Jag sade innan jag fick hem pinglan att jag inte alls skulle ha någon brådska att börja träna. Tidigast när hon var ett år var tanken. Hon skulle minsan få vara valp jada, jada. Och nu står jag här. Och har börjat träna min 3,5 månaders valp. Ja, ja, så kan det gå.
Idag har vi varit på klubben och lekt, igen. Med kampläderoch brandslang. Hon har verkligen börjat tända till på lädret! Och hon hugger tag i det och sitter fast. Jag har ingen tidigare erfarenhet av lek med kampläder och hur man "ska" göra, men jag tycker det känns bra i alla fall. Sen gick vi in till rutan och lekte med handsken. Vi gick ut en bit i rutan och jag kastade ut handsken. Rutan var inte vallad, därav kastandet. Och vad duktig hon var! Jag märker en helt annan drivkraft och ett annat fokus än på Myra, min lapska. Ingela kommer liksom ihåg hansken och fokuserar på den och VILL hitta den. När Myra var i den åldern kunde hon knappt fokusera på att pinka eller äta ens en gång. Pinglan kan också sitta och titta på mig i flera sekunder om jag ber henne, om jag tex har godis bakom ryggen. Det skulle heller aldrig Myra ha gjort. Antingen skulle hon ha skitit i allt eller så skulle hon ha försökt ta godisen. Jag hoppas att jag nu äntligen har en hund som vill samarbeta med mig och tycker det jag erbjuder är kul! Och själv känner jag motivationen till att träna öka från dag till dag. Skönt!
Hoppas jag ska minnas att ta lite bilder i morgon.
3 kommentarer:
Hejsan! Va roligt att få läsa din blogg och om din nya hund. Roligt att du känner att motivationen har kommit att träna hund :).. Funderar på varför din tanke var att börja träna henne först när hon är ett år, tyckte det lät länge att vänta ? Hälsningar Sofia i Kiruna
Äsch, Sigge hade hela ettans lydnad och apellen på sitt repertoar plus lite tricks långt innan han var ett år! MEN jag gjorde felet att tro att han därför var klart att tävla med ett år också - och se, DET fick jag äta upp! Så länge du leker in momenten är det bara bra att jobba med henne! Men kravlöst...nja, ganska... De måste mogna för att klara tävlingssituationen...DET ska man inte ha bråttom med... Och varför känner jag igen det du skriver om Myra så väl....?? *s*
Meen du, jag ska också berätta att Glada nu klarar av platsliggning i 2 minuter med tre meters avstånd. Ögonkontakt sittandes framför mig när jag håller godis i händerna på utsträckta armar i någon minut....det fixar hon bättre än t o m Sigge! Det artar sig!
Skicka en kommentar