Loss och slut

Idag körde vi med ligg och komma in till sidan. Försökte också på det där med slut men det hajjade hon inte! Helt otroligt, det enklaste förstår hon inte alls! Ligget gick bra, säga ordet, krafsa mellan frambenen, säga "BRA" när hon ligger, ge korven på backen med andra handen och sen slut. Synd bara att jag missade det där med slut. Men man lär inte in en ny metod på en dag. Det gick snart att lägga sig utan handkrafsning, men inte alls om jag stod upp. Jag ska nog försöka få någon annan som lägger godiset, då binder hon inte lika mycket till mig utan mer till målbilden. Hoppas jag.
Det jag gillar med Inki är att momentet inte är slut förrän "SLUT" kommer och att låta hunden tänka själv innan jag hjälper. Ord, hjälp, bra osv. Känns som gammal skåpmat, men det är alltid bra när någon förklarar på ett sätt så man förstår. Hon pratade också om tugget på apporten och frågade oss i publiken hur vi brukade träna...var det att hålla som var grejen?? Ja, svarade vi. Då tyckte hon att vi fick skylla oss själva. Det är "LOSS" som är grejen. Så klart. Om hunden sitter och tänker "loss, loss, loss, loss, hoppas matte säger loss snart!!", då är risken för tugg mindre. Ja, ja, nu känner jag mig lite Inki-frälst, men jag vet ju att det alltid blir en mix till slut. Men jag vet att min goda vän Jenny, som nyss vann Bevaknings-SM (!!!!! Ingen som missat det va??) har kört mycket efter Inkis metoder och jag vet hur bra Pilo går och jag vet vilken kontakt de har och vilken arbetsglädje där finns. Dessutom har väl Inki varit med på de flesta SM de senaste 20 åren? Och Roland också för den delen. Så något måste de väl kunna förmedla till mig? Jag som bara TROR att jag kan det där med hund.

Nu ska jag se Brukslydnadsfilmen och drömma mig bort till kommande tävlingar...
Kolla förresten in Jennys och Pilos blogg!! http://jennyopilo.wordpress.com/

Det Mänskligare Samhället

Efter en helg på sektorskonferrens med föreläsaren Inki Sjösten är jag full av inspiration! Hon sade mycket matnyttigt och jag gillade hennes ideer med målbilder och positiv träning, men med kravnivån på slutet. Så idag tog jag tag i Ingelas ofog att inte komma på inkallning. Jag for till klubben och där höll de på att montera upp våra lysen. Fantastiskt! Här kommer gratis störningsträning också! Jag hade köpt med mig korv, renost på tub och så hade jag brandslang, bollar och mycket mer. Jag började helt enkelt med "Kom" när hon var på väg ifrån mig och belönade först med socialt och sen med något från fyrklövern och till slut så kom hon som ett skållat troll till mig så fort jag ropade. Härligt! Vi tränade även ligg utifrån Inkis system och det gick också bra. Känns fint det här! Nu ska vi bara se hur mycket jag kommer ihåg av det hon sade.

Här om dagen satt jag och skrattade. Jag läser så roliga böcker nu... Det är de gamla klassikerna av Sjöwall & Wahlöö, Roman om det brott. Jag har läst allihopa jag vet inte hur många gånger, jag brukar läsa om dem med några års mellanrum. Just nu är jag på den näst sista, Polismördaren. Mig veteligt var Maj och Per väldigt radikala och vänsterorienterade på den tiden. Idag vet jag inte. Per är död sedan flera år men vart Maj står idag vet jag ej, men böckerna är underbara! Läs bara den här beskrivningen av Sturups flygplats:

"Dessutom hade det (flygplatsen Sturup) förstört ett stycke natur, som borde varit skyddat i lag. Skadan var vittgående och irreparabel och konstituerade en grov miljöförbrytelse, typisk för den antihumanitära cynism, som allt mer kommit att känneteckna vad som kallades Det Mänskligare Samhället. Uttrycketstod i sin tur för en cynism, så gränslös att gemene man hade svårt att fatta den. (---) Där inne (stationsbyggnaden) var det som om själva färgsättningen, grått och saffransgult, underströk oset av fusk och korruption. (---) Ankomsthallen kunde inte ens kallas otrivsam. Den var snarare monstruös, en miljökatastrof, som kunde få en dammig bussterminal bortom all ära och redlighetatt framstå som livfull och mänsklig.Där fanns ett korvstånd, som tillhandahöll en oätlig näringsfri parodi på mat, en tidningskiosk med några kondomställ och snuskiga magasin, tomma rullband för bagaget och ett antal stolar, som kunde varit konstruerade under inkvisitionens glansdagar." (sid. 17 och 18 i Polismördaren) Och så här fortsätter det en sida till. Jag tycker det är UNDERBART!! Vilken samhällsskildring! Så var det på 60-talet! Inte illa inte. Det är något att tänka på idag. Jag vill bara säga att jag formligen ÄLSKAR dessa böcker. Det har aldrig skrivits deckare i närheten av dessa, inte av dem jag har läst i alla fall. Samhällsskildringen och -kritiken är underbar, oavsett vilken egen politisk tillhörighet man har. De är alla värda att läsas!

Nu ska jag kasta mig i duschen innan ungarna ska hämtas.
Ha det!

Uppletande

I tisdags hade vi 4-årskalas med alla förberedelser som hör till det, inklusive tentaplugg! Med andra ord blev det ingen träning för Ingela. Men väl tårtätning för oss andra. Nila sade att han ville ha en "kungstårta" och jag antar att han menade en prinsesstårta. En med ros ville han ha i alla fall. Sen bakade jag en marängtårta också. Vi har en hel del kvar, tror jag ska ta en bit i kväll...

Igår och idag körde jag uppletande. Jag vallade ut på 50 meter men kanske bara 25 meter brett. Hon fick följa med ut när jag lade första föremålet och så dras med tillbaka igen. Hon for iväg som skjuten ur en kanon och tog handsken på en gång. Nästa gång knöt jag fast henne och gick ut och lade nästa och hon var snabb tillbaka med den med. Men när jag försökte lägga två så slog det slint. Den första gick bra men nummer två så fattade hon ingenting. Ska fundera lite på hur jag lättast ska få henne att förstå att där finns en till. Kanske det bara har att göra med nötning. Men snart så kommer snön och då blir det till att vänta till skiftet maj-juni. En till sak kom jag på också. Jag har belönat uppletandet med godis hos mig och det har funkat bra. Hon är verkligen galen i godis. MEN nu märkte jag att hon släppte strumpan i halva rutan och kom till mig för godis. Inte bra. Så nu har jag reviderat min träning lite. Först till mig och FÖRSTÄRKA genom kamp och lek, kasta, hämta, kampa igen, låta vinna osv. SEN får hon korv. Funkar mycket bättre. Då håller hon hela vägen in. I alla fall så går den lilla damen fint ut på djupet, 50 meter och hittar grejerna fortare än jag hinner se. Nu är det bara att beställa ett tjänstetecken... Undras vad jag ska ha på..? Jag tror jag ska ha en tiger eller något liknande. Och så bara namnet Ingela. Kargalandets Ingela blir för mycket tror jag. Färger vet jag inte alls. Kanske gult och orange? Eller rosa och vit? Myra hade orange och svart med en råmande hjort. Jag hade bett om en ren men det blev en hjort.. Döfint var det! Ska fota det och lägga in det här.

Nu är det snart dags för tårta!

I valet och kvalet...

Så har vi varit och spårat igen. Ett alldeles för ungt spår, men vad fasen, solen går ju ner mycket snabbare än vad jag tänkt. En timme låg det nu, men var 450 meter långt ungefär och nästan helt svart ute var det. En ny upplevelse... Det gick bra som alltid! Duktig tjej!

Nu kommer jag till en liten fundering. Det här med början av spåret, bakspår eller framspår menar jag. Jag har hört olika träningssätt och vet inte vilken jag tror på. Vissa tränar aldrig uppletande av spår, typ en ruta utan kör alltid direktpåsläpp, för att hunden aldrig ska få tillfälle att välja fel. De blir vana att alltid ta framspår för det är vad de blir erbjudna. Och då fortsätter de med det sen på tävling också, även om det blir en upptagsruta. Å andra sidan kan man köra med ett upptag och låta hunden välja och ta problemen när de kommer, OM de kommer. Men de flesta hundar väljer bakspår någon gång i alla fall. Nu har jag börjat med upptag för det är det jag är van vid. Kanske man ska variera? Jag är en kompromissande människa!

Sök.

Så nu har man varit ute och testat sök också. Jag har i och för sig kört lite sök tidigare med Myra, men det var bara markeringsövningar och mest på skoj. Nu var det Jossan, Kjell och Carola som körde. Och så jag och Ingela. Vi började med Sigge. Hans problem är att han har svårt att komma tillbaka från slagen. Att springa ut tycker han är helt ok. När Sigge for ut på sitt första slag (tomt) så fick jag sticka iväg med stocken åt motsatt håll, men först när han vänt mot matte när hon ropade. Han fick stanna på stigen och sen sticka ut till mig och sen tillbaka för påvis. På påviset fick han inte komma ända fram utan bygga upp en frustration. Han har även problem på påviset. Med Kjell och Unna var jag inte så koncentrerad för de tre änglarna Nila, Jeppe och Jonte krävde tillsyn. Jeppe hade fastnat i skogen någon stans. Efter det körde vi lite figgelek med Ingela i skogen och det gick suveränt! Carola gasade igång henne med bollen och gick sen ut. Pinglan som ett skott efter så fort jag släppte. Andra gången gick jag undan lite grand och fortfarande samma fart. Tredje gången lika dant. Skönt att ha en hund som verkligen VILL ut! Som stretar och drar och visar att "det här är kul!" Till sist körde vi Naiko. Han har problem att gå ut på djupet, speciellt i motvind. Onödigt, säkert. Sen vill Jossan ha framslag, men Naiko fick nästan bakslag hela tiden.

Vet inte om sök är något för mig. Vilken tid det tog! Och så lite tid med egen hund. Och svårt! Hur ska jag få en hund att gå ut på djupet i motvind om där inte finns någon figge? I 300 meter?? Men som sagt, jag är en novis på detta och visst går det att lära sig, men just nu tror jag att vi koncentrerar oss på spår och rapport så småningom. Om Ingela dessutom ska bli tjänstehund så har vi nog häcken full i alla fall.

Fascinerande!

Nu har hon gjort det igen! Förstummat sin matte! Idag lade jag ett 400-metersspår och lät det ligga ca 1 timme och 20 minuter. Lite trassel vid upptaget och hon tog bakspår, men hon tog sig ut till vägen och valde sen själv att välja framspår. Bra. Det tycker jag är det bästa, att hon får lära av sina misstag att ett bakspår inte ger något. Och jag passar mig noga från att störa henne i spåret. Jag agerar helt ovetande i spåret och hoppas så att jag aldrig ska få henne att fråga mig. I skogen är det hon som bestämmer och jag vet ingenting. Hittar hon inte eller tappar spåret så blir det utebliven belöning och så åker vi hem. Men än så länge går allt bra. Underbart att se all energi och glädje och inga fördomar och ingen konflikt med matte!! Min avsikt är att försöka påverka henne så lite som möjligt i spåret och på så sätt få en hund som jobbar självständigt. Jag blir så frustrerad av hundar som stannar upp och frågar matte eller husse var spåret går. Och bästa sättet att aldrig komma dit är att inte påverka själv. Anser jag.

När vi var 20 meter från spåret fick hon tappt och snurrade lite och sen stannade hon, satte sig och pustade. Jag lät henne sitta en stund och sen tog jag ett litet steg framåt utan att säga något. Då satte hon igång på en gång och arbetade koncentrerat och hittade slutet på en gång. Fint! Men jag måste bli bättre på att lägga spår med bättre förutsättningar. Nu hade jag utgången för nära ingången och hon kunde redan vid upptaget vinda in slutet. Inte bra. Jag tror det var det som störde henne vid slutet också.

För tillfället är Nilas och Olles andrakusin Geira här och leker. Det är ett himla liv inne i ungarnas rum, men de är inte ute hos mig i köket i alla fall. Phu... Det är inte ofta jag kan blogga samtidigt som ungarna är vakna! Du ska veta, Jenny, where ever you are, att ibland är jag avundsjuk på ditt ansvarslösa liv! ;-)

Ikväll är vi bortbjudna på middag, sååå skönt! Och ingen disk blir det heller. Mmmm, fredag kväll, undras vad vi ska hitta på sen. Film, ostbågar och cola antar jag.

Att spår kunde vara så kul?

Spåret igår kväll gick som en dröm! Pinnstigen var cirka 30-40 meter lång och jag hade lagt 6 pinnar och gumman plockade alla!?? Varför??? Men det är bara att tacka och ta emot. Hur kunde hon ha fattat det över en natt? I förrgår var hon inte ens intresserad av den. Alls. Nu plockade hon alla som att hon aldrig kunde få nog. Efter pinnstigen hade jag lagt ett vanligt spår på 150 meter och en pinne på slutet. Inga problem, hon spårade fint och ringade bra i vinklarna när hon fick tappt. Av detta fick jag så klart blodad tand och i morse lade jag ett 200-metersspår med några vinklar och två apporter. Idag körde jag också med sele och lina för första gången. Spåret fick ligga alldeles för länge eftersom mamma ringde när det redan legat 50 min. Sluttiden blev en timme och 40 minuter. Lite trassel vid upptaget men sen gick det fint och hon hittade båda apporterna. Selen jag har är ingen favorit däremot. Det är som en halv nomesele, liksom avkapad bakom frambenen, vilket får till följd att linan glider ner på sidan och trasslar in sig i benen. Jag vill ha en vanlig sele som går tvärs över bröstkorgen och inte in mellan frambenen. Men det får bli en senare fråga.
Tror nog att jag ska ut och lägga ett spår till innan jag hämtar Nila från dagis.

Fullt upp.

I spårskogen. Det gick bra men pinnarna var helt ointressanta. Typiskt. Utan dem får man inte mycket poäng...



Äntligen känner jag att jag har tid igen. Det har varit hektiska veckor nu på sistone.

Kalixhelgen var bra i alla fall och lite mer kött på benen fick jag nog. Vi kollade på lite inlärning på skallmarkeringar och så gjordes ett antal funktionskontroller. På söndag morgon var det dags för lite grundövningar med Truxelis Qiller, Kargalandets Etty och så min egen Kargalandets Ingela. Kul var det och det kändes som om mycket gick in. Med Qiller körde vi en hel del "bara gå i kopplet och inte skälla" men till slut körde vi även påvisningsövningar, som funkade hur bra som helst. Vi kampade upp honom med en bitstock och sen fick Anna-Lena lämna den mot ett träd, synlig, sen gick hon och Qiller bort en bit, vände utan trassel med fot och så vidare och så sade hon "visa". Så fick han sträva ut mot bitstocken och skällde han fick han en muntlig tillsägning men fick ändå gå vidare. När han var tyst fick han springa fram och ta stocken. Extremt enkelt men mycket nyttigt. Det här med att han fick gå vidare fast han skällde gillade jag. Det förklarade de med att annars bygger han bara upp en frustration och skäller ännu mer. Sant. Hur många gånger har jag inte gjort liknande själv? Resultatet blev i alla fall att han på ungefär tre gånger klarade av en påvisning med halt utan att skälla. Och för oss som känner Qiller är det riktigt bra! Vi gjorde samma övningar med Ingela och Etty.

Efter det gjordes några övningar i skogen där jag ine var med utan mest stog som åskådare. Staffan och Johan gjorde var sin sökövning med deras egna hundar Campa och Gudrun.



Jag har nu också börjat köra lite mer spår med Ingela och det går bra. Hon gillar det skarpt men struntar fullständigt i pinnarna. Hon buffar runt dem lite grand men tar inte upp dem, vill vidare i spåret i stället. I skrivande stund har jag en pinnstig och ett 150 meters spår liggande och mognar till sig. Ska snart ut.



Hoppas nästa uppdatering kommer lite tätare än detta!

Kalix here we come!

Sitter på föreläsning just nu om handkirurgi. Ibland får man lite urk-känslor när han berättar om olika operationssätt men det är kul! Vi håller på till kvart i tolv idag och sen måste jag plugga lite medicin. Jag kommer inte hinna så mycket i helgen för vi ska till.... KALIX på kurs!! Kuuul, första kursen för mig och Ingela även om hon är aningens ung ännu. Och ännu roligare är att det är jag, Jenny, Jossan och Anna-Lena som ska åka. Och Staffan och Johan är instruktörer. Ska bli skitkul! Jag har inte varit på kurs med egen hund på hur länge som helst. Senast var nog med Åke när Pyret hade sin första kull och hon var INTE road av att springa ut och ta apportbocken, jag lovar!

Träningen för mig och pinglan går framåt. Nu har hon en fin position vid sidan även om den än så länge bara funkar i köket, men jag klagar inte! Hon tycker det är döskoj i alla fall! Och jag med! Nu har vi också tagit tag i det där med att leka också. Hon har varit väldigt snål om grejerna, men det är mitt eget fel, jag inser det. Jenny kom över i förrgår kväll och styrde upp saker och ting lite grand! Och hon hade med sig en present till oss, en ny, röd, fin boll! Oj, vad rolig den var! På en gång jag började engagera mig i leken och vara noga att leka, byta, släppa, kasta så gick det bra. Då kom hon till mig med en gång med gjejen. När hon vet att jag inte på en gång ska ta den av henne så går det genast bättre, och att vi leker med den ihop. Kul, kul, kul! Vi far idag runt tre trodde Jenny. Då hinner jag plugga lite också. In på bolaget skulle vi också. Hihihi...och Tobbe är hemma med båda barnen. Och nästa helg är det tävling. Och helgen efterr det är det Sektorskonferensen i Medlefors... Känner mig lite egoistisk faktiskt...

Nej, nu ska jag ta mig en fika innan lektionen börjar igen!