Stoppar in en bild från lite träning i vintras runt nyår. Ingela var då ungefär 6-7 månader och jag kan se att vi har kommit framåt i vår träning. Själv ser man ju alltid ut som ett pucko när man går med hunden!
Belöning. Man gillar bollar...
Så här ser det dock ofta fortfarande ut... hon har ingen ögonkontakt med mig utan kan ha en fin position ändå. Men otäckt känns det och jag ska försöka arbeta fram en ögonkontakt också.
Här har vi blivit bättre. Numera gör hon oftast bra vänstersvängar och flyttar in rumpan fint. Det där korta kopplet har jag också lagt ned. Funkade till en början men tappade sen sin funktion utan fick mig okoncentrerad och lat. Numera kör vi alltid utan.
Ikväll ska jag ha första kurstillfället för min nya grundkurs. Det i sig är roligt men jag är så helt slut idag. Orkar ingenting. Hoppas jag är piggare i morgon, jag tänkte nämligen ta tag i framåtsändandet nu. Jag har blivit inspirerad (och skrämd) under helgen då det var ett hett samtalsämne. Jag har förstått att det kan ta många år innan man har ett moment. Domarna på konferrensen sade att genomsnittsbetyget för framåtsändandet ligger mellan 6-7,5 ungefär. Känns inte direkt upplyftande. Så det kan vara bra att skynda långsamt tänker jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar