Äntligen varmare

Äntligen har vädret blivit bättre! Idag har vi bara 7 minus, fantastiskt. Och igår hade vi vår lydnadstävling i ridhuset så då är den saken ur världen också. Jag var tävlingsledare för eliten och det skulle komma tre hundar, men de slutade med bara en. Jag grät inte, i och med att jag varit ganska nervös för den här lydnaden. Det gick så himla dåligt i höstas när jag dirigerade 3:an. Då glömde jag dela ut vittringen, det blev fel på första hunden i fria följet, jag glömde kommendera "kalla in hunden" på rutan och jag vet inte vad... Hemskt jobbigt var de i alla fall. Men nu hade jag förberett mig ordentligt, men när man aldrig orkat titta igenom ett helt elitlydnadsprogram är det så svårt att veta hur och vad och när man ska säga allt. Men jag tror att det gick bra den här gången. Phuuu... Det var sista året vi arrangerade den här lydnadstävlingen och det känns också bra.

Idag har vi tränat lite kryp och det är alltid en utmaning. Jag har funderat på strategi länge nu då jag varit lite feg för att börja. Jag vet att hundarna har lätt att gasa igång i krypet och fara ur position och jag vill inte ha en stressad hund i krypet, fast jag vet att det är svårt att inte hamna där. Men jag ska göra vad jag kan. Problemet är att jag vill börja inomhus men inne har jag inga mattor och då glider hon lätt och får fel teknik. Hmmm...

Nu måste jag gå och hjälpa min kära sambo att laga mat. En klassiker, spaghetti och köttfärssås.

Ridhusträning

I morse bar det av till stallet för träning av hund och matte. Nästa helg anordnar Jokkmokks BHK lydnadstävling i ridhuset och jag ska vara tävlingsledare för eliten. Med tanke på hur det gick när jag var tävlingsledare för trean i höstas så känner jag mig lite nervös inför nästa helgs tävling. Så Carola ställde upp som försökskanin för mig idag. Måtten gick inte att få ut riktigt, för agilityn var där också, men jag fick testa på att dirigera de krångliga momenten som dumrutan, vanliga rutan, dirigeringsapportering och vittringen. Sittande i grupp och platsliggningen gjorde vi inte tyvärr. De är inte heller någon lek i eliten.

Efter detta var det dags att träna egna hunden också. Det var ingen chans att försöka börja med fria följet. Hon var alldeles för taggad efter att ha fått sitta och titta på mig när jag gått fram och tillbaka hur länge som helst. Istället körde vi några inkallningar och sedan apport och till slut lite fritt följ. Det gick fint. Jossan hjälpte oss också med saktagåendet och hon hade samma strategi som jag. Det kändes bra. Bara att köra på alltså. Det var en trött tjej som jag hade med mig hem kan jag säga.

På eftermiddagen körde vi en tur ut mot Puortnak för att titta på forsdämman. Läckert! Kanske såg vi också utterspår men jag är inte säker. På vägen tillbaka såg vi tre älgar. Eller kanske var de fyra. Fina var de i alla fall.

Träning och kyla

Så idag gick jag ut i alla fall, trots att det var -25. Ingela klagade och sade att hon ville hitta på något. Nu tog jag tag i en surdeg, började med saktagåendet. Ett evighetsmoment... Det var lite svårt eftersom jag har kört en del påvisning med henne och då inte brytt mig så mycket om tempot, hon har fått dra i kopplet men nu ska hon GÅ. Första steget var inte enkelt. Och vi har inte kommit längre än till första steget heller. Det är 0-100 på en tiondels sekund och så ska inte ett framåtsändande se ut. Innan jag gick ut lärde jag in targetplatta också. Det tog ungefär 3 minuter. Hon är inte helt säker, speciellt inte om jag ändrar ställning eller lägger till kommando, men hon vet att hon ska trampa på locket om jag sitter på knä och har korv i handen. Och det är ju ofta man gör det menar jag...
Idag kände jag verkligen för nya grejor så vi körde lite stillastående bevakning mot grej. Jag har inte gjort det med henne tidigare, men det står med i Skjutboken från F21 så what he heck! Jag lade en boll på backen, höll henne därifrån och när hon bevakade bollen fint och svansen var still snärtade jag till bollen och hon fick ta den. Helt suveränt! Det är så tråkigt att hela tiden träna samma saker så ibland tar jag mod till mig och kastar mig in i något nytt. Få se vad det blir för temperatur i morgon.

Äntligen marknaden över

Så har det äntligen varit marknad. Milstolpen i Jokkmokk. I Jokkmokk pratas det inte om nyår som start för året utan här är det marknaden. Det är antingen "före marknaden" eller "efter marknaden". Och nu är det "efter marknaden". Det är alltid roligt när den kommer, med alla människor som fyller hela samhället. Helt plötsligt 10-dubblar vi vårt invånarantal. För att inte tala om alla bilar... Under marknaden känner man inte igen bilarna längre. Annars kan man nästan alla registreringsnummer untantill, känner igen bilen om den är från Jokkmokk eller kanske en kustbo på besök? Men under marknaden är det ingen idé att hålla koll längre. Då är det så många regnummer så oj oj! Men det skönaste är ändå när marknaden är slut. Då går det att andas ut, man känner igen bilnumrena och man behöver inte köra den där omdirigeringen på två kvarter som alltid är när stånden står längs storgatan. Och så blickar man framåt mot solen och våren... Dagsmejan som kan komma i mars om man har tur, och om termometern visar på -20 på morgonen så kommer det i alla fall stiga till säkert -5, -7 under dagen. Kanske även ovan nollan. Härligt.

Ingela har varit med och skottat idag. Det har snöat i ungefär tre dagar nu så det var en del. Och Pinglan hjälpte till med hjärtans lust. Söt är hon, även om husse var aningens irriterad när hon grävde ut den snö han just skottat upp. Men så är det! Få se om det blir lite varmare snart så det går att träna igen...

Kallt och snö...

Idag har vi inte gjort något speciellt, det har varit mycket skola och lektioner hela dagen. Vi har ungefär 500 uppgifter som ska in innan jag går på praktik i slutet av februari. Det är arbetsplatsanalyser, arbetsmiljöanalyser klientfall, gruppaktiviteter, you name it! Jag håller på att bli kollrig här hemma. Och så en vovve som springer runt och säger "Nu gör vi något, nu gör vi något, nu gör vi något". Inte undra på att man blir rynkig i förtid. Fast det kanske inte är förtid. Jag fyller faktiskt 32 om några veckor. Jag tyckte det var igår jag var 22. Eller 12. Då gick man i 6:an. Härlig känsla, då var man störst. Sen gick det en sommar och så var man minst igen, på Söder. Och så helt plötsligt fyller man 32, bara så där! Jag vet inte vart allt tog vägen... Men förhoppningsvis har jag blivit lite klokare sen jag var 18 i alla fall, för jag hittade min gamla dagbok från den tiden här om dagen. Jag var tvungen att läsa den nere i källaren för jag rodnade så dant. Tänk att jag har varit SÅ galen i killar?? Vart tog det intresset vägen?
Ja, ja, här kommer en bildkavalkad från helgens träning. Kolla Inas tjänstetecken som halkat av i djupsnön. Jag kan också meddela att jag klippt klorna på henne nu...

Tjänstetecknet på trekvart. Men har man bråttom så har man.

Tungt det här. Matte sade att jag skulle ta en annan väg, hon surrade om "skoterspåret" men inte fattade jag vad det var. Den här vägen var ju genast!

Fan att man skulle hamna i Jokkmokk av alla ställen! Kunde inte kennelpappa sålt mig till Trelleborg!?