Tefunderingar

Två saker förvånade mig nu på morgonen. Jag stod bland mina teburkar och skulle välja morgonens te. I vanliga fall tar jag alltid samma, ett rött te med choklad i, men de senaste dagarna har jag varit lite "wild and crazy" och faktiskt druckit av Tobbes svarta svartvinbärste. Men idag tog jag en annan burk av ett rött te som jag inte druckit på länge. När jag luktade på det kände jag en ganska tydlig ldoft av uppkastningar, det vill säga teet luktade spya. Detta var det första jag förvånade mig över och var tvungen att lukta både två , tre och fyra gånger innan jag var helt övertygad om att teet faktiskt luktade spya. Det andra jag förvånade mig över, och det mest förvånandsvärda av allt, var att jag trots detta häller detta te i min sil och är dessutom noga med att fylla rejält. Ibland fattar jag inte hur man tänker.
Jag har haft en rapportträning med Ingela och Elisabeth för några dagar sedan och det är alltid kul! Om jag ska vara helt ärlig så var vi faktiskt en aningens fler än vi tre. In alles var vi sju stycken. Brisco var med Elisabeth ut på B-, C- och D-station och på A-station var jag och mina barn. Ingela befanns ig oftast någon stans mellan oss. När Tobbe och jag tränade i Salto märkte jag att hon hade det lite jobbigt att ta sig förbi de gamla stationerna så den här gången ville jag inte ha så lång grundsträcka utan istället fokusera på längre förlängningar och framför allt flera förlängningar. Grundsträckan lade vi på 400 meter, inga problem för damen in till oss på A. Elisabeth förflyttade sig sen ut till C, en 300 meter till. Ingela hade vad Elisabeth kunde tyda inga problem med denna sträckan heller. Däremot hade hon lite svårt att sen ta sig från C till A, men det berodde nog mest på att jag bett Elisabeth knata runt lite grand på station så att det blev mycket vittring över stort område, ungefär som när man kör med fler hundar. Stationsområdet kan bli riktigt stort på tävling. När sen Ingela skulle springa var hon tvungen att se var Elisabeth och Brisco hållt på med där i skogen... Om jag tänkt lite mer skulle jag så klart ha bett E knata runt EFTER att I sprungit iväg. Men till slut for hon ner till mig ändå. E gjorde ännu en förflyttning på 300 meter och I hade återigen inga problem med detta. Vilken blogghund! Hon fick faktiskt gå ner till mig också sen, alltså ett 5:e skick och de sista två sträckorna blev vardera på 1000 meter, ganska bra gjort måste jag säga. Vi är ännu inte helt i tävlingsnivå men på god väg! Och vilken skillnad det är att träna I än Myra i rapport! I liksom ÄÄÄLSKAR att springa och att göra något. M fick man liksom slita lite mer med eftersom hon tyckte att soffa, gos och chokladpraliner (inte bokstavligt, jag vet att hundar inte får äta choklad!) var det bästa livet kunde erbjuda! Nu är vi i alla fall anmälda till lägrerapporten i Skellefteå i början av oktober, men vi får se om det kommer gå, löpet närmar sig med stormsteg... Vi har ändå Pite kvar i november, om vädret tillåter.