Jag talade om för I att om hon hade några funderingar på att löpa var hon tvungen att börja med det senast NU, och det var förra lördagen. Annars skulle hon vara tvungen att hålla sig tre veckor, annars skulle vi missa lägrerapporten i Skellefteå första helgen i oktober. Igår blev jag varse att hon ignorerar helt vad jag säger. Något jag å andra sidan har misstänkt länge. Alltså, bloddroppar i hallen igår. Ingen rapport för oss i oktober och ingen lydnad på hemmaklubben heller. Nåja. Lydnaden spelar inte så stor roll och jag får ju se det som om jag sparar pengar när inte rapporten blev av. Det är trots allt ca 30 mil till Skellefteå. Men surt känns det.
Jag och Elisabeth tränade rapport i onsdagskväll, sista chansen innan Tobbe for upp till Salto igen. Min plan var att få ut grundsträckan så att hon får den långa transporten ut på B. Jag upplever att hundarna lätt tappar fokus under "promenaden" ut och att det blir just en "promenad". Framme på B har de antingen glömt vad det var de var där för att göra eller så springer de inte för det känns som om sträckan är för lång att springa utan mamma. I vilket fall ville jag checka av I och se vad hon skulle anse om att springa. Det vi gjorde var att flytta A-station efter jag och I gått iväg. Elisabeth packade ihop A och gick efter mig så det var kanske bara 400 meter mellan A och B. I skulle således inse att det där att springa till A, det var "en bit kaka". Jag tror inte jag fick ut fullt 1100 meter men minst 900 i alla fall. Hon startade fint på marsch och drog iväg. Jag flyttade mig ytterligare 200 meter ut till C. Elisabeth rapporterade att damen hade kommit i ett makligare tempo än vanligt vilket kanske beror på att hon laddar när hon börjar närma sig stationerna. Det som hände när I kom in till A var att Brisco slet sig från sitt träd och drog till mig på C! Helt otroligt! B har ju varit ganska rädd och avvaktande mot andra men nu tvekade han inte att lämna både mamma och kärleken I för att springa till mig. Jag är djupt smickrad! Men jag tror faktiskt inte riktigt han hade koll på vad han gjorde... Korkade schäferskalle! I skickades upp till mig på C igen och det hade inte varit några problem. Elisabeth flyttade nu tillbaka A-station några hundra meter bort igen så sträckan mellan C och A nu kanske var runt 800 meter. Damen gick som ett skållat troll och var knappt ens andfådd när hon kom till Elisabeth. Jag tror faktiskt att jag har en rapporthund i mammas schäfernäsa! Hon tycker det är riktigt kul och DET TYCKER JAG MED!! Nästa svårighet blir att plocka in skyttarna, det kan bli ett problem så klart. Hon har ett naturligt intresse för allt som kan vara en människa i skogen, kanske finns där en bitstock, godis, boll, handske, plastbit, gren, barr... what ever! Elisabeth har redan varnat sina barn om att följa med ut och agera skyttar någon gång. Då ska vi minska ner sträckan ganska radikalt, nästan köra synligt till och med. Få se när tid ska finnas till detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar