Underbara hund.

Nu är det höst i fjällen och det innebär sarvslakt. Detta är i stort sett en folkfest då hela släkten ofta far iväg och hjälper till. Innan denna slakt ens kan börja måste alla renar samlas ihop från fjället och det är ett jobb som görs av och renskötare och deras hundar. Tobbe träffade i Kuorpak (Sirges samebys slakt) Micke, Myras nya husse, som hade samlat till Jåkkåkaskas slakt några dagar tidigare. Myra har helt enkelt imponerat! Micke var såååå nöjd och tyckte att hon varit suverän! Och gått ner i vikt har hon gjort. Till och med Mickes pappa, Lars-Åke som INTE är lättimponerad, hade sagt att nu ville han också ha en lapsk och undrade om det finns några valpar. Micke berättade att han hade skickat Myra efter hjorden in i ett videsnår och Myra hade försvunnit som en avlöning. Efter någon minut hade det stuckit upp ett huvud mitt i snåret som tagit nytt sikte på renarna och så ner i snåret och vidare igen. En liten stund senare stack hon upp huvudet igen och tog nytt sikte och så iväg. Han var riktigt nöjd! Det är nästan så jag grinar när jag hör det. Jag blir så stolt och så glad för Myras skull att hon nu får göra det hon är avlad för och älskar, istället för att bli runtsläpad av mig på tävlingar som hon inte gillar. Älskade gumman! Och TACK Micke och Helena (och lilla Oskar så klart) för att ni ger Myra det här livet!

På pingelfronten går det framåt. Vi tränade sitta vid sidan igår och ta ett steg framåt och det går så bra. Hon är duktig och jag blir allt lite fascinerad över henne. Men jag måste minnas att ta det lugnt, hon är bara en valp. Men snart kommer kylan och snön och då vet jag att jag inte tränar speciellt mycket. Och det är bra. Nej, nu börjar snart lektionen, måste rusa.