Äntligen har våren kommit ordentligt och snön tinar fort. På tomten är det knappt kvar någonting nu och i skogen kan man hitta plats för åtminstone uppletande och spår i appellstorlek.
Igår var jag faktiskt iväg och lade årets första spår. Det blev ungefär 300 meter långt och två apporter och slut. Liggtiden ungefär 1-1,5 timme. Problemet var bara det att jag hade kvar Ingelas höstspår i huvudet då hon gick 600 meter och plockade alla apporter och bara var 4-5 månader. Nu däremot rör det sig lite mer saker i huvudet på damen kan jag säga. Vad jag inte visste var att en schäfer kan snurra fem varv runt en liten tall på under 3 sekunder. Den kan också därefter snurra tre varv till på återstående lina runt ett litet slysnår. Resultatet blir ett för schäfern överraskande tvärstopp. Matte var inte förvånad över tvärstoppet, däremot över förmågan att hinna så mycket galenskap på så kort tid. Fundering på tjärad hampalina finns.
Efter en hel del virrande kom vi till första vinkeln där hon blev helt fast. Hon ringade fint år höger, men spåret gick åt vänster. Jag bestämde mig för att inte hjälpa henne alls utan detta skulle hon få lösa själv. Och fixade hon det inte så var det inte mer med det, då var det och gå till bilen bara. Men efter ett bra tag så tog hon sig vidare. Hon stannade upp flera gånger innan och frågade mig men jag ignorerade henne bara. I spåret vill jag inte ha en hund som frågar. Hon plockade första pinnen, gick över andra och innan vi kom till slutet så hade hon hunnit virra bort sig igen så något slut blev det inte. Jag selade bara av, sade duktig hund och så gick vi till bilen. Speciellt orolig var jag inte.
Så idag gjorde vi ett nytt försök. Ungefär samma typ av spår och det enda jag tänkte på var att försöka bromsa hennes tempo och hålla relativt kort lina, kanske 5-7 meter. Idag gjorde vi ett upptag, det skillde jag på från gårdagen då jag gjorde ett direktpåsläpp. Idag var det en annan hund. Hon virrade inte på samma sätt men hon slår hela tiden över spåret men det är jag än så länge inte så orolig över. Det går nog bort när målmedvetenheten ökar. Hon följde spåret, ringade fint då hon tappade bort sig. Hon slår så mycket att hon inte tar vinklarna bra, helt plötsligt är spåret bara borta, men då ringar hon och det är en bra taktik, för det funkar oftast. Hon lär sig att bli mer och mer effektiv ju fler spår vi går.
Vi har också varit iväg och tränat bastjänst med Anna-Lena och Qiller. Det är verkligen underbart! Jag packar en väska, tar ett renskinn, lastar hunden i bilen och far ut till skogen. Där sätter Anna-Lena och jag oss och knyter upp hundarna vid var sitt träd och så fikar vi. Och detta är träning! Första gången fick vi sitta 2 timmar innan herrn behagade varva ner. Andra gången gick det bättre. Ingela sköter sig ganska bra, hon gafflar inte så mycket, däremot lägger hon sig inte ned utan går runt, runt, runt... Jag hade tänkt att vi skulle till flygvapnet men nu verkar de inte ha behov av hundar dit något mer så då blir det hemvärnet. Och jag som inte ville det... Så nu får man väl gå den där TFU-G:n ändå! Anna-Lena skulle väl gå den till hösten så då får jag haka på om jag inte vill bli själv.
Nåja, kvällen är inte slut ännu, få se om jag hinner lägga ett spår till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar