Hundar och sånt...

Nytt försök

2011-01-10T18:46:00.003+01:00

Efter att Facebook gjorde intrång i mitt liv känns det lite meningslöst att blogga. Men skam den som ger sig.

Just nu känns det som om jag står på två oförenliga avgrunder. Å ena sidan har jag fått erbjudande om en tjänst i Katrineholm men endast på halvtid. Arbetet kommer säkert att vara otroligt roligt och stimulerande men familjen kan inte följa då vi inte har något boende. Å andra sidan ligger jag bra till för en tjänst i Gällivare, heltid men inte alls lika rolig. Och jag har alltid sagt att "inte en meter längre norrut!" Hur göra?? Det är lätt att säga att man vill flytta men det är mindre lätt när man ställs inför ett fakta.

Annars så börjar skidåkningen kännas roligare och roligare! Tur att det finns skidor på TV också, fungerar som superbra sporre för mig. Ska nog ut senare i kväll och göra elljusspåret osäkert. Det ska vara nypistat också. Detta är en sak som jag kommer att sakna om vi flyttar ner, fristilsspåren! Mig veterligt existerar de inte i Sörmland och om någon annan säger annat blir jag glad.

Mina mål inom hunderiet för i år är lite spridda. Jag VILL verkligen bli uppflyttad till elit i både spår och rapport men tävlingarna och helgerna räcker inte till. Jag är redan i högre i spår men det är inte det lättaste att ta sig därifrån. Det attans framåtsändandet är inte lätt. Helst vill jag ha hunnit starta någon (helst några) elittävling också. I rapporten måste jag börja från botten. Jag har en lägretävling i slutet av maj och sen finns det en i juni tror jag men jag minns inte hur det var med karenstiden där. Sen vill jag gå rapportläger i Myckelgensjö i juli om ekonomi och familj tillåter det. Det vore så skönt att få starta högre där och få uppflytt för då har jag hela hösten till att ragga elittävlingar. Sen måste jag hinna med TFU-g:n i vår, eller GUFen som jag tror att den heter nu. TVÅ veckor är den... Urk. Men det blir säkert kul. Måste bara hinna med den.

Tja, vi får väl se hur mycket jag hinner med i år men nu ammar jag i alla fall inte.

Sök och snack

2010-09-26T20:37:00.002+02:00

I helgen har det varit träning för hela slanten. Och fika och grillning så klart. I lördags for vi ut ett gäng till Vaikijaurgården för träning av vad folk ville ha. Eftersom klockan var 11 så inledde vi med grillning och snack. Vad mycket som finns att tala om när man inte träffas så ofta! Men mat (Jokkmokkskorv, den basturökta!!) och fika fick vi i oss och efter det började vi träningen. Jag inledde med att vara kiddo-vakt så hur eller vad de första hundarna gjorde vet jag inte men själv gick jag och planerade min egen träning. Jag har läst en del i Sven Järveruds bok Din hund söker och var lite taggad på övningar därifrån. Carola hjälpte mig med nybörjarmarkeringar, dvs. springa till människa, ta rulle, springa till mamma och sen tillbaka till människa och LEKA! Gick hur bra som helst. Vi körde med lösrulle och ska nog fortsätta med det, stick i stäv med vad Sven Järverud säger, men så gör jag nog i alla fall. Sökövningarna i skogen som skulle vara i direkt motvind funkade inte alls då det just den här dagen INTE blåste alls i Jokkmokkskogarna. Typiskt.
Idag körde vi vidare, tanken var på samma plats, men då det hade varit någon slags fest där i natt så låg där fullt av glassplitter och tomburkar överallt. Platsen blev klubben istället. Även denna gång började vi med fika, grillning och prat. Gudars vad det är trevligt! Sent om sider började vi med lite träning och jag gjorde några markeringsövningar igen på plan och hon blev liiiiite het. När jag sen försökte med krypet (lyyyyckat...) var det lite överkurs. En allt för speedad hund och början till migrän för mig var ingen bra kombination så jag avbröt vidare lydnadsträning ganska snabbt. Men till veckan kommer det bli mer träning, min kära sambo kommer hem i morgon!!! Nu har han bara (...underdrift...) varit borta sen 14 juni. Men nu är han hemma för gott den här säsongen. Och jag lovar att han kommer ALDRIG få jobba där igen!! Inte om tanken är att vi ska fortsätta leva ihop i alla fall och att vi har hemmaboende barn. Basta.

Tikägares förbannelse

2010-09-20T13:55:00.002+02:00

Jag talade om för I att om hon hade några funderingar på att löpa var hon tvungen att börja med det senast NU, och det var förra lördagen. Annars skulle hon vara tvungen att hålla sig tre veckor, annars skulle vi missa lägrerapporten i Skellefteå första helgen i oktober. Igår blev jag varse att hon ignorerar helt vad jag säger. Något jag å andra sidan har misstänkt länge. Alltså, bloddroppar i hallen igår. Ingen rapport för oss i oktober och ingen lydnad på hemmaklubben heller. Nåja. Lydnaden spelar inte så stor roll och jag får ju se det som om jag sparar pengar när inte rapporten blev av. Det är trots allt ca 30 mil till Skellefteå. Men surt känns det.

Jag och Elisabeth tränade rapport i onsdagskväll, sista chansen innan Tobbe for upp till Salto igen. Min plan var att få ut grundsträckan så att hon får den långa transporten ut på B. Jag upplever att hundarna lätt tappar fokus under "promenaden" ut och att det blir just en "promenad". Framme på B har de antingen glömt vad det var de var där för att göra eller så springer de inte för det känns som om sträckan är för lång att springa utan mamma. I vilket fall ville jag checka av I och se vad hon skulle anse om att springa. Det vi gjorde var att flytta A-station efter jag och I gått iväg. Elisabeth packade ihop A och gick efter mig så det var kanske bara 400 meter mellan A och B. I skulle således inse att det där att springa till A, det var "en bit kaka". Jag tror inte jag fick ut fullt 1100 meter men minst 900 i alla fall. Hon startade fint på marsch och drog iväg. Jag flyttade mig ytterligare 200 meter ut till C. Elisabeth rapporterade att damen hade kommit i ett makligare tempo än vanligt vilket kanske beror på att hon laddar när hon börjar närma sig stationerna. Det som hände när I kom in till A var att Brisco slet sig från sitt träd och drog till mig på C! Helt otroligt! B har ju varit ganska rädd och avvaktande mot andra men nu tvekade han inte att lämna både mamma och kärleken I för att springa till mig. Jag är djupt smickrad! Men jag tror faktiskt inte riktigt han hade koll på vad han gjorde... Korkade schäferskalle! I skickades upp till mig på C igen och det hade inte varit några problem. Elisabeth flyttade nu tillbaka A-station några hundra meter bort igen så sträckan mellan C och A nu kanske var runt 800 meter. Damen gick som ett skållat troll och var knappt ens andfådd när hon kom till Elisabeth. Jag tror faktiskt att jag har en rapporthund i mammas schäfernäsa! Hon tycker det är riktigt kul och DET TYCKER JAG MED!! Nästa svårighet blir att plocka in skyttarna, det kan bli ett problem så klart. Hon har ett naturligt intresse för allt som kan vara en människa i skogen, kanske finns där en bitstock, godis, boll, handske, plastbit, gren, barr... what ever! Elisabeth har redan varnat sina barn om att följa med ut och agera skyttar någon gång. Då ska vi minska ner sträckan ganska radikalt, nästan köra synligt till och med. Få se när tid ska finnas till detta.

Tefunderingar

2010-09-10T08:22:00.002+02:00

Två saker förvånade mig nu på morgonen. Jag stod bland mina teburkar och skulle välja morgonens te. I vanliga fall tar jag alltid samma, ett rött te med choklad i, men de senaste dagarna har jag varit lite "wild and crazy" och faktiskt druckit av Tobbes svarta svartvinbärste. Men idag tog jag en annan burk av ett rött te som jag inte druckit på länge. När jag luktade på det kände jag en ganska tydlig ldoft av uppkastningar, det vill säga teet luktade spya. Detta var det första jag förvånade mig över och var tvungen att lukta både två , tre och fyra gånger innan jag var helt övertygad om att teet faktiskt luktade spya. Det andra jag förvånade mig över, och det mest förvånandsvärda av allt, var att jag trots detta häller detta te i min sil och är dessutom noga med att fylla rejält. Ibland fattar jag inte hur man tänker.
Jag har haft en rapportträning med Ingela och Elisabeth för några dagar sedan och det är alltid kul! Om jag ska vara helt ärlig så var vi faktiskt en aningens fler än vi tre. In alles var vi sju stycken. Brisco var med Elisabeth ut på B-, C- och D-station och på A-station var jag och mina barn. Ingela befanns ig oftast någon stans mellan oss. När Tobbe och jag tränade i Salto märkte jag att hon hade det lite jobbigt att ta sig förbi de gamla stationerna så den här gången ville jag inte ha så lång grundsträcka utan istället fokusera på längre förlängningar och framför allt flera förlängningar. Grundsträckan lade vi på 400 meter, inga problem för damen in till oss på A. Elisabeth förflyttade sig sen ut till C, en 300 meter till. Ingela hade vad Elisabeth kunde tyda inga problem med denna sträckan heller. Däremot hade hon lite svårt att sen ta sig från C till A, men det berodde nog mest på att jag bett Elisabeth knata runt lite grand på station så att det blev mycket vittring över stort område, ungefär som när man kör med fler hundar. Stationsområdet kan bli riktigt stort på tävling. När sen Ingela skulle springa var hon tvungen att se var Elisabeth och Brisco hållt på med där i skogen... Om jag tänkt lite mer skulle jag så klart ha bett E knata runt EFTER att I sprungit iväg. Men till slut for hon ner till mig ändå. E gjorde ännu en förflyttning på 300 meter och I hade återigen inga problem med detta. Vilken blogghund! Hon fick faktiskt gå ner till mig också sen, alltså ett 5:e skick och de sista två sträckorna blev vardera på 1000 meter, ganska bra gjort måste jag säga. Vi är ännu inte helt i tävlingsnivå men på god väg! Och vilken skillnad det är att träna I än Myra i rapport! I liksom ÄÄÄLSKAR att springa och att göra något. M fick man liksom slita lite mer med eftersom hon tyckte att soffa, gos och chokladpraliner (inte bokstavligt, jag vet att hundar inte får äta choklad!) var det bästa livet kunde erbjuda! Nu är vi i alla fall anmälda till lägrerapporten i Skellefteå i början av oktober, men vi får se om det kommer gå, löpet närmar sig med stormsteg... Vi har ändå Pite kvar i november, om vädret tillåter.

Höstens spårtävling klar

2010-09-06T09:22:00.002+02:00

Ingela och jag har blivit godkända i högrespår. Det vore väl fel att skriva att jag var nöjd för det skulle innebära att jag inte ville högre upp, men det vill jag ju! Men utifrån vår träning och hur jag trodde det skulle gå är jag nöjd. Vi kom till klubben vid kvart i sju-tiden för uppropet. Kors i taket, jag hade betalat i tid OCH jag hade med mig alla papper, stamtalva, MH, medlemsbevis... Hör inte till vanligheterna. På lottningen drog jag startnummer 7 av 8. Jag hade helst dragit ett tidigare nummer men var glad att jag inte fick nummer ett. Vi började med platsliggning vilken jag var lite orolig för då jag aldrig tränat gömd med skytt, men hon låg så fint, betyg 10-10. Nästa moment var uppletande och tyvärr hade arrangörerna dissat min fina "träskruta", de skyllde på att den var blöt och tung, jag fattade ingenting! ;-) Vår ordinarie ruta är faktiskt inte lätt den heller, den ligger delvis i skog och delvis under linjen så där är det mer eller mindre hygge. Sen kan vi lägga till att den är väldigt kuperad med en megamyrstack i mitten. Kan nämnas att det är undertecknad som märkt upp den också... Trots att det låg sex föremål ute hittade hon bara tre men hon hade nog lite mycket spring i benen för hon hade inte riktigt tid att låsa fast de andra i näsan. Betyg 8-8 av domarna och jag tror det var lite snällt för hon rusade en del.
Jag var lite orolig för spårupptaget då jag bara kört direktpåsläpp med monstret (som husse kallar henne) men jag tror vi hade motvind så hon hade nog spåret i näsan redan när vi stod vid rutkanten. 10-10 på upptaget. Härrrrligt! Tyvärr fick vi två pinnar kvar i skogen men det kunde varit värre. Jag tror hon tappade den första efter första hittade pinnen och den andra just innan slutet. En när hon var speedad och en när hon var trött. 8-8 på spåret.
Jag hade tidigare helt siktat in mig på de magiska 196 poängen i lydnaden för uppflytt, men insåg nu till min fasa att det skulle behövas ännu mer för att komma upp till uppflyttningspoäng. Nu hade jag inte råd att avstå framåtsändandet som jag hade tänkt göra. I alla fall gick fria följet bra, betyg 8-8, inkallningen var tydligen skrattframkallande trots fina betyg, 8-9. Mitt kommando på "stanna" hade tydligen låtit som katastrofsirenen klockan tre första måndagen i varje nytt kvartal. Men stannade gjorde hon! Framåtsändandet nollade vi ändå, jag försökte skicka henne på "före" men gruppen måste ha förvirrat henne för hon sprang bara i cirklar som en annan dansmus. Krypet var lite synd, för hon kan ha ett fint kryp. Dk på läggandet och sättandet och så blev hon hög vid något tillfälle, betyg 6-5. Skallet skällde hon superfint de första 4 sekunderna sen sade hon "Fram med bollen, snabbt, jag har skällt nu!" Och så ändrade hon ställning så betyg 6-5 där med. Tungapporten gick bättre, 10-9,5. Och så detta hopp, som ska vara 30 klara poäng... Så klart satte hon sig snett bakom och sprang bredvid tillbaka. Inte mycket att göra men det kändes riktigt snöpligt att få sluta så... Efter en stunds överläggande med vänner och bekanta kändes det dock bättre. Jag hade ändå inte haft uppflyttningspoäng om vi klarat hindret så då var det inte så farligt. Bättre lycka nästa gång! Nu har jag anmält mig till lägrerapporten i Skellefteå i början av oktober... hoppas inte snön har hunnit komma och hoppas att min mottagare har lust att vara i Sk-eå en lördag morgon klockan 7.00 för upprop...

Luuuuugn hund...

2010-09-01T20:13:00.003+02:00

Tränade lite på klubben efter att jag lämnat de två stora barnen på dagis resp. skola. Minstingen satt och sov så skönt i bilen. Började med lite fritt följ för att mjuka upp oss lite och känna efter lite vart landet låg för dagen. Hett låg det och bannade mig själv att jag inte tagit med godis att belöna med i stället för leksak. Ingela lugnar ner sig avsevärt om hon belönas med godis i stället för med lek. Mindre pip blir det också.
Det är så svårt att se positionen själv när man går med hunden, men jag har fått höra att hon upplevs som lite "fladdrig" i positionen och att hon också går lite långt fram. Jag undrar om jag skulle kunna klicka in "hals mot ben" eller något liknande. Jag tycker det är så svårt att träna in en annan position om man redan har lyckats få en inkörd. Detta är ett problem med att träna för mycket själv, det är så svårt att se hur det ser ut. Just nu försöker jag mest träna koncentration och störningsträning (heller inte lätt ensam) och hoppas att det minskar fladdrigheten. Sen har jag fått tipset att gå lugnt, låååånga kliv, upprätt hållning och inga fladdriga armar. Skillnaden märks på en gång. Tänk att ett enda moment kan innehålla så mycket som fria följet! Känns som ett moment man alltid kan fila på.
Framåtsändandet är kört för tillfället. I somras kändes det ganska bra, hon kunde gå ganska länge, ganska lugnt. Nu är vi tillbaka på 1-0 igen. Och det mesta av tiden går ut på att jag står och stryker och klappar henne för att få ner henne i intensitet. Luuuugn tjej, fiiiin, såååå ja. Saakta... Och så är hon 10 meter framför mig i galopp. Och detta utan grej framför. Jag FATTAR inte varför hon stressar så. Och jag vet att det blir ännu värre om jag blir frustrerad. Lätt!? Inte. Ja, ja, jag räknar inte med uppflytt till helgen. Jag kommer att avstå framåtsändandet och då måste vi ha en 7-helsikes lydnad för att greja uppflytt. Men vi ser det som att vi får ett kvitto på hur vi ligger till. Kan vara bra det med. Nu väntar jag på en kopp te och lite hundsnack, sen är det sängen som väntar.

Schäfer i ett nötskal

2010-08-31T20:18:00.003+02:00

Tja, tiden går och inte vet jag riktigt vart den tar vägen heller. Jovva har hunnit bli 5 månader, Olle har fyllt fyra och Nila har börjat förskoleklass. Herregud!
På söndag ska jag göra första högrestarten i spår med Ingela och tredje för mig totalt i livet! Lite smånervigt är det så klart och aldrig tycker jag att jag har hunnit träna klart. Den här gången är det faktiskt alldeles sant då jag i princip inte har haft någon tid över huvud taget i sommar. Tobbe har jobbat i Salto sen mitten av juni och jag har varit ensam med barnen. Det är först nu som han har börjat komma ner till Jokkmokk på ledigheterna. Han hade kanske inte någon anledning tidigare heller, eftersom jag och barnen var i K-holm i 6 veckor och lapade sol.
Idag var i alla fall jag och Ann på klubben och märkte upp en ny uppletanderuta till tävlingen i helgen. Vi blir bergis den enda klubben med en ruta ute på mossen. Så himla fin blev den! Bra översikt blev det också och nära klubben utan att påverkas av störande moment. Vi passade på att inviga den också och min gumma är ett A-barn! I skogen känns det som hon inte har några begränsningar. Allt är bara så skoj, även om det innebär att idiotspringa på en tung blötmosse och leta nallar som matte av någon anledning tappat här och var. Men det finns ju en anledning till att man valt schäfer också. Och detta är min anledning. Sen att jag råkat få den vackraste, goaste, keligaste, bästa och galnaste schäferflickan är inte heller så tokigt. I morgon blir det nog upptagsträning, något som jag kommit på att jag aldrig kört. Framförhållning, vad är det?

Tävling

2010-05-24T18:07:00.003+02:00

Så har vi gjort tävlingsdebut. Förra helgen inledde vi med två lydnadsklass I-starter. Första dagen dömde Rune Berglund och min vovve kändes relativt med. Vi började med en 10:a på platsliggning och tandvisning. Inte illa. Linförigheten kändes sådär och vi fick 8,5. Helt ok. Läggandet gjorde hon tydligen något konstig skutt på så där blev det bara en 7:a. Hon har på träning ett fint läggande men nu blev det lite tilt. Inkallningen fick vi 10 och ställandet en 6:a. Hon tog nog några steg sen tjorvade hon när jag kom tillbaka. Lydnadsklasserna är så jobbiga att man måste gå tillbaka till hunden innan momentet är slut. Apporteringen fick hon 10 på fast hon tjuvade lite faktiskt... Hoppet var fint och där fick vi också 10. Totalt 174 poäng och ett förstapris!

Andra dagen dömde Monica Lindström och hon är lite hårdare på betygen. I alla fall gick det ungefär lika dant, fast hon kändes lite svamligare än dagen innan. Vi slutade på 158 poäng och ett andrapris. Två snöpliga poäng från ett förstapris, men ärligt talat var det nog rätt dömt. Hon var svamlig.

Och i lördags, den 22 gjorde vi vår andra appellstart, lite mer förberedda nu än i höstas. Lite läskigt var det då det nu var Lilla Paltprovet i Piteå. Har dåliga erfarenheter från det... I alla fall slet jag upp Tobbe vid halv 5, stoppade in honom och Jovva i bilen och iväg for vi. Upprop klockan 8. På vägen dit såg vi en älgtjur i diket, gud vad stora de är! Och snacka om att det var vatten i Storforsen. Så mycket vatten överallt, har aldrig sett något liknande tror jag! Vi var framme i god tid och på uppropet drog jag nummer 12 av 13. Typiskt, hade hellre dragit ett nummer i början eller mitten. I alla fall gick platsen bra, 10:a på den. Skönt, det är hela 50 poäng i appellen. Budföringen kom jag på på morgonen. Hade helt glömt bort den och har inte tränat den sen i höstas. Jag hoppades att hon skulle gå ändå men tji fick jag! Hon knöt inte alls till mottagaren utan svamlade mest runt. När vi väl kom till domarna sprang hon till dem på marsch-kommandot. Typiskt! Budföringen ska liksom vara självklara poäng. Spåret gick ändå bra, fast det fick ligga 1,5 timme i stället för 40-50 minuter. I vanliga fall skulle jag inte ha brytt mig alls, men nu blev jag lite nervös då jag bara hunnit träna på 30-minutersspår ännu i år. Men min lilla schäfernäsa grejade det ändå. Som tävlingsledaren sade "Du har väl en spårhund!".

Innan lydnaden kom Staffan och gjorde lite handpåläggning på min älskling. Sen gick lydnaden som en dans! Nej, inte riktigt kanske, vi nollade både framförgåendet och läggandet men det gick vägen ändå. Totalt fick vi 244 poäng och uppflytt! Härrrrligt! Nu är siktet inställt på lägre klass i Malmen i juni. Få se om jag hinner...

Praktiken börjar

2010-05-05T10:55:00.003+02:00

Min snyggfröken. Tjusigaste donnan som finns.

Så har praktiken börjat, sista kursen på min utbildning. Jihaaa! Sen kan jag stolt titulera mig Leg. arbetsterapeut! Härligt att börja tjäna pengar, för första gången i mitt liv. Nja, inte riktigt, men med en kompetens för yrket och en examen i ryggsäcken i alla fall.

I morse följde Ingela med till Giella och lämnade ungarna. Vi cyklade och hon följde med lös. Jäklar vad speedad den hunden kan bli och jag vet inte vad jag gör fel! Hon far som ett psyk fram och tillbaka. Till slut när vi var på väg hem började hon bli lite sansad. Idag ska jag träna lite också, men det får vänta till i kväll, då far jag till klubben och får lite störningsträning också. Men jag undrar hur vår tävling ska gå, vi har fortfarande en massa snö och det töar inte direkt jättefort! Ja, den som lever får se... Taggad är jag i alla fall!

Snö 1:a maj...

2010-05-01T07:32:00.003+02:00

Något jag aldrig trodde jag skulle få se, min sambo på ett par skidor! Och efter min schäfer! Fast Tobbe hävdar att det nog är hans hundar nu eftersom han har gått ut med dem båda större delen av vintern då jag knappt kunnat gå till brevlådan för jag haft sån foglossning. Bilden är från början av mars skulle jag gissa, eller slutet av februari. Vi har haft så snuskigt kallt här i vinter att dagarna varmare än -20 har rymts på ena handens fingrar och då blir det inte mycket skidåkning.
Och gammeldamen Sájvva hänger med ännu, men Tobbe säger att hon drar ingenting. Å andra sidan drog hon inte när hon var två heller. Jag minns en turist som hade Sájvva i sitt spann. Jag frågade henne hur hundarna gick och hon sade att de var jätteduktiga, ja alla utom den där svarta förståss, för den hängde mest med bara. Och det var min Sájvva det! Hon visste väl att det fanns bättre saker än att dra turister till fjälls i minus 15 grader. Sova i soffan till exempel. Och äta ostbågar. Men flickan fyller 11 till sommaren så jag tycker inte det gör så mycket att hon inte drar, hon motiverar Ingela i alla fall. Det syns på linorna vem som drar...

Idag snöar det här och är nollgradigt. Man blir så sugen på att träna då. Jag hade velat plocka fram hopphindret på klubben, det har inte tränats på sen i somras tror jag, eller sen min och Ingelas katastrofdebut i appellen på vår hemmatävling. Vi hade fullt på spår och budföring men iiiinte så många poäng på lydnaden. Jag hade inte riktigt störningstränat nog... När vi kom in på plan sade Ingela till mig: "WOW, människor har jag aldrig sett förut! Vad håller den där människan i... och vad gör hon där... och den där måste jag kolla på... och kolla en fågel!...ÅÅÅÅHHH en apportbock!!!" Så den tävlingen gick inte så bra. Men Ingela hade skitskoj. Jag kan inte bli besviken egentligen för detta var mitt i min depperiod så jag hade inte tränat på ungefär 1,5 månad och då går det som det går. Men i år ska det bli andra bullar av! Hoppas jag. Kan eventuellt vara lite svårt att komma iväg på så många tävlingar när jag har lilleman som inte kan vara med pappa så länge. Men appell och lägre hade jag tänkt klara av i alla fall. Det blir väl i spåret, det är så attans svårt med mottagare i rapporten. Jag har haffat Elisabet men jag kan inte räkna med att hon ska vilja träna lika mycket som jag. Rapporten får vi ta som den kommer. Och söket tror jag får vänta till en eventuell flytt någon annan stans.

Så var man tillbaka då

2010-04-29T22:04:00.003+02:00

Stolt storebror!

Efter ett lååååångt uppehåll ska jag försöka mig på att dokumentera lite av mitt liv igen. Mycket har hunnit hända sen i juli. Jag har hunnit få ett till litet barn, stackarn är född 1 april, men det ska nog gå bra ändå. Vad som mer oroar mig är att han är vädur och född i tigerns år! Det kan inte bli annat än något mycket egensinnigt. Vidare håller jag på att skriva min c-uppsats för fullt, den ska vara klar i slutet av maj. Titeln är: "Arbetsterapeuters erfarenheter av terapeutiskt förhållningssätt med äldre i särskilt boende." Någon som får ståpäls mer än jag?! Nej, jag får faktiskt inte alls ståpäls, jag är så less på den där saken så jag nästan avlider. Men ännu är den inte klar. Vi har hela diskussionen kvar och då ska vi liksom komma fram till något utifrån våra intervjuer. Sen är det praktik i maj och sen är jag KLAR!!! Känns underbart, men åren har gått så fort och det har varit så kul att plugga. Men det ska inte bli helt fel att tjäna lite pengar heller... Jag tror jag säger samma sak varje månad vi betalar räkningarna: "Ja, det blir tufft den här månaden också, men vi har ju grejat det förr..." Men till slut är det inte roligt längre. Men vi ser en ände på det nu.

Hundträningen har kommit igång så smått efter att ha legat nere sen augusti. Jag tappade helt orken och motivationen för hund över huvud taget och kanske det berodde på att jag mådde så himla illa hela augusti, jag vet inte. Men nu vill jag träna igen, till Ingelas stora glädje. Jag har till och med anmält oss till två lydnadsettor hemma den 14 och 15 maj. För att bli lite sporrad och att få lite tävlingsträning. Sen anmälde jag oss faktiskt till appellspåret i Pite den 22 maj. Hur det ska gå har jag ingen aning om, vi har ännnu en halvmeter snö i skogen och lillen kommer ju behöva följa med. Jag har redan varnat sambon att han kanske måste med. Mmm, upprop 07.00 i Pite. Och vi har 19 mil dit. Det blir till att åka klockan 04.00 det! Vad glad han kommer bli när han får veta.

Ny kamera har vi skaffat också så lite bilder kommer det förhoppningsvis att bli. Nu ska jag knyta mig för lillen (som heter Jovva by the way) håller mig vaken en del om nätterna. God natt, i morgon blir det träning!

Svamp och förkylning

2009-07-13T21:26:00.005+02:00

Så har vi varit i Salto över helgen. Och vad förde det med sig? En förkyld hund med svamp mellan tårna. Får hoppas att det är kantareller... Allvarligt talat så har vovven fått bada lite för mycket och även sprungit kanske liiiite för mycket. I Salto får hon i stort sett vara lös jämt och ha hela dalen som lekplats. Visserligen springer hon sällan mer än 20 meter från mig, men det är konstigt vilken fart en schäfer kan hinna få på 20 meter ändå?! Tungan har med andra ord hängt som en slips i stort sett hela hennes vakna tid från fredag till söndag. Och detta tyckte veterinären var orsak nog att tro att det var en förkylning och inte noskvalster gumman fått. Hon satt och snörvlade hela vägen från Kebnats och hem, en sträcka på 13 mil. Sen knäade hon så konstigt med frambenen när hon gick också. Det såg ut som om hon var öm under fötterna. Mycket riktigt. Mellan tårna var hon illande röd. Och för det har hon blivit ordinerad... örondroppar. (!!!) Snacka om att ha en djungeldoktor till veterinär! ;-) Nej då, de försäkrade på apoteket att allt var korrekt.
Som här om veckan när jag trodde att jag hade fått hjärntumör. Jag hade haft ont i ena ögat i säkert runt en månad och det hade känts konstigt med synen också. Olyckskorp som jag är antog jag att det nog är värsta tänkbara diagnos - hjärntumör och säker död inom ett halvår. Med hjärtat i halsgropen och kallsvetten rinnandes ringer jag till slut läkaren (som by the way är schäfermänniska) som ordinerar mig - nässpray morgon och kväll. Bihålorna. Jaha. Att dessa jävla hålor kan ställa till med såna ångestkänslor?! I höstas trodde jag att jag skulle få dra ut alla tänderna i vänster överkäke. Vad var det då för fel om inte - bihålorna! Att något som bara är ett hål kan ställa till med så mycket!

I alla fall så käkar Ingela penicillin mot halsinfektion och så får hon örondroppar mellan tårna. Hoppas hon är fit for fight innan kennellägret i Pite om några veckor. För DÅ ni!

Arbete och träning

2009-07-08T09:08:00.002+02:00

Ja, inte finns det mycket motivation att skriva just nu. Visserligen händer det väl saker men att skriva om dem är en annan femma.
Jobbet på museet har börjat och där är det långa dagar för det mesta. Vi jobbar i 8-dagarspass med några halvdagar inbakade. Sedan föjler två dagars ledigt. Jag vet inte vad jag tyckerom det längre... Halvdagarna känns rätt meningslösa, speciellt de dagar man börjar halv två. Men jag ska inte klaga när jag har arbete. Det kommer ju lite pengar ändå.
På träningsfronten har jag för tillfället lagt ned spåret. Det är så trist att lägga sina egna spår så jag tänker inte göra det längre! Och än så länge har vi som håller på inte kommit in i någon spårträningsmani ännu. Jag är inte orolig, jag avvaktar. Jag har i alla fall anmält oss till appellen hemma i början av september. Det blir bra. Och blir vi inte uppflyttade så finns det chans i Malmen någon helg senare.
Här om kvällen var vi och tränade lite lydnad på klubben. Det var jag , Jossan och Anna-Lena. För mig och Ingela kändes fria följet...fint. Hon hade bra fokus, bra position och var lyhörd. Kanske låg hon lite långt fram ibland. Apporteringarna var också bra. Hon har bra tempo både in och ut och grep apporten rätt. Däremot reserhon sig lite, rumpan lättar, när jag kastar apporten. Detta måste vi få bukt med för Jossan trodde att det kunde dras så mycket som två poäng. Det blir att hon ändrar ställning. Däremot så kämpade vi på med saktagåendet som inte alls funkar. Hon grejar inte att gå sakta mot en sak, det gååååår inte. Det är 0-120 på en halv meter. Så Jossan tipsade om att gå bredvid henne och köra nästan som på bevakningen, att vi gemensamt smyger på bollen och att jag kan korrigera i kopplet om hon går för snabbt. Men lätt är det inte. Vi får se om det blir någon skillnad. Kanske jag hinner lite träning idag innan jobbet börjar. Jag tror att vi skulle försöka hinna med någon träningi kväll också. Måste komma ihåg att köra krypet då, det är så svårt att se hur hon kryper själv.

Spår

2009-06-23T09:11:00.002+02:00

Äntligen har det kommit lite värme hit. Igår var vi ute i trädgården hela dagen, jag ungarna och hundarna. Gräsmattan klipptes och det behövdes verkligen. Lite träning hann jag också med. Fria följet går bättre och bättre. Hon har finkontakt under transporterna nu men släpper blicken i svängarna. Kanske inte så konstigt egentligen. Jag körde också några inkallningar och hon är rätt cool faktiskt. Jag satte henne uppe på gräsmattan mitt emellan ungarnas pool och sandlådan. Helt plötsligt hör jag hur Olle fnittrar och ser att han springer bort från Ingela. Hon sitter helt stilla och fokuserar på mig. När hon sen kommer in till min sida ser jag att hon är alldeles blöt på ryggen. Olle hade alltså hällt sin bytta med vatten över henne då hon satt och väntade på inkallningen och hon hade inte rest sig. Hehe, det är bra med ungar, snacka om störningsträning!
I helgen så var Jenny och Pilo hemma så i söndags drog vi iväg ut i skogen på spårträning. Vi kände att vi båda behöver träna en hel del där. Resultatet blev både väntat och oväntat. Ingela följde sitt spår fint, hon har haft lite problem att hon har gått av spåret, men när det nu var Jenny som traskat framför henne var det inga problem. Däremot fick hon inte med sig en enda pinne. Tre och slut låg det och inte en enda tog hon. Ja ja. Vi gick en pinnstig efteråt och den gick bra. Men som sagt, på tävling får man inga poäng för att hunden följt spåret, pinnarna ska med också. För Jenny så blev det 50% pinnar med tillbaka. En under spåret missade han och så slutet. Annars spårar han fint, mycket mer koncentrerat än Ingela, som fortfarande slår ganska mycket över spåret. Sen hade vi hundsnack i någon timme efter spåret också, bortsett från den timme vi väntade på att spåret skulle ligga. Underbart!
Idag tänktejag ta med ungarna till lubben en snabbis och träna med Ingela. De tycker att det är rätt kul där, jag vet inte varför, men det kan bero på att de alltid lyckas luska reda på några kakor eller drickor. Den KAN ha med det att göra men jag är inte säker...

Long time, no see

2009-06-17T20:51:00.002+02:00

Tja, nu var det verkligen ett tag sedan jag satte mig vid bloggen. Vet inte varför faktiskt, jag saknade nog inspiration plus att korken gick ur lite grand efter sista tentan. I alla fall så blev det ingen start för oss i Gällivare, damen började löpa. Så kan det gå. Nu är det ett tag till nästa gång. Luleå har den första tävlingen med jag vill nog inte dit. Av flera anledningar. En av dem är att de ofta tar emot så få spår så det är i stort sett bara hemekipage som får plats. Så kanske det lutar åt Älvsbyn istället. Det var någon gång i augusti tror jag. Annars blir det hemmastart i början av september. Det hade inte heller varit helt fel. Någon mer tävling hinner jag inte med i år. Donnan fyller 18 månader i december och då är säsongen slut här för länge sedan.

Men jag har klarat av en sak redan. Igår var vi iväg till Pite för MH. Efter beskrivningen frågade beskrivaren vad jag skulle ha för min hund! Hon är ovärdelig! För att göra en lång historia kort så hade honbetett sig enligt skolboken. Folk var sååååå imponerade. Och dessutom sade de att hon var snygg! DET vet jag däremot inte hur jag ska tolka... Jag vill inte ha en snygg schäfer. Inte enligt utställningsreglerna i alla fall. Men jag växte mååååånga centimeter under genomgången efter kan jag säga. Resultatet:

Kontakt
Hälsning 5
Samarbete 4
Hantering 4
Lek1
Leklust 5
Gripande 4
Dragkamp 5
Förföljande (Lilla bytet)
1:a 4
2:a 4
Gripande
1:a 2
2:a 5
Aktivitet 5 (Vem är förvånad... inte jag!)
Avståndslek
Intresse 2
Hot/agg. 1
Nyfikenhet 3
Leklust 5
Samarbete 5
Överraskning (Dumpen)
Rädsla 1
Hot/agg. 1
Nyfikenhet 5
Kv.rädsla 1
Kv.intr. 2
Ljudkänslighet (Skramlet)
Rädsla 2
Nyfikenhet 3
Kv.rädsla 1
Kv.intr. 1
Spöken
Hot/agg. 3
Kontroll 5
Rädsla 1
Nyfikenhet 5
Kontakt 4
Lek2
Leklust 5
Gripande 5
Skott 1

Nu är det gjort ändå och det är alltid kul att vara på MH. Tobbe har filmat och jag hoppas han hjälper migatt lägga ut det på bloggen snart. Tyvärr så strejkar vår kamera lite då och då så tyvärr förstördes vissa delar av filmen men det mesta finns kvar. Oturligt nog är en del av spökena borta och nästan hela dumpen. Så kan det gå... Nuvill min lilla dyrgrip ha mat så jag får väl görasom hon säger!

Ingen höjdardag för huskyn

2009-05-30T21:36:00.002+02:00

Tja, livet rullar på, sista inneveckan för den här terminen är klar och rapporttävlingen är avklarad. Nu är det bara DM:et i Bevakning nästa helg, men jag står inte som ansvarig så det är lugnt. Ingen nervositet. Större nervositet är det däremot för appellen som närmar sig med stormsteg. Hoppet känns bättre och bättre, men jag har kommit på att vi knappt aldrig har tränat budföring. Inte för att jag tror att det kommer bli några problem men hon ska ändå veta vad hon ska göra och känna igen situationen. Och på tävling kan allt hända!

Tänk att i kväll bet Ingela min gammelsnutta Sájvva. Vilken fräckhet. Sájvva var busig efter kvällspromenaden och drog ett varv i 180 knyck runt huset och när hon sniffsade förbi Ingela (som jag höll i koppel) försökte schäfern ta min lilla gumma. Resultatet blev att Sájvva fräste ifrån ordentligt, mer än vad jag trodde hon kunde och när vi kom in såg jag varför. Schäfern hade bitit upp ett jack i ena örat så blodet droppade ner på köksgolvet. Till råga på allt bestämde jag mig tidigare i dag för att bada och schamponera Sájvva för att få bort lite päls, hon fäller så. Vilken underbar dag det måste ha varit för gammeldamen. Hon önsar säkert att hon aldrig klev upp i morse...

Spår

2009-05-17T20:05:00.002+02:00

Oj vilken dag. Snacka om att jag kommer somna ovaggad i kväll. Dagen började med att grannen kom och tog ned några träd på tomten som varit döda ett bra tag. Det visade sig att en del av dem var hög tid att ta ned, de blev bara kaffeved när de föll. Skönt att ha det borta ur tankarna. Sen for vi med bekanta ut i skogen för grillning och kaffekokning i det underbara vädret. Vi for bort mot Puortnak och in till vänster. Där finns fina tallhedsbackar och sandig mark. Enkelt och lättgått för små tultande ben.

Jag lyckades övertyga Tobbe om att gå ut ett spår åt mig och det blev ungefär 600 meter långt och en pinne och slut. I dag var verkligen knastertorrt ute och så låg lavmark så det var nästan som ett hårt spår faktiskt. Jag lät det därför inte ligga så länge heller, lite knappt en timme. Och jag måste verkligen säga att det var bland det roligaste spår jag gått! Det går inte att jämföra sina egna spår med andras... Hon jobbade på riktigt bra och tappade sig lite i vinklar, men nu ser jag att hon har ett effektivt sätt att ta sig tillbaka till spåret och då är det ok. Det tar lite tid så klart men herre gud! Hon är snart ett år bara och i vanliga fall har vi snö ännu. Så jag är inte direkt orolig. Hon hittade båda apporterna också. Som en bonus. Men jag hade varit impad även om hon inte hittat någon.

Sen blev det automatiskt bastjänst också. Fiiiint. Och motion för hon har rejsat hela dagen. Så nu sover lilla flickan så lugnt på köksgolvet. Undras vad vi ska hitta på i morgon...?

Rapport på Storknabben

2009-05-16T19:36:00.004+02:00

Idag har vi tränat rapport, kors i taket, jag fick med sambon ut! Men under protest så klart... Idag gick jag ut på en längre sträcka, kanske 150 meter första skicket och gjorde sen en förlängning till 200 och sedan ytterligare en till 250. Då tog det stopp. Första skicket från mig till A gick som en dans. Även från A till C. När jag skickade från C till A var det lite mer tveksamt ut men hon gick i alla fall. Sista skicket till mig på D var heller inga problem, men när jag sen skulle skicka ner till Tobbe sista gången slog det slint. Jag försökte vänta ut henne men hon hade förlorat all vilja att ta sig hem. Så efter ett bra tag tog jag fast henne så fick Tobbe komma och visa sig. Då var det inga problem och så avslutade vi så. Anledningarna och orsakerna till att det blev så här är säkert många. Helt plötsligt blev det lite längre sträcka, jag bytte plats flera gånger och så blev hon nog lite trött. Men jag tror att den största boven i dramat var att det blev flera stationer som hon blev tvungen att passera. Jag så när hon kom på första förlängningen att hon fick problem och inte riktigt visste vad hon skulle göra. Jag såg också när jag skickade henne att hon snurrade lite på de gamla stationerna innan hon for förbi.

Men jag tycker det är helt ok att göra sådana här "kollar". Då vet man lite hur man ligger till i träningen och vad man ska gå vidare på. Jag vet nu att jag ska träna med endast en förlängning ett tag men kanske ha den här sträckan 200 meter. Det är faktiskt himla kort. Men jag vill att Jenny ska komma hem så jag får träna med henne som mottagare i stället. Jag vågar inte pressa Tobbe så hårt då jag vet att han följer med mig under protest och hot. Med Jenny som mottagare tror jag det kommer funka bättre. Vi får se, hon kommer ju snart. Synd bara att jag har tenta...

Bart överallt

2009-05-14T20:10:00.003+02:00

En bild som är tagen för någon vecka sedan. Nu är det ingen snö kvar alls. Visst har vi fin lydnadsplan?? Tobbe hatar mössan jag har på mig. Han tycker den är urful men jag gillar den. Den är så skön, tunn men stoppar vinden. (Guuuud vilken lång svans hon har!)

Platsliggning på kvartersgatan. Grannarna har lärt sig att hålla åt sidan när de kommer med bilen. Bra störningsträning men det hade känts roligare med gräs...

Nu rullar det på med träning, jag blir peppad av vädret och att det nu är helt bart överallt. Dessutom har jag en hund som hela tiden bara ber om mer och då är det lätt att vilja träna. Sen har jag så klart tävlingen i maj som TVINGAR mig att träna. Det vore hemskt att missa en appell! Nej riktigt så illa är det inte. Mycket kan hända vid första tävlingen och hittar hon tex. inte slutet är det kört. Så helt enkelt är det inte.

I alla fall kör jag vidare på hoppet och idag tror jag det trillade ner en liten polett att det är ÖVER hindret matte menar! I alla fall på hoppet till mig. Än så länge hoppar hon inte ut om jag inte lägger boll eller låtsas lägga boll på andra sidan. Tanken är att jag ska använda mig av target-lock, faktiskt men vi får se när jag tar tag i det.

Maxad störningsträning

2009-05-13T22:32:00.003+02:00

Idag har det varit rolig träning! Jag och Ingela började med att se efter var vi skulle kunna lägga nya rutan, jag ska dubbelkolla med Jossan först men jag tror jag har hittat en fin en! Och lagom nära. Efter den lilla promenaden började vi träna på hoppet, som Carola så vänligt faktiskt upplyste mig om fanns i skjulet vid klubben! Det gick lite si och så, men Ingela har bra fart och tvekar inte att springa ut från mig. Hon har bara inte fattat att det är ÖVER hindret som är grejen. Utan den lilla detaljen blir det inte många poäng.

Jossan hade en liten förstart för sin spårkurs vid Östras fotbollsplan så jag passade på att träna lite störningar. Fullt med folk, ungar som spelade fotboll, flera hundar, folk som tränade inkallning och som pricken över i, en liten welsh corgi-valp på 11 veckor som lyckades störa även matte! De ser inte kloka ut!! Men helt vansinnigt söta. Den här heter Vattuskräcken. Och storebror heter Starkälgen. Fantastiskt! I alla fall så överraskade Ingela på mig. Hon var helt otroligt duktig och klarade av att hålla fokus på mig riktigt länge. Känns så skönt. En platsliggning hann vi också med. Första gången med så många hundar och med så pass långt avstånd (kanske 20 meter) och drygt tre minuter. Och hon klarade av det galant.
Uj uj, vad duktig hon var i det här inlägget då...

Tjänstetecken...

2009-05-12T23:14:00.002+02:00

Jag har ju sagt tidigare att jag skulle lägga ut bild på Myras tjänstetecken. Det har tagit ett tag men nu finns bilden på datorn så då måste den ut! Jag sade till Bettan som gjorde tjänstetecknet att hon gärna kunde ta en bild som hade en anknytning antingen till en myra eller renar i någon form. Jajjemän, sade hon, jag ska se vad jag hittar. När jag öppnar paketet när det kom på posten så ser jag... en hjort. Men jag tycker den är UNDERBAR!!! Det finns nog garanterat ingen mer än Pyret som har en hjort på tjänstetecknet i alla fall. Det är one-of-a-kind! Precis som hon.
Om ni är intresserade av ett lika tjusigt tjänstetecken som det här går ni bara in under länken Truxelis kennel och där går ni in under Brodyr. De är suveränt fina!

Figgar i skogen!

2009-05-12T12:52:00.004+02:00

I helgen som var tränades det bevakning. Vi har börjat med signalövningar och Ingela har bra intresse utåt. På lördagen funkade inte övningarna så bra, Nila var med och gick bakom och kunde inte vara riktigt tyst. Det var också svårt att säga om det var ljudet hon tog hos figuranten eller om hon såg eller vad det var. Men söndagens övning gick mycket bättre. Vi satt på stillastående bevakning ganska länge och tränade lite koncentration. När hon sen fick ljudet var det ingen tvekan om att hon ville ut. Två övningar var körde vi. Jossan körde patrullering med Naiko och även om han tog ljudet ganska sent så tog han det ändå och höll fast på det fast jag tystnade till och från under påviset.

Efteråt pratade vi igenom lydnaden på våra hundar och Jossan visade en koncentrationsövning som hon kört nere i Boden. Mitt problem har blivit att Ingela inte har ögonkontakten på mig under fria följet och det känns inte bra. Nu ska vi kämpa på det och då börjar vi med bollen i vänster hand, långt nere. När hon har fokus på mig kommer belöningen bakom henne och inte så enormt uppskruvat heller. Det känns bra när hon står stilla men tar jag ett steg framåt så släpper hon på mig på en gång. Attans. Men det är bara att köra vidare.

Vad som oroar mig mer är att vi har tävling snart och jag har inte alls tränat hoppet egentligen. Hur ska detta gå?? Måste hårdträna det. Problemet är att hopphindret inte står vid klubben ännu, utan nere i stallet. Och dit tar jag mig aldrig. Men nu måste detta problem åtgärdas! Hoppträning nästa!

Apport och spår

2009-05-05T19:57:00.003+02:00

Idag har vi tränat på apporteringar. Jag har upptäckt att Ingela gärna griper apporten över kulan istället för på mitten. Detta ger i sig inget avdrag på tävling, men det är ett osäkrare bett och hon tappar lätt apporten. Dessutom har hon börjat stutsa på apporten med tassarna först och det vill jag inte. Jag tänkte att jag skulle börja träna upp en stor förväntan på ingången vid apporteringarna och då använder jag lättast bitstocken eftersom hon är helt galen i den. Så nu får hon springa ut, ta apporten och så rusa in till mig för att kampa om bitstocken. Om hon släpper apporten är det ok, nu belönar jag bara fart in och motivationen att gripa snabbt och det verkar funka. Peppar, peppar har hon tagit apporten rätt sista gångerna också. Nu är det bara att köra på tills något annat händer...

Jag lade ett spår också, cirka 3-400 meter långt och över hyggen och skog. Jag fick råd av KP att lägga hårda spår för att få henne att sluta slå, tvinga henne bli mer noggrann. Spåret gick bra, hon tog sig runt utan några större problem, men hon slår fortfarande och därför missade hon en apport. Som tur är så har vi fått barmark tidigt i år så jag har relativt gott om tid att på det att ordna sig till tävlingen i juni.

Annars så känns damen ganska svamlig och okoncentrerad för tillfället, jag hoppas och antar att det är hormoner. Ingela fyller elva månader om några dagar så första löpen borde komma när som helst. Jag börjar däremot tvivla på att det var någon bra idé att anmäla oss till tävlingen i Malmen, så här kommer det inte funka. Men vi kämpar väl på så länge så får vi se vad som händer längre fram. Hon kanske kommer löpa till tävlingen ändå.

Skyddsträning!

2009-05-04T09:56:00.003+02:00

Igår tullade jag i kassan och for faktiskt till Piteå för lite träning med KM och KP. Jag har länge varit sugen på att få testa på skyddet, nu när man ändå har en hund som jag inbillar mig skulle kunna gilla det där. Själv är jag helt grön på det området, men det är alltid roligt att testa på något nytt. Rapporten är fortfarande det jag allra helst vill göra, men för tillfället går inte det då min kära sambo bara totalvägrar att följa med på dylika träningar, än mindre vara mottagare. Jag skulle säkert kunna muta honom på ena eller andra sättet, men i och med att han inte gillar det så kommer han inte anstränga sig när Ingela kommer till honom och då kan det lika gärna vara.
Klockan tio var jag vid Pite BK och vi började träna med Ingelas syster Gudrun. Efter det var det Ingelas tur och hennes övning blev att sitta fot vid min sida, när jag sade "pass på" började figgen agera och Pinglan fick fara ut i kopplets längd och skälla på busen. Hon for runt mycket och blev inte stilla alls (jag känner igen det där, hon gjorde lika dant på skallet till en början), tydligen skulle hon bli det. Till slut efter lite hjälp från figgen blev hon stilla och bevakade. Då fick hon ta figgen och det gillade hon! Betyget från KP: "Med den här hunden är det bara att tuta och köra i skyddet!". Hon hade tydligen ett bra bett och var utan rädslor vilket inte var så vanligt för en helt orutinerad hund i den åldern tydligen. Snacka om att jag växte! En och en halv timme var jag där, sen styrde jag kosan hem igen, 20 mil enkel väg! Men kul var det!

Nu börjar min lektion på nätet, men jag kommer nog utveckla det där med skyddet någon annan dag!

Alla fåglar kommit ren...

2009-05-02T17:07:00.003+02:00

Äntligen har våren kommit ordentligt och snön tinar fort. På tomten är det knappt kvar någonting nu och i skogen kan man hitta plats för åtminstone uppletande och spår i appellstorlek.
Igår var jag faktiskt iväg och lade årets första spår. Det blev ungefär 300 meter långt och två apporter och slut. Liggtiden ungefär 1-1,5 timme. Problemet var bara det att jag hade kvar Ingelas höstspår i huvudet då hon gick 600 meter och plockade alla apporter och bara var 4-5 månader. Nu däremot rör det sig lite mer saker i huvudet på damen kan jag säga. Vad jag inte visste var att en schäfer kan snurra fem varv runt en liten tall på under 3 sekunder. Den kan också därefter snurra tre varv till på återstående lina runt ett litet slysnår. Resultatet blir ett för schäfern överraskande tvärstopp. Matte var inte förvånad över tvärstoppet, däremot över förmågan att hinna så mycket galenskap på så kort tid. Fundering på tjärad hampalina finns.

Efter en hel del virrande kom vi till första vinkeln där hon blev helt fast. Hon ringade fint år höger, men spåret gick åt vänster. Jag bestämde mig för att inte hjälpa henne alls utan detta skulle hon få lösa själv. Och fixade hon det inte så var det inte mer med det, då var det och gå till bilen bara. Men efter ett bra tag så tog hon sig vidare. Hon stannade upp flera gånger innan och frågade mig men jag ignorerade henne bara. I spåret vill jag inte ha en hund som frågar. Hon plockade första pinnen, gick över andra och innan vi kom till slutet så hade hon hunnit virra bort sig igen så något slut blev det inte. Jag selade bara av, sade duktig hund och så gick vi till bilen. Speciellt orolig var jag inte.

Så idag gjorde vi ett nytt försök. Ungefär samma typ av spår och det enda jag tänkte på var att försöka bromsa hennes tempo och hålla relativt kort lina, kanske 5-7 meter. Idag gjorde vi ett upptag, det skillde jag på från gårdagen då jag gjorde ett direktpåsläpp. Idag var det en annan hund. Hon virrade inte på samma sätt men hon slår hela tiden över spåret men det är jag än så länge inte så orolig över. Det går nog bort när målmedvetenheten ökar. Hon följde spåret, ringade fint då hon tappade bort sig. Hon slår så mycket att hon inte tar vinklarna bra, helt plötsligt är spåret bara borta, men då ringar hon och det är en bra taktik, för det funkar oftast. Hon lär sig att bli mer och mer effektiv ju fler spår vi går.

Vi har också varit iväg och tränat bastjänst med Anna-Lena och Qiller. Det är verkligen underbart! Jag packar en väska, tar ett renskinn, lastar hunden i bilen och far ut till skogen. Där sätter Anna-Lena och jag oss och knyter upp hundarna vid var sitt träd och så fikar vi. Och detta är träning! Första gången fick vi sitta 2 timmar innan herrn behagade varva ner. Andra gången gick det bättre. Ingela sköter sig ganska bra, hon gafflar inte så mycket, däremot lägger hon sig inte ned utan går runt, runt, runt... Jag hade tänkt att vi skulle till flygvapnet men nu verkar de inte ha behov av hundar dit något mer så då blir det hemvärnet. Och jag som inte ville det... Så nu får man väl gå den där TFU-G:n ändå! Anna-Lena skulle väl gå den till hösten så då får jag haka på om jag inte vill bli själv.

Nåja, kvällen är inte slut ännu, få se om jag hinner lägga ett spår till...

Framåtsändande

2009-04-22T08:48:00.002+02:00

Igår började jag med framåtsändandet mer strukturerat. Min tanke är att lägga ut targetlock i gruppen och efter det lägga till kommandot "sakta". Jag har lärt in att hon ska trampa locket tidigare och plockade nu ut momentet till vägen utanför. Hon klarade av att trampa på det när det låg ungefär 3 meter bort, sen gick det inte längre. Här måste jag ta det lugnt för jag märker att jag är inne på Myras inlärningssätt här. Hon var så himla kvick i skallen så kunde hon trampa på locket på 2 meters avstånd så kunde hon på 30, det var inga problem, men Ingela är inte lika dan. Jag får succesivt länga avståndet till locket och till slut även lägga in kommandot "framåt". Säger jag det nu blir hon bara förvirrad och sättter sig fot.
Saktagåendet tränar jag med boll, går ifrån bollen, vänder upp och säger "sakta". Den vanligaste reaktionen är ungefär densamma som man får från ett Jas 39 Gripen men skam den som ger sig. Till slut kommer väl något skrittsteg. Här använder jag klicker. Jag kör så här ett tag nu så får vi se om det funkar, annars får vi revidera.

Jag blir så avis på Jennys kamera, hon lägger ut bilder hela tiden men vi har så kass kamera så det är inget kul. Kanske jag kan försöka få sambon att fota oss lite i eftermiddag så jag har något till bloggen...

Konferrens i Tåme

2009-04-20T16:49:00.005+02:00

I helgen var det domar- och tävlingsledarkonferrens i Tåme. Jag och Jossan for och var borta från fredag till söndag. Lördagens förmiddag avhandlade vi lynadsklasserna och de moment som vi tyckte var antingen svåra att arrangera eller svåra att döma. Vi hade även praktiska övningar med hundar i moment. Riktigt lärorikt. Eftermiddagen var det brukslydnaden och där hann vi med en hel del faktiskt. Mycket framåtsändande, så klart, men även tungapportering och inkallande med ställande och läggande. På söndagen började vi med en ordentlig diskussion och genomgång av regelremissen som ligger ute. Vi kom fram till en hel massa vettiga förslag, få se bara om centrala håller med oss. Säkert inte, men det känns bra att ha varit med och sagt sin åsikt i alla fall. Efter detta körde vi uppletande med fyra eller fem hundar. Jag var tävlingsledare. Det märktes att många hundar och förare var lite ringrostiga efter vintern. Rutan var dessutom nästan helt snötäckt. Men riktigt roligt att komma igång igen med skogsbitarna.

Stoppar in en bild från lite träning i vintras runt nyår. Ingela var då ungefär 6-7 månader och jag kan se att vi har kommit framåt i vår träning. Själv ser man ju alltid ut som ett pucko när man går med hunden!

Belöning. Man gillar bollar...

Så här ser det dock ofta fortfarande ut... hon har ingen ögonkontakt med mig utan kan ha en fin position ändå. Men otäckt känns det och jag ska försöka arbeta fram en ögonkontakt också.

Här har vi blivit bättre. Numera gör hon oftast bra vänstersvängar och flyttar in rumpan fint. Det där korta kopplet har jag också lagt ned. Funkade till en början men tappade sen sin funktion utan fick mig okoncentrerad och lat. Numera kör vi alltid utan.

Ikväll ska jag ha första kurstillfället för min nya grundkurs. Det i sig är roligt men jag är så helt slut idag. Orkar ingenting. Hoppas jag är piggare i morgon, jag tänkte nämligen ta tag i framåtsändandet nu. Jag har blivit inspirerad (och skrämd) under helgen då det var ett hett samtalsämne. Jag har förstått att det kan ta många år innan man har ett moment. Domarna på konferrensen sade att genomsnittsbetyget för framåtsändandet ligger mellan 6-7,5 ungefär. Känns inte direkt upplyftande. Så det kan vara bra att skynda långsamt tänker jag...

Örk...

2009-04-15T12:00:00.002+02:00

Det är fan inte roligt... Alla som känner mig vet att vi ständigt har dålig ekonomi men nu är jag så in i helvete less. Det lättar aldrig. Köper man en chipspåse i månaden och hyr en film får man dåligt samvete för att man slösar. Jag fattar inte att vi aldrig har pengar... Men i och för sig så få jag runt 8000 i månaden och Tobbe inte ens det så det kanske inte är så konstigt att det är knapert. Men det är inte roligt. Usch.

Anyway, det har varit en underbar påskhelg med solgass och smältande snö. På söndagen for jag, Tobbe och Olle till Anto-Lena för att grilla. Samtidigt tränade så klart jag och Anna-Lena basträning med vilddjuren. Kors i taket, de lade sig ner efter ett tag och tog det lugnt. Vi hann också med två ljud var för dem. Skönt att komma igång igen, även om det ännu handlar om att pulsa till grenen i snö. Qiller var väl den hunden som överraskade mest. Han skötte sig riktigt bra och gapade inte alls mycket. Lugn och fin på ljudupptaget och när det blir barmark och vi får köra med ljud på båda sidor kommer det nog bli bra. Om ändå barmarken kunde komma...

Många moment nu

2009-04-09T09:24:00.002+02:00

Usch vad dålig jag har varit på att skriva den senaste tiden. Men tiden och motivationen har saknats. Däremot inte motivationen att träna. De senaste dagarna har jag tränat ganska flitigt. Både med hemkomna Jenny och sen även Jossan och Naiko. Har även varit och kört en gång med Anna-Lena och Qiller.
Fria följet har börjat kännas ganska bra. Fortfarande är hon splittrad och lite svajig men det tar sig. Koncentrationen är bra om inget drastiskt händer runt ikring. Läggandet funkar också fint, snabba lägganden och hon ligger kvar. Platsliggningen har jag börjat nosa på nu. Det är faktiskt bara två månader kvar till beräknad appellstart. Jag har tränat själv utanför på gatan tidigare och då har hon legat bra på kanske 10--15 meters avstånd och runt två minuter. Nu var det på konsumparkeringen med annan hund bredvid och då var det svårt. Hon låg men var väldigt fladdrig i huvudet och blicken. Mycket att titta på och det kändes bara som en tillfällighet att hon låg kvar, så detta blir ett projekt att ta tag i. Skallet däremot har lossnat! Nu är hon inte alls lika fysisk då hon vet vad hon ska göra. Jag vill inte ha henne fot då jag tränar detta utan har henne framför och skäller mot mig (eller bollen...). Hon kommer väldigt nära men hon hoppar inte längre, eller inte så mycket i alla fall. Krypet tränar vi på inne. Vi tränar inte så mycket framåt utan bara något steg och sen att flytta efter i vinklar och även bakåt, allt för att hon ska lära sig hitta positionen tidigt, att det är det som är det viktiga. Som synes har vi mycket att göra, vissa dagar känns det bra, andra mindre. I går var vi och tränade, jag , Jossan och Jenny. Då kändes det mindre bra. Hon blev stressad när Jenny skulle testa "backa" och det känns aldrig kul. Då fick hon också svårt helt plötsligt att starta och avsluta lek, eller mest avsluta får jag väl säga. Var och smånafsade i stocken hela tiden och jag tycker ändå att jag är hård på det hemma. Men man ser heller inte allt man gör eller inte gör. Därför är det bra att träna tillsammans så ofta det går. Bara att ta nya friska tag! Sen får vi hoppas att Ingela får lite nya småsläktingar hos KM och KP, det var dags för ultraljud i går! Spännande!

Tester

2009-03-29T07:20:00.003+02:00

Jag har de senaste dagarna följt kennel Enduros blogg angående M-testen och känner att jag börjar fundera själv på det där en hel del. Jag vet inte om det har med breddgraderna att göra, ju sydligare, desto mer positiv till MT, men ibland känns det så. Eller så är jag bara påverkad av kennelpappa som inte är speciellt impad av MH eller MT. I alla fall så känner jag så här inför dessa tester:
MH behöver jag. Det kommer jag inte ifrån om jag vill tävla. Vad det däremot visar om min hund är jag avsevärt mer tveksam till. Jag tror att jag lär mig mycket om min hund när jag gör testet, dvs. ser hur hon reagerar och så vidare. Men vad det visar på pappret är enligt mig inte mycket. Det finns så många beteenden som inte har någon beskrivning i protokollet och då blir det direkt en 5:a eller 1:a. Om hunden tex. inte har kunnat släppa tanken på lilla bytet när avståndsleken är. Den kanske sitter och laddar som bara den på lilla bytet och när jag släpper på avståndsleken så kanske hunden sticker på en gång till lilla bytet. Och då blir det en 1:a i protokollet. Om jag såg testet kanske jag över lag verkligen gillar den här hunden, skapar snabbt målbilder eller vad som helst, men på pappret ser det illa ut. "Går ej ut" eller vad det nu blir. En sån hund vill man ju inte avla på om man ser det bara på pappret. Så jag tycker att det kan bli så fel.
Vad det gäller MT tycker jag nog samma sak. Alltså det säger säkert mycket om min egen hund om jag ser testet live. Ser jag det på papper säger det mig inte mycket alls. Vad är sen en hund med 600 poäng bra på? Är det en optimal tävlingshund? Jag är inte säker på det. Spontant känner jag att en sån hund lever efter "själv är bäste dräng", och en sån hund vill inte jag ha. Och att välja avelshund efter poängsiffror på ett papper tycker jag är att likställa med att välja avelshund efter om hunden har fått ck på utställning eller ej. Personligen vet jag inte om jag kommer göra MT med Ingela. I så fall för att lära mig mer om min egen hund, inte för att få bra poäng för att skryta med.
Jag märker att jag inte riktigt får fram vad jag menar... hmmm... Men jag är ingen stor fan av tester hit och dit. Det är så typiskt oss människor, vi vill ha något konkret att gå på, siffror på ett papper, det betyder mer än att se vad en hund faktiskt presterar, på tävling, träning, i vardag, i pressade situationer. Visst, sitter man i Jokkmokk och ska para sin tik med en hund i Skåne är det inte lätt att veta hur den är, men att gå efter bara ett papper känns inte rätt. Men det är mina åsikter. Tur att jag aldrig kommer avla på schäfer själv. Det var så skönt när jag valde hanhundar till min lapska tik Myra. I och med att jag alltid valde hundar från Finland behövde jag inte bry mig om några MH:n eller MT:n, de fanns nämligen inte, inte som i Sverige i alla fall.

Praktikslut

2009-03-27T07:41:00.002+01:00

Så var man sjuk igen då. Ahhh... ögoninflammation, hosta och lite feber. Jag har sista dagen på praktiken idag och det var ju trist att inte vara på jobbet då men jag ska ändå fara upp med familjen i bilen och hämta mina grejer ur skåpet och lämna kakor till mina arbetskamrater. Och säga hej då. Jag kommer sakna dem allihop. Jag har trivts så bra de här veckorna och hoppas att jag kommer komma tillbaka i höst.
Hundträningen har legat ganska nere de här senaste fem veckorna och nästa vecka blir det samma sak, för då är det innevecka i Luleå. Men sen så kanske... Snön måste försvinna också. Men nu är det ljust i alla fall!

Hembakat

2009-03-15T19:39:00.004+01:00

Idag blev det ingen träning, men igår lyckades jag locka ut Tobbe igen. Vi körde återigen 10 skick på samma sträcka, men den här gången hade Tobbe förutom korv, bitstocken. Jag höll på att inte få med mig henne ut till B men till slut hade jag lyckats bogsera henne dit. Jag tvekade inte två sekunder att hon skulle starta till Tobbe, värre skulle det väl bli att få henne därifrån. Hon startade från mig i flygande fläng och satt som en smäck i bitstocken. När det var dags för Tobbe att skicka så tänkte jag att "få se nu...", men tro det eller ej, hon startade! Hos mig fanns också korv och boll. Ingen tvekan om att hon lättare binder upp till lek. Men en nackdel fanns och det var stressen på station. Ingela är ganska stressad och speedad som det är och då kan man tänka sig hur hon är på station med lek, lek, lek... Än så länge vill jag dock få henne att fästa lite målbilder för stationerna och därför hjälper jag henne att vara lugn genom att inte lämna henne länge eller gå långt ifrån. Allt för att inte SKAPA ett felbeteende på station från början. Genom att hindra henne från att gasa igång allt för mycket i uppbindningssituation hoppas jag kunna stämma i bäcken. Jag vet att det kommer komma tillfällen då hon inte kan få min hjälp i form av fysisk kontakt eller rent hindrande, men där är vi inte ännu. Nu ska vi bara köra in intresset för sträckorna. En sak i taget. Men en tanke jag har är att helt klart öka på sträckorna istället för liggtiden för att få henne att lugna sig. Om jag känner min hund rätt kommer jag ha lättare att kunna hålla henne sansad om hon har fått gasa ur sig en del i stället för att ligga och bli frustrerad. Men allt är till för att rediveras.
Nästa tillfälle kommer jag öka på sträckan lite grand, kanske 50 meter till på grundsträckan och någon förlängning. Går det inte får jag backa. Men hon har gått utan tvekan igår på alla skicken så nu ska vi se vad hon säger om vi ökar lite. Och som Jenny sade, fan, vi har fått upp två hundar i rapporten alla redan så lite borde vi kunna! Godkänd lägre kanske inte är så mycket att skryta med, men jag är helt övertygad om att rapporten är den helt klart svåraste specialen. Speciellt lägre klass. Visst är säkert skyddet svårt för du måste ha så mycket olika grenar, både lydnad, spår, sök (elit), uppletande (högre o elit) och planskyddet, men rent "specialmässigt" är jag säker på att rapporten är svårast. Å andra sidan har jag aldrig tränat sök. Eller skydd för den delen...

Idag har jag varit duktig och både pluggat och bakat. Fyra limpor blev det, rågbröd (är galen i råg) med kummin och solrosfrön, mmm... Men vi hade inte så mycket val för börsen är faktiskt helt tom. Det blir att snåla till fredagen då barnbidraget kommer. Men det är gott med hembakat. Och palt kommer det bli på lunchen hela veckan, men inte klagar jag över det. Med sirap är det som efterrätt.

Träning och ångest

2009-03-08T19:52:00.003+01:00

Idag lyckades jag faktiskt få med mig min kära sambo ut och träna. Fantastiskt roligt. Vi har turen att bo riktigt nära skogen så jag packade bara väskorna och hjälpte till att klä Olle så gick vi 40 meter till A-station. Snabbt och enkelt och precis lagom svårt för Ingela. Nu hade jag planerat träningen lite bättre och då blir också resultatet därefter. Tobbe och Olle blev kvar på A så gick jag och pinglan ut. Allt var som det ska vara på tävling, dvs något att ligga på, uppbindningsvajer (jag vet, stavningen!), vatten i skål och gott godis, idag bestående av korv och Caesar hundmat*2. Skicken var bara 100 meter långa och delvis synliga. Första skicket till A gitt bra, snabb och fin start. Från Tobbe till mig på B var det heller inga problem. Sen hade hon lite svårt med att starta från mig och springa till Tobbe, han fick komma och visa sig en-två gånger, men sen funkade det. Vi körde 10 skick och jag vill köra lika dant som idag säkert en 3-5 tillfällen till innan vi gör några som helst förändringar. Kanske någon förlängning eller -kortning, men inga längre grundsträckor ännu på ett tag. Jag vill att hon inte ska ha några som helst tveksamheter till VAD hon ska göra innan jag börjar försvåra. Tids nog kan vi träna sträckor och liggtider. Till en början vill jag bara att hon ska veta vad hon ska göra. Efter rapporten körde jag lite träning på gatan här utanför också. Ingela har haft lite dålig position i fria följet på sistone, främst under de lite längre transporterna. Men idag tog jag fram klickern och belönade rätta positioner och jag tycker det verkade funka bra. Sen har jag börjat ta tag i platsliggningen lite mer på allvar. Idag låg hon ungefär 1,5-2 minuter bra, så det går framåt. Det är bara så tråååååkigt. Men fullständigt nödvändigt. Men det är nog ännu tråkigare att träna framförgåendet. Jag är nog inte ensam om att tycka detta för det är egentligen inte alls ett så svårt moment, men det är sällan man ser 10:or på tävlingarna. Kanske mer 5:or, 6:or.

Vi upptäckte också att walki-talkisarna vi har är helt hjärndöda. Funkar inte alls. Så vi gick upp till grannen som är återförsäljare för mobiler, komradiosar och dylikt, och frågade om han hade några begagnade jaktradioapparater. Han skulle kolla efter och jag hoppas verkligen han har så vi kan köpa. Ska vi köpa nya kostar de billigaste ca 1700:- och det var för EN enhet. Kommer inte på fråga. Men något som funkar bättre än det jag har måste jag bara införskaffa.

I morgon bär det av till Gällivare igen och jag börjar få ångest för skolan. Jag har en massa inlämningsuppgifter men får inget ur händerna! Hopplöst. Måste snart ta tag i detta.

Snart vår

2009-03-02T19:49:00.003+01:00

Nu var det ett tag sedan sist. Jag har börjat på min 5 veckor långa praktik i Gällivare så jag är numer nästan som en vanlig människa med arbete. Bara det att jag inte får några pengar. Jag trivs enormt och dagarna rinner iväg. Det tråkiga är väl att jag inte har varken tid eller ork just nu för någon direkt träning. Jag försöker ta igen det på helgerna. Men vi går också mot ljusare och varmare tider så förhoppningen är att längre fram i vår kommer jag kunna träna ute när ungarna somnat.
Vi ska göra appelldebuten i Malmen i juni är det tänkt. Jag tycker som att vi redan har de flesta momenten där, det behövs mest finslipning. Men så började jag tänka igenom momenten och insåg att platsliggningen har vi i stort sett inte börjat med. 10 meter och 1-1,5 minut kanske. Utan andra hundar. Fria följet är sådär, det går från dag till dag. Framförgåendet har jag inte tränat alls. Det är roligare att börja med framåtsändandet... Läggande under gång tränar vi men är långt ifrån säkra. Inkallningen känner vi oss ganska på det klara med. Apporten känns ganska bra men fasthållandet är inte klart. Hoppet har vi inte ens kört. Jo, vi testade i ridhuset under våra tävlingar förra helgen och det gick inte alls. Så jag tror vi har en hel del att jobba med...
Men annars så ligger vår lilla ängel i kökssoffan för tillfället och slickar rumpan. Jag tror det är dags för första löpen snart, hon är 9 månader om några dagar.

Äntligen varmare

2009-02-22T16:31:00.002+01:00

Äntligen har vädret blivit bättre! Idag har vi bara 7 minus, fantastiskt. Och igår hade vi vår lydnadstävling i ridhuset så då är den saken ur världen också. Jag var tävlingsledare för eliten och det skulle komma tre hundar, men de slutade med bara en. Jag grät inte, i och med att jag varit ganska nervös för den här lydnaden. Det gick så himla dåligt i höstas när jag dirigerade 3:an. Då glömde jag dela ut vittringen, det blev fel på första hunden i fria följet, jag glömde kommendera "kalla in hunden" på rutan och jag vet inte vad... Hemskt jobbigt var de i alla fall. Men nu hade jag förberett mig ordentligt, men när man aldrig orkat titta igenom ett helt elitlydnadsprogram är det så svårt att veta hur och vad och när man ska säga allt. Men jag tror att det gick bra den här gången. Phuuu... Det var sista året vi arrangerade den här lydnadstävlingen och det känns också bra.

Idag har vi tränat lite kryp och det är alltid en utmaning. Jag har funderat på strategi länge nu då jag varit lite feg för att börja. Jag vet att hundarna har lätt att gasa igång i krypet och fara ur position och jag vill inte ha en stressad hund i krypet, fast jag vet att det är svårt att inte hamna där. Men jag ska göra vad jag kan. Problemet är att jag vill börja inomhus men inne har jag inga mattor och då glider hon lätt och får fel teknik. Hmmm...

Nu måste jag gå och hjälpa min kära sambo att laga mat. En klassiker, spaghetti och köttfärssås.

Ridhusträning

2009-02-15T17:49:00.002+01:00

I morse bar det av till stallet för träning av hund och matte. Nästa helg anordnar Jokkmokks BHK lydnadstävling i ridhuset och jag ska vara tävlingsledare för eliten. Med tanke på hur det gick när jag var tävlingsledare för trean i höstas så känner jag mig lite nervös inför nästa helgs tävling. Så Carola ställde upp som försökskanin för mig idag. Måtten gick inte att få ut riktigt, för agilityn var där också, men jag fick testa på att dirigera de krångliga momenten som dumrutan, vanliga rutan, dirigeringsapportering och vittringen. Sittande i grupp och platsliggningen gjorde vi inte tyvärr. De är inte heller någon lek i eliten.

Efter detta var det dags att träna egna hunden också. Det var ingen chans att försöka börja med fria följet. Hon var alldeles för taggad efter att ha fått sitta och titta på mig när jag gått fram och tillbaka hur länge som helst. Istället körde vi några inkallningar och sedan apport och till slut lite fritt följ. Det gick fint. Jossan hjälpte oss också med saktagåendet och hon hade samma strategi som jag. Det kändes bra. Bara att köra på alltså. Det var en trött tjej som jag hade med mig hem kan jag säga.

På eftermiddagen körde vi en tur ut mot Puortnak för att titta på forsdämman. Läckert! Kanske såg vi också utterspår men jag är inte säker. På vägen tillbaka såg vi tre älgar. Eller kanske var de fyra. Fina var de i alla fall.

Träning och kyla

2009-02-10T19:30:00.002+01:00

Så idag gick jag ut i alla fall, trots att det var -25. Ingela klagade och sade att hon ville hitta på något. Nu tog jag tag i en surdeg, började med saktagåendet. Ett evighetsmoment... Det var lite svårt eftersom jag har kört en del påvisning med henne och då inte brytt mig så mycket om tempot, hon har fått dra i kopplet men nu ska hon GÅ. Första steget var inte enkelt. Och vi har inte kommit längre än till första steget heller. Det är 0-100 på en tiondels sekund och så ska inte ett framåtsändande se ut. Innan jag gick ut lärde jag in targetplatta också. Det tog ungefär 3 minuter. Hon är inte helt säker, speciellt inte om jag ändrar ställning eller lägger till kommando, men hon vet att hon ska trampa på locket om jag sitter på knä och har korv i handen. Och det är ju ofta man gör det menar jag...
Idag kände jag verkligen för nya grejor så vi körde lite stillastående bevakning mot grej. Jag har inte gjort det med henne tidigare, men det står med i Skjutboken från F21 så what he heck! Jag lade en boll på backen, höll henne därifrån och när hon bevakade bollen fint och svansen var still snärtade jag till bollen och hon fick ta den. Helt suveränt! Det är så tråkigt att hela tiden träna samma saker så ibland tar jag mod till mig och kastar mig in i något nytt. Få se vad det blir för temperatur i morgon.

Äntligen marknaden över

2009-02-09T20:39:00.003+01:00

Så har det äntligen varit marknad. Milstolpen i Jokkmokk. I Jokkmokk pratas det inte om nyår som start för året utan här är det marknaden. Det är antingen "före marknaden" eller "efter marknaden". Och nu är det "efter marknaden". Det är alltid roligt när den kommer, med alla människor som fyller hela samhället. Helt plötsligt 10-dubblar vi vårt invånarantal. För att inte tala om alla bilar... Under marknaden känner man inte igen bilarna längre. Annars kan man nästan alla registreringsnummer untantill, känner igen bilen om den är från Jokkmokk eller kanske en kustbo på besök? Men under marknaden är det ingen idé att hålla koll längre. Då är det så många regnummer så oj oj! Men det skönaste är ändå när marknaden är slut. Då går det att andas ut, man känner igen bilnumrena och man behöver inte köra den där omdirigeringen på två kvarter som alltid är när stånden står längs storgatan. Och så blickar man framåt mot solen och våren... Dagsmejan som kan komma i mars om man har tur, och om termometern visar på -20 på morgonen så kommer det i alla fall stiga till säkert -5, -7 under dagen. Kanske även ovan nollan. Härligt.

Ingela har varit med och skottat idag. Det har snöat i ungefär tre dagar nu så det var en del. Och Pinglan hjälpte till med hjärtans lust. Söt är hon, även om husse var aningens irriterad när hon grävde ut den snö han just skottat upp. Men så är det! Få se om det blir lite varmare snart så det går att träna igen...

Kallt och snö...

2009-02-02T20:15:00.002+01:00

Idag har vi inte gjort något speciellt, det har varit mycket skola och lektioner hela dagen. Vi har ungefär 500 uppgifter som ska in innan jag går på praktik i slutet av februari. Det är arbetsplatsanalyser, arbetsmiljöanalyser klientfall, gruppaktiviteter, you name it! Jag håller på att bli kollrig här hemma. Och så en vovve som springer runt och säger "Nu gör vi något, nu gör vi något, nu gör vi något". Inte undra på att man blir rynkig i förtid. Fast det kanske inte är förtid. Jag fyller faktiskt 32 om några veckor. Jag tyckte det var igår jag var 22. Eller 12. Då gick man i 6:an. Härlig känsla, då var man störst. Sen gick det en sommar och så var man minst igen, på Söder. Och så helt plötsligt fyller man 32, bara så där! Jag vet inte vart allt tog vägen... Men förhoppningsvis har jag blivit lite klokare sen jag var 18 i alla fall, för jag hittade min gamla dagbok från den tiden här om dagen. Jag var tvungen att läsa den nere i källaren för jag rodnade så dant. Tänk att jag har varit SÅ galen i killar?? Vart tog det intresset vägen?
Ja, ja, här kommer en bildkavalkad från helgens träning. Kolla Inas tjänstetecken som halkat av i djupsnön. Jag kan också meddela att jag klippt klorna på henne nu...

Tjänstetecknet på trekvart. Men har man bråttom så har man.

Tungt det här. Matte sade att jag skulle ta en annan väg, hon surrade om "skoterspåret" men inte fattade jag vad det var. Den här vägen var ju genast!

Fan att man skulle hamna i Jokkmokk av alla ställen! Kunde inte kennelpappa sålt mig till Trelleborg!?

Första rapporten och Jenny hemma!

2009-01-31T20:26:00.001+01:00

Nu har vi varit rapportskogen för första gången med Ingela. Lite stressat blev det, inte så himla genomtänkta övningar men ändå! Fint väder och Jenny hade tagit med kameran, som gjort för lite bilder. Kallt var det också, runt -15 men det är alltid då det är som vackrast. Vi gjorde några skick mellan migoch Jenny, hon startar som en pil men har ingen koll på vad hon gör. Jag ska börja med lite noggrannare övningar så fort jag kan. Göra det mer som på riktigt för att skapa målbild osv. Sen är jag faktiskt inne på att mest använda mat som belöning i rapporten. Jenny kör mycket på lek, jakt och kamp men jag tror att jag ska försöka börja med käk. Funkar inte det får vi väl revidera. Visst ärhon läcker när hon startar!?

Och så är vi iväg. Snabbt går det. Vi satte på Inas gamla tjänstetecken först, men damen min är inte så stor så det lämnade hon efter sig i vinddraget!

Förbi och iväg. Vi gjorde några skick med ljudhjälp, men jag gillar inte det alls. Nu blev det så för att vi var dåligt förberedda, men det är något vi inte ska fortsätta med.

Idag körde vi bara på bitstock och när det är så här korta avstånd är det ok, men annars vill jag hellre ha mat faktiskt.

Och så in i framtiden! Hoppas den tar oss till rapporttävlandets tjusning. Det är inte alltid hunden man har passar men jag hoppas verkligen att hon kommer gilla det. Jag ska försöka ge henne de bästa förutsättningar, men om det nu skulle vara att hon inte passar som rapporthund kan jag ju alltid köra skydd! Som Kjell-Åke och Karola brukar säga! ;-)

Bevakning

2009-01-24T22:31:00.000+01:00

Idag har vi varit och tränat bevakning. Skönt att äntligen få ta tag i något annat än fritt följ och snabba lägganden. Vi började med Qiller och Anna-Lena. De gjorde ett specialljud då Qiller har extremt lätt att gå upp i stress av nästan ingenting. Det tog ett tag och vi blev nästan döva på kuppen, men till slut fick vi honom att förstå vad det hela gick ut på. Då markerade han fint och följde upp med Anna-Lena ända ut till figgen. Nästa hund var halvbrodern Naiko. Han är gammal i gamet och visste långt innan vad det handlade om. Markerade fint på ljudet och följde upp utåt med Jossan. Inga problem. Med Ingela började vi med lite figurantlekar då hon inte är helt van att leka med andra, men det var inga problem. Inte heller på håll. Det blev även en avståndslek ut i skogen. Efter det gjorde vi signalövning, sitta ner, koppla om och sen ljud från dold figge. Hon tog den på en gång men strävade inte ut i kopplet, inte konstigt med tanke på att det var första gången. Jag förstärkte med att vända upp mot ljudet och själv ta ett steg mot figgen. Hon drog iväg bakvägen in, mest för att det var så djup snö kan jag gissa, men kan också ha varit den "säkraste" vägen enligt henne. Andra gången hindrade jag henne från att fara in bakvägen och då for hon rakt ut. Jag höll kvar i kopplet en stund och belönade med rösten, sen fick hon fara ut och leka. Fint! Så skönt att komma igång med skogsarbetet... Så här års är det annars väldigt fattigt med det norr om polcirkeln.

Kvicksilvret börjar sjunka nu, inte roligt. Det är så skönt när temperaturen ligger runt -5, -7. Nu är det nere på -10 och kallare ska det bli. I morgon ska jag nog träna påvis mot bitstock. Åhhh, vad roligt!! ;-)

En härlig dag

2009-01-22T17:46:00.000+01:00

Idag har allt funkat. Pengar har kommit (även om det inte var så mycket som vi hoppades på, men ändå), -2 grader ute, nypistade spår, en sambo som pluggar, Olle är frisk... They just keep on coming! Vad skönt att de här dagarna finns! Idag har det inte blivit någon träning med Ingela, inte lydnad i alla fall. Och Jenny ringde och berättade att hon kommer hem nästa vecka alla redan. Kanske det blir lite rapport då. Hoppas!

Denna bloggvärld vi lever i...

2009-01-21T19:30:00.000+01:00

Ja, träningen går framåt. Jag har börjat förstå hur den här damen funkar nu. Det är lite skillnad från Pyret. Henne fick jag ta ut, jabba igång henne och sen köra det jag skulle illa kvickt innan hon ledsnade. Den här damen får jag först köra en halvtimme med, SEN börjar hon gå riktigt bra! Fria följet går bra, hon tappar fokus under lite längre transporter, hon hamnar för långt fram, men kör jag då lite vändningar hamnar hon rätt igen. Dock har vi börjat få lite frustrationsgnäll. Ingela som annars inte säger ett knyst! Läggandet under gång känns också bra och platsliggningen jobbar vi på. Inget moment är ju så klart klart ännu, men vi är på väg. Det är roligt att jobba med en hund som vill!

Jag har blivit utmanad av Jenny ( www.jennyopilo.wordpress.com )
Regler för denna lista: Länka till den som utmanat dig/där du hittade listan, svara på frågorna, och (om du vill) utmana fem andra bloggare! Det kan också vara lämpligt att meddela dem att de är utmanade.

Tre yrken du drömde om när du var yngre?
1. Veterinär
2. Veterinär
3. Veterinär

Tre yrken du skulle vilja prova på?
1. Veterinär
2. Lokförare
3. Arbetsterapeut (måste väl säga det, jag håller ju på att utbilda mig...)

Tre yrken du inte skulle vilja ha?
1. Lärare
2. Ekonom
3. Försäljare

Tre språk du skulle vilja kunna?
1. Italienska (såååå vackert...)
2. Samiska
3. Latin

Tre länder du vill besöka (som du inte tidigare varit i), och varför?
1. Island, för att det verkar så coooooolt!
2. Maldiverna, jag älskar att bada och sola!
3. England, jag älskar den engelska humorn, språket och det lite torra.

Tre platser/områden i Sverige du skulle vilja besöka (som du inte tidigare varit på)?
1. Gotland
2. Vastenjaure
3. Oj, tror nästan jag varit på alla ställen annars, är genomrest i Sverige, men jag vill gärna till Blekinge igen. Och Österlen, och Öland...

Tre svenska platser/områden du varit på och vill återvända till?
1. Haväng (suck...ett av mina absoluta smultronställen)
2. Orust
3. Ronneby

Tre platser i Sverige du skulle kunna tänka dig att flytta till?
1. Ronneby
2. Simrishamn
3. Umeå

Tre talanger du önskar att du hade?
1. Segla (om jag bott vid havet)
2. Kunnat dansa balett
3. Spela fiol

Tre saker som alltid finns i ditt kylskåp?
1. Mjölk
2. Smör
3. Pålägg

Tre hundraser du skulle vilja prova på/kan tänka dig att ha, som du inte har/har haft? (Endast för hundmänniskor eller wanna be’s.)
Siberian husky, border terrier, tollare, jaktlabbe, lapsk vallhund

Tre “saker” du önskar att du var bättre på än vad du redan är?
1. Att kunna vara tyst någon gång =)) (Där står mitt kvar från Jenny! Hon och jag skulle kunna prata ihjäl varandra!)
2. Sjunga!!
3. Att träna hund, så självklart!

Tre (icke hundrelaterade) “ämnen” du skulle offra delar av din fritid för att lära dig mer om?
1. Spela fiol
2. Sjunga
3. Dansa

Tre saker du skulle köpa till dig själv om du hade 10.000:- “över”?
1. Kamera
2. Kläder, bla Fjällräven Kodiak, en riktigt varm jacka!
3. Ett par nya Lundhagsskor, med riktigt högt skaft.

Tyvärr har Jenny snott alla bloggar som jag läser! Jag läser nog inga andra bloggar där jag känner bloggaren! Men en har jag i alla fall, välkommen Carola!
Jag utmanar Carola! www.siggessida.blogg.se

Resor, resor, resor...

2009-01-20T12:11:00.000+01:00

I helgen har jag varit på en snabbvisit i Katne på begravning. Resan var ett kapitel för sig... På vägen ner blev vi stående i Boden i drygt tre timmar. Ett lok hade spårat ur i Luleå och hindrade all trafik att komma fram, däribland mitt tåg till Stockholm. Efter mycket om och men kom i alla fall tåget och jag kunde äntligen få min sovkupé. På morgonen började jag fundera på hur min anslutning till Katne skulle passa, begravningen började klockan 13.30. Klockan halv tio stod vi kvar i Uppsala och blev upplysta om att det var "signalfel" på sträckan mot Stockholm och vi skulle bli ytterligare försenade. Jag inser då att jag inte kommer hinna hem till begravningen och ringer Ottilia för att berätta. Hon blir så klart besviken och tycker det är typiskt när jag ändå åkt så lååång! Hon ringer upp igen en minut senare och berättar att de har släktingar i Uppsala som ska på begravningen så helt plötsligt fick jag rafsa ihop mina grejor och kasta mig ut för att inte tåget skulle hinna fara vidare. Underbart! En promenad genom Uppsala! Fantastiskt! Och bilresa hem till Katne. Ulf (som jag skulle åka med) ringde upp mig och frågade om jag var rädd för hundar, de hade nämligen en liten schäferkille...
På hemvägen var det samma visa... tåget från G-borg var en timme försenat och jag missade norrlandståget... Två och en halv timme på Centralen och det senare tåget blev det istället. Nu är jag trött på att resa och vad jag tycker om SJ ska jag inte uttrycka här.

Och om en vecka bär det av till Luleå... ahhh, jag blir galen!

Áhkko

2009-01-14T19:09:00.000+01:00

Igår fick jag ett tråkigt besked från Gällivare. Vår gamla hund, Áhkko, som vi omplacerade för fyra år sedan hade dött. Det känns oerhört tragiskt, hon skulle fylla 9 i juni och hon skulle få ha många år kvar. Hennes pappa, Kimo, sprang i spannet tills han var 13 år. Angelica, som ägt Áhkko berättade att båda hennes korsband bak hade slitits av under ett pass i spannet och de for direkt till veterinären. De beslutade att ta bort henne och det tycker jag var ett bra beslut, om än sorgligt. Áhkko kom till mig sommaren 2000 och jag minns att jag hämtade henne samma dag som min morfar dog. Hon var min andra hund och hon och Sájvva blev mina draghundar och agilitykompisar i flera år framåt. Áhkko var helt fenomenal på agility och vi hann bli uppflyttade till hoppklass II och jag minns inte om hon hade en eller två pinnar i agilityklass. När jag blev tillsammans med Tobbe hade mitt intresse för bruks ökat och vi skaffade Myra, vår lapska vallhund. Áhkko gillade aldrig henne och inte kunde heller jag längre ge henne vad hon ville ha... dra och springa. Så hon fick flytta till Angelica i Gällivare. Hon har där haft det allra bästa siberian husky-liv en hund kan ha! Hon blev en helt annan hund och när Angelica beskrev henne kunde jag knappt känna igen henne. Hon blev så lugn och harmonisk hos henne. Hon fick också en kull valpar. Tre hanar och två tikar. Angelica behöll allihop! Så efter att i alla fall de sista åren haft en underbart liv så fick hon sluta sina dagar alldeles för tidigt, men jag tror ändå att hon var nöjd, hon dog nästan ute i spannet, som det ska vara för en sibbe. Och utan sjukdom eller förfall. Men saknaden är stor hos oss andra som är kvar. Glädjande är däremot att hennes barn finns kvar, och säkert kommer det att komma barnbarn också. Här kommer lite bilder på Áhkko som jag fått av matte Angelica:

Tjusig tjej. Hon hade något av en "kastpil-näsa" som en av mina bekanta uttryckte det! Smalnäst dvs.

I spannet, som en sibbe ska vara.

Underbara flickor! Áhkkos två döttrar fram och henne själv bakom.

På stake-out:en, säkert på en körning någonstans. Jag tror hon är lite äldre här, gumman. När hon bodde hos oss gick hon under benämningen Áhkko-Packo Snutte-Lisa. Vilka smeknamn man ger de stackars djuren...

Jag avslutar med den häftigaste bilden. Här har gänget just tagit SM-silver i Kiruna förra vintern. Det är längst till vänster Pappa (Tiwaz), barn, barn, barn, Mamma (Áhkko) och barn. Barnet längst fram är så lik sin mor så jag har svårt att se skillnad på dem! Vilken seger va? Sov nu så gott lilla älskade Áhkko Packo Snutte-Lisan!

Lite bilder

2009-01-12T13:01:00.001+01:00

Lite bilder från i julas. Pilo och Pinglan härjar lös i snöhögen vid stallet. Pilo först med bollen i munnen och Ingela efter. Måste ha gett lite träningsvärk i alla fall.

Och så uppe på toppen, snygga schäfrar, en liten och en STOOOOR.

Stackars Pilo, han hade det jobbigt, tvungen att hålla bollen i munnen, släppte han den tog det en nanosekund för monstret att sno den, men höll han den i munnen kunde han inte fräsa ifrån när hon kom för nära. Dvs nere i svalget på honom...

Snabbt går det, Ingela är suddig på varenda bild.

Kolla öron, svans och bakben! Svansen viftar hysteriskt och öronen slickade bakåt. Och Pilo säger att hon ska dra!

Phu...

2009-01-11T20:31:00.000+01:00

Nu äntligen känns det som om jag har lite tid igen. Det har varit stressigt med tentaplugg och inlämningsuppgifter så motivationen att blogga har varit liten. Men nu är det tenta i morgon och jag kan inte göra mer. Det får gå som det går. Ämnena är psykiatri, neuropsykologi, neurologi och barnneurologi. Fråga mig inte vad neuropsykologi är för det vet jag ännu inte! På torsdag har jag online-tenta i arbetsterapi och på kvällen så far jag till K-holm för att vara med på min bästa kompis pappas begravning. Han dog juldagen och det har varit tufft för min kompis, hon och hennes pappa stod väldigt nära. Jag känner själv att jag kommer sakna honom mycket, hela deras familj har varit som en extrafamilj för mig. Det kommer kännas tungt att träffa dem utan Jan-Fredrik.
Livet med Ingela går vidare och nu börjar det ljusna. Jag har tyckt fria följet känts stappligt och struttigt, eller som att vi stressar varandra. Men här en dag så andades jag djupt, stod stilla och tänkte att "nu ska jag gå lugnt och bestämt" och vilken skillnad det blev! Helt plötsligt följde hon mig fint och lugnt och hängde med bra i svängarna. Sköööönt. Och så har jag testat en otäck variant av apportering! Jag ringde till Staffan, kennelpappa, och bad om råd. Han frågade om hon kom med saker som jag kastade och det svarade jag att det gjorde hon. Så då skulle jag ta nånting, en leksak, boll, vad som helst, kasta ut det och försöka få in henne till sidan. Sedan leka med grejen och bara ha kul. Det ska vara bonus och superkul att sitta vid min sida! Så så kör jag numera och det funkar bra. Jag kastar bollar, gosedjur, handskar eller vad som helst och hon apporterar och kommer in till sidan så fint. Tanken är att jag ska sedan bara byta ut mot en apportbock. Det här träningssättet är ungefär allt vad jag lärt mig att man INTE ska göra. Först börjar man med att lära hunden att hålla fast, sen att kunna gå vid sidan, sen kunna komma på inkallning med apporten i munnen och sen efter länge och väl testar man att kasta ut den, allt för att slippa tugg och bus med apporten. Vi får väl se hur det avlöper...
Nu ska ungarnas väskor packas. Jag har som sagt tenta i morgon och Tobbe ska på skiljning i Porjushagen.

Familjepresentation

2009-01-02T21:16:00.000+01:00

Här kommer lite action/familjebilder på familjen från julaton. Bilden på mig tycker jag är helt underbar! Att man kan få sådana miner??

Och så pappa och Nila. Nila skrek hela vägen ner "Se upp för backen!!!" för full hals. Och det slutade i en krasch längst ner.

Snacka om tävlingsmänniska! Till och med på julafton i pulkabacken med ungarna så måste man vinna! Vilken sambo man har...

Och så min mor och far... Det skvätte snö kan jag säga. Och de skrek hela vägen ner, och vi med, som stod längst ned... av skratt.

Den enda som inte är med är min bror, men han höll i kameran. Kanske kommer det någon bild på honom också senare. Jag har någon bra på lager vet jag...

Redigerat, attans, bilderna blev så små att minerna inte riktigt kom med. Ska se om det går att göra något åt det senare någon gång.

Jul i Fjällvattnet

2008-12-29T22:04:00.000+01:00

Här kommer äntligen lite bilder. Vi firade julen i Härjedalen, i Fjällvattnet, en stugby mitt i ingenstans två mil ifrån Tännäs. Där är riktigt superfint och underbara stugor. Här kommer lite bilder från veckan.
Ingela Pling i flygande fläng nedför pulkbacken. Det är julafton och jag lovar att hon sov under Kalle!

Visst är hon tjusig min lilla gumma? Hon är så lik sin mor! Bra det, för Xryta är en fin dam.

Mmm, hon är ingen valp längre. Och nu börjar också att de små grå falla på plats... Jag har ännu fler bilder, men jag är inte riktigt överrens med min blogg så vi får se om det kommer fler.

Tillbaka igen

2008-12-15T21:12:00.000+01:00

Nu äntligen är allt som vanligt! Att jag kan känna mig så efter, bara efter att ha varit utan internet en dryg vecka! Först var det innevecka i Luleå, sista för den här terminen och när jag kom hem visade det sig att datorn pajat. Eller det hade den inte, en katt, alternativt hund, hade gnagt av nätverkskabeln. Ja,ja, värre hade det kunnat vara.

I Luleå var det riktigt roligt! Visserligen var det en himla massa examinationer av studieuppgifter och avsnittet geriatrik, men roligast var helt klart rullstolstekniken! Nu fick vi, efter två veckors inställningar, sittanalyser och hjulbyten ääääntligen köra dessa attans rullstolar! Vad roligt det var! Jag lärde mig till och med att balansera på bakhjulen! Jag och Emma satt och balanserade heeeeela lektionen tror jag och till slut kunde vi. Det bästa var rullstolsvolleyboll och fläskboll, en sorts fotboll/rugby med rullstol och pilatesboll. Snuskigt kul! Men jag är medveten om att jag också kunde resa mig ur min rullstol och "gå" ut till bilen efter lektionen. Och var innerligt tacksam över det. Hur roligt det än var att köra rullstol.

Ingela Pling har fått bo hemma med husse och småhussarna. En del buren har det blivit men jag vet att hon överlever. Nu har vi i stället tagit upp träningen igen. Ikväll blev det fritt följ, stanna kvar och lägganden, ibland med extensiv (heter det så? jag fick hjärnsläpp...) belöning. Det funkade bra. Jag får henne lätt att tappa ögonkontakten med mig när jag belönar från handen, hon går lätt och tittar på varifrån hon tror belöningen kommer att komma. Och så jobbade vi en hel del på starterna från fritt följ. Hon har så bråttom att hon lätt är två kliv före mig bara jag säger "fot". Jag vill hellre att hon ska höra mitt "fot", tänka: "Nu ska vi gå fot" och sen starta när jag startar. Nu har det mer varit "fot" "Ja, då går vi då!". Mig lämnar hon två meter bakom och säger "Ojdå, hängde du inte med? Du, det är fot nu!" Men efter idag känns det bättre. Det känns alltid bra när jag får revidera mina metoder och försöka komma fram till en ny metod eller utveckla en gammal och se att det funkar som jag tänkt.

Foton ska det komma snart också är tanken. Jenny har fotat och jag tänker norpa lite bilder därifrån. Hoppas hon har tid snart bara!

På fredag drar hela gänget utom katterna till Fjällvattnet i Härjedalen för att fira jul med min mor och far och bror. De längtar...tsss, de vet inte vad de ger sig in på... Och mamma säger att hon sååå gärna vill träffa Pinglan. Ja, ja, vi får väl se vad som händer! Men det ska bli kul! Det är så fina stugor där och det är fin natur. Jag tror till och med Tobbe ska ta med sig plattlaggen. Helt otroligt!

Åter igen träning

2008-12-05T16:27:00.000+01:00

I går kväll och idag har vi tränat lite ute på vägen igen. Igår kom Jenny och Pilo förbi och vi tränad tillsammans här utanför. Ingela fick starta. Vi körde igen stegförflyttningar, speciellt åt vänster för att "knuffa" bak henne lite. Jenny tyckte hon hade en fin position och trots att Ingela var så gasad på Pilo inne så brydde hon sig inte om honom alls när vi var ute och matte hade bollarna. Vi visade också hur vi tränar på stanna kvar med bollen bakom och Jenny gav lite tips och råd, bland annat om när momentet är slut, när och var belöningen ska komma. Efter det var det Pilos tur. Jenny började också med fritt följ och Pilo sitter som klistrad vid Jenny. När hon höll bollen i handen blev han nästan väl taggad och hade lite svårare för positionerna. Bättre när bollen gömdes. Detta var nästan lika stor träning för Ingela som för Pilo. Det var mäkta svårt att hålla sig lugn när Pilo fick busa och springa. Mycket bra träning för Pinglan! Sen visade Jenny också sitt dilemma med skallet. Helt otroligt att en så stor hund som Pilo kan ha ett så fjesigt skall!! "Mjuff" säger han. Inte lätt. Han skällde bra på passiv bevakning av till exempel bollen istället. Jenny kastade bollen några meter framför Pilo och han fick sträva ut mot den och sen stanna och bevaka. Då kom skallet mycket bättre. Även när jag höll Pilo och han fick bevaka matte funkade det bättre. Kryp körde de också. Hög bak och tidvis även hög fram. Det är INTE ett lätt moment! Sen var det ganska kallt om magen faktiskt...

Idag körde Ingela och jag vidare med frittfölj och stegförflyttningar. Även lite stanna kvar, men det är så möööööördande tråkigt. Men jag måste. Vi fick också lite störningsträning idag när grannen skottade gården med en baklastare eller hjullastare eller vad det nu var. Stor var den, lät och lyste. Fint. Vi stod bredvid passiva och det var inget problem. Det är bara folk som gumman tycker är lite läskigt verkar det som.

Fredag kväll och en flaska vin är det som hägrar nu. Undras bara vad vi ska äta? Hemlagad pizza kanske? Men vinet är ett måste!

Long time no see

2008-12-03T20:44:00.000+01:00

Nu var det länge sedan här i bloggvärlden. Det är mycket annat i tankarna som tar upp det mesta av min tid så inspirationen att skriva har inte varit den största. Men nu tänkte jag ta tag i bloggandet igen.
Vi har haft gräsläggarmiddag på klubben och nästan alla kom som är aktiva! Superkul! Och många respektive var det också. Till och med jag hade lyckats ragga med mig min äkta hälft. Självklart var jag en av dem som höll ut till längst. Och så får man plikta dagen efter. Men trevligt var det.
I kväll tog jag ett träningspass men Ingela Pling på vägen här utanför. Vi började med lite stegförflyttningar och hon har bråttom. Hon är även ostadig i positionen och hoppar fram och tillbaka beroende på hur och om jag tittar på henne. Böjer jag mig åt sidan för att titta på positionen så hoppar hon bak. Hmmm, det är så enkelt att se hur man har tränat fel, man har liksom facit bredvid sig hela tiden. Synd bara att det ska vara så svårt att träna rätt från början. Jag tränade också på att hon ska sitta fot vid sidan även om jag kastar iväg bollen framför henne. Svårt, men gör hon rätt är det så lätt att belöna, belöningen blir ju att få fara iväg efter bollen. Där var hon duktig. Efter det var det sitt-stanna och sitt-stanna-hit-fot. En gång inkallning och 10 gånger att gå tillbaka och belöna på plats. Phuuu, så tråkig träning men det går inte att ta genvägar. Stanna är ett viktigt moment både i vardagen och på tävling. Hoppas nu att Jenny och jag kan hitta lite tid att träna och att vi kan ta lite schysta bilder (det stavas egentligen "justa" va?). Helgen kanske.

Helljusspår

2008-11-26T11:02:00.001+01:00

Så är det kris i kassan igen... Att det alltid ska vara så? Och Tobbe är uppsagd och har inget jobb om drygt en vecka. Inte är det lätt att vara människa.

Ingela och jag har tränat lite stegförflyttningar och vändningar på stället i köket idag. Egentligen skulle jag väl ha lyssnat lite mer på föreläsningen, men det var så kul att träna. Idag förstod hon fint och flyttade rumpan efter så bra i vänsterhalterna. Jag får passa hur jag belönar i utgångsposition, hon är inte helt fast på hur hon ska ha det ännu. Har jag belönat slarvigt några gånger har hon direkt en sämre position. För långt fram eller så har hon svängt in rumpan bakom mig. Men hon VILL och tycker det är kul. Underbart! Självklart, säger väl många schäferägare, men eftersom det här är min första schäfer så tycker jag viljan är såååå sköööön. Tidigare har jag fått jobba med att motivera och motvera och motivera. Nu behövs det så lite.

Snö har det kommit här också. Ganska mycket faktiskt. Så snart pistar de nog upp elljusspåret skulle jag tro. Hehe, min förra lärare berättade en rolig historia om hans mamma som var fransyska. Hon hade svårt att veta när det skulle vara betonat "h" i ord, i franskan finns ju inte de. Så han berättade att en gång hade hon sagt till honom: "Jag mötte Åkan i helljusspåret" på sjungande fransk brytning. Kul! Så nu tänker jag alltid "helljusspår" när jag ska ut och åka.

Ridhusträning

2008-11-23T18:49:00.000+01:00

Idag var vi nere i stallet och tränade. Jossan och Carola hade sista träffen för deras valpkurs samtidigt så det blev störningsträning också. Förutom all hästbajs då... Vi började med fritt följ/linförighet och hon var duktig. Hon hamnar dock för långt fram och då tänkte jag att jag börjar med att "trycka" bak henne med en massa vänstehalter, men hon kan inte dem. Hon går in i mina ben, ställer sig på bakbenen och hoppar bak. Helt fel. Så då satte jag på kopplet och visade henne med lite dirigering hur det skulle se ut. Det funkade superbra och hon flyttade så fint efter och intog en bra position. Så tog jag av kopplet och då funkade ingenting. Då lade hon sig istället, lilla gumman! Jaja, bara att träna vidare och vara tydlig. Hon blev riktigt trött på slutet. För tillfället liggen hon och gammeldamen ute i hundgården och kalasar på var sin renbog som blev över då vi skavade till middagen. Vi har helt otroligt mycket renkött i frysen och så lagar vi så sällan kött! Helt vansinne då man har ont om pengar. Men nu har vi börjat göra något åt saken. I jul ska vi till Fjällvattnet i Härjedalen och då tänkte vi ta med lite suovas så nu blir det till att röka kött i veckan. Gott, gott.

Träning på gatan

2008-11-21T13:50:00.000+01:00

Igår satt jag och läste i min bok "Rehabiliteringsmedicin" i ett kapitel om kognitiva handikapp så kommer jag till en diagnos som kännetecknas av bland annat piloerektion. Piloerektion?? Detta måste slås upp!!! I boken fanns ingen förklaring till ordet så det var bara att googla. Det visade sig att det är det vetenskapliga namnet på "gåshud"! Helt otroligt roligt! Det roliga är förståss att Jennys lilla ängel till hund som nyss gick och vann SM i Bevakning heter Pilo. Jag kan lova att jag kommer ALDRIG mer säga gåshud! Det är ett som är säkert! Jenny höll på att dö när jag sms:ade det till henne. Hennes lille oskyldige skyddsling finns med i en sån pinsam ordkombination... Pilo, som är fräsch som en nyutslagen nyponros... NOT!!

Jag har börjat kolla på regelboken för brukset och insett att vi har i alla fall börjat sniffsa på alla momenten i appellen. Bra eller dåligt vet jag inte. Inte än. Ingela är så rastlös på dagarna att jag helt enkelt MÅSTE ut med henne och de långa promenaderna blir så jobbiga när jag går med båda hundarna och jag har inte hjärta att lämna någon hemma. Så då blir det träning i stället. På en gång märker jag hur mycket bättre allting funkar, även allmänlydnaden. Ingelas förväntan på mig bara ökar och ökar och hon blir mer lyhörd.
Idag började vi med linförighet/fritt följ. Hon tappar koncentrationen efter tre-fyra steg men det är ok. Jag får helt enkelt träna tre steg då. Vändningar på stället kör jag också men hon har svårt vid vänsterhalterna då hon hamnar för långt fram och hoppar tillbaka i position. Så då har jag börjat visa henne istället hur jag vill ha förflyttningen från början och då köper hon det. Duktig flicka! Vi tränar platsliggningen med boll bakom och då har hon inga problem att ligga. Måste bara passa mig så mitt "slut" inte betyder "så fort matte rör på sig får jag vända mig om och ta bollen!". Jag ska nog börja gå tillbaka bakom henne och där säga slut. Så hon ligger kvar även när jag går tillbaka. Lite framförgående testade vi idag med. Tråkigt som attan, men vi kommer inte undan. Det går bra ändå. Men föremålet hon går emot ligger helt öppet så än så länge är det inte heller någon direkt svårighet. Det går framåt! Och det bästa är att jag tycker det är så kul! Och hon tycker det är kul! Men det hör väl ihop kan jag gissa. Det var därför jag inte tyckte det var så roligt att träna med Myra, hon såg alltid ut som om jag hällt en hink kallt vatten över henne. Eller så sade hon "Vi har redan gjort det här en gång matte, måste jag verkligen igen?" Även om det så var att bara komma in till sidan. Det gick liksom så seeeegt. Och blev jag arg gick det ännu seeeeeeeeegare. Lilla gumman, hon tyckte säkert at jag var en stor buffel bara som skulle tvinga henne att göra en massa dumma orationella saker.

Men nu ska här tränas!!

IPO...?

2008-11-19T20:03:00.000+01:00

Det här med IPO, verkar inte det rätt B? Så mycket snack om IPO-hundar I, II, III eller vad det nu är, inte verkar det vara så märkvärdigt? Missförstå mig rätt, jag menar inte att jag själv är bättre eller att jag kan allt eller skulle greja VM i IPO, men alla meriter på hundarna! "Hanhunden Den och Den med IPO III" eller vad det nu är... Nog tycker jag att ett hederligt SBCH smäller högre... om man nu ska jämföra...

SMACK!

2008-11-18T18:39:00.000+01:00

Min hund har en liten egenhet för sig som kan vara lite läskig om man inte är van. När vi har kampat om något och jag sagt "loss" så släpper hon fint men hon liksom måste klippa till med käkarna en gång till ungefär en halv centimeter från min hand. Det klapprar ordentligt i tänderna. Jag tror hon gör det lite för att säga "Ohhh, måste du ta den... måste bara, måste bara...försöka...ta den igen...SMACK!" Vad gulliga de är, hundarna!

Upplyst plan!

2008-11-17T20:53:00.000+01:00

Nu har jag tagit tag i det här med promenaderna, jag har hållt på att bli galen på att hon drar i kopplet! Mattemisshandel är vad det är. Jag går numera ut med brandslangen i fickan och allt går så fint. Men det tar lite längre tid och promenaderna blir inte så långa men mer kvalitet. Alltså, jag slår henne inte med slangen, utan leker, inget annat! ;-)

Idag har vi också varit och tränat på vår upplysta plan. Vi tränade fritt följ med boll som belöning, jag har så lätt att falla in på det där med att bara belöna med godis. Hon svarar suveränt på bollen och det är lätt också. Lite "stanna kvar", inkallning och så testade vi hoppet också. Allt var kul och kändes fint. Hon vill den här damen, men det var faktiskt skönt att se att hon blev lite trött på slutet. Och då slutade vi. Kanske vi ska träna i morgon också? Det var så kul!

Reviderad apport

2008-11-14T13:48:00.000+01:00

Nu är vi hemma efter en på flera sätt ansträngande helg i Luleå. Skolan var ok med både rullstolsmek och korvstoppning av stroke. Men på kvällarna var det kanske värst... när Ingela Pling fick träffa Tant Etty! Tant Etty talade snabbt om vart skåpet skulle stå och det var inget som Pling motsade sig, bara de kunde leka lite?? Visst, sa Etty, häng med här så ska jag visa hur man RIKTIGT leker!! Gissa om de båda K/Carin-a blev glada? Galopp i hall och vardagsrum med diverse känguruskutt kan vara en aningens irriterande efter ett tag. Och stackars Qvarko, 11,5 år, tyckte nog att damerna var aningens påstridiga. Ja, Ingela fick en ny idol i alla fall. Tant Etty står nu överst på listan över kompisar! Detta måste bero på kennelpappa....

Vi tränade lite apport i alla fall, jag fick nya ideer som jag verkligen gillade, men jag ska inte säga vad metoden kallas, för då får jag säkert hela södra Sveriges hundfolk i strupen och anmäls till någon myndighet... Det gick bra i alla fall och både Ingela och jag gillade metoden! Jag lovar! Nu började min lektion igen, vi ses!

Stenskrammel...

2008-11-08T11:11:00.000+01:00

Jag har en hund som äter sten. På kvällspromenaden så går hon på span efter smågrus på vägen och jag hinner nästan aldrig stoppa henne så nu har jag gett upp. Låt henne äta tänker jag. Men igår så pratade jag med Jenny i head-setet hela promenaden och hade inte koll på hur mycket sten hon åt. Det fick jag veta i morse istället... På morgonpromenaden lade hon först en vanlig hög, som jag i och för sig tyckte skramlade lite. Sen gick hon 30 meter och lade en till. Den skramlade det definitivt om. Den såg ut som renbajs. Sten. Sen lade hon en till som säkert var mellan en halv och en deciliter rent grus. När vi sen kommit in och ätit frukost och jag och Tobbe satt och planerade helgen så hör jag hur det låter som om någon häller ut sten på golvet. Då kom det en halv deciliter till, på vårt köksgolv. Så summa sumarum borde hon ha fått i sig bortåt 2 deciliter i går.
Någon som har någon idé hur hon kan bli kvitt sitt beroende?

Apportträning

2008-11-06T18:39:00.000+01:00

I kväll har vi tränat apport. Jag vet att det kan vara bra att börja i tid, av erfarenhet. Det är jobbigt om apporten inte funkar, momentet finns i alla klasser och det blir bara fler av dem också! Inki sade att man skulle inte träna på "håll fast" utan på "loss" istället, så jag testade med det. Jag har alltid lite svårt att starta träningen med apporten i och med att jag vill göra rätt från början, jag vill ha rätt modell på en gång som passar både mig och hunden. Och något jätteerfarenhet av inlärning av momentet har jag inte. Myra var min första brukshund. Men i kväll gick det framåt! Ingela kunde redan ta apporten i munnen men inte alls hålla fast den. Som vanligt. Så nu skar jag upp en massa korv och satte mig på golvet. Jag var noga att snabbt säga "loss" så fort hon egentligen höll den i munnen, belönade med "Bra" så fort hon släppte och korv efter. Efter ett tag började jag länga ut tiden innan jag sade "loss" och banne mig, hon förstod! Det tog ett litet tag och hon släppte flera gånger utan att få ett "loss" men då fick hon ingen belöning. Hon var så rolig att titta på när hon började fatta, hon höll apporten i munnen och trampade runt och nästan buffade upp apporten i handen på mig för att få sitt "loss". Precis som jag vill ha det. Det känns sååååå kul! Det är lite tråkigt att bara köra sitta fint vid sidan och två steg fot och vändningar på stället.
Hej hopp, nu går det framåt!

Snö..? Nja...

2008-11-04T10:24:00.000+01:00

Igår var det en tråkig dag för lilla Ingela. Nila hade tid hos logopeden i Gällivare så hon fick ligga i bilen mellan 10 och 14. Inte så roligt antar jag, men hon är alltid så duktig i bilen. Ligger stilla och tar det lugnt. Hos logopeden gick det bra och Nila fick titta på en massa bilder och tala om vad det var. Han fick också träna på prepositionerna då han inte har riktigt koll på dem. Det visade sig att han inte kan komparera adjektiven heller så det ska vi också träna på.

Ingen riktig träning blev det igår, men nog en långpromenad på kvällen. Det går faktiskt alldeles utmärkt att träna då med, det dyker alltid upp störningar för prinsessan. Kommer det en annan hund, en joggare eller barn så ropar jag bara och belönar. Det låter såååå basic, men jag tycker alltid det har varit svårt att ta mig tiden att träna under promenader, då går jag och vill hålla tempo och orkar inte tjafsa. Men nu MÅSTE jag ta tag i det här och det går hur bra som helst. Det blir lite som en sport också, nu riktigt letar jag distrationer för henne!

Nu går jag lite i valet och kvalet i längtan om snön... På ett sätt längtar jag inte alls, snön får gärna utebli i vinter, jag är så less på den. Men å andra sidan vill jag kunna åka skidor igen med hundarna. Ingela kommer inte att kunna dra i vinter, hon är för ung och Sájvva är på vippen för gammal, men jag ska försöka med henne i alla fall. Jag skulle gissa att hon har en släng av artros, hon är stel och haltar till och från efter hon har vilat, men är ok i rörelse och är pigg och vill vara med. Jag har börjat med glukosamin till henne och jag tycker det verkar hjälpa. Jag vet att enda botemedlet mot artos (förutom plastik) i stort sätt är smärtlindring och aktivitet, så jag tror nog att hon kommer må bra av lite skidor i vinter, även om jag nu måste bromsa ordentligt i nedförsbackarna och vara noga med uppvärmning och avslutning. Lilla gumman, hon börjar vara gammal. Hon är inne på sitt tionde år.

Idag är det föreläsning för hela slanten, börjar med neurologin nu, och ikväll är det stuvade makaroner och jokkmokkskorv på menyn!

Bild-boom

2008-11-01T13:36:00.001+01:00

Nu kommer äntligen lite bilder. Jag lyckades övertala Tobbe om att följa med ut och hjälpa mig ta några "shots" på gullungen. Han är inte impad av vare sig kylan eller hunden... Det här är min hund. Husse är ingen stor idol av Ingela. Synd, men så är det. Så nu har jag inte bara en hund att fostra utan en motsträvig sambo också.

Här är hon i full fart in. Tänk, det börjar redan bli mörkt... Bilderna är tagna klockan ett ungefär. Helt otroligt att det finns folk som bor här. Nu vet vi att det dröjer till mitten-slutet av januari innan vi ser solen igen. Fast än har den inte riktigt försvunnit.

Vi jobbar på att komma in och bygger det på lek och godis. Det ska vara roligt hos matte, annars kan jag lägga av på en gång. Här sitter hon fint och väntar på brandslangen. Men hon är inte riktigt på hugget för tillfället, hon håller på att tappa huggisarna och vill väl inte riktigt hålla fast. Men de far väl snart. Kan en hoppes...

En liten kamp i alla fall, men hon hade inget tillkämpande idag, det gör väl ont, eller känns konstigt åt minstone.

Och så en helbild. Men det hade varit bättre om det varit lite mer zoom på Ingela och lite mindre matte på bilden. Men en lite uppfattning om henne får man.

Och så här kan det se ut om man far och tränar med småbarnsföräldrar. Men det är skönt att de är flera. Annars hade jag haft Nila runt mina ben hela tiden. Nu far de hela tiden tillsammans. På bilden är det lördag och godispaus i bakluckan i vår bil. Ingela sitter och suktar på insidan. Från vänster är det Nila, Jonatan och sen Jesper. Jeppe och Jonte är Jossans båda tvillingpojkar som Nila älskar att leka med. Tur!

Loss och slut

2008-10-28T20:03:00.000+01:00

Idag körde vi med ligg och komma in till sidan. Försökte också på det där med slut men det hajjade hon inte! Helt otroligt, det enklaste förstår hon inte alls! Ligget gick bra, säga ordet, krafsa mellan frambenen, säga "BRA" när hon ligger, ge korven på backen med andra handen och sen slut. Synd bara att jag missade det där med slut. Men man lär inte in en ny metod på en dag. Det gick snart att lägga sig utan handkrafsning, men inte alls om jag stod upp. Jag ska nog försöka få någon annan som lägger godiset, då binder hon inte lika mycket till mig utan mer till målbilden. Hoppas jag.
Det jag gillar med Inki är att momentet inte är slut förrän "SLUT" kommer och att låta hunden tänka själv innan jag hjälper. Ord, hjälp, bra osv. Känns som gammal skåpmat, men det är alltid bra när någon förklarar på ett sätt så man förstår. Hon pratade också om tugget på apporten och frågade oss i publiken hur vi brukade träna...var det att hålla som var grejen?? Ja, svarade vi. Då tyckte hon att vi fick skylla oss själva. Det är "LOSS" som är grejen. Så klart. Om hunden sitter och tänker "loss, loss, loss, loss, hoppas matte säger loss snart!!", då är risken för tugg mindre. Ja, ja, nu känner jag mig lite Inki-frälst, men jag vet ju att det alltid blir en mix till slut. Men jag vet att min goda vän Jenny, som nyss vann Bevaknings-SM (!!!!! Ingen som missat det va??) har kört mycket efter Inkis metoder och jag vet hur bra Pilo går och jag vet vilken kontakt de har och vilken arbetsglädje där finns. Dessutom har väl Inki varit med på de flesta SM de senaste 20 åren? Och Roland också för den delen. Så något måste de väl kunna förmedla till mig? Jag som bara TROR att jag kan det där med hund.

Nu ska jag se Brukslydnadsfilmen och drömma mig bort till kommande tävlingar...
Kolla förresten in Jennys och Pilos blogg!! http://jennyopilo.wordpress.com/

Det Mänskligare Samhället

2008-10-27T14:49:00.000+01:00

Efter en helg på sektorskonferrens med föreläsaren Inki Sjösten är jag full av inspiration! Hon sade mycket matnyttigt och jag gillade hennes ideer med målbilder och positiv träning, men med kravnivån på slutet. Så idag tog jag tag i Ingelas ofog att inte komma på inkallning. Jag for till klubben och där höll de på att montera upp våra lysen. Fantastiskt! Här kommer gratis störningsträning också! Jag hade köpt med mig korv, renost på tub och så hade jag brandslang, bollar och mycket mer. Jag började helt enkelt med "Kom" när hon var på väg ifrån mig och belönade först med socialt och sen med något från fyrklövern och till slut så kom hon som ett skållat troll till mig så fort jag ropade. Härligt! Vi tränade även ligg utifrån Inkis system och det gick också bra. Känns fint det här! Nu ska vi bara se hur mycket jag kommer ihåg av det hon sade.

Här om dagen satt jag och skrattade. Jag läser så roliga böcker nu... Det är de gamla klassikerna av Sjöwall & Wahlöö, Roman om det brott. Jag har läst allihopa jag vet inte hur många gånger, jag brukar läsa om dem med några års mellanrum. Just nu är jag på den näst sista, Polismördaren. Mig veteligt var Maj och Per väldigt radikala och vänsterorienterade på den tiden. Idag vet jag inte. Per är död sedan flera år men vart Maj står idag vet jag ej, men böckerna är underbara! Läs bara den här beskrivningen av Sturups flygplats:

"Dessutom hade det (flygplatsen Sturup) förstört ett stycke natur, som borde varit skyddat i lag. Skadan var vittgående och irreparabel och konstituerade en grov miljöförbrytelse, typisk för den antihumanitära cynism, som allt mer kommit att känneteckna vad som kallades Det Mänskligare Samhället. Uttrycketstod i sin tur för en cynism, så gränslös att gemene man hade svårt att fatta den. (---) Där inne (stationsbyggnaden) var det som om själva färgsättningen, grått och saffransgult, underströk oset av fusk och korruption. (---) Ankomsthallen kunde inte ens kallas otrivsam. Den var snarare monstruös, en miljökatastrof, som kunde få en dammig bussterminal bortom all ära och redlighetatt framstå som livfull och mänsklig.Där fanns ett korvstånd, som tillhandahöll en oätlig näringsfri parodi på mat, en tidningskiosk med några kondomställ och snuskiga magasin, tomma rullband för bagaget och ett antal stolar, som kunde varit konstruerade under inkvisitionens glansdagar." (sid. 17 och 18 i Polismördaren) Och så här fortsätter det en sida till. Jag tycker det är UNDERBART!! Vilken samhällsskildring! Så var det på 60-talet! Inte illa inte. Det är något att tänka på idag. Jag vill bara säga att jag formligen ÄLSKAR dessa böcker. Det har aldrig skrivits deckare i närheten av dessa, inte av dem jag har läst i alla fall. Samhällsskildringen och -kritiken är underbar, oavsett vilken egen politisk tillhörighet man har. De är alla värda att läsas!

Nu ska jag kasta mig i duschen innan ungarna ska hämtas.
Ha det!

Uppletande

2008-10-23T18:34:00.000+02:00

I tisdags hade vi 4-årskalas med alla förberedelser som hör till det, inklusive tentaplugg! Med andra ord blev det ingen träning för Ingela. Men väl tårtätning för oss andra. Nila sade att han ville ha en "kungstårta" och jag antar att han menade en prinsesstårta. En med ros ville han ha i alla fall. Sen bakade jag en marängtårta också. Vi har en hel del kvar, tror jag ska ta en bit i kväll...

Igår och idag körde jag uppletande. Jag vallade ut på 50 meter men kanske bara 25 meter brett. Hon fick följa med ut när jag lade första föremålet och så dras med tillbaka igen. Hon for iväg som skjuten ur en kanon och tog handsken på en gång. Nästa gång knöt jag fast henne och gick ut och lade nästa och hon var snabb tillbaka med den med. Men när jag försökte lägga två så slog det slint. Den första gick bra men nummer två så fattade hon ingenting. Ska fundera lite på hur jag lättast ska få henne att förstå att där finns en till. Kanske det bara har att göra med nötning. Men snart så kommer snön och då blir det till att vänta till skiftet maj-juni. En till sak kom jag på också. Jag har belönat uppletandet med godis hos mig och det har funkat bra. Hon är verkligen galen i godis. MEN nu märkte jag att hon släppte strumpan i halva rutan och kom till mig för godis. Inte bra. Så nu har jag reviderat min träning lite. Först till mig och FÖRSTÄRKA genom kamp och lek, kasta, hämta, kampa igen, låta vinna osv. SEN får hon korv. Funkar mycket bättre. Då håller hon hela vägen in. I alla fall så går den lilla damen fint ut på djupet, 50 meter och hittar grejerna fortare än jag hinner se. Nu är det bara att beställa ett tjänstetecken... Undras vad jag ska ha på..? Jag tror jag ska ha en tiger eller något liknande. Och så bara namnet Ingela. Kargalandets Ingela blir för mycket tror jag. Färger vet jag inte alls. Kanske gult och orange? Eller rosa och vit? Myra hade orange och svart med en råmande hjort. Jag hade bett om en ren men det blev en hjort.. Döfint var det! Ska fota det och lägga in det här.

Nu är det snart dags för tårta!

I valet och kvalet...

2008-10-20T21:34:00.001+02:00

Så har vi varit och spårat igen. Ett alldeles för ungt spår, men vad fasen, solen går ju ner mycket snabbare än vad jag tänkt. En timme låg det nu, men var 450 meter långt ungefär och nästan helt svart ute var det. En ny upplevelse... Det gick bra som alltid! Duktig tjej!

Nu kommer jag till en liten fundering. Det här med början av spåret, bakspår eller framspår menar jag. Jag har hört olika träningssätt och vet inte vilken jag tror på. Vissa tränar aldrig uppletande av spår, typ en ruta utan kör alltid direktpåsläpp, för att hunden aldrig ska få tillfälle att välja fel. De blir vana att alltid ta framspår för det är vad de blir erbjudna. Och då fortsätter de med det sen på tävling också, även om det blir en upptagsruta. Å andra sidan kan man köra med ett upptag och låta hunden välja och ta problemen när de kommer, OM de kommer. Men de flesta hundar väljer bakspår någon gång i alla fall. Nu har jag börjat med upptag för det är det jag är van vid. Kanske man ska variera? Jag är en kompromissande människa!

Sök.

2008-10-18T21:41:00.000+02:00

Så nu har man varit ute och testat sök också. Jag har i och för sig kört lite sök tidigare med Myra, men det var bara markeringsövningar och mest på skoj. Nu var det Jossan, Kjell och Carola som körde. Och så jag och Ingela. Vi började med Sigge. Hans problem är att han har svårt att komma tillbaka från slagen. Att springa ut tycker han är helt ok. När Sigge for ut på sitt första slag (tomt) så fick jag sticka iväg med stocken åt motsatt håll, men först när han vänt mot matte när hon ropade. Han fick stanna på stigen och sen sticka ut till mig och sen tillbaka för påvis. På påviset fick han inte komma ända fram utan bygga upp en frustration. Han har även problem på påviset. Med Kjell och Unna var jag inte så koncentrerad för de tre änglarna Nila, Jeppe och Jonte krävde tillsyn. Jeppe hade fastnat i skogen någon stans. Efter det körde vi lite figgelek med Ingela i skogen och det gick suveränt! Carola gasade igång henne med bollen och gick sen ut. Pinglan som ett skott efter så fort jag släppte. Andra gången gick jag undan lite grand och fortfarande samma fart. Tredje gången lika dant. Skönt att ha en hund som verkligen VILL ut! Som stretar och drar och visar att "det här är kul!" Till sist körde vi Naiko. Han har problem att gå ut på djupet, speciellt i motvind. Onödigt, säkert. Sen vill Jossan ha framslag, men Naiko fick nästan bakslag hela tiden.

Vet inte om sök är något för mig. Vilken tid det tog! Och så lite tid med egen hund. Och svårt! Hur ska jag få en hund att gå ut på djupet i motvind om där inte finns någon figge? I 300 meter?? Men som sagt, jag är en novis på detta och visst går det att lära sig, men just nu tror jag att vi koncentrerar oss på spår och rapport så småningom. Om Ingela dessutom ska bli tjänstehund så har vi nog häcken full i alla fall.

Fascinerande!

2008-10-17T15:14:00.000+02:00

Nu har hon gjort det igen! Förstummat sin matte! Idag lade jag ett 400-metersspår och lät det ligga ca 1 timme och 20 minuter. Lite trassel vid upptaget och hon tog bakspår, men hon tog sig ut till vägen och valde sen själv att välja framspår. Bra. Det tycker jag är det bästa, att hon får lära av sina misstag att ett bakspår inte ger något. Och jag passar mig noga från att störa henne i spåret. Jag agerar helt ovetande i spåret och hoppas så att jag aldrig ska få henne att fråga mig. I skogen är det hon som bestämmer och jag vet ingenting. Hittar hon inte eller tappar spåret så blir det utebliven belöning och så åker vi hem. Men än så länge går allt bra. Underbart att se all energi och glädje och inga fördomar och ingen konflikt med matte!! Min avsikt är att försöka påverka henne så lite som möjligt i spåret och på så sätt få en hund som jobbar självständigt. Jag blir så frustrerad av hundar som stannar upp och frågar matte eller husse var spåret går. Och bästa sättet att aldrig komma dit är att inte påverka själv. Anser jag.

När vi var 20 meter från spåret fick hon tappt och snurrade lite och sen stannade hon, satte sig och pustade. Jag lät henne sitta en stund och sen tog jag ett litet steg framåt utan att säga något. Då satte hon igång på en gång och arbetade koncentrerat och hittade slutet på en gång. Fint! Men jag måste bli bättre på att lägga spår med bättre förutsättningar. Nu hade jag utgången för nära ingången och hon kunde redan vid upptaget vinda in slutet. Inte bra. Jag tror det var det som störde henne vid slutet också.

För tillfället är Nilas och Olles andrakusin Geira här och leker. Det är ett himla liv inne i ungarnas rum, men de är inte ute hos mig i köket i alla fall. Phu... Det är inte ofta jag kan blogga samtidigt som ungarna är vakna! Du ska veta, Jenny, where ever you are, att ibland är jag avundsjuk på ditt ansvarslösa liv! ;-)

Ikväll är vi bortbjudna på middag, sååå skönt! Och ingen disk blir det heller. Mmmm, fredag kväll, undras vad vi ska hitta på sen. Film, ostbågar och cola antar jag.

Att spår kunde vara så kul?

2008-10-15T15:10:00.000+02:00

Spåret igår kväll gick som en dröm! Pinnstigen var cirka 30-40 meter lång och jag hade lagt 6 pinnar och gumman plockade alla!?? Varför??? Men det är bara att tacka och ta emot. Hur kunde hon ha fattat det över en natt? I förrgår var hon inte ens intresserad av den. Alls. Nu plockade hon alla som att hon aldrig kunde få nog. Efter pinnstigen hade jag lagt ett vanligt spår på 150 meter och en pinne på slutet. Inga problem, hon spårade fint och ringade bra i vinklarna när hon fick tappt. Av detta fick jag så klart blodad tand och i morse lade jag ett 200-metersspår med några vinklar och två apporter. Idag körde jag också med sele och lina för första gången. Spåret fick ligga alldeles för länge eftersom mamma ringde när det redan legat 50 min. Sluttiden blev en timme och 40 minuter. Lite trassel vid upptaget men sen gick det fint och hon hittade båda apporterna. Selen jag har är ingen favorit däremot. Det är som en halv nomesele, liksom avkapad bakom frambenen, vilket får till följd att linan glider ner på sidan och trasslar in sig i benen. Jag vill ha en vanlig sele som går tvärs över bröstkorgen och inte in mellan frambenen. Men det får bli en senare fråga.
Tror nog att jag ska ut och lägga ett spår till innan jag hämtar Nila från dagis.

Fullt upp.

2008-10-14T16:35:00.000+02:00

I spårskogen. Det gick bra men pinnarna var helt ointressanta. Typiskt. Utan dem får man inte mycket poäng...

Äntligen känner jag att jag har tid igen. Det har varit hektiska veckor nu på sistone.

Kalixhelgen var bra i alla fall och lite mer kött på benen fick jag nog. Vi kollade på lite inlärning på skallmarkeringar och så gjordes ett antal funktionskontroller. På söndag morgon var det dags för lite grundövningar med Truxelis Qiller, Kargalandets Etty och så min egen Kargalandets Ingela. Kul var det och det kändes som om mycket gick in. Med Qiller körde vi en hel del "bara gå i kopplet och inte skälla" men till slut körde vi även påvisningsövningar, som funkade hur bra som helst. Vi kampade upp honom med en bitstock och sen fick Anna-Lena lämna den mot ett träd, synlig, sen gick hon och Qiller bort en bit, vände utan trassel med fot och så vidare och så sade hon "visa". Så fick han sträva ut mot bitstocken och skällde han fick han en muntlig tillsägning men fick ändå gå vidare. När han var tyst fick han springa fram och ta stocken. Extremt enkelt men mycket nyttigt. Det här med att han fick gå vidare fast han skällde gillade jag. Det förklarade de med att annars bygger han bara upp en frustration och skäller ännu mer. Sant. Hur många gånger har jag inte gjort liknande själv? Resultatet blev i alla fall att han på ungefär tre gånger klarade av en påvisning med halt utan att skälla. Och för oss som känner Qiller är det riktigt bra! Vi gjorde samma övningar med Ingela och Etty.

Efter det gjordes några övningar i skogen där jag ine var med utan mest stog som åskådare. Staffan och Johan gjorde var sin sökövning med deras egna hundar Campa och Gudrun.

Jag har nu också börjat köra lite mer spår med Ingela och det går bra. Hon gillar det skarpt men struntar fullständigt i pinnarna. Hon buffar runt dem lite grand men tar inte upp dem, vill vidare i spåret i stället. I skrivande stund har jag en pinnstig och ett 150 meters spår liggande och mognar till sig. Ska snart ut.

Hoppas nästa uppdatering kommer lite tätare än detta!

Kalix here we come!

2008-10-03T09:53:00.001+02:00

Sitter på föreläsning just nu om handkirurgi. Ibland får man lite urk-känslor när han berättar om olika operationssätt men det är kul! Vi håller på till kvart i tolv idag och sen måste jag plugga lite medicin. Jag kommer inte hinna så mycket i helgen för vi ska till.... KALIX på kurs!! Kuuul, första kursen för mig och Ingela även om hon är aningens ung ännu. Och ännu roligare är att det är jag, Jenny, Jossan och Anna-Lena som ska åka. Och Staffan och Johan är instruktörer. Ska bli skitkul! Jag har inte varit på kurs med egen hund på hur länge som helst. Senast var nog med Åke när Pyret hade sin första kull och hon var INTE road av att springa ut och ta apportbocken, jag lovar!

Träningen för mig och pinglan går framåt. Nu har hon en fin position vid sidan även om den än så länge bara funkar i köket, men jag klagar inte! Hon tycker det är döskoj i alla fall! Och jag med! Nu har vi också tagit tag i det där med att leka också. Hon har varit väldigt snål om grejerna, men det är mitt eget fel, jag inser det. Jenny kom över i förrgår kväll och styrde upp saker och ting lite grand! Och hon hade med sig en present till oss, en ny, röd, fin boll! Oj, vad rolig den var! På en gång jag började engagera mig i leken och vara noga att leka, byta, släppa, kasta så gick det bra. Då kom hon till mig med en gång med gjejen. När hon vet att jag inte på en gång ska ta den av henne så går det genast bättre, och att vi leker med den ihop. Kul, kul, kul! Vi far idag runt tre trodde Jenny. Då hinner jag plugga lite också. In på bolaget skulle vi också. Hihihi...och Tobbe är hemma med båda barnen. Och nästa helg är det tävling. Och helgen efterr det är det Sektorskonferensen i Medlefors... Känner mig lite egoistisk faktiskt...

Nej, nu ska jag ta mig en fika innan lektionen börjar igen!

Söderliv.

2008-09-28T20:52:00.000+02:00

Ja, nu är vi snart hemma igen, ska bara avklara resdagen i morgon. Nu har vi varit i södern sen i onsdags och det är skönt här nere...mmm... Men det ska faktiskt bli skönt att komma hem igen, till barnen och Pinglan och Slarvan. Vi har portionerat ut våra avkommor och djur lite här och var. Men allt verkar ha gått bra i alla fall. Nu i veckan kommer det att bli mycket pluggande för mig, för på fredag drar jag och Pinglan på vår första kurs! Staffan är det som håller i kursen också, gammelhusse, eller kennelpappa som det brukar heta. Kapten Lindahl kommer också att vara med så antagligen kommer det bli en kanonkurs, hoppas det i alla fall. Och Jenny kommer att komma upp till både kurs och tävlingshelg veckan efter. KUL, KUL, KUL!!

Nu hägrar sängen...

Glömde bara...

2008-09-21T22:40:00.001+02:00

Här kommer bara lite underbara bilder på min fantastiska träningskompis och "vanliga" kompis Jenny Karlsson och Truxelis Pilo, överst på prispallen på SM för FM-hundar (Har man ingen egen glans (...än!!) får man sola sig i andras). Jag har sällan träffat mer målinriktad person är Jenny. Och jag lovar er, det kommer inte stanna här! Och det här är inte Jennys riktiga gren heller!

Ännu en bild på pristagarna.

Jenny hade själv döpt denna bild till SMSterror och det var vi i Jokkmokk faktiskt utsatta för! Jenny var duktig på att hålla oss uppdaterade!

Eeehhh, ska detta vara en uppletanderuta?? Sådana har vi aldrig sett i Jokkmokk förr. Men Pilo grejade det i alla fall. Och han kom dessutom in med fem föremål då han också apporterade in en av flaggorna som markerade rutkanten. Vad kan man säga... jag är inte förvånad... schäfrarna är väl inte kända för sin enorma intelligens...

Finsmakare...not!

2008-09-21T22:07:00.000+02:00

I veckan som gick delade jag och min rumskompis i Luleå en flaska vin som hon fått någon gång. Jag tyckte personligen att det var bland det godaste vin jag druckit och var noga med att lägga namnet på minnet. Nu när det äntligen blev fredag tyckte jag att jag skulle köpa samma vin och låta Tobbe smaka på denna skapelse, som jag var säker på skulle gå på runt en hundring i alla fall. Döm om min förvåning när flaskan på systemet bara kostade 56 spänn! Så lurad man kan känna sig. Tobbe kunde inte ens dricka det. Han hällde ut sitt glas. Vilken finsmakare jag måste vara...

Igår gick Pinglan och jag vårt första spår. Klockrent bakspår, men vad gör det? Hon spårar i alla fall. Till slut hittade hon pinnen i alla fall och så hade vi kul med den ett tag. Jag ska ta det lugnt på spårfronten, vi har många år på oss. Jag klickade i alla fall in henne igår och tänkte börja förstärka pinnarna så. Men jag tänker inte köra regelrätt klickerträning, det orkar jag inte, men jag tycker den är bra att ta till ibland så där. Vi får se hur vår träning kommer se ut längre fram i vinter.

Nu har anmälningstiden gått ut för vår lydnadstävling. 10-12 ettor, 6-8 tvåor och 1-2 treor. Vi kör två dagar. Burrrr, jag har aldrig varit tävlingsledare för trean, men någon gång ska väl vara den första. Måste bara komma ihåg att göra klart för vittringen.

Underbara hund.

2008-09-18T07:35:00.000+02:00

Nu är det höst i fjällen och det innebär sarvslakt. Detta är i stort sett en folkfest då hela släkten ofta far iväg och hjälper till. Innan denna slakt ens kan börja måste alla renar samlas ihop från fjället och det är ett jobb som görs av och renskötare och deras hundar. Tobbe träffade i Kuorpak (Sirges samebys slakt) Micke, Myras nya husse, som hade samlat till Jåkkåkaskas slakt några dagar tidigare. Myra har helt enkelt imponerat! Micke var såååå nöjd och tyckte att hon varit suverän! Och gått ner i vikt har hon gjort. Till och med Mickes pappa, Lars-Åke som INTE är lättimponerad, hade sagt att nu ville han också ha en lapsk och undrade om det finns några valpar. Micke berättade att han hade skickat Myra efter hjorden in i ett videsnår och Myra hade försvunnit som en avlöning. Efter någon minut hade det stuckit upp ett huvud mitt i snåret som tagit nytt sikte på renarna och så ner i snåret och vidare igen. En liten stund senare stack hon upp huvudet igen och tog nytt sikte och så iväg. Han var riktigt nöjd! Det är nästan så jag grinar när jag hör det. Jag blir så stolt och så glad för Myras skull att hon nu får göra det hon är avlad för och älskar, istället för att bli runtsläpad av mig på tävlingar som hon inte gillar. Älskade gumman! Och TACK Micke och Helena (och lilla Oskar så klart) för att ni ger Myra det här livet!

På pingelfronten går det framåt. Vi tränade sitta vid sidan igår och ta ett steg framåt och det går så bra. Hon är duktig och jag blir allt lite fascinerad över henne. Men jag måste minnas att ta det lugnt, hon är bara en valp. Men snart kommer kylan och snön och då vet jag att jag inte tränar speciellt mycket. Och det är bra. Nej, nu börjar snart lektionen, måste rusa.

Piggsvin eller älg?

2008-09-16T07:30:00.000+02:00

Pinglan tycker det är helt underbart att bo i ett studentområde. Först så får hon sova i mattes säng eftersom matte ligger på en madrass på golvet i ett litet studentrum och för det andra så hittar man en massa saker när man går på promenader! Igår hittade vi en hel förpackning nyponsoppa och idag en strumpa som någon så lägligt lagt på vägen till pinglan! Den var hon så klart tvugnen att ha med sig hem!
Ingela har ett jäkla steg! Jag tror hon är korsad med en älg eller något. Å andra sidan kanske jag är van vid trippande raser som siberian husky och lapsk vallhund. Men hos Ingela är det inte något trippande utan ordentliga sjumilakliv! Jag har också upptäckt att hon börjat få sina täckhår, så när jag står ovanför henne och tittar ner så står liksom pälsen ut runt om. Hon påminner starkt om ett piggsvin.
Igårkväll tränade piggsvinet och jag lite position vid sidan. Hon är väldigt snabb att försöka ta korven direkt ur handen och i det läget väldigt flamsig, men så fort hon sitter rätt och jag säger "bra" så sitter hon som ett tänt ljus och bara väntar och har fin kontakt. Det känns bra det här. Och på måndag är hon fyra månader. Kanske jag hinner lägga ett litet babyspår innan snön kommer...

Höst i Jokkmokk

2008-09-15T08:12:00.000+02:00

Här kommer lite bilder från vår helg i Salto. Det var ett helt sagolikt väder och fram till halv tio på förmiddagen inte heller några knott. Efter tio gick det nästan inte att vara ute för då invaderades världen av knott, knott och åter knott! Jag har aldrig varit med om dess like! På bilden så poserar jag och Ingela Pling för kameran.
Så här vackra promenadstigar har vi runt stugan i Salto. En helt underbar skog och just nu är det så vackra färger så själen skriker. Det går nästan inte att ta in allt. Och i och med att det är väglöst land så behöver vi inte vara rädda för varken bilar eller folk. Visserligen var det ganska mycket motorcyklar, då det just nu pågår samling till slakten och Tobbes morbror som är aktiv renskötare bor bara just nedanför vår stuga. De hade party där lördag kväll och pinglan hittade förståss dit, gick helt sonika in och satte i sig vad som fanns i papperskorgen! Företagsam hund man har.

Och här har vi Kierkau, Saltos känetecken och så sjön Langas som är en del av Stora Luleälv. Vackert med dimman som ligger över vattnet.

Och så vår tvåbenta skatt, Olle, som glatt knatade ut till knäna i denna mundering. Han skulle ju kasta sten säger han själv!

Sist med ABSOLUT inte minst måste jag säga att denna helg har JENNY KARLSSON gått och vunnit SM i bevakning!! Det är jävlar i mig inte sant!! Vi är sååå otroligt stolta och imponerade av din bedrift Jenny! Nu väntar jag mig bara en bild på dig och Pilo så jag kan lägga ut det här Jenny! GRATTIS GRATTIS GRATTIS, men det vet du redan! Jag är så impad! Jag ska gå kurs för dig när du kommer hem igen, bara så du vet det!

Nu är det innevecka för mig i Luleå så det kommer nog bli fattigt på bloggfronten framöver en tid. Men sen återkommer vi med nya friska tag!

Salto nästa!

2008-09-12T12:04:00.000+02:00

Så har vi bestämt oss att fara till Salto i helgen. Det är bara andra gången i år jag är där. Helt otroligt vad sällan vi tar oss dit men nu ska det bli av i alla fall. Jag hoppas på lite bilder och kanske även lite filmer efter vi kommit hem. Det brukar vara så otroligt fint där på hösten med alla färgerna. Gäller bara att jag ska komma ihåg videokameran. Tobbe brukar klaga på mitt minne, han tycker det kunde vara bättre!

Ibland så känner jag att jag blir GALEN på Ingela! Som nu i förmiddags när jag har vikt tvätt och packat så är hon och river i allt. Hon är precis som ungarna, ska pilla på allt som finns inom räckhåll och det som inte finns inom räckhåll, det försöker man i allla fall pilla på. Men så är det väl.

Jag har redan börjat fundera på hur pinglans tjänstetecken ska se ut. Kanske rött och svart, kanske rosa och svart eller svart och vitt. Svart på ryggen i alla fall. Och så en bild ska det vara... Jag har funderat på en pinup-bild, en klassisk, inte porrig eller naken, bara en snygg tjej som är lite utmanande, eller också motsatsen, en nördig bild på någon med glasögon typ. Eller ett lejon eller rytande tiger. Det här ska ju bli ett monster!! Kanske en gepard eller liknande, någon som springer fort, för jag hoppas hon kommer bli som Arve eller Zoogin eller Jolly, kanonkulor i skogen dvs. Eller varför inte en bild på en kanonkula? Kanske det vore något? Vi har tid att fundera på det här, Ingela och jag, det dröjer ju åtminstone ett och ett halvt år innan vi kan starta någon lägre klass. Och i appellen behövs inte tjänstetecken för den tänker jag köra i spår.

Ett förtydligande bara... visst är de lapska smarta, kanske lite för smarta. Jag hade aldrig några problem att lära Myra något när hon väl blev lite äldre, då var hon skarp! Problemet var att få henne att vilja göra det jag bad henne om, att ha drivet att vilja genomföra moment efter moment utan, enligt henne, belöning. Schäfern upplever jag har ett naturligt driv i att vilja göra det jag ber den om. Så upplevde jag inte Myra. Henne var jag hela tiden tvungen att peppa och fick inte tappa humöret med henne. Då tyckte hon inte det var roligt längre.
Och till er fågelflickor ute i landet: Säg till era mattar att de talar om för er att ni inte FÅR jaga ekorrar, fåglar eller vad det nu är. Och att man inte FÅR skälla under lydnaden! För inte kan ni veta att man inte får det om ingen talat om det för er?? ;)

Snusk, fint väder och SM!

2008-09-10T19:33:00.000+02:00

Jag sade tidigare att Ingela är snuskig och ja visst, det är hon, men jag ska inte kräva så mycket av henne då hon inte får mycket hjälp här hemma till att bättra sig... Vi har haft en halv sork liggande på vår dörrmatta (utomhus!!) nu i en halv vecka och innan det låg den på trappen i en vecka i helt format. Så hur kan jag kräva något av hundstackaren!

Vi har återigen haft ett underbart höstväder med dimma alternativt strålande solsken och knallgula löv. Det här är det ABSOLUT finaste perioden i Jokkmokk om jag får säga. Även om en kall februaridag också är underbar, men ack så kall. Pinglan och jag for ner till klubben och städade först lite i förrådet och fixade med lite snitslar inför nästa år. Vi har 20 fulla ramar och vi skulle egentligen behöva 20 till. Vi får se vad vi mäktar med, men 10 till MÅSTE vi i alla fall ha. Ingela Pling har ett konstigt sätt att hjälpa till med ramarna förresten... Jag sätter snitslarna PÅ ramen och hon sliter AV dem. Känns som + - =0 Vi körde i alla fall en del kontaktövningar och sitt- stanna. Alltså, helt otroligt, där Ingela är nu var Myra när hon var 1,5 ÅR!!! Inte för att på någon del förringa lapsk vallhund, det är en underbar ras, men i förmåga att koncentrera sig kan de hälsa hem! Kan ju ha varit vårt exemplar (läs Myra...) som hade extra svårt att hitta fokus men skillnad mellan pinglan och pyret är det helt klart. Ingela kan redan sitta, hålla fokus på mig och sitta kvar säkert 10 sekunder redan och jag har knappt tränat på det här. Innan Myra kunde det hade jag övat länge. Men man ska inte jämföra. Jag är säkert duktigare nu och sen är det inte samma ras och de har inte samma förutsättningar heller.

I skrivande stund håller mina kära vänner Jenny och Jossan på att från var sin ände av vårt land ta sig till Hofors för att tävla SM i bevakning. Alla tummar och tassar och tår vi har här på Jokkmokks brukshundklubb hålls för er!!!!! Gör oss stolta och visa hur duktiga vi är här i norra delen av landet! Och kanske även Bettan på Truxelis kan ta åt sig lite av äran då dessa båda schäferpojkar Naiko och Pilo kommer från henne. Halvbröder är de också. Tack för dina fina gener Truxelis Inez (mamma...)! LYCKA TILL!!!

Nu väntar en varm dusch och sängen...

Lite tankar om träning.

2008-09-09T20:50:00.001+02:00

Fick en fråga om varför jag vill börja träna Ingela när hon var så gammal som ett år. Lite överdrivet från min sida var det nog, men jag har en tanke bakom min åsikt. Min tanke är att jag och Ingela förhoppningsvis kommer att ha många år framför oss med tävlande och tränande. Om jag nu skulle träna "ihjäl" oss så kan det innebära att vi kommer ha många, många år framför oss i elitklass (Jag förutsätter att vi kommer att ta oss dit!:D) och ändå ska behålla fascinationen för framåtsändandet och skallet och bara traggla detaljer hela tiden. Jag har en bekant som har en hund som jag tror var både bruks- och lydnadschampion innan hon var två år. Det låter helt omöjligt, men jag tror faktiskt hon var det. Ska kolla upp det. Nu är hunden fem år tror jag och startade SM för tredje gången. Och hunden verkar ha stannat av i framgången. Det finns liksom inget mer att göra kan jag tycka det verkar som. Jag ser hellre att min hund får vara valp och inte behöva prestera så mycket ännu. Allmänlydnaden kommer alltid att finns, men den rena lydnaden och inlärning av moment vill jag vänta lite med. Å andra sidan verkar den här tjejen jag har att orka så mycket och vilja så mycket att jag nog MÅSTE stimulera henne lååångt innan hon är året! Så mina tankar kommer nog inte att betyda så mycket i slutändan i alla fall.
Jag har kommit på att min lilla pingla är snuskig. Hon äter hundskit... Fy fabian vad äckligt. Och sten lassar hon i sig. Hon måste ha en mage av stål. Tja, vi får väl se vad vi hittar på i morgon... Vi kanske tar och börjar med krypet...

Ortopedi, ortop...

2008-09-08T20:37:00.000+02:00

Så nu har jag haft nästan en hel dags föreläsning om ortopedi. Kul och intressant men inte så mycket jobb med hund. Ingela har mest legat och gnagt på en pinne hon hittade i skogen och släpade med sig hem. Det blir inte så fint på golvet med har man köpt en ny dammsugare så ska man väl använda den!

Vi hann i alla fall med ett litet uppletande på klubben innan föreläsningen började. Jag förivrade mig lite grand och trodde hon kunde mer än vad hon gjorde. Det går bra att lägga ut en grej cirka 5-7 meter bort men blir det längre så glömmer hon bort vad det var hon skulle göra eller något liknande. Jag måste skynda långsamt... Hon ska ju förhoppningsvis tycka detta är roligt fortfarande om 7-8 år. Vi har tid!

Igår var vi i skogen nästan hela dagen och tränade bevakning med Jossan och Naiko. Carola och Sigge var med och även Anna-Lena och Qiller. Vilken underbar dag! Sol och hög och klar luft utan en enda mygga. Sådana här dagar får gärna fortsätta långt in i november... Hoppas kan man alltid. Här kommer i alla fall lite bilder på min lilla pingla. Jag är inte riktigt sams med den här bloggen ännu... Jag ville ha bilderna sist men jag får dem inte dit! Ska fixa det till en annan gång.

God natt

Så länge kunde jag hålla mig!

2008-09-05T22:06:00.001+02:00

Jag sade innan jag fick hem pinglan att jag inte alls skulle ha någon brådska att börja träna. Tidigast när hon var ett år var tanken. Hon skulle minsan få vara valp jada, jada. Och nu står jag här. Och har börjat träna min 3,5 månaders valp. Ja, ja, så kan det gå.
Idag har vi varit på klubben och lekt, igen. Med kampläderoch brandslang. Hon har verkligen börjat tända till på lädret! Och hon hugger tag i det och sitter fast. Jag har ingen tidigare erfarenhet av lek med kampläder och hur man "ska" göra, men jag tycker det känns bra i alla fall. Sen gick vi in till rutan och lekte med handsken. Vi gick ut en bit i rutan och jag kastade ut handsken. Rutan var inte vallad, därav kastandet. Och vad duktig hon var! Jag märker en helt annan drivkraft och ett annat fokus än på Myra, min lapska. Ingela kommer liksom ihåg hansken och fokuserar på den och VILL hitta den. När Myra var i den åldern kunde hon knappt fokusera på att pinka eller äta ens en gång. Pinglan kan också sitta och titta på mig i flera sekunder om jag ber henne, om jag tex har godis bakom ryggen. Det skulle heller aldrig Myra ha gjort. Antingen skulle hon ha skitit i allt eller så skulle hon ha försökt ta godisen. Jag hoppas att jag nu äntligen har en hund som vill samarbeta med mig och tycker det jag erbjuder är kul! Och själv känner jag motivationen till att träna öka från dag till dag. Skönt!

Hoppas jag ska minnas att ta lite bilder i morgon.

F21 rules!

2008-09-04T11:39:00.000+02:00

Så underbart att den lilla pojken kommit tillrätta! Jag har haft lektion via internet hela förmiddagen men har inte kunnat koncentrera mig alls. Mina tankar har hela tiden varit på pojken och hans föräldrar och även klasskompisar och lärare. Men så äntligen kom han tillrätta, i morse runt 9.30 Och vilka var det som hittade honom?? Hundekipage från F21! Alltså, ni på hundplutonen är så bra! Jag har sånt grundmurat förtroende för er och är stolt att ha fått gå kurs hos er i våras.
Äntligen så kan jag koncentrera mig på mitt eget yrväder här hemma. För tillfället håller Pinglan på att äta upp både filt och raggor i ren tristess. Måste nog göra något med henne snart... Kanske ska jag ta mig till Klubben och ta lite bilder? Och träna lite kontakt och lek. Träna lek?? Hur sjukt låter det inte? Men leka i alla fall. Och lite inkallningsövningar är alldrig fel. Vissa tycker det är så roligt med valp men jag bara längtar till att hon ska bli lite större så jag kan börja arbeta lite med henne, gå lite spår och köra lite uppletande. För att inte tala om framåtsändandet!! ;-) Ett underbart moment.

En tanke, vart ska jag lägga upp den här bloggen? Från min hemsida? Men jag vill byta hemsida men vet inte riktigt om jag orkar. Lägger väl upp den där för tillfället.

Ännu en blogg...

2008-09-02T18:22:00.000+02:00

Ja, då börjar väl jag också. Som om det inte finns nog med bloggare i världen. Här tänkte jag lägga upp mest tankar om hund och hundträning, kanske främst för att hålla mig själv motiverad och för att minnas vad jag gjort och förhoppningsvis också kunna se resultat! Det som oroar mig är att jag aldrig varit någon dagboksskrivare så jag vet inte riktigt hur det här kommer gå. I alla fall så kommer det att handla om mig och min hund Kargalandets Ingela och vår framfart i vardagen och på träningsplan och förhoppningsvis även på tävlingsplan, men dit är det ännu ett tag.

Igår så fick lillflickan träffa sina kommande träningskompisar Pilo och Naiko (Truxelis) när de var ute på bevakningsträning inför SM om knappt två veckor. Det var spännande men lite läskigt och det kan man förstå, de är ganska stora och buffliga. I alla fall så hade vi en stig och gjorde två ljud var åt hundarna. Naiko slog hemskt mycket över stigen men blev bättre till andra gången. Han tog första ljudet säkert 40 meter ifrån och det andra ljudet hann knappt starta innan han hade det. Tyvärr gjorde han en "fin" blindmarkering första svängen och det känns lite läskigt. Det är skönare att kunna vara helt säker. Pilo hade en hel del "mallestopp" på vägen men det blev också bättre till andra gången. Han tog också ljuden tidigt och vi hetsade igång honom ordentligt med ärmen på stigen efter avslut. Vi höll knappt på att få med honom tillbaka till bilen när figgen gick ut (eller sprang) och gömde sig till nästa hund. Jag tror att båda killarna kommer ha en bra chans att placera sig högt på resultatlistan! Heja Jokkmokks BK!