålls för er!!!!! Gör oss stolta och visa hur duktiga vi är här i norra delen av landet! Och kanske även Bettan på Truxelis kan ta åt sig lite av äran då dessa båda schäferpojkar Naiko och Pilo kommer från henne. Halvbröder är de också. Tack för dina fina gener Truxelis Inez (mamma...)! LYCKA TILL!!!

Nu väntar en varm dusch och sängen...

Lite tankar om träning.

Fick en fråga om varför jag vill börja träna Ingela när hon var så gammal som ett år. Lite överdrivet från min sida var det nog, men jag har en tanke bakom min åsikt. Min tanke är att jag och Ingela förhoppningsvis kommer att ha många år framför oss med tävlande och tränande. Om jag nu skulle träna "ihjäl" oss så kan det innebära att vi kommer ha många, många år framför oss i elitklass (Jag förutsätter att vi kommer att ta oss dit!:D) och ändå ska behålla fascinationen för framåtsändandet och skallet och bara traggla detaljer hela tiden. Jag har en bekant som har en hund som jag tror var både bruks- och lydnadschampion innan hon var två år. Det låter helt omöjligt, men jag tror faktiskt hon var det. Ska kolla upp det. Nu är hunden fem år tror jag och startade SM för tredje gången. Och hunden verkar ha stannat av i framgången. Det finns liksom inget mer att göra kan jag tycka det verkar som. Jag ser hellre att min hund får vara valp och inte behöva prestera så mycket ännu. Allmänlydnaden kommer alltid att finns, men den rena lydnaden och inlärning av moment vill jag vänta lite med. Å andra sidan verkar den här tjejen jag har att orka så mycket och vilja så mycket att jag nog MÅSTE stimulera henne lååångt innan hon är året! Så mina tankar kommer nog inte att betyda så mycket i slutändan i alla fall.
Jag har kommit på att min lilla pingla är snuskig. Hon äter hundskit... Fy fabian vad äckligt. Och sten lassar hon i sig. Hon måste ha en mage av stål. Tja, vi får väl se vad vi hittar på i morgon... Vi kanske tar och börjar med krypet...

Ortopedi, ortop...

Så nu har jag haft nästan en hel dags föreläsning om ortopedi. Kul och intressant men inte så mycket jobb med hund. Ingela har mest legat och gnagt på en pinne hon hittade i skogen och släpade med sig hem. Det blir inte så fint på golvet med har man köpt en ny dammsugare så ska man väl använda den!

Vi hann i alla fall med ett litet uppletande på klubben innan föreläsningen började. Jag förivrade mig lite grand och trodde hon kunde mer än vad hon gjorde. Det går bra att lägga ut en grej cirka 5-7 meter bort men blir det längre så glömmer hon bort vad det var hon skulle göra eller något liknande. Jag måste skynda långsamt... Hon ska ju förhoppningsvis tycka detta är roligt fortfarande om 7-8 år. Vi har tid!

Igår var vi i skogen nästan hela dagen och tränade bevakning med Jossan och Naiko. Carola och Sigge var med och även Anna-Lena och Qiller. Vilken underbar dag! Sol och hög och klar luft utan en enda mygga. Sådana här dagar får gärna fortsätta långt in i november... Hoppas kan man alltid. Här kommer i alla fall lite bilder på min lilla pingla. Jag är inte riktigt sams med den här bloggen ännu... Jag ville ha bilderna sist men jag får dem inte dit! Ska fixa det till en annan gång.

God natt

Så länge kunde jag hålla mig!

Jag sade innan jag fick hem pinglan att jag inte alls skulle ha någon brådska att börja träna. Tidigast när hon var ett år var tanken. Hon skulle minsan få vara valp jada, jada. Och nu står jag här. Och har börjat träna min 3,5 månaders valp. Ja, ja, så kan det gå.
Idag har vi varit på klubben och lekt, igen. Med kampläderoch brandslang. Hon har verkligen börjat tända till på lädret! Och hon hugger tag i det och sitter fast. Jag har ingen tidigare erfarenhet av lek med kampläder och hur man "ska" göra, men jag tycker det känns bra i alla fall. Sen gick vi in till rutan och lekte med handsken. Vi gick ut en bit i rutan och jag kastade ut handsken. Rutan var inte vallad, därav kastandet. Och vad duktig hon var! Jag märker en helt annan drivkraft och ett annat fokus än på Myra, min lapska. Ingela kommer liksom ihåg hansken och fokuserar på den och VILL hitta den. När Myra var i den åldern kunde hon knappt fokusera på att pinka eller äta ens en gång. Pinglan kan också sitta och titta på mig i flera sekunder om jag ber henne, om jag tex har godis bakom ryggen. Det skulle heller aldrig Myra ha gjort. Antingen skulle hon ha skitit i allt eller så skulle hon ha försökt ta godisen. Jag hoppas att jag nu äntligen har en hund som vill samarbeta med mig och tycker det jag erbjuder är kul! Och själv känner jag motivationen till att träna öka från dag till dag. Skönt!

Hoppas jag ska minnas att ta lite bilder i morgon.

F21 rules!

Så underbart att den lilla pojken kommit tillrätta! Jag har haft lektion via internet hela förmiddagen men har inte kunnat koncentrera mig alls. Mina tankar har hela tiden varit på pojken och hans föräldrar och även klasskompisar och lärare. Men så äntligen kom han tillrätta, i morse runt 9.30 Och vilka var det som hittade honom?? Hundekipage från F21! Alltså, ni på hundplutonen är så bra! Jag har sånt grundmurat förtroende för er och är stolt att ha fått gå kurs hos er i våras.
Äntligen så kan jag koncentrera mig på mitt eget yrväder här hemma. För tillfället håller Pinglan på att äta upp både filt och raggor i ren tristess. Måste nog göra något med henne snart... Kanske ska jag ta mig till Klubben och ta lite bilder? Och träna lite kontakt och lek. Träna lek?? Hur sjukt låter det inte? Men leka i alla fall. Och lite inkallningsövningar är alldrig fel. Vissa tycker det är så roligt med valp men jag bara längtar till att hon ska bli lite större så jag kan börja arbeta lite med henne, gå lite spår och köra lite uppletande. För att inte tala om framåtsändandet!! ;-) Ett underbart moment.

En tanke, vart ska jag lägga upp den här bloggen? Från min hemsida? Men jag vill byta hemsida men vet inte riktigt om jag orkar. Lägger väl upp den där för tillfället.

Ännu en blogg...

Ja, då börjar väl jag också. Som om det inte finns nog med bloggare i världen. Här tänkte jag lägga upp mest tankar om hund och hundträning, kanske främst för att hålla mig själv motiverad och för att minnas vad jag gjort och förhoppningsvis också kunna se resultat! Det som oroar mig är att jag aldrig varit någon dagboksskrivare så jag vet inte riktigt hur det här kommer gå. I alla fall så kommer det att handla om mig och min hund Kargalandets Ingela och vår framfart i vardagen och på träningsplan och förhoppningsvis även på tävlingsplan, men dit är det ännu ett tag.

Igår så fick lillflickan träffa sina kommande träningskompisar Pilo och Naiko (Truxelis) när de var ute på bevakningsträning inför SM om knappt två veckor. Det var spännande men lite läskigt och det kan man förstå, de är ganska stora och buffliga. I alla fall så hade vi en stig och gjorde två ljud var åt hundarna. Naiko slog hemskt mycket över stigen men blev bättre till andra gången. Han tog första ljudet säkert 40 meter ifrån och det andra ljudet hann knappt starta innan han hade det. Tyvärr gjorde han en "fin" blindmarkering första svängen och det känns lite läskigt. Det är skönare att kunna vara helt säker. Pilo hade en hel del "mallestopp" på vägen men det blev också bättre till andra gången. Han tog också ljuden tidigt och vi hetsade igång honom ordentligt med ärmen på stigen efter avslut. Vi höll knappt på att få med honom tillbaka till bilen när figgen gick ut (eller sprang) och gömde sig till nästa hund. Jag tror att båda killarna kommer ha en bra chans att placera sig högt på resultatlistan! Heja Jokkmokks BK!