Sök och snack

I helgen har det varit träning för hela slanten. Och fika och grillning så klart. I lördags for vi ut ett gäng till Vaikijaurgården för träning av vad folk ville ha. Eftersom klockan var 11 så inledde vi med grillning och snack. Vad mycket som finns att tala om när man inte träffas så ofta! Men mat (Jokkmokkskorv, den basturökta!!) och fika fick vi i oss och efter det började vi träningen. Jag inledde med att vara kiddo-vakt så hur eller vad de första hundarna gjorde vet jag inte men själv gick jag och planerade min egen träning. Jag har läst en del i Sven Järveruds bok Din hund söker och var lite taggad på övningar därifrån. Carola hjälpte mig med nybörjarmarkeringar, dvs. springa till människa, ta rulle, springa till mamma och sen tillbaka till människa och LEKA! Gick hur bra som helst. Vi körde med lösrulle och ska nog fortsätta med det, stick i stäv med vad Sven Järverud säger, men så gör jag nog i alla fall. Sökövningarna i skogen som skulle vara i direkt motvind funkade inte alls då det just den här dagen INTE blåste alls i Jokkmokkskogarna. Typiskt.
Idag körde vi vidare, tanken var på samma plats, men då det hade varit någon slags fest där i natt så låg där fullt av glassplitter och tomburkar överallt. Platsen blev klubben istället. Även denna gång började vi med fika, grillning och prat. Gudars vad det är trevligt! Sent om sider började vi med lite träning och jag gjorde några markeringsövningar igen på plan och hon blev liiiiite het. När jag sen försökte med krypet (lyyyyckat...) var det lite överkurs. En allt för speedad hund och början till migrän för mig var ingen bra kombination så jag avbröt vidare lydnadsträning ganska snabbt. Men till veckan kommer det bli mer träning, min kära sambo kommer hem i morgon!!! Nu har han bara (...underdrift...) varit borta sen 14 juni. Men nu är han hemma för gott den här säsongen. Och jag lovar att han kommer ALDRIG få jobba där igen!! Inte om tanken är att vi ska fortsätta leva ihop i alla fall och att vi har hemmaboende barn. Basta.

Tikägares förbannelse

Jag talade om för I att om hon hade några funderingar på att löpa var hon tvungen att börja med det senast NU, och det var förra lördagen. Annars skulle hon vara tvungen att hålla sig tre veckor, annars skulle vi missa lägrerapporten i Skellefteå första helgen i oktober. Igår blev jag varse att hon ignorerar helt vad jag säger. Något jag å andra sidan har misstänkt länge. Alltså, bloddroppar i hallen igår. Ingen rapport för oss i oktober och ingen lydnad på hemmaklubben heller. Nåja. Lydnaden spelar inte så stor roll och jag får ju se det som om jag sparar pengar när inte rapporten blev av. Det är trots allt ca 30 mil till Skellefteå. Men surt känns det.

Jag och Elisabeth tränade rapport i onsdagskväll, sista chansen innan Tobbe for upp till Salto igen. Min plan var att få ut grundsträckan så att hon får den långa transporten ut på B. Jag upplever att hundarna lätt tappar fokus under "promenaden" ut och att det blir just en "promenad". Framme på B har de antingen glömt vad det var de var där för att göra eller så springer de inte för det känns som om sträckan är för lång att springa utan mamma. I vilket fall ville jag checka av I och se vad hon skulle anse om att springa. Det vi gjorde var att flytta A-station efter jag och I gått iväg. Elisabeth packade ihop A och gick efter mig så det var kanske bara 400 meter mellan A och B. I skulle således inse att det där att springa till A, det var "en bit kaka". Jag tror inte jag fick ut fullt 1100 meter men minst 900 i alla fall. Hon startade fint på marsch och drog iväg. Jag flyttade mig ytterligare 200 meter ut till C. Elisabeth rapporterade att damen hade kommit i ett makligare tempo än vanligt vilket kanske beror på att hon laddar när hon börjar närma sig stationerna. Det som hände när I kom in till A var att Brisco slet sig från sitt träd och drog till mig på C! Helt otroligt! B har ju varit ganska rädd och avvaktande mot andra men nu tvekade han inte att lämna både mamma och kärleken I för att springa till mig. Jag är djupt smickrad! Men jag tror faktiskt inte riktigt han hade koll på vad han gjorde... Korkade schäferskalle! I skickades upp till mig på C igen och det hade inte varit några problem. Elisabeth flyttade nu tillbaka A-station några hundra meter bort igen så sträckan mellan C och A nu kanske var runt 800 meter. Damen gick som ett skållat troll och var knappt ens andfådd när hon kom till Elisabeth. Jag tror faktiskt att jag har en rapporthund i mammas schäfernäsa! Hon tycker det är riktigt kul och DET TYCKER JAG MED!! Nästa svårighet blir att plocka in skyttarna, det kan bli ett problem så klart. Hon har ett naturligt intresse för allt som kan vara en människa i skogen, kanske finns där en bitstock, godis, boll, handske, plastbit, gren, barr... what ever! Elisabeth har redan varnat sina barn om att följa med ut och agera skyttar någon gång. Då ska vi minska ner sträckan ganska radikalt, nästan köra synligt till och med. Få se när tid ska finnas till detta.

Tefunderingar

Två saker förvånade mig nu på morgonen. Jag stod bland mina teburkar och skulle välja morgonens te. I vanliga fall tar jag alltid samma, ett rött te med choklad i, men de senaste dagarna har jag varit lite "wild and crazy" och faktiskt druckit av Tobbes svarta svartvinbärste. Men idag tog jag en annan burk av ett rött te som jag inte druckit på länge. När jag luktade på det kände jag en ganska tydlig ldoft av uppkastningar, det vill säga teet luktade spya. Detta var det första jag förvånade mig över och var tvungen att lukta både två , tre och fyra gånger innan jag var helt övertygad om att teet faktiskt luktade spya. Det andra jag förvånade mig över, och det mest förvånandsvärda av allt, var att jag trots detta häller detta te i min sil och är dessutom noga med att fylla rejält. Ibland fattar jag inte hur man tänker.
Jag har haft en rapportträning med Ingela och Elisabeth för några dagar sedan och det är alltid kul! Om jag ska vara helt ärlig så var vi faktiskt en aningens fler än vi tre. In alles var vi sju stycken. Brisco var med Elisabeth ut på B-, C- och D-station och på A-station var jag och mina barn. Ingela befanns ig oftast någon stans mellan oss. När Tobbe och jag tränade i Salto märkte jag att hon hade det lite jobbigt att ta sig förbi de gamla stationerna så den här gången ville jag inte ha så lång grundsträcka utan istället fokusera på längre förlängningar och framför allt flera förlängningar. Grundsträckan lade vi på 400 meter, inga problem för damen in till oss på A. Elisabeth förflyttade sig sen ut till C, en 300 meter till. Ingela hade vad Elisabeth kunde tyda inga problem med denna sträckan heller. Däremot hade hon lite svårt att sen ta sig från C till A, men det berodde nog mest på att jag bett Elisabeth knata runt lite grand på station så att det blev mycket vittring över stort område, ungefär som när man kör med fler hundar. Stationsområdet kan bli riktigt stort på tävling. När sen Ingela skulle springa var hon tvungen att se var Elisabeth och Brisco hållt på med där i skogen... Om jag tänkt lite mer skulle jag så klart ha bett E knata runt EFTER att I sprungit iväg. Men till slut for hon ner till mig ändå. E gjorde ännu en förflyttning på 300 meter och I hade återigen inga problem med detta. Vilken blogghund! Hon fick faktiskt gå ner till mig också sen, alltså ett 5:e skick och de sista två sträckorna blev vardera på 1000 meter, ganska bra gjort måste jag säga. Vi är ännu inte helt i tävlingsnivå men på god väg! Och vilken skillnad det är att träna I än Myra i rapport! I liksom ÄÄÄLSKAR att springa och att göra något. M fick man liksom slita lite mer med eftersom hon tyckte att soffa, gos och chokladpraliner (inte bokstavligt, jag vet att hundar inte får äta choklad!) var det bästa livet kunde erbjuda! Nu är vi i alla fall anmälda till lägrerapporten i Skellefteå i början av oktober, men vi får se om det kommer gå, löpet närmar sig med stormsteg... Vi har ändå Pite kvar i november, om vädret tillåter.

Höstens spårtävling klar

Ingela och jag har blivit godkända i högrespår. Det vore väl fel att skriva att jag var nöjd för det skulle innebära att jag inte ville högre upp, men det vill jag ju! Men utifrån vår träning och hur jag trodde det skulle gå är jag nöjd. Vi kom till klubben vid kvart i sju-tiden för uppropet. Kors i taket, jag hade betalat i tid OCH jag hade med mig alla papper, stamtalva, MH, medlemsbevis... Hör inte till vanligheterna. På lottningen drog jag startnummer 7 av 8. Jag hade helst dragit ett tidigare nummer men var glad att jag inte fick nummer ett. Vi började med platsliggning vilken jag var lite orolig för då jag aldrig tränat gömd med skytt, men hon låg så fint, betyg 10-10. Nästa moment var uppletande och tyvärr hade arrangörerna dissat min fina "träskruta", de skyllde på att den var blöt och tung, jag fattade ingenting! ;-) Vår ordinarie ruta är faktiskt inte lätt den heller, den ligger delvis i skog och delvis under linjen så där är det mer eller mindre hygge. Sen kan vi lägga till att den är väldigt kuperad med en megamyrstack i mitten. Kan nämnas att det är undertecknad som märkt upp den också... Trots att det låg sex föremål ute hittade hon bara tre men hon hade nog lite mycket spring i benen för hon hade inte riktigt tid att låsa fast de andra i näsan. Betyg 8-8 av domarna och jag tror det var lite snällt för hon rusade en del.
Jag var lite orolig för spårupptaget då jag bara kört direktpåsläpp med monstret (som husse kallar henne) men jag tror vi hade motvind så hon hade nog spåret i näsan redan när vi stod vid rutkanten. 10-10 på upptaget. Härrrrligt! Tyvärr fick vi två pinnar kvar i skogen men det kunde varit värre. Jag tror hon tappade den första efter första hittade pinnen och den andra just innan slutet. En när hon var speedad och en när hon var trött. 8-8 på spåret.
Jag hade tidigare helt siktat in mig på de magiska 196 poängen i lydnaden för uppflytt, men insåg nu till min fasa att det skulle behövas ännu mer för att komma upp till uppflyttningspoäng. Nu hade jag inte råd att avstå framåtsändandet som jag hade tänkt göra. I alla fall gick fria följet bra, betyg 8-8, inkallningen var tydligen skrattframkallande trots fina betyg, 8-9. Mitt kommando på "stanna" hade tydligen låtit som katastrofsirenen klockan tre första måndagen i varje nytt kvartal. Men stannade gjorde hon! Framåtsändandet nollade vi ändå, jag försökte skicka henne på "före" men gruppen måste ha förvirrat henne för hon sprang bara i cirklar som en annan dansmus. Krypet var lite synd, för hon kan ha ett fint kryp. Dk på läggandet och sättandet och så blev hon hög vid något tillfälle, betyg 6-5. Skallet skällde hon superfint de första 4 sekunderna sen sade hon "Fram med bollen, snabbt, jag har skällt nu!" Och så ändrade hon ställning så betyg 6-5 där med. Tungapporten gick bättre, 10-9,5. Och så detta hopp, som ska vara 30 klara poäng... Så klart satte hon sig snett bakom och sprang bredvid tillbaka. Inte mycket att göra men det kändes riktigt snöpligt att få sluta så... Efter en stunds överläggande med vänner och bekanta kändes det dock bättre. Jag hade ändå inte haft uppflyttningspoäng om vi klarat hindret så då var det inte så farligt. Bättre lycka nästa gång! Nu har jag anmält mig till lägrerapporten i Skellefteå i början av oktober... hoppas inte snön har hunnit komma och hoppas att min mottagare har lust att vara i Sk-eå en lördag morgon klockan 7.00 för upprop...

Luuuuugn hund...

Tränade lite på klubben efter att jag lämnat de två stora barnen på dagis resp. skola. Minstingen satt och sov så skönt i bilen. Började med lite fritt följ för att mjuka upp oss lite och känna efter lite vart landet låg för dagen. Hett låg det och bannade mig själv att jag inte tagit med godis att belöna med i stället för leksak. Ingela lugnar ner sig avsevärt om hon belönas med godis i stället för med lek. Mindre pip blir det också.
Det är så svårt att se positionen själv när man går med hunden, men jag har fått höra att hon upplevs som lite "fladdrig" i positionen och att hon också går lite långt fram. Jag undrar om jag skulle kunna klicka in "hals mot ben" eller något liknande. Jag tycker det är så svårt att träna in en annan position om man redan har lyckats få en inkörd. Detta är ett problem med att träna för mycket själv, det är så svårt att se hur det ser ut. Just nu försöker jag mest träna koncentration och störningsträning (heller inte lätt ensam) och hoppas att det minskar fladdrigheten. Sen har jag fått tipset att gå lugnt, låååånga kliv, upprätt hållning och inga fladdriga armar. Skillnaden märks på en gång. Tänk att ett enda moment kan innehålla så mycket som fria följet! Känns som ett moment man alltid kan fila på.
Framåtsändandet är kört för tillfället. I somras kändes det ganska bra, hon kunde gå ganska länge, ganska lugnt. Nu är vi tillbaka på 1-0 igen. Och det mesta av tiden går ut på att jag står och stryker och klappar henne för att få ner henne i intensitet. Luuuugn tjej, fiiiin, såååå ja. Saakta... Och så är hon 10 meter framför mig i galopp. Och detta utan grej framför. Jag FATTAR inte varför hon stressar så. Och jag vet att det blir ännu värre om jag blir frustrerad. Lätt!? Inte. Ja, ja, jag räknar inte med uppflytt till helgen. Jag kommer att avstå framåtsändandet och då måste vi ha en 7-helsikes lydnad för att greja uppflytt. Men vi ser det som att vi får ett kvitto på hur vi ligger till. Kan vara bra det med. Nu väntar jag på en kopp te och lite hundsnack, sen är det sängen som väntar.

Schäfer i ett nötskal

Tja, tiden går och inte vet jag riktigt vart den tar vägen heller. Jovva har hunnit bli 5 månader, Olle har fyllt fyra och Nila har börjat förskoleklass. Herregud!
På söndag ska jag göra första högrestarten i spår med Ingela och tredje för mig totalt i livet! Lite smånervigt är det så klart och aldrig tycker jag att jag har hunnit träna klart. Den här gången är det faktiskt alldeles sant då jag i princip inte har haft någon tid över huvud taget i sommar. Tobbe har jobbat i Salto sen mitten av juni och jag har varit ensam med barnen. Det är först nu som han har börjat komma ner till Jokkmokk på ledigheterna. Han hade kanske inte någon anledning tidigare heller, eftersom jag och barnen var i K-holm i 6 veckor och lapade sol.
Idag var i alla fall jag och Ann på klubben och märkte upp en ny uppletanderuta till tävlingen i helgen. Vi blir bergis den enda klubben med en ruta ute på mossen. Så himla fin blev den! Bra översikt blev det också och nära klubben utan att påverkas av störande moment. Vi passade på att inviga den också och min gumma är ett A-barn! I skogen känns det som hon inte har några begränsningar. Allt är bara så skoj, även om det innebär att idiotspringa på en tung blötmosse och leta nallar som matte av någon anledning tappat här och var. Men det finns ju en anledning till att man valt schäfer också. Och detta är min anledning. Sen att jag råkat få den vackraste, goaste, keligaste, bästa och galnaste schäferflickan är inte heller så tokigt. I morgon blir det nog upptagsträning, något som jag kommit på att jag aldrig kört. Framförhållning, vad är det?

Tävling

Så har vi gjort tävlingsdebut. Förra helgen inledde vi med två lydnadsklass I-starter. Första dagen dömde Rune Berglund och min vovve kändes relativt med. Vi började med en 10:a på platsliggning och tandvisning. Inte illa. Linförigheten kändes sådär och vi fick 8,5. Helt ok. Läggandet gjorde hon tydligen något konstig skutt på så där blev det bara en 7:a. Hon har på träning ett fint läggande men nu blev det lite tilt. Inkallningen fick vi 10 och ställandet en 6:a. Hon tog nog några steg sen tjorvade hon när jag kom tillbaka. Lydnadsklasserna är så jobbiga att man måste gå tillbaka till hunden innan momentet är slut. Apporteringen fick hon 10 på fast hon tjuvade lite faktiskt... Hoppet var fint och där fick vi också 10. Totalt 174 poäng och ett förstapris!

Andra dagen dömde Monica Lindström och hon är lite hårdare på betygen. I alla fall gick det ungefär lika dant, fast hon kändes lite svamligare än dagen innan. Vi slutade på 158 poäng och ett andrapris. Två snöpliga poäng från ett förstapris, men ärligt talat var det nog rätt dömt. Hon var svamlig.

Och i lördags, den 22 gjorde vi vår andra appellstart, lite mer förberedda nu än i höstas. Lite läskigt var det då det nu var Lilla Paltprovet i Piteå. Har dåliga erfarenheter från det... I alla fall slet jag upp Tobbe vid halv 5, stoppade in honom och Jovva i bilen och iväg for vi. Upprop klockan 8. På vägen dit såg vi en älgtjur i diket, gud vad stora de är! Och snacka om att det var vatten i Storforsen. Så mycket vatten överallt, har aldrig sett något liknande tror jag! Vi var framme i god tid och på uppropet drog jag nummer 12 av 13. Typiskt, hade hellre dragit ett nummer i början eller mitten. I alla fall gick platsen bra, 10:a på den. Skönt, det är hela 50 poäng i appellen. Budföringen kom jag på på morgonen. Hade helt glömt bort den och har inte tränat den sen i höstas. Jag hoppades att hon skulle gå ändå men tji fick jag! Hon knöt inte alls till mottagaren utan svamlade mest runt. När vi väl kom till domarna sprang hon till dem på marsch-kommandot. Typiskt! Budföringen ska liksom vara självklara poäng. Spåret gick ändå bra, fast det fick ligga 1,5 timme i stället för 40-50 minuter. I vanliga fall skulle jag inte ha brytt mig alls, men nu blev jag lite nervös då jag bara hunnit träna på 30-minutersspår ännu i år. Men min lilla schäfernäsa grejade det ändå. Som tävlingsledaren sade "Du har väl en spårhund!".

Innan lydnaden kom Staffan och gjorde lite handpåläggning på min älskling. Sen gick lydnaden som en dans! Nej, inte riktigt kanske, vi nollade både framförgåendet och läggandet men det gick vägen ändå. Totalt fick vi 244 poäng och uppflytt! Härrrrligt! Nu är siktet inställt på lägre klass i Malmen i juni. Få se om jag hinner...

Praktiken börjar

Min snyggfröken. Tjusigaste donnan som finns.

Så har praktiken börjat, sista kursen på min utbildning. Jihaaa! Sen kan jag stolt titulera mig Leg. arbetsterapeut! Härligt att börja tjäna pengar, för första gången i mitt liv. Nja, inte riktigt, men med en kompetens för yrket och en examen i ryggsäcken i alla fall.

I morse följde Ingela med till Giella och lämnade ungarna. Vi cyklade och hon följde med lös. Jäklar vad speedad den hunden kan bli och jag vet inte vad jag gör fel! Hon far som ett psyk fram och tillbaka. Till slut när vi var på väg hem började hon bli lite sansad. Idag ska jag träna lite också, men det får vänta till i kväll, då far jag till klubben och får lite störningsträning också. Men jag undrar hur vår tävling ska gå, vi har fortfarande en massa snö och det töar inte direkt jättefort! Ja, den som lever får se... Taggad är jag i alla fall!

Snö 1:a maj...

Något jag aldrig trodde jag skulle få se, min sambo på ett par skidor! Och efter min schäfer! Fast Tobbe hävdar att det nog är hans hundar nu eftersom han har gått ut med dem båda större delen av vintern då jag knappt kunnat gå till brevlådan för jag haft sån foglossning. Bilden är från början av mars skulle jag gissa, eller slutet av februari. Vi har haft så snuskigt kallt här i vinter att dagarna varmare än -20 har rymts på ena handens fingrar och då blir det inte mycket skidåkning.
Och gammeldamen Sájvva hänger med ännu, men Tobbe säger att hon drar ingenting. Å andra sidan drog hon inte när hon var två heller. Jag minns en turist som hade Sájvva i sitt spann. Jag frågade henne hur hundarna gick och hon sade att de var jätteduktiga, ja alla utom den där svarta förståss, för den hängde mest med bara. Och det var min Sájvva det! Hon visste väl att det fanns bättre saker än att dra turister till fjälls i minus 15 grader. Sova i soffan till exempel. Och äta ostbågar. Men flickan fyller 11 till sommaren så jag tycker inte det gör så mycket att hon inte drar, hon motiverar Ingela i alla fall. Det syns på linorna vem som drar...

Idag snöar det här och är nollgradigt. Man blir så sugen på att träna då. Jag hade velat plocka fram hopphindret på klubben, det har inte tränats på sen i somras tror jag, eller sen min och Ingelas katastrofdebut i appellen på vår hemmatävling. Vi hade fullt på spår och budföring men iiiinte så många poäng på lydnaden. Jag hade inte riktigt störningstränat nog... När vi kom in på plan sade Ingela till mig: "WOW, människor har jag aldrig sett förut! Vad håller den där människan i... och vad gör hon där... och den där måste jag kolla på... och kolla en fågel!...ÅÅÅÅHHH en apportbock!!!" Så den tävlingen gick inte så bra. Men Ingela hade skitskoj. Jag kan inte bli besviken egentligen för detta var mitt i min depperiod så jag hade inte tränat på ungefär 1,5 månad och då går det som det går. Men i år ska det bli andra bullar av! Hoppas jag. Kan eventuellt vara lite svårt att komma iväg på så många tävlingar när jag har lilleman som inte kan vara med pappa så länge. Men appell och lägre hade jag tänkt klara av i alla fall. Det blir väl i spåret, det är så attans svårt med mottagare i rapporten. Jag har haffat Elisabet men jag kan inte räkna med att hon ska vilja träna lika mycket som jag. Rapporten får vi ta som den kommer. Och söket tror jag får vänta till en eventuell flytt någon annan stans.

Så var man tillbaka då

Stolt storebror!

Efter ett lååååångt uppehåll ska jag försöka mig på att dokumentera lite av mitt liv igen. Mycket har hunnit hända sen i juli. Jag har hunnit få ett till litet barn, stackarn är född 1 april, men det ska nog gå bra ändå. Vad som mer oroar mig är att han är vädur och född i tigerns år! Det kan inte bli annat än något mycket egensinnigt. Vidare håller jag på att skriva min c-uppsats för fullt, den ska vara klar i slutet av maj. Titeln är: "Arbetsterapeuters erfarenheter av terapeutiskt förhållningssätt med äldre i särskilt boende." Någon som får ståpäls mer än jag?! Nej, jag får faktiskt inte alls ståpäls, jag är så less på den där saken så jag nästan avlider. Men ännu är den inte klar. Vi har hela diskussionen kvar och då ska vi liksom komma fram till något utifrån våra intervjuer. Sen är det praktik i maj och sen är jag KLAR!!! Känns underbart, men åren har gått så fort och det har varit så kul att plugga. Men det ska inte bli helt fel att tjäna lite pengar heller... Jag tror jag säger samma sak varje månad vi betalar räkningarna: "Ja, det blir tufft den här månaden också, men vi har ju grejat det förr..." Men till slut är det inte roligt längre. Men vi ser en ände på det nu.

Hundträningen har kommit igång så smått efter att ha legat nere sen augusti. Jag tappade helt orken och motivationen för hund över huvud taget och kanske det berodde på att jag mådde så himla illa hela augusti, jag vet inte. Men nu vill jag träna igen, till Ingelas stora glädje. Jag har till och med anmält oss till två lydnadsettor hemma den 14 och 15 maj. För att bli lite sporrad och att få lite tävlingsträning. Sen anmälde jag oss faktiskt till appellspåret i Pite den 22 maj. Hur det ska gå har jag ingen aning om, vi har ännnu en halvmeter snö i skogen och lillen kommer ju behöva följa med. Jag har redan varnat sambon att han kanske måste med. Mmm, upprop 07.00 i Pite. Och vi har 19 mil dit. Det blir till att åka klockan 04.00 det! Vad glad han kommer bli när han får veta.

Ny kamera har vi skaffat också så lite bilder kommer det förhoppningsvis att bli. Nu ska jag knyta mig för lillen (som heter Jovva by the way) håller mig vaken en del om nätterna. God natt, i morgon blir det träning!