Framåtsändande

Igår började jag med framåtsändandet mer strukturerat. Min tanke är att lägga ut targetlock i gruppen och efter det lägga till kommandot "sakta". Jag har lärt in att hon ska trampa locket tidigare och plockade nu ut momentet till vägen utanför. Hon klarade av att trampa på det när det låg ungefär 3 meter bort, sen gick det inte längre. Här måste jag ta det lugnt för jag märker att jag är inne på Myras inlärningssätt här. Hon var så himla kvick i skallen så kunde hon trampa på locket på 2 meters avstånd så kunde hon på 30, det var inga problem, men Ingela är inte lika dan. Jag får succesivt länga avståndet till locket och till slut även lägga in kommandot "framåt". Säger jag det nu blir hon bara förvirrad och sättter sig fot.
Saktagåendet tränar jag med boll, går ifrån bollen, vänder upp och säger "sakta". Den vanligaste reaktionen är ungefär densamma som man får från ett Jas 39 Gripen men skam den som ger sig. Till slut kommer väl något skrittsteg. Här använder jag klicker. Jag kör så här ett tag nu så får vi se om det funkar, annars får vi revidera.

Jag blir så avis på Jennys kamera, hon lägger ut bilder hela tiden men vi har så kass kamera så det är inget kul. Kanske jag kan försöka få sambon att fota oss lite i eftermiddag så jag har något till bloggen...

Konferrens i Tåme

I helgen var det domar- och tävlingsledarkonferrens i Tåme. Jag och Jossan for och var borta från fredag till söndag. Lördagens förmiddag avhandlade vi lynadsklasserna och de moment som vi tyckte var antingen svåra att arrangera eller svåra att döma. Vi hade även praktiska övningar med hundar i moment. Riktigt lärorikt. Eftermiddagen var det brukslydnaden och där hann vi med en hel del faktiskt. Mycket framåtsändande, så klart, men även tungapportering och inkallande med ställande och läggande. På söndagen började vi med en ordentlig diskussion och genomgång av regelremissen som ligger ute. Vi kom fram till en hel massa vettiga förslag, få se bara om centrala håller med oss. Säkert inte, men det känns bra att ha varit med och sagt sin åsikt i alla fall. Efter detta körde vi uppletande med fyra eller fem hundar. Jag var tävlingsledare. Det märktes att många hundar och förare var lite ringrostiga efter vintern. Rutan var dessutom nästan helt snötäckt. Men riktigt roligt att komma igång igen med skogsbitarna.

Stoppar in en bild från lite träning i vintras runt nyår. Ingela var då ungefär 6-7 månader och jag kan se att vi har kommit framåt i vår träning. Själv ser man ju alltid ut som ett pucko när man går med hunden!

Belöning. Man gillar bollar...

Så här ser det dock ofta fortfarande ut... hon har ingen ögonkontakt med mig utan kan ha en fin position ändå. Men otäckt känns det och jag ska försöka arbeta fram en ögonkontakt också.

Här har vi blivit bättre. Numera gör hon oftast bra vänstersvängar och flyttar in rumpan fint. Det där korta kopplet har jag också lagt ned. Funkade till en början men tappade sen sin funktion utan fick mig okoncentrerad och lat. Numera kör vi alltid utan.

Ikväll ska jag ha första kurstillfället för min nya grundkurs. Det i sig är roligt men jag är så helt slut idag. Orkar ingenting. Hoppas jag är piggare i morgon, jag tänkte nämligen ta tag i framåtsändandet nu. Jag har blivit inspirerad (och skrämd) under helgen då det var ett hett samtalsämne. Jag har förstått att det kan ta många år innan man har ett moment. Domarna på konferrensen sade att genomsnittsbetyget för framåtsändandet ligger mellan 6-7,5 ungefär. Känns inte direkt upplyftande. Så det kan vara bra att skynda långsamt tänker jag...

Örk...

Det är fan inte roligt... Alla som känner mig vet att vi ständigt har dålig ekonomi men nu är jag så in i helvete less. Det lättar aldrig. Köper man en chipspåse i månaden och hyr en film får man dåligt samvete för att man slösar. Jag fattar inte att vi aldrig har pengar... Men i och för sig så få jag runt 8000 i månaden och Tobbe inte ens det så det kanske inte är så konstigt att det är knapert. Men det är inte roligt. Usch.

Anyway, det har varit en underbar påskhelg med solgass och smältande snö. På söndagen for jag, Tobbe och Olle till Anto-Lena för att grilla. Samtidigt tränade så klart jag och Anna-Lena basträning med vilddjuren. Kors i taket, de lade sig ner efter ett tag och tog det lugnt. Vi hann också med två ljud var för dem. Skönt att komma igång igen, även om det ännu handlar om att pulsa till grenen i snö. Qiller var väl den hunden som överraskade mest. Han skötte sig riktigt bra och gapade inte alls mycket. Lugn och fin på ljudupptaget och när det blir barmark och vi får köra med ljud på båda sidor kommer det nog bli bra. Om ändå barmarken kunde komma...

Många moment nu

Usch vad dålig jag har varit på att skriva den senaste tiden. Men tiden och motivationen har saknats. Däremot inte motivationen att träna. De senaste dagarna har jag tränat ganska flitigt. Både med hemkomna Jenny och sen även Jossan och Naiko. Har även varit och kört en gång med Anna-Lena och Qiller.
Fria följet har börjat kännas ganska bra. Fortfarande är hon splittrad och lite svajig men det tar sig. Koncentrationen är bra om inget drastiskt händer runt ikring. Läggandet funkar också fint, snabba lägganden och hon ligger kvar. Platsliggningen har jag börjat nosa på nu. Det är faktiskt bara två månader kvar till beräknad appellstart. Jag har tränat själv utanför på gatan tidigare och då har hon legat bra på kanske 10--15 meters avstånd och runt två minuter. Nu var det på konsumparkeringen med annan hund bredvid och då var det svårt. Hon låg men var väldigt fladdrig i huvudet och blicken. Mycket att titta på och det kändes bara som en tillfällighet att hon låg kvar, så detta blir ett projekt att ta tag i. Skallet däremot har lossnat! Nu är hon inte alls lika fysisk då hon vet vad hon ska göra. Jag vill inte ha henne fot då jag tränar detta utan har henne framför och skäller mot mig (eller bollen...). Hon kommer väldigt nära men hon hoppar inte längre, eller inte så mycket i alla fall. Krypet tränar vi på inne. Vi tränar inte så mycket framåt utan bara något steg och sen att flytta efter i vinklar och även bakåt, allt för att hon ska lära sig hitta positionen tidigt, att det är det som är det viktiga. Som synes har vi mycket att göra, vissa dagar känns det bra, andra mindre. I går var vi och tränade, jag , Jossan och Jenny. Då kändes det mindre bra. Hon blev stressad när Jenny skulle testa "backa" och det känns aldrig kul. Då fick hon också svårt helt plötsligt att starta och avsluta lek, eller mest avsluta får jag väl säga. Var och smånafsade i stocken hela tiden och jag tycker ändå att jag är hård på det hemma. Men man ser heller inte allt man gör eller inte gör. Därför är det bra att träna tillsammans så ofta det går. Bara att ta nya friska tag! Sen får vi hoppas att Ingela får lite nya småsläktingar hos KM och KP, det var dags för ultraljud i går! Spännande!