Fick en fråga om varför jag vill börja träna Ingela när hon var så gammal som ett år. Lite överdrivet från min sida var det nog, men jag har en tanke bakom min åsikt. Min tanke är att jag och Ingela förhoppningsvis kommer att ha många år framför oss med tävlande och tränande. Om jag nu skulle träna "ihjäl" oss så kan det innebära att vi kommer ha många, många år framför oss i elitklass (Jag förutsätter att vi kommer att ta oss dit!:D) och ändå ska behålla fascinationen för framåtsändandet och skallet och bara traggla detaljer hela tiden. Jag har en bekant som har en hund som jag tror var både bruks- och lydnadschampion innan hon var två år. Det låter helt omöjligt, men jag tror faktiskt hon var det. Ska kolla upp det. Nu är hunden fem år tror jag och startade SM för tredje gången. Och hunden verkar ha stannat av i framgången. Det finns liksom inget mer att göra kan jag tycka det verkar som. Jag ser hellre att min hund får vara valp och inte behöva prestera så mycket ännu. Allmänlydnaden kommer alltid att finns, men den rena lydnaden och inlärning av moment vill jag vänta lite med. Å andra sidan verkar den här tjejen jag har att orka så mycket och vilja så mycket att jag nog MÅSTE stimulera henne lååångt innan hon är året! Så mina tankar kommer nog inte att betyda så mycket i slutändan i alla fall.
Jag har kommit på att min lilla pingla är snuskig. Hon äter hundskit... Fy fabian vad äckligt. Och sten lassar hon i sig. Hon måste ha en mage av stål. Tja, vi får väl se vad vi hittar på i morgon... Vi kanske tar och börjar med krypet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar