Jag har de senaste dagarna följt kennel Enduros blogg angående M-testen och känner att jag börjar fundera själv på det där en hel del. Jag vet inte om det har med breddgraderna att göra, ju sydligare, desto mer positiv till MT, men ibland känns det så. Eller så är jag bara påverkad av kennelpappa som inte är speciellt impad av MH eller MT. I alla fall så känner jag så här inför dessa tester:
MH behöver jag. Det kommer jag inte ifrån om jag vill tävla. Vad det däremot visar om min hund är jag avsevärt mer tveksam till. Jag tror att jag lär mig mycket om min hund när jag gör testet, dvs. ser hur hon reagerar och så vidare. Men vad det visar på pappret är enligt mig inte mycket. Det finns så många beteenden som inte har någon beskrivning i protokollet och då blir det direkt en 5:a eller 1:a. Om hunden tex. inte har kunnat släppa tanken på lilla bytet när avståndsleken är. Den kanske sitter och laddar som bara den på lilla bytet och när jag släpper på avståndsleken så kanske hunden sticker på en gång till lilla bytet. Och då blir det en 1:a i protokollet. Om jag såg testet kanske jag över lag verkligen gillar den här hunden, skapar snabbt målbilder eller vad som helst, men på pappret ser det illa ut. "Går ej ut" eller vad det nu blir. En sån hund vill man ju inte avla på om man ser det bara på pappret. Så jag tycker att det kan bli så fel.
Vad det gäller MT tycker jag nog samma sak. Alltså det säger säkert mycket om min egen hund om jag ser testet live. Ser jag det på papper säger det mig inte mycket alls. Vad är sen en hund med 600 poäng bra på? Är det en optimal tävlingshund? Jag är inte säker på det. Spontant känner jag att en sån hund lever efter "själv är bäste dräng", och en sån hund vill inte jag ha. Och att välja avelshund efter poängsiffror på ett papper tycker jag är att likställa med att välja avelshund efter om hunden har fått ck på utställning eller ej. Personligen vet jag inte om jag kommer göra MT med Ingela. I så fall för att lära mig mer om min egen hund, inte för att få bra poäng för att skryta med.
Jag märker att jag inte riktigt får fram vad jag menar... hmmm... Men jag är ingen stor fan av tester hit och dit. Det är så typiskt oss människor, vi vill ha något konkret att gå på, siffror på ett papper, det betyder mer än att se vad en hund faktiskt presterar, på tävling, träning, i vardag, i pressade situationer. Visst, sitter man i Jokkmokk och ska para sin tik med en hund i Skåne är det inte lätt att veta hur den är, men att gå efter bara ett papper känns inte rätt. Men det är mina åsikter. Tur att jag aldrig kommer avla på schäfer själv. Det var så skönt när jag valde hanhundar till min lapska tik Myra. I och med att jag alltid valde hundar från Finland behövde jag inte bry mig om några MH:n eller MT:n, de fanns nämligen inte, inte som i Sverige i alla fall.
2 kommentarer:
Hm, har lite samma inställning. Skruttans MH var nog ett spel för gallerierna och jag undrar ibland vem som har konstruerat dem. Skruttan bedömdes ha "obefintlig" jaktlust - hon låste nämligen på bitstocken som testledaren hängt i ett träd alldeles brevid lilla bytet, så känguru bestämde sig att klättra i träd... Nå ja, vi får ju i och med MH Tjh. certet...!
Förstår precis hur du tänker. Men MH säger bara något om individen jämförd med en större grupp. MT - poängantal är en sak, men viktigare är att poängen sitter på "rätt" ställe - och vad som kallas rätt är beroende på ras och även det får jämföras med resten av rasen eller brukshundsgruppen, sen får man själv ta ställning till vad det är man vill ha. Eller behöver förstärka/minska vid aveln....Inte lätt alls. Sen tycker jag attd et är en klumpig testledare som inte tar undan leksakerna om hunden gått igång på dem mycket.... En annan sak jag undrar över: en hund som inte kan släppa tanken på bitstock/lilla bytet - är det så som du säger en bra hund som lätt skapar målbilder, eller är det en hund som har svårt att avreagera efter ett stresspåslag...? Inte lätt det där... Jag tyckte jag lärde mig mycket om mina hundar på MH/MT. Hursom helst, så tycker jag dock att man bör filma det och sen gå tillbaka till det senare. Dels för man inte uppfattar allt och för man lär sig saker som kan göra att man omvärderar det man sett...
Skicka en kommentar