Svamp och förkylning

Så har vi varit i Salto över helgen. Och vad förde det med sig? En förkyld hund med svamp mellan tårna. Får hoppas att det är kantareller... Allvarligt talat så har vovven fått bada lite för mycket och även sprungit kanske liiiite för mycket. I Salto får hon i stort sett vara lös jämt och ha hela dalen som lekplats. Visserligen springer hon sällan mer än 20 meter från mig, men det är konstigt vilken fart en schäfer kan hinna få på 20 meter ändå?! Tungan har med andra ord hängt som en slips i stort sett hela hennes vakna tid från fredag till söndag. Och detta tyckte veterinären var orsak nog att tro att det var en förkylning och inte noskvalster gumman fått. Hon satt och snörvlade hela vägen från Kebnats och hem, en sträcka på 13 mil. Sen knäade hon så konstigt med frambenen när hon gick också. Det såg ut som om hon var öm under fötterna. Mycket riktigt. Mellan tårna var hon illande röd. Och för det har hon blivit ordinerad... örondroppar. (!!!) Snacka om att ha en djungeldoktor till veterinär! ;-) Nej då, de försäkrade på apoteket att allt var korrekt.
Som här om veckan när jag trodde att jag hade fått hjärntumör. Jag hade haft ont i ena ögat i säkert runt en månad och det hade känts konstigt med synen också. Olyckskorp som jag är antog jag att det nog är värsta tänkbara diagnos - hjärntumör och säker död inom ett halvår. Med hjärtat i halsgropen och kallsvetten rinnandes ringer jag till slut läkaren (som by the way är schäfermänniska) som ordinerar mig - nässpray morgon och kväll. Bihålorna. Jaha. Att dessa jävla hålor kan ställa till med såna ångestkänslor?! I höstas trodde jag att jag skulle få dra ut alla tänderna i vänster överkäke. Vad var det då för fel om inte - bihålorna! Att något som bara är ett hål kan ställa till med så mycket!

I alla fall så käkar Ingela penicillin mot halsinfektion och så får hon örondroppar mellan tårna. Hoppas hon är fit for fight innan kennellägret i Pite om några veckor. För DÅ ni!