Tester

Jag har de senaste dagarna följt kennel Enduros blogg angående M-testen och känner att jag börjar fundera själv på det där en hel del. Jag vet inte om det har med breddgraderna att göra, ju sydligare, desto mer positiv till MT, men ibland känns det så. Eller så är jag bara påverkad av kennelpappa som inte är speciellt impad av MH eller MT. I alla fall så känner jag så här inför dessa tester:
MH behöver jag. Det kommer jag inte ifrån om jag vill tävla. Vad det däremot visar om min hund är jag avsevärt mer tveksam till. Jag tror att jag lär mig mycket om min hund när jag gör testet, dvs. ser hur hon reagerar och så vidare. Men vad det visar på pappret är enligt mig inte mycket. Det finns så många beteenden som inte har någon beskrivning i protokollet och då blir det direkt en 5:a eller 1:a. Om hunden tex. inte har kunnat släppa tanken på lilla bytet när avståndsleken är. Den kanske sitter och laddar som bara den på lilla bytet och när jag släpper på avståndsleken så kanske hunden sticker på en gång till lilla bytet. Och då blir det en 1:a i protokollet. Om jag såg testet kanske jag över lag verkligen gillar den här hunden, skapar snabbt målbilder eller vad som helst, men på pappret ser det illa ut. "Går ej ut" eller vad det nu blir. En sån hund vill man ju inte avla på om man ser det bara på pappret. Så jag tycker att det kan bli så fel.
Vad det gäller MT tycker jag nog samma sak. Alltså det säger säkert mycket om min egen hund om jag ser testet live. Ser jag det på papper säger det mig inte mycket alls. Vad är sen en hund med 600 poäng bra på? Är det en optimal tävlingshund? Jag är inte säker på det. Spontant känner jag att en sån hund lever efter "själv är bäste dräng", och en sån hund vill inte jag ha. Och att välja avelshund efter poängsiffror på ett papper tycker jag är att likställa med att välja avelshund efter om hunden har fått ck på utställning eller ej. Personligen vet jag inte om jag kommer göra MT med Ingela. I så fall för att lära mig mer om min egen hund, inte för att få bra poäng för att skryta med.
Jag märker att jag inte riktigt får fram vad jag menar... hmmm... Men jag är ingen stor fan av tester hit och dit. Det är så typiskt oss människor, vi vill ha något konkret att gå på, siffror på ett papper, det betyder mer än att se vad en hund faktiskt presterar, på tävling, träning, i vardag, i pressade situationer. Visst, sitter man i Jokkmokk och ska para sin tik med en hund i Skåne är det inte lätt att veta hur den är, men att gå efter bara ett papper känns inte rätt. Men det är mina åsikter. Tur att jag aldrig kommer avla på schäfer själv. Det var så skönt när jag valde hanhundar till min lapska tik Myra. I och med att jag alltid valde hundar från Finland behövde jag inte bry mig om några MH:n eller MT:n, de fanns nämligen inte, inte som i Sverige i alla fall.

Praktikslut

Så var man sjuk igen då. Ahhh... ögoninflammation, hosta och lite feber. Jag har sista dagen på praktiken idag och det var ju trist att inte vara på jobbet då men jag ska ändå fara upp med familjen i bilen och hämta mina grejer ur skåpet och lämna kakor till mina arbetskamrater. Och säga hej då. Jag kommer sakna dem allihop. Jag har trivts så bra de här veckorna och hoppas att jag kommer komma tillbaka i höst.
Hundträningen har legat ganska nere de här senaste fem veckorna och nästa vecka blir det samma sak, för då är det innevecka i Luleå. Men sen så kanske... Snön måste försvinna också. Men nu är det ljust i alla fall!

Hembakat

Idag blev det ingen träning, men igår lyckades jag locka ut Tobbe igen. Vi körde återigen 10 skick på samma sträcka, men den här gången hade Tobbe förutom korv, bitstocken. Jag höll på att inte få med mig henne ut till B men till slut hade jag lyckats bogsera henne dit. Jag tvekade inte två sekunder att hon skulle starta till Tobbe, värre skulle det väl bli att få henne därifrån. Hon startade från mig i flygande fläng och satt som en smäck i bitstocken. När det var dags för Tobbe att skicka så tänkte jag att "få se nu...", men tro det eller ej, hon startade! Hos mig fanns också korv och boll. Ingen tvekan om att hon lättare binder upp till lek. Men en nackdel fanns och det var stressen på station. Ingela är ganska stressad och speedad som det är och då kan man tänka sig hur hon är på station med lek, lek, lek... Än så länge vill jag dock få henne att fästa lite målbilder för stationerna och därför hjälper jag henne att vara lugn genom att inte lämna henne länge eller gå långt ifrån. Allt för att inte SKAPA ett felbeteende på station från början. Genom att hindra henne från att gasa igång allt för mycket i uppbindningssituation hoppas jag kunna stämma i bäcken. Jag vet att det kommer komma tillfällen då hon inte kan få min hjälp i form av fysisk kontakt eller rent hindrande, men där är vi inte ännu. Nu ska vi bara köra in intresset för sträckorna. En sak i taget. Men en tanke jag har är att helt klart öka på sträckorna istället för liggtiden för att få henne att lugna sig. Om jag känner min hund rätt kommer jag ha lättare att kunna hålla henne sansad om hon har fått gasa ur sig en del i stället för att ligga och bli frustrerad. Men allt är till för att rediveras.
Nästa tillfälle kommer jag öka på sträckan lite grand, kanske 50 meter till på grundsträckan och någon förlängning. Går det inte får jag backa. Men hon har gått utan tvekan igår på alla skicken så nu ska vi se vad hon säger om vi ökar lite. Och som Jenny sade, fan, vi har fått upp två hundar i rapporten alla redan så lite borde vi kunna! Godkänd lägre kanske inte är så mycket att skryta med, men jag är helt övertygad om att rapporten är den helt klart svåraste specialen. Speciellt lägre klass. Visst är säkert skyddet svårt för du måste ha så mycket olika grenar, både lydnad, spår, sök (elit), uppletande (högre o elit) och planskyddet, men rent "specialmässigt" är jag säker på att rapporten är svårast. Å andra sidan har jag aldrig tränat sök. Eller skydd för den delen...

Idag har jag varit duktig och både pluggat och bakat. Fyra limpor blev det, rågbröd (är galen i råg) med kummin och solrosfrön, mmm... Men vi hade inte så mycket val för börsen är faktiskt helt tom. Det blir att snåla till fredagen då barnbidraget kommer. Men det är gott med hembakat. Och palt kommer det bli på lunchen hela veckan, men inte klagar jag över det. Med sirap är det som efterrätt.

Träning och ångest

Idag lyckades jag faktiskt få med mig min kära sambo ut och träna. Fantastiskt roligt. Vi har turen att bo riktigt nära skogen så jag packade bara väskorna och hjälpte till att klä Olle så gick vi 40 meter till A-station. Snabbt och enkelt och precis lagom svårt för Ingela. Nu hade jag planerat träningen lite bättre och då blir också resultatet därefter. Tobbe och Olle blev kvar på A så gick jag och pinglan ut. Allt var som det ska vara på tävling, dvs något att ligga på, uppbindningsvajer (jag vet, stavningen!), vatten i skål och gott godis, idag bestående av korv och Caesar hundmat*2. Skicken var bara 100 meter långa och delvis synliga. Första skicket till A gitt bra, snabb och fin start. Från Tobbe till mig på B var det heller inga problem. Sen hade hon lite svårt med att starta från mig och springa till Tobbe, han fick komma och visa sig en-två gånger, men sen funkade det. Vi körde 10 skick och jag vill köra lika dant som idag säkert en 3-5 tillfällen till innan vi gör några som helst förändringar. Kanske någon förlängning eller -kortning, men inga längre grundsträckor ännu på ett tag. Jag vill att hon inte ska ha några som helst tveksamheter till VAD hon ska göra innan jag börjar försvåra. Tids nog kan vi träna sträckor och liggtider. Till en början vill jag bara att hon ska veta vad hon ska göra. Efter rapporten körde jag lite träning på gatan här utanför också. Ingela har haft lite dålig position i fria följet på sistone, främst under de lite längre transporterna. Men idag tog jag fram klickern och belönade rätta positioner och jag tycker det verkade funka bra. Sen har jag börjat ta tag i platsliggningen lite mer på allvar. Idag låg hon ungefär 1,5-2 minuter bra, så det går framåt. Det är bara så tråååååkigt. Men fullständigt nödvändigt. Men det är nog ännu tråkigare att träna framförgåendet. Jag är nog inte ensam om att tycka detta för det är egentligen inte alls ett så svårt moment, men det är sällan man ser 10:or på tävlingarna. Kanske mer 5:or, 6:or.

Vi upptäckte också att walki-talkisarna vi har är helt hjärndöda. Funkar inte alls. Så vi gick upp till grannen som är återförsäljare för mobiler, komradiosar och dylikt, och frågade om han hade några begagnade jaktradioapparater. Han skulle kolla efter och jag hoppas verkligen han har så vi kan köpa. Ska vi köpa nya kostar de billigaste ca 1700:- och det var för EN enhet. Kommer inte på fråga. Men något som funkar bättre än det jag har måste jag bara införskaffa.

I morgon bär det av till Gällivare igen och jag börjar få ångest för skolan. Jag har en massa inlämningsuppgifter men får inget ur händerna! Hopplöst. Måste snart ta tag i detta.

Snart vår

Nu var det ett tag sedan sist. Jag har börjat på min 5 veckor långa praktik i Gällivare så jag är numer nästan som en vanlig människa med arbete. Bara det att jag inte får några pengar. Jag trivs enormt och dagarna rinner iväg. Det tråkiga är väl att jag inte har varken tid eller ork just nu för någon direkt träning. Jag försöker ta igen det på helgerna. Men vi går också mot ljusare och varmare tider så förhoppningen är att längre fram i vår kommer jag kunna träna ute när ungarna somnat.
Vi ska göra appelldebuten i Malmen i juni är det tänkt. Jag tycker som att vi redan har de flesta momenten där, det behövs mest finslipning. Men så började jag tänka igenom momenten och insåg att platsliggningen har vi i stort sett inte börjat med. 10 meter och 1-1,5 minut kanske. Utan andra hundar. Fria följet är sådär, det går från dag till dag. Framförgåendet har jag inte tränat alls. Det är roligare att börja med framåtsändandet... Läggande under gång tränar vi men är långt ifrån säkra. Inkallningen känner vi oss ganska på det klara med. Apporten känns ganska bra men fasthållandet är inte klart. Hoppet har vi inte ens kört. Jo, vi testade i ridhuset under våra tävlingar förra helgen och det gick inte alls. Så jag tror vi har en hel del att jobba med...
Men annars så ligger vår lilla ängel i kökssoffan för tillfället och slickar rumpan. Jag tror det är dags för första löpen snart, hon är 9 månader om några dagar.