Jul i Fjällvattnet

Här kommer äntligen lite bilder. Vi firade julen i Härjedalen, i Fjällvattnet, en stugby mitt i ingenstans två mil ifrån Tännäs. Där är riktigt superfint och underbara stugor. Här kommer lite bilder från veckan.
Ingela Pling i flygande fläng nedför pulkbacken. Det är julafton och jag lovar att hon sov under Kalle!

Visst är hon tjusig min lilla gumma? Hon är så lik sin mor! Bra det, för Xryta är en fin dam.

Mmm, hon är ingen valp längre. Och nu börjar också att de små grå falla på plats... Jag har ännu fler bilder, men jag är inte riktigt överrens med min blogg så vi får se om det kommer fler.

Tillbaka igen

Nu äntligen är allt som vanligt! Att jag kan känna mig så efter, bara efter att ha varit utan internet en dryg vecka! Först var det innevecka i Luleå, sista för den här terminen och när jag kom hem visade det sig att datorn pajat. Eller det hade den inte, en katt, alternativt hund, hade gnagt av nätverkskabeln. Ja,ja, värre hade det kunnat vara.

I Luleå var det riktigt roligt! Visserligen var det en himla massa examinationer av studieuppgifter och avsnittet geriatrik, men roligast var helt klart rullstolstekniken! Nu fick vi, efter två veckors inställningar, sittanalyser och hjulbyten ääääntligen köra dessa attans rullstolar! Vad roligt det var! Jag lärde mig till och med att balansera på bakhjulen! Jag och Emma satt och balanserade heeeeela lektionen tror jag och till slut kunde vi. Det bästa var rullstolsvolleyboll och fläskboll, en sorts fotboll/rugby med rullstol och pilatesboll. Snuskigt kul! Men jag är medveten om att jag också kunde resa mig ur min rullstol och "gå" ut till bilen efter lektionen. Och var innerligt tacksam över det. Hur roligt det än var att köra rullstol.

Ingela Pling har fått bo hemma med husse och småhussarna. En del buren har det blivit men jag vet att hon överlever. Nu har vi i stället tagit upp träningen igen. Ikväll blev det fritt följ, stanna kvar och lägganden, ibland med extensiv (heter det så? jag fick hjärnsläpp...) belöning. Det funkade bra. Jag får henne lätt att tappa ögonkontakten med mig när jag belönar från handen, hon går lätt och tittar på varifrån hon tror belöningen kommer att komma. Och så jobbade vi en hel del på starterna från fritt följ. Hon har så bråttom att hon lätt är två kliv före mig bara jag säger "fot". Jag vill hellre att hon ska höra mitt "fot", tänka: "Nu ska vi gå fot" och sen starta när jag startar. Nu har det mer varit "fot" "Ja, då går vi då!". Mig lämnar hon två meter bakom och säger "Ojdå, hängde du inte med? Du, det är fot nu!" Men efter idag känns det bättre. Det känns alltid bra när jag får revidera mina metoder och försöka komma fram till en ny metod eller utveckla en gammal och se att det funkar som jag tänkt.

Foton ska det komma snart också är tanken. Jenny har fotat och jag tänker norpa lite bilder därifrån. Hoppas hon har tid snart bara!

På fredag drar hela gänget utom katterna till Fjällvattnet i Härjedalen för att fira jul med min mor och far och bror. De längtar...tsss, de vet inte vad de ger sig in på... Och mamma säger att hon sååå gärna vill träffa Pinglan. Ja, ja, vi får väl se vad som händer! Men det ska bli kul! Det är så fina stugor där och det är fin natur. Jag tror till och med Tobbe ska ta med sig plattlaggen. Helt otroligt!

Åter igen träning

I går kväll och idag har vi tränat lite ute på vägen igen. Igår kom Jenny och Pilo förbi och vi tränad tillsammans här utanför. Ingela fick starta. Vi körde igen stegförflyttningar, speciellt åt vänster för att "knuffa" bak henne lite. Jenny tyckte hon hade en fin position och trots att Ingela var så gasad på Pilo inne så brydde hon sig inte om honom alls när vi var ute och matte hade bollarna. Vi visade också hur vi tränar på stanna kvar med bollen bakom och Jenny gav lite tips och råd, bland annat om när momentet är slut, när och var belöningen ska komma. Efter det var det Pilos tur. Jenny började också med fritt följ och Pilo sitter som klistrad vid Jenny. När hon höll bollen i handen blev han nästan väl taggad och hade lite svårare för positionerna. Bättre när bollen gömdes. Detta var nästan lika stor träning för Ingela som för Pilo. Det var mäkta svårt att hålla sig lugn när Pilo fick busa och springa. Mycket bra träning för Pinglan! Sen visade Jenny också sitt dilemma med skallet. Helt otroligt att en så stor hund som Pilo kan ha ett så fjesigt skall!! "Mjuff" säger han. Inte lätt. Han skällde bra på passiv bevakning av till exempel bollen istället. Jenny kastade bollen några meter framför Pilo och han fick sträva ut mot den och sen stanna och bevaka. Då kom skallet mycket bättre. Även när jag höll Pilo och han fick bevaka matte funkade det bättre. Kryp körde de också. Hög bak och tidvis även hög fram. Det är INTE ett lätt moment! Sen var det ganska kallt om magen faktiskt...

Idag körde Ingela och jag vidare med frittfölj och stegförflyttningar. Även lite stanna kvar, men det är så möööööördande tråkigt. Men jag måste. Vi fick också lite störningsträning idag när grannen skottade gården med en baklastare eller hjullastare eller vad det nu var. Stor var den, lät och lyste. Fint. Vi stod bredvid passiva och det var inget problem. Det är bara folk som gumman tycker är lite läskigt verkar det som.

Fredag kväll och en flaska vin är det som hägrar nu. Undras bara vad vi ska äta? Hemlagad pizza kanske? Men vinet är ett måste!

Long time no see

Nu var det länge sedan här i bloggvärlden. Det är mycket annat i tankarna som tar upp det mesta av min tid så inspirationen att skriva har inte varit den största. Men nu tänkte jag ta tag i bloggandet igen.
Vi har haft gräsläggarmiddag på klubben och nästan alla kom som är aktiva! Superkul! Och många respektive var det också. Till och med jag hade lyckats ragga med mig min äkta hälft. Självklart var jag en av dem som höll ut till längst. Och så får man plikta dagen efter. Men trevligt var det.
I kväll tog jag ett träningspass men Ingela Pling på vägen här utanför. Vi började med lite stegförflyttningar och hon har bråttom. Hon är även ostadig i positionen och hoppar fram och tillbaka beroende på hur och om jag tittar på henne. Böjer jag mig åt sidan för att titta på positionen så hoppar hon bak. Hmmm, det är så enkelt att se hur man har tränat fel, man har liksom facit bredvid sig hela tiden. Synd bara att det ska vara så svårt att träna rätt från början. Jag tränade också på att hon ska sitta fot vid sidan även om jag kastar iväg bollen framför henne. Svårt, men gör hon rätt är det så lätt att belöna, belöningen blir ju att få fara iväg efter bollen. Där var hon duktig. Efter det var det sitt-stanna och sitt-stanna-hit-fot. En gång inkallning och 10 gånger att gå tillbaka och belöna på plats. Phuuu, så tråkig träning men det går inte att ta genvägar. Stanna är ett viktigt moment både i vardagen och på tävling. Hoppas nu att Jenny och jag kan hitta lite tid att träna och att vi kan ta lite schysta bilder (det stavas egentligen "justa" va?). Helgen kanske.

Helljusspår

Så är det kris i kassan igen... Att det alltid ska vara så? Och Tobbe är uppsagd och har inget jobb om drygt en vecka. Inte är det lätt att vara människa.

Ingela och jag har tränat lite stegförflyttningar och vändningar på stället i köket idag. Egentligen skulle jag väl ha lyssnat lite mer på föreläsningen, men det var så kul att träna. Idag förstod hon fint och flyttade rumpan efter så bra i vänsterhalterna. Jag får passa hur jag belönar i utgångsposition, hon är inte helt fast på hur hon ska ha det ännu. Har jag belönat slarvigt några gånger har hon direkt en sämre position. För långt fram eller så har hon svängt in rumpan bakom mig. Men hon VILL och tycker det är kul. Underbart! Självklart, säger väl många schäferägare, men eftersom det här är min första schäfer så tycker jag viljan är såååå sköööön. Tidigare har jag fått jobba med att motivera och motvera och motivera. Nu behövs det så lite.

Snö har det kommit här också. Ganska mycket faktiskt. Så snart pistar de nog upp elljusspåret skulle jag tro. Hehe, min förra lärare berättade en rolig historia om hans mamma som var fransyska. Hon hade svårt att veta när det skulle vara betonat "h" i ord, i franskan finns ju inte de. Så han berättade att en gång hade hon sagt till honom: "Jag mötte Åkan i helljusspåret" på sjungande fransk brytning. Kul! Så nu tänker jag alltid "helljusspår" när jag ska ut och åka.

Ridhusträning

Idag var vi nere i stallet och tränade. Jossan och Carola hade sista träffen för deras valpkurs samtidigt så det blev störningsträning också. Förutom all hästbajs då... Vi började med fritt följ/linförighet och hon var duktig. Hon hamnar dock för långt fram och då tänkte jag att jag börjar med att "trycka" bak henne med en massa vänstehalter, men hon kan inte dem. Hon går in i mina ben, ställer sig på bakbenen och hoppar bak. Helt fel. Så då satte jag på kopplet och visade henne med lite dirigering hur det skulle se ut. Det funkade superbra och hon flyttade så fint efter och intog en bra position. Så tog jag av kopplet och då funkade ingenting. Då lade hon sig istället, lilla gumman! Jaja, bara att träna vidare och vara tydlig. Hon blev riktigt trött på slutet. För tillfället liggen hon och gammeldamen ute i hundgården och kalasar på var sin renbog som blev över då vi skavade till middagen. Vi har helt otroligt mycket renkött i frysen och så lagar vi så sällan kött! Helt vansinne då man har ont om pengar. Men nu har vi börjat göra något åt saken. I jul ska vi till Fjällvattnet i Härjedalen och då tänkte vi ta med lite suovas så nu blir det till att röka kött i veckan. Gott, gott.

Träning på gatan

Igår satt jag och läste i min bok "Rehabiliteringsmedicin" i ett kapitel om kognitiva handikapp så kommer jag till en diagnos som kännetecknas av bland annat piloerektion. Piloerektion?? Detta måste slås upp!!! I boken fanns ingen förklaring till ordet så det var bara att googla. Det visade sig att det är det vetenskapliga namnet på "gåshud"! Helt otroligt roligt! Det roliga är förståss att Jennys lilla ängel till hund som nyss gick och vann SM i Bevakning heter Pilo. Jag kan lova att jag kommer ALDRIG mer säga gåshud! Det är ett som är säkert! Jenny höll på att dö när jag sms:ade det till henne. Hennes lille oskyldige skyddsling finns med i en sån pinsam ordkombination... Pilo, som är fräsch som en nyutslagen nyponros... NOT!!

Jag har börjat kolla på regelboken för brukset och insett att vi har i alla fall börjat sniffsa på alla momenten i appellen. Bra eller dåligt vet jag inte. Inte än. Ingela är så rastlös på dagarna att jag helt enkelt MÅSTE ut med henne och de långa promenaderna blir så jobbiga när jag går med båda hundarna och jag har inte hjärta att lämna någon hemma. Så då blir det träning i stället. På en gång märker jag hur mycket bättre allting funkar, även allmänlydnaden. Ingelas förväntan på mig bara ökar och ökar och hon blir mer lyhörd.
Idag började vi med linförighet/fritt följ. Hon tappar koncentrationen efter tre-fyra steg men det är ok. Jag får helt enkelt träna tre steg då. Vändningar på stället kör jag också men hon har svårt vid vänsterhalterna då hon hamnar för långt fram och hoppar tillbaka i position. Så då har jag börjat visa henne istället hur jag vill ha förflyttningen från början och då köper hon det. Duktig flicka! Vi tränar platsliggningen med boll bakom och då har hon inga problem att ligga. Måste bara passa mig så mitt "slut" inte betyder "så fort matte rör på sig får jag vända mig om och ta bollen!". Jag ska nog börja gå tillbaka bakom henne och där säga slut. Så hon ligger kvar även när jag går tillbaka. Lite framförgående testade vi idag med. Tråkigt som attan, men vi kommer inte undan. Det går bra ändå. Men föremålet hon går emot ligger helt öppet så än så länge är det inte heller någon direkt svårighet. Det går framåt! Och det bästa är att jag tycker det är så kul! Och hon tycker det är kul! Men det hör väl ihop kan jag gissa. Det var därför jag inte tyckte det var så roligt att träna med Myra, hon såg alltid ut som om jag hällt en hink kallt vatten över henne. Eller så sade hon "Vi har redan gjort det här en gång matte, måste jag verkligen igen?" Även om det så var att bara komma in till sidan. Det gick liksom så seeeegt. Och blev jag arg gick det ännu seeeeeeeeegare. Lilla gumman, hon tyckte säkert at jag var en stor buffel bara som skulle tvinga henne att göra en massa dumma orationella saker.

Men nu ska här tränas!!

IPO...?

Det här med IPO, verkar inte det rätt B? Så mycket snack om IPO-hundar I, II, III eller vad det nu är, inte verkar det vara så märkvärdigt? Missförstå mig rätt, jag menar inte att jag själv är bättre eller att jag kan allt eller skulle greja VM i IPO, men alla meriter på hundarna! "Hanhunden Den och Den med IPO III" eller vad det nu är... Nog tycker jag att ett hederligt SBCH smäller högre... om man nu ska jämföra...

SMACK!

Min hund har en liten egenhet för sig som kan vara lite läskig om man inte är van. När vi har kampat om något och jag sagt "loss" så släpper hon fint men hon liksom måste klippa till med käkarna en gång till ungefär en halv centimeter från min hand. Det klapprar ordentligt i tänderna. Jag tror hon gör det lite för att säga "Ohhh, måste du ta den... måste bara, måste bara...försöka...ta den igen...SMACK!" Vad gulliga de är, hundarna!

Upplyst plan!

Nu har jag tagit tag i det här med promenaderna, jag har hållt på att bli galen på att hon drar i kopplet! Mattemisshandel är vad det är. Jag går numera ut med brandslangen i fickan och allt går så fint. Men det tar lite längre tid och promenaderna blir inte så långa men mer kvalitet. Alltså, jag slår henne inte med slangen, utan leker, inget annat! ;-)

Idag har vi också varit och tränat på vår upplysta plan. Vi tränade fritt följ med boll som belöning, jag har så lätt att falla in på det där med att bara belöna med godis. Hon svarar suveränt på bollen och det är lätt också. Lite "stanna kvar", inkallning och så testade vi hoppet också. Allt var kul och kändes fint. Hon vill den här damen, men det var faktiskt skönt att se att hon blev lite trött på slutet. Och då slutade vi. Kanske vi ska träna i morgon också? Det var så kul!

Reviderad apport

Nu är vi hemma efter en på flera sätt ansträngande helg i Luleå. Skolan var ok med både rullstolsmek och korvstoppning av stroke. Men på kvällarna var det kanske värst... när Ingela Pling fick träffa Tant Etty! Tant Etty talade snabbt om vart skåpet skulle stå och det var inget som Pling motsade sig, bara de kunde leka lite?? Visst, sa Etty, häng med här så ska jag visa hur man RIKTIGT leker!! Gissa om de båda K/Carin-a blev glada? Galopp i hall och vardagsrum med diverse känguruskutt kan vara en aningens irriterande efter ett tag. Och stackars Qvarko, 11,5 år, tyckte nog att damerna var aningens påstridiga. Ja, Ingela fick en ny idol i alla fall. Tant Etty står nu överst på listan över kompisar! Detta måste bero på kennelpappa....

Vi tränade lite apport i alla fall, jag fick nya ideer som jag verkligen gillade, men jag ska inte säga vad metoden kallas, för då får jag säkert hela södra Sveriges hundfolk i strupen och anmäls till någon myndighet... Det gick bra i alla fall och både Ingela och jag gillade metoden! Jag lovar! Nu började min lektion igen, vi ses!

Stenskrammel...

Jag har en hund som äter sten. På kvällspromenaden så går hon på span efter smågrus på vägen och jag hinner nästan aldrig stoppa henne så nu har jag gett upp. Låt henne äta tänker jag. Men igår så pratade jag med Jenny i head-setet hela promenaden och hade inte koll på hur mycket sten hon åt. Det fick jag veta i morse istället... På morgonpromenaden lade hon först en vanlig hög, som jag i och för sig tyckte skramlade lite. Sen gick hon 30 meter och lade en till. Den skramlade det definitivt om. Den såg ut som renbajs. Sten. Sen lade hon en till som säkert var mellan en halv och en deciliter rent grus. När vi sen kommit in och ätit frukost och jag och Tobbe satt och planerade helgen så hör jag hur det låter som om någon häller ut sten på golvet. Då kom det en halv deciliter till, på vårt köksgolv. Så summa sumarum borde hon ha fått i sig bortåt 2 deciliter i går.
Någon som har någon idé hur hon kan bli kvitt sitt beroende?

Apportträning

I kväll har vi tränat apport. Jag vet att det kan vara bra att börja i tid, av erfarenhet. Det är jobbigt om apporten inte funkar, momentet finns i alla klasser och det blir bara fler av dem också! Inki sade att man skulle inte träna på "håll fast" utan på "loss" istället, så jag testade med det. Jag har alltid lite svårt att starta träningen med apporten i och med att jag vill göra rätt från början, jag vill ha rätt modell på en gång som passar både mig och hunden. Och något jätteerfarenhet av inlärning av momentet har jag inte. Myra var min första brukshund. Men i kväll gick det framåt! Ingela kunde redan ta apporten i munnen men inte alls hålla fast den. Som vanligt. Så nu skar jag upp en massa korv och satte mig på golvet. Jag var noga att snabbt säga "loss" så fort hon egentligen höll den i munnen, belönade med "Bra" så fort hon släppte och korv efter. Efter ett tag började jag länga ut tiden innan jag sade "loss" och banne mig, hon förstod! Det tog ett litet tag och hon släppte flera gånger utan att få ett "loss" men då fick hon ingen belöning. Hon var så rolig att titta på när hon började fatta, hon höll apporten i munnen och trampade runt och nästan buffade upp apporten i handen på mig för att få sitt "loss". Precis som jag vill ha det. Det känns sååååå kul! Det är lite tråkigt att bara köra sitta fint vid sidan och två steg fot och vändningar på stället.
Hej hopp, nu går det framåt!

Snö..? Nja...

Igår var det en tråkig dag för lilla Ingela. Nila hade tid hos logopeden i Gällivare så hon fick ligga i bilen mellan 10 och 14. Inte så roligt antar jag, men hon är alltid så duktig i bilen. Ligger stilla och tar det lugnt. Hos logopeden gick det bra och Nila fick titta på en massa bilder och tala om vad det var. Han fick också träna på prepositionerna då han inte har riktigt koll på dem. Det visade sig att han inte kan komparera adjektiven heller så det ska vi också träna på.

Ingen riktig träning blev det igår, men nog en långpromenad på kvällen. Det går faktiskt alldeles utmärkt att träna då med, det dyker alltid upp störningar för prinsessan. Kommer det en annan hund, en joggare eller barn så ropar jag bara och belönar. Det låter såååå basic, men jag tycker alltid det har varit svårt att ta mig tiden att träna under promenader, då går jag och vill hålla tempo och orkar inte tjafsa. Men nu MÅSTE jag ta tag i det här och det går hur bra som helst. Det blir lite som en sport också, nu riktigt letar jag distrationer för henne!

Nu går jag lite i valet och kvalet i längtan om snön... På ett sätt längtar jag inte alls, snön får gärna utebli i vinter, jag är så less på den. Men å andra sidan vill jag kunna åka skidor igen med hundarna. Ingela kommer inte att kunna dra i vinter, hon är för ung och Sájvva är på vippen för gammal, men jag ska försöka med henne i alla fall. Jag skulle gissa att hon har en släng av artros, hon är stel och haltar till och från efter hon har vilat, men är ok i rörelse och är pigg och vill vara med. Jag har börjat med glukosamin till henne och jag tycker det verkar hjälpa. Jag vet att enda botemedlet mot artos (förutom plastik) i stort sätt är smärtlindring och aktivitet, så jag tror nog att hon kommer må bra av lite skidor i vinter, även om jag nu måste bromsa ordentligt i nedförsbackarna och vara noga med uppvärmning och avslutning. Lilla gumman, hon börjar vara gammal. Hon är inne på sitt tionde år.

Idag är det föreläsning för hela slanten, börjar med neurologin nu, och ikväll är det stuvade makaroner och jokkmokkskorv på menyn!

Bild-boom

Nu kommer äntligen lite bilder. Jag lyckades övertala Tobbe om att följa med ut och hjälpa mig ta några "shots" på gullungen. Han är inte impad av vare sig kylan eller hunden... Det här är min hund. Husse är ingen stor idol av Ingela. Synd, men så är det. Så nu har jag inte bara en hund att fostra utan en motsträvig sambo också.

Här är hon i full fart in. Tänk, det börjar redan bli mörkt... Bilderna är tagna klockan ett ungefär. Helt otroligt att det finns folk som bor här. Nu vet vi att det dröjer till mitten-slutet av januari innan vi ser solen igen. Fast än har den inte riktigt försvunnit.

Vi jobbar på att komma in och bygger det på lek och godis. Det ska vara roligt hos matte, annars kan jag lägga av på en gång. Här sitter hon fint och väntar på brandslangen. Men hon är inte riktigt på hugget för tillfället, hon håller på att tappa huggisarna och vill väl inte riktigt hålla fast. Men de far väl snart. Kan en hoppes...

En liten kamp i alla fall, men hon hade inget tillkämpande idag, det gör väl ont, eller känns konstigt åt minstone.

Och så en helbild. Men det hade varit bättre om det varit lite mer zoom på Ingela och lite mindre matte på bilden. Men en lite uppfattning om henne får man.

Och så här kan det se ut om man far och tränar med småbarnsföräldrar. Men det är skönt att de är flera. Annars hade jag haft Nila runt mina ben hela tiden. Nu far de hela tiden tillsammans. På bilden är det lördag och godispaus i bakluckan i vår bil. Ingela sitter och suktar på insidan. Från vänster är det Nila, Jonatan och sen Jesper. Jeppe och Jonte är Jossans båda tvillingpojkar som Nila älskar att leka med. Tur!

Loss och slut

Idag körde vi med ligg och komma in till sidan. Försökte också på det där med slut men det hajjade hon inte! Helt otroligt, det enklaste förstår hon inte alls! Ligget gick bra, säga ordet, krafsa mellan frambenen, säga "BRA" när hon ligger, ge korven på backen med andra handen och sen slut. Synd bara att jag missade det där med slut. Men man lär inte in en ny metod på en dag. Det gick snart att lägga sig utan handkrafsning, men inte alls om jag stod upp. Jag ska nog försöka få någon annan som lägger godiset, då binder hon inte lika mycket till mig utan mer till målbilden. Hoppas jag.
Det jag gillar med Inki är att momentet inte är slut förrän "SLUT" kommer och att låta hunden tänka själv innan jag hjälper. Ord, hjälp, bra osv. Känns som gammal skåpmat, men det är alltid bra när någon förklarar på ett sätt så man förstår. Hon pratade också om tugget på apporten och frågade oss i publiken hur vi brukade träna...var det att hålla som var grejen?? Ja, svarade vi. Då tyckte hon att vi fick skylla oss själva. Det är "LOSS" som är grejen. Så klart. Om hunden sitter och tänker "loss, loss, loss, loss, hoppas matte säger loss snart!!", då är risken för tugg mindre. Ja, ja, nu känner jag mig lite Inki-frälst, men jag vet ju att det alltid blir en mix till slut. Men jag vet att min goda vän Jenny, som nyss vann Bevaknings-SM (!!!!! Ingen som missat det va??) har kört mycket efter Inkis metoder och jag vet hur bra Pilo går och jag vet vilken kontakt de har och vilken arbetsglädje där finns. Dessutom har väl Inki varit med på de flesta SM de senaste 20 åren? Och Roland också för den delen. Så något måste de väl kunna förmedla till mig? Jag som bara TROR att jag kan det där med hund.

Nu ska jag se Brukslydnadsfilmen och drömma mig bort till kommande tävlingar...
Kolla förresten in Jennys och Pilos blogg!! http://jennyopilo.wordpress.com/

Det Mänskligare Samhället

Efter en helg på sektorskonferrens med föreläsaren Inki Sjösten är jag full av inspiration! Hon sade mycket matnyttigt och jag gillade hennes ideer med målbilder och positiv träning, men med kravnivån på slutet. Så idag tog jag tag i Ingelas ofog att inte komma på inkallning. Jag for till klubben och där höll de på att montera upp våra lysen. Fantastiskt! Här kommer gratis störningsträning också! Jag hade köpt med mig korv, renost på tub och så hade jag brandslang, bollar och mycket mer. Jag började helt enkelt med "Kom" när hon var på väg ifrån mig och belönade först med socialt och sen med något från fyrklövern och till slut så kom hon som ett skållat troll till mig så fort jag ropade. Härligt! Vi tränade även ligg utifrån Inkis system och det gick också bra. Känns fint det här! Nu ska vi bara se hur mycket jag kommer ihåg av det hon sade.

Här om dagen satt jag och skrattade. Jag läser så roliga böcker nu... Det är de gamla klassikerna av Sjöwall & Wahlöö, Roman om det brott. Jag har läst allihopa jag vet inte hur många gånger, jag brukar läsa om dem med några års mellanrum. Just nu är jag på den näst sista, Polismördaren. Mig veteligt var Maj och Per väldigt radikala och vänsterorienterade på den tiden. Idag vet jag inte. Per är död sedan flera år men vart Maj står idag vet jag ej, men böckerna är underbara! Läs bara den här beskrivningen av Sturups flygplats:

"Dessutom hade det (flygplatsen Sturup) förstört ett stycke natur, som borde varit skyddat i lag. Skadan var vittgående och irreparabel och konstituerade en grov miljöförbrytelse, typisk för den antihumanitära cynism, som allt mer kommit att känneteckna vad som kallades Det Mänskligare Samhället. Uttrycketstod i sin tur för en cynism, så gränslös att gemene man hade svårt att fatta den. (---) Där inne (stationsbyggnaden) var det som om själva färgsättningen, grått och saffransgult, underströk oset av fusk och korruption. (---) Ankomsthallen kunde inte ens kallas otrivsam. Den var snarare monstruös, en miljökatastrof, som kunde få en dammig bussterminal bortom all ära och redlighetatt framstå som livfull och mänsklig.Där fanns ett korvstånd, som tillhandahöll en oätlig näringsfri parodi på mat, en tidningskiosk med några kondomställ och snuskiga magasin, tomma rullband för bagaget och ett antal stolar, som kunde varit konstruerade under inkvisitionens glansdagar." (sid. 17 och 18 i Polismördaren) Och så här fortsätter det en sida till. Jag tycker det är UNDERBART!! Vilken samhällsskildring! Så var det på 60-talet! Inte illa inte. Det är något att tänka på idag. Jag vill bara säga att jag formligen ÄLSKAR dessa böcker. Det har aldrig skrivits deckare i närheten av dessa, inte av dem jag har läst i alla fall. Samhällsskildringen och -kritiken är underbar, oavsett vilken egen politisk tillhörighet man har. De är alla värda att läsas!

Nu ska jag kasta mig i duschen innan ungarna ska hämtas.
Ha det!

Uppletande

I tisdags hade vi 4-årskalas med alla förberedelser som hör till det, inklusive tentaplugg! Med andra ord blev det ingen träning för Ingela. Men väl tårtätning för oss andra. Nila sade att han ville ha en "kungstårta" och jag antar att han menade en prinsesstårta. En med ros ville han ha i alla fall. Sen bakade jag en marängtårta också. Vi har en hel del kvar, tror jag ska ta en bit i kväll...

Igår och idag körde jag uppletande. Jag vallade ut på 50 meter men kanske bara 25 meter brett. Hon fick följa med ut när jag lade första föremålet och så dras med tillbaka igen. Hon for iväg som skjuten ur en kanon och tog handsken på en gång. Nästa gång knöt jag fast henne och gick ut och lade nästa och hon var snabb tillbaka med den med. Men när jag försökte lägga två så slog det slint. Den första gick bra men nummer två så fattade hon ingenting. Ska fundera lite på hur jag lättast ska få henne att förstå att där finns en till. Kanske det bara har att göra med nötning. Men snart så kommer snön och då blir det till att vänta till skiftet maj-juni. En till sak kom jag på också. Jag har belönat uppletandet med godis hos mig och det har funkat bra. Hon är verkligen galen i godis. MEN nu märkte jag att hon släppte strumpan i halva rutan och kom till mig för godis. Inte bra. Så nu har jag reviderat min träning lite. Först till mig och FÖRSTÄRKA genom kamp och lek, kasta, hämta, kampa igen, låta vinna osv. SEN får hon korv. Funkar mycket bättre. Då håller hon hela vägen in. I alla fall så går den lilla damen fint ut på djupet, 50 meter och hittar grejerna fortare än jag hinner se. Nu är det bara att beställa ett tjänstetecken... Undras vad jag ska ha på..? Jag tror jag ska ha en tiger eller något liknande. Och så bara namnet Ingela. Kargalandets Ingela blir för mycket tror jag. Färger vet jag inte alls. Kanske gult och orange? Eller rosa och vit? Myra hade orange och svart med en råmande hjort. Jag hade bett om en ren men det blev en hjort.. Döfint var det! Ska fota det och lägga in det här.

Nu är det snart dags för tårta!

I valet och kvalet...

Så har vi varit och spårat igen. Ett alldeles för ungt spår, men vad fasen, solen går ju ner mycket snabbare än vad jag tänkt. En timme låg det nu, men var 450 meter långt ungefär och nästan helt svart ute var det. En ny upplevelse... Det gick bra som alltid! Duktig tjej!

Nu kommer jag till en liten fundering. Det här med början av spåret, bakspår eller framspår menar jag. Jag har hört olika träningssätt och vet inte vilken jag tror på. Vissa tränar aldrig uppletande av spår, typ en ruta utan kör alltid direktpåsläpp, för att hunden aldrig ska få tillfälle att välja fel. De blir vana att alltid ta framspår för det är vad de blir erbjudna. Och då fortsätter de med det sen på tävling också, även om det blir en upptagsruta. Å andra sidan kan man köra med ett upptag och låta hunden välja och ta problemen när de kommer, OM de kommer. Men de flesta hundar väljer bakspår någon gång i alla fall. Nu har jag börjat med upptag för det är det jag är van vid. Kanske man ska variera? Jag är en kompromissande människa!

Sök.

Så nu har man varit ute och testat sök också. Jag har i och för sig kört lite sök tidigare med Myra, men det var bara markeringsövningar och mest på skoj. Nu var det Jossan, Kjell och Carola som körde. Och så jag och Ingela. Vi började med Sigge. Hans problem är att han har svårt att komma tillbaka från slagen. Att springa ut tycker han är helt ok. När Sigge for ut på sitt första slag (tomt) så fick jag sticka iväg med stocken åt motsatt håll, men först när han vänt mot matte när hon ropade. Han fick stanna på stigen och sen sticka ut till mig och sen tillbaka för påvis. På påviset fick han inte komma ända fram utan bygga upp en frustration. Han har även problem på påviset. Med Kjell och Unna var jag inte så koncentrerad för de tre änglarna Nila, Jeppe och Jonte krävde tillsyn. Jeppe hade fastnat i skogen någon stans. Efter det körde vi lite figgelek med Ingela i skogen och det gick suveränt! Carola gasade igång henne med bollen och gick sen ut. Pinglan som ett skott efter så fort jag släppte. Andra gången gick jag undan lite grand och fortfarande samma fart. Tredje gången lika dant. Skönt att ha en hund som verkligen VILL ut! Som stretar och drar och visar att "det här är kul!" Till sist körde vi Naiko. Han har problem att gå ut på djupet, speciellt i motvind. Onödigt, säkert. Sen vill Jossan ha framslag, men Naiko fick nästan bakslag hela tiden.

Vet inte om sök är något för mig. Vilken tid det tog! Och så lite tid med egen hund. Och svårt! Hur ska jag få en hund att gå ut på djupet i motvind om där inte finns någon figge? I 300 meter?? Men som sagt, jag är en novis på detta och visst går det att lära sig, men just nu tror jag att vi koncentrerar oss på spår och rapport så småningom. Om Ingela dessutom ska bli tjänstehund så har vi nog häcken full i alla fall.

Fascinerande!

Nu har hon gjort det igen! Förstummat sin matte! Idag lade jag ett 400-metersspår och lät det ligga ca 1 timme och 20 minuter. Lite trassel vid upptaget och hon tog bakspår, men hon tog sig ut till vägen och valde sen själv att välja framspår. Bra. Det tycker jag är det bästa, att hon får lära av sina misstag att ett bakspår inte ger något. Och jag passar mig noga från att störa henne i spåret. Jag agerar helt ovetande i spåret och hoppas så att jag aldrig ska få henne att fråga mig. I skogen är det hon som bestämmer och jag vet ingenting. Hittar hon inte eller tappar spåret så blir det utebliven belöning och så åker vi hem. Men än så länge går allt bra. Underbart att se all energi och glädje och inga fördomar och ingen konflikt med matte!! Min avsikt är att försöka påverka henne så lite som möjligt i spåret och på så sätt få en hund som jobbar självständigt. Jag blir så frustrerad av hundar som stannar upp och frågar matte eller husse var spåret går. Och bästa sättet att aldrig komma dit är att inte påverka själv. Anser jag.

När vi var 20 meter från spåret fick hon tappt och snurrade lite och sen stannade hon, satte sig och pustade. Jag lät henne sitta en stund och sen tog jag ett litet steg framåt utan att säga något. Då satte hon igång på en gång och arbetade koncentrerat och hittade slutet på en gång. Fint! Men jag måste bli bättre på att lägga spår med bättre förutsättningar. Nu hade jag utgången för nära ingången och hon kunde redan vid upptaget vinda in slutet. Inte bra. Jag tror det var det som störde henne vid slutet också.

För tillfället är Nilas och Olles andrakusin Geira här och leker. Det är ett himla liv inne i ungarnas rum, men de är inte ute hos mig i köket i alla fall. Phu... Det är inte ofta jag kan blogga samtidigt som ungarna är vakna! Du ska veta, Jenny, where ever you are, att ibland är jag avundsjuk på ditt ansvarslösa liv! ;-)

Ikväll är vi bortbjudna på middag, sååå skönt! Och ingen disk blir det heller. Mmmm, fredag kväll, undras vad vi ska hitta på sen. Film, ostbågar och cola antar jag.

Att spår kunde vara så kul?

Spåret igår kväll gick som en dröm! Pinnstigen var cirka 30-40 meter lång och jag hade lagt 6 pinnar och gumman plockade alla!?? Varför??? Men det är bara att tacka och ta emot. Hur kunde hon ha fattat det över en natt? I förrgår var hon inte ens intresserad av den. Alls. Nu plockade hon alla som att hon aldrig kunde få nog. Efter pinnstigen hade jag lagt ett vanligt spår på 150 meter och en pinne på slutet. Inga problem, hon spårade fint och ringade bra i vinklarna när hon fick tappt. Av detta fick jag så klart blodad tand och i morse lade jag ett 200-metersspår med några vinklar och två apporter. Idag körde jag också med sele och lina för första gången. Spåret fick ligga alldeles för länge eftersom mamma ringde när det redan legat 50 min. Sluttiden blev en timme och 40 minuter. Lite trassel vid upptaget men sen gick det fint och hon hittade båda apporterna. Selen jag har är ingen favorit däremot. Det är som en halv nomesele, liksom avkapad bakom frambenen, vilket får till följd att linan glider ner på sidan och trasslar in sig i benen. Jag vill ha en vanlig sele som går tvärs över bröstkorgen och inte in mellan frambenen. Men det får bli en senare fråga.
Tror nog att jag ska ut och lägga ett spår till innan jag hämtar Nila från dagis.

Fullt upp.

I spårskogen. Det gick bra men pinnarna var helt ointressanta. Typiskt. Utan dem får man inte mycket poäng...



Äntligen känner jag att jag har tid igen. Det har varit hektiska veckor nu på sistone.

Kalixhelgen var bra i alla fall och lite mer kött på benen fick jag nog. Vi kollade på lite inlärning på skallmarkeringar och så gjordes ett antal funktionskontroller. På söndag morgon var det dags för lite grundövningar med Truxelis Qiller, Kargalandets Etty och så min egen Kargalandets Ingela. Kul var det och det kändes som om mycket gick in. Med Qiller körde vi en hel del "bara gå i kopplet och inte skälla" men till slut körde vi även påvisningsövningar, som funkade hur bra som helst. Vi kampade upp honom med en bitstock och sen fick Anna-Lena lämna den mot ett träd, synlig, sen gick hon och Qiller bort en bit, vände utan trassel med fot och så vidare och så sade hon "visa". Så fick han sträva ut mot bitstocken och skällde han fick han en muntlig tillsägning men fick ändå gå vidare. När han var tyst fick han springa fram och ta stocken. Extremt enkelt men mycket nyttigt. Det här med att han fick gå vidare fast han skällde gillade jag. Det förklarade de med att annars bygger han bara upp en frustration och skäller ännu mer. Sant. Hur många gånger har jag inte gjort liknande själv? Resultatet blev i alla fall att han på ungefär tre gånger klarade av en påvisning med halt utan att skälla. Och för oss som känner Qiller är det riktigt bra! Vi gjorde samma övningar med Ingela och Etty.

Efter det gjordes några övningar i skogen där jag ine var med utan mest stog som åskådare. Staffan och Johan gjorde var sin sökövning med deras egna hundar Campa och Gudrun.



Jag har nu också börjat köra lite mer spår med Ingela och det går bra. Hon gillar det skarpt men struntar fullständigt i pinnarna. Hon buffar runt dem lite grand men tar inte upp dem, vill vidare i spåret i stället. I skrivande stund har jag en pinnstig och ett 150 meters spår liggande och mognar till sig. Ska snart ut.



Hoppas nästa uppdatering kommer lite tätare än detta!

Kalix here we come!

Sitter på föreläsning just nu om handkirurgi. Ibland får man lite urk-känslor när han berättar om olika operationssätt men det är kul! Vi håller på till kvart i tolv idag och sen måste jag plugga lite medicin. Jag kommer inte hinna så mycket i helgen för vi ska till.... KALIX på kurs!! Kuuul, första kursen för mig och Ingela även om hon är aningens ung ännu. Och ännu roligare är att det är jag, Jenny, Jossan och Anna-Lena som ska åka. Och Staffan och Johan är instruktörer. Ska bli skitkul! Jag har inte varit på kurs med egen hund på hur länge som helst. Senast var nog med Åke när Pyret hade sin första kull och hon var INTE road av att springa ut och ta apportbocken, jag lovar!

Träningen för mig och pinglan går framåt. Nu har hon en fin position vid sidan även om den än så länge bara funkar i köket, men jag klagar inte! Hon tycker det är döskoj i alla fall! Och jag med! Nu har vi också tagit tag i det där med att leka också. Hon har varit väldigt snål om grejerna, men det är mitt eget fel, jag inser det. Jenny kom över i förrgår kväll och styrde upp saker och ting lite grand! Och hon hade med sig en present till oss, en ny, röd, fin boll! Oj, vad rolig den var! På en gång jag började engagera mig i leken och vara noga att leka, byta, släppa, kasta så gick det bra. Då kom hon till mig med en gång med gjejen. När hon vet att jag inte på en gång ska ta den av henne så går det genast bättre, och att vi leker med den ihop. Kul, kul, kul! Vi far idag runt tre trodde Jenny. Då hinner jag plugga lite också. In på bolaget skulle vi också. Hihihi...och Tobbe är hemma med båda barnen. Och nästa helg är det tävling. Och helgen efterr det är det Sektorskonferensen i Medlefors... Känner mig lite egoistisk faktiskt...

Nej, nu ska jag ta mig en fika innan lektionen börjar igen!

Söderliv.

Ja, nu är vi snart hemma igen, ska bara avklara resdagen i morgon. Nu har vi varit i södern sen i onsdags och det är skönt här nere...mmm... Men det ska faktiskt bli skönt att komma hem igen, till barnen och Pinglan och Slarvan. Vi har portionerat ut våra avkommor och djur lite här och var. Men allt verkar ha gått bra i alla fall. Nu i veckan kommer det att bli mycket pluggande för mig, för på fredag drar jag och Pinglan på vår första kurs! Staffan är det som håller i kursen också, gammelhusse, eller kennelpappa som det brukar heta. Kapten Lindahl kommer också att vara med så antagligen kommer det bli en kanonkurs, hoppas det i alla fall. Och Jenny kommer att komma upp till både kurs och tävlingshelg veckan efter. KUL, KUL, KUL!!

Nu hägrar sängen...

Glömde bara...

Här kommer bara lite underbara bilder på min fantastiska träningskompis och "vanliga" kompis Jenny Karlsson och Truxelis Pilo, överst på prispallen på SM för FM-hundar (Har man ingen egen glans (...än!!) får man sola sig i andras). Jag har sällan träffat mer målinriktad person är Jenny. Och jag lovar er, det kommer inte stanna här! Och det här är inte Jennys riktiga gren heller!

Ännu en bild på pristagarna.

Jenny hade själv döpt denna bild till SMSterror och det var vi i Jokkmokk faktiskt utsatta för! Jenny var duktig på att hålla oss uppdaterade!

Eeehhh, ska detta vara en uppletanderuta?? Sådana har vi aldrig sett i Jokkmokk förr. Men Pilo grejade det i alla fall. Och han kom dessutom in med fem föremål då han också apporterade in en av flaggorna som markerade rutkanten. Vad kan man säga... jag är inte förvånad... schäfrarna är väl inte kända för sin enorma intelligens...

Finsmakare...not!

I veckan som gick delade jag och min rumskompis i Luleå en flaska vin som hon fått någon gång. Jag tyckte personligen att det var bland det godaste vin jag druckit och var noga med att lägga namnet på minnet. Nu när det äntligen blev fredag tyckte jag att jag skulle köpa samma vin och låta Tobbe smaka på denna skapelse, som jag var säker på skulle gå på runt en hundring i alla fall. Döm om min förvåning när flaskan på systemet bara kostade 56 spänn! Så lurad man kan känna sig. Tobbe kunde inte ens dricka det. Han hällde ut sitt glas. Vilken finsmakare jag måste vara...

Igår gick Pinglan och jag vårt första spår. Klockrent bakspår, men vad gör det? Hon spårar i alla fall. Till slut hittade hon pinnen i alla fall och så hade vi kul med den ett tag. Jag ska ta det lugnt på spårfronten, vi har många år på oss. Jag klickade i alla fall in henne igår och tänkte börja förstärka pinnarna så. Men jag tänker inte köra regelrätt klickerträning, det orkar jag inte, men jag tycker den är bra att ta till ibland så där. Vi får se hur vår träning kommer se ut längre fram i vinter.

Nu har anmälningstiden gått ut för vår lydnadstävling. 10-12 ettor, 6-8 tvåor och 1-2 treor. Vi kör två dagar. Burrrr, jag har aldrig varit tävlingsledare för trean, men någon gång ska väl vara den första. Måste bara komma ihåg att göra klart för vittringen.

Underbara hund.

Nu är det höst i fjällen och det innebär sarvslakt. Detta är i stort sett en folkfest då hela släkten ofta far iväg och hjälper till. Innan denna slakt ens kan börja måste alla renar samlas ihop från fjället och det är ett jobb som görs av och renskötare och deras hundar. Tobbe träffade i Kuorpak (Sirges samebys slakt) Micke, Myras nya husse, som hade samlat till Jåkkåkaskas slakt några dagar tidigare. Myra har helt enkelt imponerat! Micke var såååå nöjd och tyckte att hon varit suverän! Och gått ner i vikt har hon gjort. Till och med Mickes pappa, Lars-Åke som INTE är lättimponerad, hade sagt att nu ville han också ha en lapsk och undrade om det finns några valpar. Micke berättade att han hade skickat Myra efter hjorden in i ett videsnår och Myra hade försvunnit som en avlöning. Efter någon minut hade det stuckit upp ett huvud mitt i snåret som tagit nytt sikte på renarna och så ner i snåret och vidare igen. En liten stund senare stack hon upp huvudet igen och tog nytt sikte och så iväg. Han var riktigt nöjd! Det är nästan så jag grinar när jag hör det. Jag blir så stolt och så glad för Myras skull att hon nu får göra det hon är avlad för och älskar, istället för att bli runtsläpad av mig på tävlingar som hon inte gillar. Älskade gumman! Och TACK Micke och Helena (och lilla Oskar så klart) för att ni ger Myra det här livet!

På pingelfronten går det framåt. Vi tränade sitta vid sidan igår och ta ett steg framåt och det går så bra. Hon är duktig och jag blir allt lite fascinerad över henne. Men jag måste minnas att ta det lugnt, hon är bara en valp. Men snart kommer kylan och snön och då vet jag att jag inte tränar speciellt mycket. Och det är bra. Nej, nu börjar snart lektionen, måste rusa.

Piggsvin eller älg?

Pinglan tycker det är helt underbart att bo i ett studentområde. Först så får hon sova i mattes säng eftersom matte ligger på en madrass på golvet i ett litet studentrum och för det andra så hittar man en massa saker när man går på promenader! Igår hittade vi en hel förpackning nyponsoppa och idag en strumpa som någon så lägligt lagt på vägen till pinglan! Den var hon så klart tvugnen att ha med sig hem!
Ingela har ett jäkla steg! Jag tror hon är korsad med en älg eller något. Å andra sidan kanske jag är van vid trippande raser som siberian husky och lapsk vallhund. Men hos Ingela är det inte något trippande utan ordentliga sjumilakliv! Jag har också upptäckt att hon börjat få sina täckhår, så när jag står ovanför henne och tittar ner så står liksom pälsen ut runt om. Hon påminner starkt om ett piggsvin.
Igårkväll tränade piggsvinet och jag lite position vid sidan. Hon är väldigt snabb att försöka ta korven direkt ur handen och i det läget väldigt flamsig, men så fort hon sitter rätt och jag säger "bra" så sitter hon som ett tänt ljus och bara väntar och har fin kontakt. Det känns bra det här. Och på måndag är hon fyra månader. Kanske jag hinner lägga ett litet babyspår innan snön kommer...

Höst i Jokkmokk

Här kommer lite bilder från vår helg i Salto. Det var ett helt sagolikt väder och fram till halv tio på förmiddagen inte heller några knott. Efter tio gick det nästan inte att vara ute för då invaderades världen av knott, knott och åter knott! Jag har aldrig varit med om dess like! På bilden så poserar jag och Ingela Pling för kameran.
Så här vackra promenadstigar har vi runt stugan i Salto. En helt underbar skog och just nu är det så vackra färger så själen skriker. Det går nästan inte att ta in allt. Och i och med att det är väglöst land så behöver vi inte vara rädda för varken bilar eller folk. Visserligen var det ganska mycket motorcyklar, då det just nu pågår samling till slakten och Tobbes morbror som är aktiv renskötare bor bara just nedanför vår stuga. De hade party där lördag kväll och pinglan hittade förståss dit, gick helt sonika in och satte i sig vad som fanns i papperskorgen! Företagsam hund man har.

Och här har vi Kierkau, Saltos känetecken och så sjön Langas som är en del av Stora Luleälv. Vackert med dimman som ligger över vattnet.

Och så vår tvåbenta skatt, Olle, som glatt knatade ut till knäna i denna mundering. Han skulle ju kasta sten säger han själv!

Sist med ABSOLUT inte minst måste jag säga att denna helg har JENNY KARLSSON gått och vunnit SM i bevakning!! Det är jävlar i mig inte sant!! Vi är sååå otroligt stolta och imponerade av din bedrift Jenny! Nu väntar jag mig bara en bild på dig och Pilo så jag kan lägga ut det här Jenny! GRATTIS GRATTIS GRATTIS, men det vet du redan! Jag är så impad! Jag ska gå kurs för dig när du kommer hem igen, bara så du vet det!

Nu är det innevecka för mig i Luleå så det kommer nog bli fattigt på bloggfronten framöver en tid. Men sen återkommer vi med nya friska tag!

Salto nästa!

Så har vi bestämt oss att fara till Salto i helgen. Det är bara andra gången i år jag är där. Helt otroligt vad sällan vi tar oss dit men nu ska det bli av i alla fall. Jag hoppas på lite bilder och kanske även lite filmer efter vi kommit hem. Det brukar vara så otroligt fint där på hösten med alla färgerna. Gäller bara att jag ska komma ihåg videokameran. Tobbe brukar klaga på mitt minne, han tycker det kunde vara bättre!

Ibland så känner jag att jag blir GALEN på Ingela! Som nu i förmiddags när jag har vikt tvätt och packat så är hon och river i allt. Hon är precis som ungarna, ska pilla på allt som finns inom räckhåll och det som inte finns inom räckhåll, det försöker man i allla fall pilla på. Men så är det väl.

Jag har redan börjat fundera på hur pinglans tjänstetecken ska se ut. Kanske rött och svart, kanske rosa och svart eller svart och vitt. Svart på ryggen i alla fall. Och så en bild ska det vara... Jag har funderat på en pinup-bild, en klassisk, inte porrig eller naken, bara en snygg tjej som är lite utmanande, eller också motsatsen, en nördig bild på någon med glasögon typ. Eller ett lejon eller rytande tiger. Det här ska ju bli ett monster!! Kanske en gepard eller liknande, någon som springer fort, för jag hoppas hon kommer bli som Arve eller Zoogin eller Jolly, kanonkulor i skogen dvs. Eller varför inte en bild på en kanonkula? Kanske det vore något? Vi har tid att fundera på det här, Ingela och jag, det dröjer ju åtminstone ett och ett halvt år innan vi kan starta någon lägre klass. Och i appellen behövs inte tjänstetecken för den tänker jag köra i spår.

Ett förtydligande bara... visst är de lapska smarta, kanske lite för smarta. Jag hade aldrig några problem att lära Myra något när hon väl blev lite äldre, då var hon skarp! Problemet var att få henne att vilja göra det jag bad henne om, att ha drivet att vilja genomföra moment efter moment utan, enligt henne, belöning. Schäfern upplever jag har ett naturligt driv i att vilja göra det jag ber den om. Så upplevde jag inte Myra. Henne var jag hela tiden tvungen att peppa och fick inte tappa humöret med henne. Då tyckte hon inte det var roligt längre.
Och till er fågelflickor ute i landet: Säg till era mattar att de talar om för er att ni inte FÅR jaga ekorrar, fåglar eller vad det nu är. Och att man inte FÅR skälla under lydnaden! För inte kan ni veta att man inte får det om ingen talat om det för er?? ;)

Snusk, fint väder och SM!

Jag sade tidigare att Ingela är snuskig och ja visst, det är hon, men jag ska inte kräva så mycket av henne då hon inte får mycket hjälp här hemma till att bättra sig... Vi har haft en halv sork liggande på vår dörrmatta (utomhus!!) nu i en halv vecka och innan det låg den på trappen i en vecka i helt format. Så hur kan jag kräva något av hundstackaren!

Vi har återigen haft ett underbart höstväder med dimma alternativt strålande solsken och knallgula löv. Det här är det ABSOLUT finaste perioden i Jokkmokk om jag får säga. Även om en kall februaridag också är underbar, men ack så kall. Pinglan och jag for ner till klubben och städade först lite i förrådet och fixade med lite snitslar inför nästa år. Vi har 20 fulla ramar och vi skulle egentligen behöva 20 till. Vi får se vad vi mäktar med, men 10 till MÅSTE vi i alla fall ha. Ingela Pling har ett konstigt sätt att hjälpa till med ramarna förresten... Jag sätter snitslarna PÅ ramen och hon sliter AV dem. Känns som + - =0 Vi körde i alla fall en del kontaktövningar och sitt- stanna. Alltså, helt otroligt, där Ingela är nu var Myra när hon var 1,5 ÅR!!! Inte för att på någon del förringa lapsk vallhund, det är en underbar ras, men i förmåga att koncentrera sig kan de hälsa hem! Kan ju ha varit vårt exemplar (läs Myra...) som hade extra svårt att hitta fokus men skillnad mellan pinglan och pyret är det helt klart. Ingela kan redan sitta, hålla fokus på mig och sitta kvar säkert 10 sekunder redan och jag har knappt tränat på det här. Innan Myra kunde det hade jag övat länge. Men man ska inte jämföra. Jag är säkert duktigare nu och sen är det inte samma ras och de har inte samma förutsättningar heller.

I skrivande stund håller mina kära vänner Jenny och Jossan på att från var sin ände av vårt land ta sig till Hofors för att tävla SM i bevakning. Alla tummar och tassar och tår vi har här på Jokkmokks brukshundklubb hålls för er!!!!! Gör oss stolta och visa hur duktiga vi är här i norra delen av landet! Och kanske även Bettan på Truxelis kan ta åt sig lite av äran då dessa båda schäferpojkar Naiko och Pilo kommer från henne. Halvbröder är de också. Tack för dina fina gener Truxelis Inez (mamma...)! LYCKA TILL!!!

Nu väntar en varm dusch och sängen...

Lite tankar om träning.

Fick en fråga om varför jag vill börja träna Ingela när hon var så gammal som ett år. Lite överdrivet från min sida var det nog, men jag har en tanke bakom min åsikt. Min tanke är att jag och Ingela förhoppningsvis kommer att ha många år framför oss med tävlande och tränande. Om jag nu skulle träna "ihjäl" oss så kan det innebära att vi kommer ha många, många år framför oss i elitklass (Jag förutsätter att vi kommer att ta oss dit!:D) och ändå ska behålla fascinationen för framåtsändandet och skallet och bara traggla detaljer hela tiden. Jag har en bekant som har en hund som jag tror var både bruks- och lydnadschampion innan hon var två år. Det låter helt omöjligt, men jag tror faktiskt hon var det. Ska kolla upp det. Nu är hunden fem år tror jag och startade SM för tredje gången. Och hunden verkar ha stannat av i framgången. Det finns liksom inget mer att göra kan jag tycka det verkar som. Jag ser hellre att min hund får vara valp och inte behöva prestera så mycket ännu. Allmänlydnaden kommer alltid att finns, men den rena lydnaden och inlärning av moment vill jag vänta lite med. Å andra sidan verkar den här tjejen jag har att orka så mycket och vilja så mycket att jag nog MÅSTE stimulera henne lååångt innan hon är året! Så mina tankar kommer nog inte att betyda så mycket i slutändan i alla fall.
Jag har kommit på att min lilla pingla är snuskig. Hon äter hundskit... Fy fabian vad äckligt. Och sten lassar hon i sig. Hon måste ha en mage av stål. Tja, vi får väl se vad vi hittar på i morgon... Vi kanske tar och börjar med krypet...

Ortopedi, ortop...

Så nu har jag haft nästan en hel dags föreläsning om ortopedi. Kul och intressant men inte så mycket jobb med hund. Ingela har mest legat och gnagt på en pinne hon hittade i skogen och släpade med sig hem. Det blir inte så fint på golvet med har man köpt en ny dammsugare så ska man väl använda den!

Vi hann i alla fall med ett litet uppletande på klubben innan föreläsningen började. Jag förivrade mig lite grand och trodde hon kunde mer än vad hon gjorde. Det går bra att lägga ut en grej cirka 5-7 meter bort men blir det längre så glömmer hon bort vad det var hon skulle göra eller något liknande. Jag måste skynda långsamt... Hon ska ju förhoppningsvis tycka detta är roligt fortfarande om 7-8 år. Vi har tid!

Igår var vi i skogen nästan hela dagen och tränade bevakning med Jossan och Naiko. Carola och Sigge var med och även Anna-Lena och Qiller. Vilken underbar dag! Sol och hög och klar luft utan en enda mygga. Sådana här dagar får gärna fortsätta långt in i november... Hoppas kan man alltid. Här kommer i alla fall lite bilder på min lilla pingla. Jag är inte riktigt sams med den här bloggen ännu... Jag ville ha bilderna sist men jag får dem inte dit! Ska fixa det till en annan gång.

God natt

Så länge kunde jag hålla mig!

Jag sade innan jag fick hem pinglan att jag inte alls skulle ha någon brådska att börja träna. Tidigast när hon var ett år var tanken. Hon skulle minsan få vara valp jada, jada. Och nu står jag här. Och har börjat träna min 3,5 månaders valp. Ja, ja, så kan det gå.
Idag har vi varit på klubben och lekt, igen. Med kampläderoch brandslang. Hon har verkligen börjat tända till på lädret! Och hon hugger tag i det och sitter fast. Jag har ingen tidigare erfarenhet av lek med kampläder och hur man "ska" göra, men jag tycker det känns bra i alla fall. Sen gick vi in till rutan och lekte med handsken. Vi gick ut en bit i rutan och jag kastade ut handsken. Rutan var inte vallad, därav kastandet. Och vad duktig hon var! Jag märker en helt annan drivkraft och ett annat fokus än på Myra, min lapska. Ingela kommer liksom ihåg hansken och fokuserar på den och VILL hitta den. När Myra var i den åldern kunde hon knappt fokusera på att pinka eller äta ens en gång. Pinglan kan också sitta och titta på mig i flera sekunder om jag ber henne, om jag tex har godis bakom ryggen. Det skulle heller aldrig Myra ha gjort. Antingen skulle hon ha skitit i allt eller så skulle hon ha försökt ta godisen. Jag hoppas att jag nu äntligen har en hund som vill samarbeta med mig och tycker det jag erbjuder är kul! Och själv känner jag motivationen till att träna öka från dag till dag. Skönt!

Hoppas jag ska minnas att ta lite bilder i morgon.

F21 rules!

Så underbart att den lilla pojken kommit tillrätta! Jag har haft lektion via internet hela förmiddagen men har inte kunnat koncentrera mig alls. Mina tankar har hela tiden varit på pojken och hans föräldrar och även klasskompisar och lärare. Men så äntligen kom han tillrätta, i morse runt 9.30 Och vilka var det som hittade honom?? Hundekipage från F21! Alltså, ni på hundplutonen är så bra! Jag har sånt grundmurat förtroende för er och är stolt att ha fått gå kurs hos er i våras.
Äntligen så kan jag koncentrera mig på mitt eget yrväder här hemma. För tillfället håller Pinglan på att äta upp både filt och raggor i ren tristess. Måste nog göra något med henne snart... Kanske ska jag ta mig till Klubben och ta lite bilder? Och träna lite kontakt och lek. Träna lek?? Hur sjukt låter det inte? Men leka i alla fall. Och lite inkallningsövningar är alldrig fel. Vissa tycker det är så roligt med valp men jag bara längtar till att hon ska bli lite större så jag kan börja arbeta lite med henne, gå lite spår och köra lite uppletande. För att inte tala om framåtsändandet!! ;-) Ett underbart moment.

En tanke, vart ska jag lägga upp den här bloggen? Från min hemsida? Men jag vill byta hemsida men vet inte riktigt om jag orkar. Lägger väl upp den där för tillfället.

Ännu en blogg...

Ja, då börjar väl jag också. Som om det inte finns nog med bloggare i världen. Här tänkte jag lägga upp mest tankar om hund och hundträning, kanske främst för att hålla mig själv motiverad och för att minnas vad jag gjort och förhoppningsvis också kunna se resultat! Det som oroar mig är att jag aldrig varit någon dagboksskrivare så jag vet inte riktigt hur det här kommer gå. I alla fall så kommer det att handla om mig och min hund Kargalandets Ingela och vår framfart i vardagen och på träningsplan och förhoppningsvis även på tävlingsplan, men dit är det ännu ett tag.

Igår så fick lillflickan träffa sina kommande träningskompisar Pilo och Naiko (Truxelis) när de var ute på bevakningsträning inför SM om knappt två veckor. Det var spännande men lite läskigt och det kan man förstå, de är ganska stora och buffliga. I alla fall så hade vi en stig och gjorde två ljud var åt hundarna. Naiko slog hemskt mycket över stigen men blev bättre till andra gången. Han tog första ljudet säkert 40 meter ifrån och det andra ljudet hann knappt starta innan han hade det. Tyvärr gjorde han en "fin" blindmarkering första svängen och det känns lite läskigt. Det är skönare att kunna vara helt säker. Pilo hade en hel del "mallestopp" på vägen men det blev också bättre till andra gången. Han tog också ljuden tidigt och vi hetsade igång honom ordentligt med ärmen på stigen efter avslut. Vi höll knappt på att få med honom tillbaka till bilen när figgen gick ut (eller sprang) och gömde sig till nästa hund. Jag tror att båda killarna kommer ha en bra chans att placera sig högt på resultatlistan! Heja Jokkmokks BK!