Ingen höjdardag för huskyn

Tja, livet rullar på, sista inneveckan för den här terminen är klar och rapporttävlingen är avklarad. Nu är det bara DM:et i Bevakning nästa helg, men jag står inte som ansvarig så det är lugnt. Ingen nervositet. Större nervositet är det däremot för appellen som närmar sig med stormsteg. Hoppet känns bättre och bättre, men jag har kommit på att vi knappt aldrig har tränat budföring. Inte för att jag tror att det kommer bli några problem men hon ska ändå veta vad hon ska göra och känna igen situationen. Och på tävling kan allt hända!

Tänk att i kväll bet Ingela min gammelsnutta Sájvva. Vilken fräckhet. Sájvva var busig efter kvällspromenaden och drog ett varv i 180 knyck runt huset och när hon sniffsade förbi Ingela (som jag höll i koppel) försökte schäfern ta min lilla gumma. Resultatet blev att Sájvva fräste ifrån ordentligt, mer än vad jag trodde hon kunde och när vi kom in såg jag varför. Schäfern hade bitit upp ett jack i ena örat så blodet droppade ner på köksgolvet. Till råga på allt bestämde jag mig tidigare i dag för att bada och schamponera Sájvva för att få bort lite päls, hon fäller så. Vilken underbar dag det måste ha varit för gammeldamen. Hon önsar säkert att hon aldrig klev upp i morse...

Spår

Oj vilken dag. Snacka om att jag kommer somna ovaggad i kväll. Dagen började med att grannen kom och tog ned några träd på tomten som varit döda ett bra tag. Det visade sig att en del av dem var hög tid att ta ned, de blev bara kaffeved när de föll. Skönt att ha det borta ur tankarna. Sen for vi med bekanta ut i skogen för grillning och kaffekokning i det underbara vädret. Vi for bort mot Puortnak och in till vänster. Där finns fina tallhedsbackar och sandig mark. Enkelt och lättgått för små tultande ben.

Jag lyckades övertyga Tobbe om att gå ut ett spår åt mig och det blev ungefär 600 meter långt och en pinne och slut. I dag var verkligen knastertorrt ute och så låg lavmark så det var nästan som ett hårt spår faktiskt. Jag lät det därför inte ligga så länge heller, lite knappt en timme. Och jag måste verkligen säga att det var bland det roligaste spår jag gått! Det går inte att jämföra sina egna spår med andras... Hon jobbade på riktigt bra och tappade sig lite i vinklar, men nu ser jag att hon har ett effektivt sätt att ta sig tillbaka till spåret och då är det ok. Det tar lite tid så klart men herre gud! Hon är snart ett år bara och i vanliga fall har vi snö ännu. Så jag är inte direkt orolig. Hon hittade båda apporterna också. Som en bonus. Men jag hade varit impad även om hon inte hittat någon.

Sen blev det automatiskt bastjänst också. Fiiiint. Och motion för hon har rejsat hela dagen. Så nu sover lilla flickan så lugnt på köksgolvet. Undras vad vi ska hitta på i morgon...?

Rapport på Storknabben

Idag har vi tränat rapport, kors i taket, jag fick med sambon ut! Men under protest så klart... Idag gick jag ut på en längre sträcka, kanske 150 meter första skicket och gjorde sen en förlängning till 200 och sedan ytterligare en till 250. Då tog det stopp. Första skicket från mig till A gick som en dans. Även från A till C. När jag skickade från C till A var det lite mer tveksamt ut men hon gick i alla fall. Sista skicket till mig på D var heller inga problem, men när jag sen skulle skicka ner till Tobbe sista gången slog det slint. Jag försökte vänta ut henne men hon hade förlorat all vilja att ta sig hem. Så efter ett bra tag tog jag fast henne så fick Tobbe komma och visa sig. Då var det inga problem och så avslutade vi så. Anledningarna och orsakerna till att det blev så här är säkert många. Helt plötsligt blev det lite längre sträcka, jag bytte plats flera gånger och så blev hon nog lite trött. Men jag tror att den största boven i dramat var att det blev flera stationer som hon blev tvungen att passera. Jag så när hon kom på första förlängningen att hon fick problem och inte riktigt visste vad hon skulle göra. Jag såg också när jag skickade henne att hon snurrade lite på de gamla stationerna innan hon for förbi.

Men jag tycker det är helt ok att göra sådana här "kollar". Då vet man lite hur man ligger till i träningen och vad man ska gå vidare på. Jag vet nu att jag ska träna med endast en förlängning ett tag men kanske ha den här sträckan 200 meter. Det är faktiskt himla kort. Men jag vill att Jenny ska komma hem så jag får träna med henne som mottagare i stället. Jag vågar inte pressa Tobbe så hårt då jag vet att han följer med mig under protest och hot. Med Jenny som mottagare tror jag det kommer funka bättre. Vi får se, hon kommer ju snart. Synd bara att jag har tenta...

Bart överallt

En bild som är tagen för någon vecka sedan. Nu är det ingen snö kvar alls. Visst har vi fin lydnadsplan?? Tobbe hatar mössan jag har på mig. Han tycker den är urful men jag gillar den. Den är så skön, tunn men stoppar vinden. (Guuuud vilken lång svans hon har!)

Platsliggning på kvartersgatan. Grannarna har lärt sig att hålla åt sidan när de kommer med bilen. Bra störningsträning men det hade känts roligare med gräs...

Nu rullar det på med träning, jag blir peppad av vädret och att det nu är helt bart överallt. Dessutom har jag en hund som hela tiden bara ber om mer och då är det lätt att vilja träna. Sen har jag så klart tävlingen i maj som TVINGAR mig att träna. Det vore hemskt att missa en appell! Nej riktigt så illa är det inte. Mycket kan hända vid första tävlingen och hittar hon tex. inte slutet är det kört. Så helt enkelt är det inte.

I alla fall kör jag vidare på hoppet och idag tror jag det trillade ner en liten polett att det är ÖVER hindret matte menar! I alla fall på hoppet till mig. Än så länge hoppar hon inte ut om jag inte lägger boll eller låtsas lägga boll på andra sidan. Tanken är att jag ska använda mig av target-lock, faktiskt men vi får se när jag tar tag i det.

Maxad störningsträning

Idag har det varit rolig träning! Jag och Ingela började med att se efter var vi skulle kunna lägga nya rutan, jag ska dubbelkolla med Jossan först men jag tror jag har hittat en fin en! Och lagom nära. Efter den lilla promenaden började vi träna på hoppet, som Carola så vänligt faktiskt upplyste mig om fanns i skjulet vid klubben! Det gick lite si och så, men Ingela har bra fart och tvekar inte att springa ut från mig. Hon har bara inte fattat att det är ÖVER hindret som är grejen. Utan den lilla detaljen blir det inte många poäng.

Jossan hade en liten förstart för sin spårkurs vid Östras fotbollsplan så jag passade på att träna lite störningar. Fullt med folk, ungar som spelade fotboll, flera hundar, folk som tränade inkallning och som pricken över i, en liten welsh corgi-valp på 11 veckor som lyckades störa även matte! De ser inte kloka ut!! Men helt vansinnigt söta. Den här heter Vattuskräcken. Och storebror heter Starkälgen. Fantastiskt! I alla fall så överraskade Ingela på mig. Hon var helt otroligt duktig och klarade av att hålla fokus på mig riktigt länge. Känns så skönt. En platsliggning hann vi också med. Första gången med så många hundar och med så pass långt avstånd (kanske 20 meter) och drygt tre minuter. Och hon klarade av det galant.
Uj uj, vad duktig hon var i det här inlägget då...

Tjänstetecken...

Jag har ju sagt tidigare att jag skulle lägga ut bild på Myras tjänstetecken. Det har tagit ett tag men nu finns bilden på datorn så då måste den ut! Jag sade till Bettan som gjorde tjänstetecknet att hon gärna kunde ta en bild som hade en anknytning antingen till en myra eller renar i någon form. Jajjemän, sade hon, jag ska se vad jag hittar. När jag öppnar paketet när det kom på posten så ser jag... en hjort. Men jag tycker den är UNDERBAR!!! Det finns nog garanterat ingen mer än Pyret som har en hjort på tjänstetecknet i alla fall. Det är one-of-a-kind! Precis som hon.
Om ni är intresserade av ett lika tjusigt tjänstetecken som det här går ni bara in under länken Truxelis kennel och där går ni in under Brodyr. De är suveränt fina!

Figgar i skogen!

I helgen som var tränades det bevakning. Vi har börjat med signalövningar och Ingela har bra intresse utåt. På lördagen funkade inte övningarna så bra, Nila var med och gick bakom och kunde inte vara riktigt tyst. Det var också svårt att säga om det var ljudet hon tog hos figuranten eller om hon såg eller vad det var. Men söndagens övning gick mycket bättre. Vi satt på stillastående bevakning ganska länge och tränade lite koncentration. När hon sen fick ljudet var det ingen tvekan om att hon ville ut. Två övningar var körde vi. Jossan körde patrullering med Naiko och även om han tog ljudet ganska sent så tog han det ändå och höll fast på det fast jag tystnade till och från under påviset.

Efteråt pratade vi igenom lydnaden på våra hundar och Jossan visade en koncentrationsövning som hon kört nere i Boden. Mitt problem har blivit att Ingela inte har ögonkontakten på mig under fria följet och det känns inte bra. Nu ska vi kämpa på det och då börjar vi med bollen i vänster hand, långt nere. När hon har fokus på mig kommer belöningen bakom henne och inte så enormt uppskruvat heller. Det känns bra när hon står stilla men tar jag ett steg framåt så släpper hon på mig på en gång. Attans. Men det är bara att köra vidare.

Vad som oroar mig mer är att vi har tävling snart och jag har inte alls tränat hoppet egentligen. Hur ska detta gå?? Måste hårdträna det. Problemet är att hopphindret inte står vid klubben ännu, utan nere i stallet. Och dit tar jag mig aldrig. Men nu måste detta problem åtgärdas! Hoppträning nästa!

Apport och spår

Idag har vi tränat på apporteringar. Jag har upptäckt att Ingela gärna griper apporten över kulan istället för på mitten. Detta ger i sig inget avdrag på tävling, men det är ett osäkrare bett och hon tappar lätt apporten. Dessutom har hon börjat stutsa på apporten med tassarna först och det vill jag inte. Jag tänkte att jag skulle börja träna upp en stor förväntan på ingången vid apporteringarna och då använder jag lättast bitstocken eftersom hon är helt galen i den. Så nu får hon springa ut, ta apporten och så rusa in till mig för att kampa om bitstocken. Om hon släpper apporten är det ok, nu belönar jag bara fart in och motivationen att gripa snabbt och det verkar funka. Peppar, peppar har hon tagit apporten rätt sista gångerna också. Nu är det bara att köra på tills något annat händer...

Jag lade ett spår också, cirka 3-400 meter långt och över hyggen och skog. Jag fick råd av KP att lägga hårda spår för att få henne att sluta slå, tvinga henne bli mer noggrann. Spåret gick bra, hon tog sig runt utan några större problem, men hon slår fortfarande och därför missade hon en apport. Som tur är så har vi fått barmark tidigt i år så jag har relativt gott om tid att på det att ordna sig till tävlingen i juni.

Annars så känns damen ganska svamlig och okoncentrerad för tillfället, jag hoppas och antar att det är hormoner. Ingela fyller elva månader om några dagar så första löpen borde komma när som helst. Jag börjar däremot tvivla på att det var någon bra idé att anmäla oss till tävlingen i Malmen, så här kommer det inte funka. Men vi kämpar väl på så länge så får vi se vad som händer längre fram. Hon kanske kommer löpa till tävlingen ändå.

Skyddsträning!

Igår tullade jag i kassan och for faktiskt till Piteå för lite träning med KM och KP. Jag har länge varit sugen på att få testa på skyddet, nu när man ändå har en hund som jag inbillar mig skulle kunna gilla det där. Själv är jag helt grön på det området, men det är alltid roligt att testa på något nytt. Rapporten är fortfarande det jag allra helst vill göra, men för tillfället går inte det då min kära sambo bara totalvägrar att följa med på dylika träningar, än mindre vara mottagare. Jag skulle säkert kunna muta honom på ena eller andra sättet, men i och med att han inte gillar det så kommer han inte anstränga sig när Ingela kommer till honom och då kan det lika gärna vara.
Klockan tio var jag vid Pite BK och vi började träna med Ingelas syster Gudrun. Efter det var det Ingelas tur och hennes övning blev att sitta fot vid min sida, när jag sade "pass på" började figgen agera och Pinglan fick fara ut i kopplets längd och skälla på busen. Hon for runt mycket och blev inte stilla alls (jag känner igen det där, hon gjorde lika dant på skallet till en början), tydligen skulle hon bli det. Till slut efter lite hjälp från figgen blev hon stilla och bevakade. Då fick hon ta figgen och det gillade hon! Betyget från KP: "Med den här hunden är det bara att tuta och köra i skyddet!". Hon hade tydligen ett bra bett och var utan rädslor vilket inte var så vanligt för en helt orutinerad hund i den åldern tydligen. Snacka om att jag växte! En och en halv timme var jag där, sen styrde jag kosan hem igen, 20 mil enkel väg! Men kul var det!

Nu börjar min lektion på nätet, men jag kommer nog utveckla det där med skyddet någon annan dag!

Alla fåglar kommit ren...

Äntligen har våren kommit ordentligt och snön tinar fort. På tomten är det knappt kvar någonting nu och i skogen kan man hitta plats för åtminstone uppletande och spår i appellstorlek.
Igår var jag faktiskt iväg och lade årets första spår. Det blev ungefär 300 meter långt och två apporter och slut. Liggtiden ungefär 1-1,5 timme. Problemet var bara det att jag hade kvar Ingelas höstspår i huvudet då hon gick 600 meter och plockade alla apporter och bara var 4-5 månader. Nu däremot rör det sig lite mer saker i huvudet på damen kan jag säga. Vad jag inte visste var att en schäfer kan snurra fem varv runt en liten tall på under 3 sekunder. Den kan också därefter snurra tre varv till på återstående lina runt ett litet slysnår. Resultatet blir ett för schäfern överraskande tvärstopp. Matte var inte förvånad över tvärstoppet, däremot över förmågan att hinna så mycket galenskap på så kort tid. Fundering på tjärad hampalina finns.

Efter en hel del virrande kom vi till första vinkeln där hon blev helt fast. Hon ringade fint år höger, men spåret gick åt vänster. Jag bestämde mig för att inte hjälpa henne alls utan detta skulle hon få lösa själv. Och fixade hon det inte så var det inte mer med det, då var det och gå till bilen bara. Men efter ett bra tag så tog hon sig vidare. Hon stannade upp flera gånger innan och frågade mig men jag ignorerade henne bara. I spåret vill jag inte ha en hund som frågar. Hon plockade första pinnen, gick över andra och innan vi kom till slutet så hade hon hunnit virra bort sig igen så något slut blev det inte. Jag selade bara av, sade duktig hund och så gick vi till bilen. Speciellt orolig var jag inte.

Så idag gjorde vi ett nytt försök. Ungefär samma typ av spår och det enda jag tänkte på var att försöka bromsa hennes tempo och hålla relativt kort lina, kanske 5-7 meter. Idag gjorde vi ett upptag, det skillde jag på från gårdagen då jag gjorde ett direktpåsläpp. Idag var det en annan hund. Hon virrade inte på samma sätt men hon slår hela tiden över spåret men det är jag än så länge inte så orolig över. Det går nog bort när målmedvetenheten ökar. Hon följde spåret, ringade fint då hon tappade bort sig. Hon slår så mycket att hon inte tar vinklarna bra, helt plötsligt är spåret bara borta, men då ringar hon och det är en bra taktik, för det funkar oftast. Hon lär sig att bli mer och mer effektiv ju fler spår vi går.

Vi har också varit iväg och tränat bastjänst med Anna-Lena och Qiller. Det är verkligen underbart! Jag packar en väska, tar ett renskinn, lastar hunden i bilen och far ut till skogen. Där sätter Anna-Lena och jag oss och knyter upp hundarna vid var sitt träd och så fikar vi. Och detta är träning! Första gången fick vi sitta 2 timmar innan herrn behagade varva ner. Andra gången gick det bättre. Ingela sköter sig ganska bra, hon gafflar inte så mycket, däremot lägger hon sig inte ned utan går runt, runt, runt... Jag hade tänkt att vi skulle till flygvapnet men nu verkar de inte ha behov av hundar dit något mer så då blir det hemvärnet. Och jag som inte ville det... Så nu får man väl gå den där TFU-G:n ändå! Anna-Lena skulle väl gå den till hösten så då får jag haka på om jag inte vill bli själv.

Nåja, kvällen är inte slut ännu, få se om jag hinner lägga ett spår till...