Jul i Fjällvattnet

Här kommer äntligen lite bilder. Vi firade julen i Härjedalen, i Fjällvattnet, en stugby mitt i ingenstans två mil ifrån Tännäs. Där är riktigt superfint och underbara stugor. Här kommer lite bilder från veckan.
Ingela Pling i flygande fläng nedför pulkbacken. Det är julafton och jag lovar att hon sov under Kalle!

Visst är hon tjusig min lilla gumma? Hon är så lik sin mor! Bra det, för Xryta är en fin dam.

Mmm, hon är ingen valp längre. Och nu börjar också att de små grå falla på plats... Jag har ännu fler bilder, men jag är inte riktigt överrens med min blogg så vi får se om det kommer fler.

Tillbaka igen

Nu äntligen är allt som vanligt! Att jag kan känna mig så efter, bara efter att ha varit utan internet en dryg vecka! Först var det innevecka i Luleå, sista för den här terminen och när jag kom hem visade det sig att datorn pajat. Eller det hade den inte, en katt, alternativt hund, hade gnagt av nätverkskabeln. Ja,ja, värre hade det kunnat vara.

I Luleå var det riktigt roligt! Visserligen var det en himla massa examinationer av studieuppgifter och avsnittet geriatrik, men roligast var helt klart rullstolstekniken! Nu fick vi, efter två veckors inställningar, sittanalyser och hjulbyten ääääntligen köra dessa attans rullstolar! Vad roligt det var! Jag lärde mig till och med att balansera på bakhjulen! Jag och Emma satt och balanserade heeeeela lektionen tror jag och till slut kunde vi. Det bästa var rullstolsvolleyboll och fläskboll, en sorts fotboll/rugby med rullstol och pilatesboll. Snuskigt kul! Men jag är medveten om att jag också kunde resa mig ur min rullstol och "gå" ut till bilen efter lektionen. Och var innerligt tacksam över det. Hur roligt det än var att köra rullstol.

Ingela Pling har fått bo hemma med husse och småhussarna. En del buren har det blivit men jag vet att hon överlever. Nu har vi i stället tagit upp träningen igen. Ikväll blev det fritt följ, stanna kvar och lägganden, ibland med extensiv (heter det så? jag fick hjärnsläpp...) belöning. Det funkade bra. Jag får henne lätt att tappa ögonkontakten med mig när jag belönar från handen, hon går lätt och tittar på varifrån hon tror belöningen kommer att komma. Och så jobbade vi en hel del på starterna från fritt följ. Hon har så bråttom att hon lätt är två kliv före mig bara jag säger "fot". Jag vill hellre att hon ska höra mitt "fot", tänka: "Nu ska vi gå fot" och sen starta när jag startar. Nu har det mer varit "fot" "Ja, då går vi då!". Mig lämnar hon två meter bakom och säger "Ojdå, hängde du inte med? Du, det är fot nu!" Men efter idag känns det bättre. Det känns alltid bra när jag får revidera mina metoder och försöka komma fram till en ny metod eller utveckla en gammal och se att det funkar som jag tänkt.

Foton ska det komma snart också är tanken. Jenny har fotat och jag tänker norpa lite bilder därifrån. Hoppas hon har tid snart bara!

På fredag drar hela gänget utom katterna till Fjällvattnet i Härjedalen för att fira jul med min mor och far och bror. De längtar...tsss, de vet inte vad de ger sig in på... Och mamma säger att hon sååå gärna vill träffa Pinglan. Ja, ja, vi får väl se vad som händer! Men det ska bli kul! Det är så fina stugor där och det är fin natur. Jag tror till och med Tobbe ska ta med sig plattlaggen. Helt otroligt!

Åter igen träning

I går kväll och idag har vi tränat lite ute på vägen igen. Igår kom Jenny och Pilo förbi och vi tränad tillsammans här utanför. Ingela fick starta. Vi körde igen stegförflyttningar, speciellt åt vänster för att "knuffa" bak henne lite. Jenny tyckte hon hade en fin position och trots att Ingela var så gasad på Pilo inne så brydde hon sig inte om honom alls när vi var ute och matte hade bollarna. Vi visade också hur vi tränar på stanna kvar med bollen bakom och Jenny gav lite tips och råd, bland annat om när momentet är slut, när och var belöningen ska komma. Efter det var det Pilos tur. Jenny började också med fritt följ och Pilo sitter som klistrad vid Jenny. När hon höll bollen i handen blev han nästan väl taggad och hade lite svårare för positionerna. Bättre när bollen gömdes. Detta var nästan lika stor träning för Ingela som för Pilo. Det var mäkta svårt att hålla sig lugn när Pilo fick busa och springa. Mycket bra träning för Pinglan! Sen visade Jenny också sitt dilemma med skallet. Helt otroligt att en så stor hund som Pilo kan ha ett så fjesigt skall!! "Mjuff" säger han. Inte lätt. Han skällde bra på passiv bevakning av till exempel bollen istället. Jenny kastade bollen några meter framför Pilo och han fick sträva ut mot den och sen stanna och bevaka. Då kom skallet mycket bättre. Även när jag höll Pilo och han fick bevaka matte funkade det bättre. Kryp körde de också. Hög bak och tidvis även hög fram. Det är INTE ett lätt moment! Sen var det ganska kallt om magen faktiskt...

Idag körde Ingela och jag vidare med frittfölj och stegförflyttningar. Även lite stanna kvar, men det är så möööööördande tråkigt. Men jag måste. Vi fick också lite störningsträning idag när grannen skottade gården med en baklastare eller hjullastare eller vad det nu var. Stor var den, lät och lyste. Fint. Vi stod bredvid passiva och det var inget problem. Det är bara folk som gumman tycker är lite läskigt verkar det som.

Fredag kväll och en flaska vin är det som hägrar nu. Undras bara vad vi ska äta? Hemlagad pizza kanske? Men vinet är ett måste!

Long time no see

Nu var det länge sedan här i bloggvärlden. Det är mycket annat i tankarna som tar upp det mesta av min tid så inspirationen att skriva har inte varit den största. Men nu tänkte jag ta tag i bloggandet igen.
Vi har haft gräsläggarmiddag på klubben och nästan alla kom som är aktiva! Superkul! Och många respektive var det också. Till och med jag hade lyckats ragga med mig min äkta hälft. Självklart var jag en av dem som höll ut till längst. Och så får man plikta dagen efter. Men trevligt var det.
I kväll tog jag ett träningspass men Ingela Pling på vägen här utanför. Vi började med lite stegförflyttningar och hon har bråttom. Hon är även ostadig i positionen och hoppar fram och tillbaka beroende på hur och om jag tittar på henne. Böjer jag mig åt sidan för att titta på positionen så hoppar hon bak. Hmmm, det är så enkelt att se hur man har tränat fel, man har liksom facit bredvid sig hela tiden. Synd bara att det ska vara så svårt att träna rätt från början. Jag tränade också på att hon ska sitta fot vid sidan även om jag kastar iväg bollen framför henne. Svårt, men gör hon rätt är det så lätt att belöna, belöningen blir ju att få fara iväg efter bollen. Där var hon duktig. Efter det var det sitt-stanna och sitt-stanna-hit-fot. En gång inkallning och 10 gånger att gå tillbaka och belöna på plats. Phuuu, så tråkig träning men det går inte att ta genvägar. Stanna är ett viktigt moment både i vardagen och på tävling. Hoppas nu att Jenny och jag kan hitta lite tid att träna och att vi kan ta lite schysta bilder (det stavas egentligen "justa" va?). Helgen kanske.