Idag har vi tränat på apporteringar. Jag har upptäckt att Ingela gärna griper apporten över kulan istället för på mitten. Detta ger i sig inget avdrag på tävling, men det är ett osäkrare bett och hon tappar lätt apporten. Dessutom har hon börjat stutsa på apporten med tassarna först och det vill jag inte. Jag tänkte att jag skulle börja träna upp en stor förväntan på ingången vid apporteringarna och då använder jag lättast bitstocken eftersom hon är helt galen i den. Så nu får hon springa ut, ta apporten och så rusa in till mig för att kampa om bitstocken. Om hon släpper apporten är det ok, nu belönar jag bara fart in och motivationen att gripa snabbt och det verkar funka. Peppar, peppar har hon tagit apporten rätt sista gångerna också. Nu är det bara att köra på tills något annat händer...
Jag lade ett spår också, cirka 3-400 meter långt och över hyggen och skog. Jag fick råd av KP att lägga hårda spår för att få henne att sluta slå, tvinga henne bli mer noggrann. Spåret gick bra, hon tog sig runt utan några större problem, men hon slår fortfarande och därför missade hon en apport. Som tur är så har vi fått barmark tidigt i år så jag har relativt gott om tid att på det att ordna sig till tävlingen i juni.
Annars så känns damen ganska svamlig och okoncentrerad för tillfället, jag hoppas och antar att det är hormoner. Ingela fyller elva månader om några dagar så första löpen borde komma när som helst. Jag börjar däremot tvivla på att det var någon bra idé att anmäla oss till tävlingen i Malmen, så här kommer det inte funka. Men vi kämpar väl på så länge så får vi se vad som händer längre fram. Hon kanske kommer löpa till tävlingen ändå.
3 kommentarer:
Jag fick lära mig att det är orutin som gör att de slår så. Sigge gjorde det också och inga tricks fick honom att sluta med det, mer än att han efterhand blev mer rutinerad och slutade själv...jo, en sak hjälpte ett tag: lägga korvspår med en korvbit i varje steg. Har dock hört ett anant tips senare: att inte ge dom så lång lina, utan låta dom spåra på i princip koppellängd - vilket strider mot annat jag fick lära mig... Men Glada fick lära sig att spåra på det viset och hon lärde sig fort att hålla spårkärnan, men jag vet ju inte om inte hon hade gjort det ändå...
Jag vet inte hur jag ska göra men jag hoppas att det kommer ge sig med större rutin. Matspår är jag spontat helt emot, har hört så mycket kritik mot det. Det kommer jag testa i yttersta nödfall om inget annat funkar. Men jag tror nog att det kommer lösa sig, jag är inte så orolig (bara lite...;-)).
Fast det där med kort lina köper jag, då får hon inte samma möjlighet att stirra upp sig heller.
Skicka en kommentar